Tänker efter att ha använt den en tid bland annat skriva ner några intryck av Tudor Black Bay 79230N-0002; Den svarta Besten; Black Beast; "BBB 41".
Några sifferfakta hör till elementaria så vi klarar av det först; måtten i mm:
Bredd: 41
Längd. 50
Höjd; 14,8
Ja, vad kan man då förvänta sig av denna omtalade skapelse?
Måtten som vi började med oroade från början eftersom det ordats en del om det. Det ska inte påstås den återfinns bland de allra smidigaste av klockor men inte heller är den märkvärdigt stor relativt sett. Det beror mycket på vad man är van vid. Har man haft klockor av dykartyp tidigare, särskilt om man är van vid såna av inte alltför gamla vintageårgångar eller varför inte en eller flera rejäla G-Shocks eller andra klockor av sportigt toolig typ, känns storleken inte anmärkningsvärd på något sätt. Diametern är tämligen återhållsam för en sån klocka.
Vad som eventuellt kan stöta på patrull för en del är mer höjden som kan upplevas en eller ett par millimeter högre än väntat eller önskat. Det kan om inte länken eller strapen är justerad ordentligt göra att klockan kan upplevas som något topptung i vissa lägen. Gillar man lätta små klockor uteslutande finns mindre alternativ som bekant som kan passa, nu även inom märket. Några speciellt grova handleder behövs dock inte för denna generellt sett och man ska ha tämligen slimmade skjortärmar om den inte går in under dem om man ser det ur den praktiska synvinkeln. Men visst, en avhyvlad millimeter hade inte skadat.
Urtavlan är inte svart som man kan tro av att sett bilder på klockan. Den är mörkt grå och har en typ av gropig struktur. Man märker det bäst i vissa ljus och om man tittar riktigt nära. Tycker det gör sig bra mot rödguldsförgyllningen på visare och index; den version jag personligen föredrar. Färgkombinationen blir gråsvart-svart, rött i triangeln vid lumepluppen samt rödaktigt guld. Snyggt på ett lite Goth-betonat sätt nästan, men finns som bekant även i andra lite lättsammare(?) varianter.
Lysmassan har fått en försiktigt varm nyans utan att vara överdriven, en bra balans i färgtonen och en rent vit färg kunde i jämförelse upplevas som lite "rå" om man är van vid denna. Gissar att man testat noga olika nyanser innan man kommit fram till rätt färgton och tycker man också har lyckats. Lumen laddar och lyser bra och verkar hålla i sig rimligt länge. Lumeshots finns säkert nån annanstans att se. Den är "bra" iaf.
Kronan med tudorrosen, (som också återfinns på ett helt annat ställe i klockan om än i ytterligare stiliserad form, se nedan) är speciell i designen. Kronans räffling anknyter till den på bezeln. Kronhalsen och frånvaron av kronskydd gör också sitt till för klockans karaktär. Tycker allmänt att Tudor lyckats bra med att ge den här serien en egen karaktär med en god dos märkes-DNA. Krongängorna känns stabila och inget trist sladdrande stör vid utskruvad och utdragen krona.
Bezelinsertet, vridringsinlägget, är av matt aluminium som sig bör eftersom det är tänkt att klockan ska ha en vintageinspirerad framtoning vilket den nog inte hade haft på samma sätt om det varit ett keramiskt blankt material. Vridringen har 60 klick. Personligen brukar jag tycka 120 ger en bättre känsla generellt. I detta fallet känns ändå de 60 klicken bra då aktionen är oklanderlig. Det har sagts att klicket vid tolvmarkeringen är annorlunda så man kan ska kunna känna och höra när lumepluppen går in på 12. Om så verkligen är fungerar det då inte på detta exemplar för jag kan varken känna eller höra nån skillnad. Tippar på inbillning och vilda spekulationer att det är nån skillnad på klicken? Någon praktisk betydelse har säkerligen inte 60 klick kontra 120 heller för de allra flesta, om någon.
Verket är som många redan vet Tudors inhouse, det kronometerklassade MT5602 .
