Människorna bär sina barn i ungefär nio månader, eller noga räknat 40 veckor. Nu var det vecka 32+5 och det hade redan börjat. Man kan bara ha stoppdropp i 48 timmar. Sedan kan det gå på några minuter. Det gick fort på slutet. Sjuksköterskan höll pojken upprätt under armarna som en blöt katt ur badkaret. Hon svepte ut ur förlossningsrummet och in i undersökningsrummet. Min fru sa att jag studsade efter. Det gjorde jag nog, jag försökte få se pojken. Tre sjuksköterskor och en läkare prickade av sina Apgar-punkter med korta kommandon och en precision jag inte mött sen ubåtsjakten -91. Då var det röd nattbelysning och radarskärmar med gult på svart och korta tydliga instruktioner. Nu var det skarpt ljus, blå överdragskläder, instrument i vit plast och färgglada skärmar. Exakthet. Repeterbarhet. Rutin. Snabba standardiserade frågor och lika snabba standardiserade svar. Fem punkter betades av på en minut. En minut som förändrade mitt liv. Pojken var frisk.
Klockan jag hade på mig den minuten, en midsize Yachtmaster, har jag sålt för länge sen. Jag är inte sentimental när det gäller prylar. Men minnena av den minuten är lika ljusa nu som för tio år sen. De slocknar inte förrän min hjärna slocknar gissar jag.
Men det är så tiden börjar, för dig, för alla. När du föds startar din tid. Fast det saknar mening egentligen, för du kommer inte ihåg det, allafall inte så att du kan framkalla minnesbilder av den allra första tiden. Väldigt få människor har minnen från tidigare än 3 års ålder. Möjligen minns din kropp vad den har varit med om tidigare och du kan få flashbacks under andningsövningar från sånt du inte minns i hjärnan.
Det var egyptierna som uppfann timmarna som vi använder idag. En timma gryning följdes av tio timmar dag, sen en timma skymning och sen tolv timmar natt, och så började det om med ett nytt dygn. För tretusen år sen. Fast det blev egentligen ingen ordning på timmarna förrän de tidiga mekaniska klockorna styrde upp dem på 1300-talet. Egyptiernas timmar var inte lika långa allihopa, men nu är varje timma lika lång. Hela tiden, över hela jorden, tjugofyra stycken per dygn.
Men tiden går ju uppenbart olika fort, och på flera olika sätt. Att tiden går fortare ju äldre man blir är en etablerad sanning. Barn bombarderas med nya intryck och känslor varje dag, som gör avtryck i minnet. De nya intrycken blir allt färre med åldern. Minnena går tyvärr asymptotiskt mot noll med ökande ålder. Sen blir man ju senil också och tiden kollapsar, och man ligger där i sina svettiga sjukhuslakan och ropar efter sin farmor och känner inte igen sin fru, men det är en annan historia.
Sen minns du de viktiga och avgörande händelserna mycket bättre än vardagen. Din upplevelse av tiden går ryckvis.. Den dras ut och pressas ihop. Du minns början och slutet på ett nånting bättre än tiden däremellan.
Ni tar en drink i Cadierbaren. Solen glittrar i vattnet utanför. Din hand är svettig runt den lilla gröna asken i byxfickan. Du har förberett situationen noga i hemlighet. Du har kollat storleken på ringen säkert fem gånger. Du vet att hon kommer svara ja. Men du är ändå jättenervös. Du vet inte vad ni pratar om utan försöker känna in när det är exakt rätt ögonblick att ställa frågan. Den här stunden kommer ni ha med er resten av livet så den är viktig. Nu. Hon svarar – Ja!,det är klart jag vill! Du bubblar. Hon bubblar. Vinet bubblar. Hon skrattar och hon lyser inifrån. Ni ska gifta er!
Tiden däremellan.
Hennes skakiga namnteckning längst ner på skilsmässopappren hon lämnat på köksbordet. I lägenheten som redan är såld. Du förstår att det gjort ont. Ett brunt kuvert, en vit blankett och virrvarr-mönster på bordsskivan. Det var hennes bord från början. Dina fingrar på högerhanden söker sig ner till platsen mellan lederna där ringen satt. Snurrar tomt. Du sväljer och stryker med pekfingret hårt fram och tillbaka över mustaschen. Du stoppar ner pappret i kuvertet och du släcker lampan i hallen som hon glömt när du går.
Ordet minut kommer från latinets ”pars minuta prima” som betyder den första mindre delen. Minuter spelade ingen roll förrän på 1500-talet då de mekaniska klockorna blev mer exakta. Innan dess var det kvartar som var den minsta meningsfulla enheten. Akademisk kvart och Quarter repeater.
Tiden går olika fort, men kan den stanna också? Vi säger ”det var som om tiden stannade”, och vi menar att den går så långsamt att vi hinner uppfatta varje millisekund. Du kanske har varit med om en bilolycka. Men. Han. Tänker. Väl. Inte. Svänga. Ut. Och varje nyans i fronten på den mötande grå bilen fastnar, blänket i kromet runt lyktorna. Bilden av din systers armar som flyger fram i baksätet. Din mammas förvånade vidöppna mun. Glassplitter i kupén. Några sekunder som känns som en hel dag. Efteråt bjuder tanten i huset i korsningen på glass innan polisen kommer. Puckstång i guldfärgad aluminiumfolie. Du mår illa och vill inte ha. Din lillebror har skrapsår i pannan, tanten baddar bort blodet som kladdat i hans solblekta hår.
Ordet sekund kommer från latinets ”pars minuta secunda” som betyder den andra mindre delen. Sekunden som idé uppfanns långt