Något som bland somliga gör Tudor till ett riktigt märkesur och värdehöjande i sig i betydelsen av "True manufacturer"; dvs ett köpincitament för en del. Dock inte för alla har det framgått.
MT5602 har transversal balansbrygga som den värsta Rolex (se bild) vilket bl.a. ska öka stötsäkerheten. Dessutom ser det onekligen mycket coolt ut. Balansfjädern är av kiselmaterial. Kiselfjädern är avsett ha funktionen att klara stötar bättre samt vara lättare vilket räknas som gynnsamt för gången, dessutom klarar den magnetism. Ruckningen justeras genom radiellt ställbara skruvar på balansen. Något som nog inte bör släppas till vem som helst skulle jag tro men en avsikt med den lösningen lär vad jag förstår vara att den ska vara stabilare och inte behöva göras så ofta. Själva balansen påminner förresten i utformningen något om en Tudorros i fasonen...
.
MT 5602 kom för några år sedan och viss erfarenhet av den har hunnit samlas av ägarna och användarna. Av dem framkommer mestadels att de är mycket nöjda med verket. Pålitligt och exakt är vad som hörs mest.
Mitt eget exemplar stämmer in på det och har visat sig gå hittills över förväntan exakt. Den har legat tämligen stadigt på runt +0,4 sekunder per dygn, knappt +3 sekunder i veckan. Återstår att se om det håller i sig. Så bra är mycket att begära den ska gå i längden. Det är gott och väl inom Rolex superlative chronometer specifikationer. Gångreserven har skam till sägandes inte testats av mig men den påstås vara ca 70 timmar vilket bekräftas av några som kollat.
Länken känns i det stora hela gedigen och välgjord. Om man jämför med ett antal år äldre verkliga eller förmenta konkurrenter känns kvaliten hög på sammansättningen. Fattas bara annat om det är angivna priserna som gäller vid separat köp. Att köpa med länk vid nyköp verkar vara en god idé.
Låset i sig, eller snäppet, är dock inget extra och av en enkel grundkonstruktion men låsflärpens keramiklagring är en trevlig detalj och kan förmodligen minska slitaget vid just den delen.
Undertecknad är möjligen ett unikum som gillar länkens nitdesign. Åtminstone blir det intrycket när man läser om den på nätet.... Vet att den har väckt viss irritation hos en del. Om det är för att man helst vill ha "äkta" nitar av någon anledning eller om en del personer tycker det är estetiskt störande är oklart.
Några länkbitar längst ned mot spännet är skruvade, resten är av nit-modell och kan inte tas bort utan att förstöra länken, troligtvis. Åtminstone inte av mig.
En anmärkning gällande länken vill jag passa på att komma med; varför ska det vara så förbanskat lite justermån på finjusteringen? Endast tre tättsittande lägen är snålt kan jag tycka och det kan bli ett aningen stort steg mellan finjusteringens ytterändar och en hel länkbit och onödigt många länkbitar kan behövas tas bort. Inte minst som skruvarna sitter som svetsade i länkarna och måste värmas bort är det retfullt. En stor del av de man kan lämna in den till för att få det gjort om man bor på en mindre plats och inte betror sig själv till att göra det är för övrigt presumtiva klåpare som mycket väl kan tänkas skada både länk och klocka vid justeringen. Möjligen anses det estetiskt fördelaktigt och "finare" att inte ha så mycket justermån på den typen av finjustering och ett flertal små hål i sidan på spännet.
Här kan man se snäpplåsflärpens (officiell benämning
) keramiska lagrade nockar.
Vilka kan då tänkas trivas med den här pjäsen?
Gillar man vintageinfluenser på sin klocka och om man är van vid ur av ungefär den här typen och inte besväras av en relativt substantiell höjd på en boett med hög närvaro och därtill uppskattar ett i mitt tycke ganska intressant verk för relativt måttliga penningar så kan den rekommenderas. Tror inte det är några överord att säga det är en av de absolut mest prisvärda klockorna i sin prisklass.
(Orkade tyvärr inte ta en massa nya bilder utan plastklisterlappar. det får duga så här)
Några sifferfakta hör till elementaria så vi klarar av det först; måtten i mm:
Bredd: 41
Längd. 50
Höjd; 14,8
Ja, vad kan man då förvänta sig av denna omtalade skapelse?
Måtten som vi började med oroade från början eftersom det ordats en del om det. Det ska inte påstås den återfinns bland de allra smidigaste av klockor men inte heller är den märkvärdigt stor relativt sett. Det beror mycket på vad man är van vid. Har man haft klockor av dykartyp tidigare, särskilt om man är van vid såna av inte alltför gamla vintageårgångar eller varför inte en eller flera rejäla G-Shocks eller andra klockor av sportigt toolig typ, känns storleken inte anmärkningsvärd på något sätt. Diametern är tämligen återhållsam för en sån klocka.
Vad som eventuellt kan stöta på patrull för en del är mer höjden som kan upplevas en eller ett par millimeter högre än väntat eller önskat. Det kan om inte länken eller strapen är justerad ordentligt göra att klockan kan upplevas som något topptung i vissa lägen. Gillar man lätta små klockor uteslutande finns mindre alternativ som bekant som kan passa, nu även inom märket. Några speciellt grova handleder behövs dock inte för denna generellt sett och man ska ha tämligen slimmade skjortärmar om den inte går in under dem om man ser det ur den praktiska synvinkeln. Men visst, en avhyvlad millimeter hade inte skadat.
Urtavlan är inte svart som man kan tro av att sett bilder på klockan. Den är mörkt grå och har en typ av gropig struktur. Man märker det bäst i vissa ljus och om man tittar riktigt nära. Tycker det gör sig bra mot rödguldsförgyllningen på visare och index; den version jag personligen föredrar. Färgkombinationen blir gråsvart-svart, rött i triangeln vid lumepluppen samt rödaktigt guld. Snyggt på ett lite Goth-betonat sätt nästan, men finns som bekant även i andra lite lättsammare(?) varianter.
Lysmassan har fått en försiktigt varm nyans utan att vara överdriven, en bra balans i färgtonen och en rent vit färg kunde i jämförelse upplevas som lite "rå" om man är van vid denna. Gissar att man testat noga olika nyanser innan man kommit fram till rätt färgton och tycker man också har lyckats. Lumen laddar och lyser bra och verkar hålla i sig rimligt länge. Lumeshots finns säkert nån annanstans att se. Den är "bra" iaf.
Kronan med tudorrosen, (som också återfinns på ett helt annat ställe i klockan om än i ytterligare stiliserad form, se nedan) är speciell i designen. Kronans räffling anknyter till den på bezeln. Kronhalsen och frånvaron av kronskydd gör också sitt till för klockans karaktär. Tycker allmänt att Tudor lyckats bra med att ge den här serien en egen karaktär med en god dos märkes-DNA. Krongängorna känns stabila och inget trist sladdrande stör vid utskruvad och utdragen krona.
Bezelinsertet, vridringsinlägget, är av matt aluminium som sig bör eftersom det är tänkt att klockan ska ha en vintageinspirerad framtoning vilket den nog inte hade haft på samma sätt om det varit ett keramiskt blankt material. Vridringen har 60 klick. Personligen brukar jag tycka 120 ger en bättre känsla generellt. I detta fallet känns ändå de 60 klicken bra då aktionen är oklanderlig. Det har sagts att klicket vid tolvmarkeringen är annorlunda så man kan ska kunna känna och höra när lumepluppen går in på 12. Om så verkligen är fungerar det då inte på detta exemplar för jag kan varken känna eller höra nån skillnad. Tippar på inbillning och vilda spekulationer att det är nån skillnad på klicken? Någon praktisk betydelse har säkerligen inte 60 klick kontra 120 heller för de allra flesta, om någon.
Verket är som många redan vet Tudors inhouse, det kronometerklassade MT5602 .
Något som bland somliga gör Tudor till ett riktigt märkesur och värdehöjande i sig i betydelsen av "True manufacturer"; dvs ett köpincitament för en del. Dock inte för alla har det framgått.
MT5602 har transversal balansbrygga som den värsta Rolex (se bild) vilket bl.a. ska öka stötsäkerheten. Dessutom ser det onekligen mycket coolt ut. Balansfjädern är av kiselmaterial. Kiselfjädern är avsett ha funktionen att klara stötar bättre samt vara lättare vilket räknas som gynnsamt för gången, dessutom klarar den magnetism. Ruckningen justeras genom radiellt ställbara skruvar på balansen. Något som nog inte bör släppas till vem som helst skulle jag tro men en avsikt med den lösningen lär vad jag förstår vara att den ska vara stabilare och inte behöva göras så ofta. Själva balansen påminner förresten i utformningen något om en Tudorros i fasonen...
.
MT 5602 kom för några år sedan och viss erfarenhet av den har hunnit samlas av ägarna och användarna. Av dem framkommer mestadels att de är mycket nöjda med verket. Pålitligt och exakt är vad som hörs mest.
Mitt eget exemplar stämmer in på det och har visat sig gå hittills över förväntan exakt. Den har legat tämligen stadigt på runt +0,4 sekunder per dygn, knappt +3 sekunder i veckan. Återstår att se om det håller i sig. Så bra är mycket att begära den ska gå i längden. Det är gott och väl inom Rolex superlative chronometer specifikationer. Gångreserven har skam till sägandes inte testats av mig men den påstås vara ca 70 timmar vilket bekräftas av några som kollat.
Länken känns i det stora hela gedigen och välgjord. Om man jämför med ett antal år äldre verkliga eller förmenta konkurrenter känns kvaliten hög på sammansättningen. Fattas bara annat om det är angivna priserna som gäller vid separat köp. Att köpa med länk vid nyköp verkar vara en god idé.
Låset i sig, eller snäppet, är dock inget extra och av en enkel grundkonstruktion men låsflärpens keramiklagring är en trevlig detalj och kan förmodligen minska slitaget vid just den delen.
Undertecknad är möjligen ett unikum som gillar länkens nitdesign. Åtminstone blir det intrycket när man läser om den på nätet.... Vet att den har väckt viss irritation hos en del. Om det är för att man helst vill ha "äkta" nitar av någon anledning eller om en del personer tycker det är estetiskt störande är oklart.
Några länkbitar längst ned mot spännet är skruvade, resten är av nit-modell och kan inte tas bort utan att förstöra länken, troligtvis. Åtminstone inte av mig.
En anmärkning gällande länken vill jag passa på att komma med; varför ska det vara så förbanskat lite justermån på finjusteringen? Endast tre tättsittande lägen är snålt kan jag tycka och det kan bli ett aningen stort steg mellan finjusteringens ytterändar och en hel länkbit och onödigt många länkbitar kan behövas tas bort. Inte minst som skruvarna sitter som svetsade i länkarna och måste värmas bort är det retfullt. En stor del av de man kan lämna in den till för att få det gjort om man bor på en mindre plats och inte betror sig själv till att göra det är för övrigt presumtiva klåpare som mycket väl kan tänkas skada både länk och klocka vid justeringen. Möjligen anses det estetiskt fördelaktigt och "finare" att inte ha så mycket justermån på den typen av finjustering och ett flertal små hål i sidan på spännet.
Här kan man se snäpplåsflärpens (officiell benämning
) keramiska lagrade nockar.
Vilka kan då tänkas trivas med den här pjäsen?
Gillar man vintageinfluenser på sin klocka och om man är van vid ur av ungefär den här typen och inte besväras av en relativt substantiell höjd på en boett med hög närvaro och därtill uppskattar ett i mitt tycke ganska intressant verk för relativt måttliga penningar så kan den rekommenderas. Tror inte det är några överord att säga det är en av de absolut mest prisvärda klockorna i sin prisklass.
(Orkade tyvärr inte ta en massa nya bilder utan plastklisterlappar. det får duga så här)
Senast ändrad:
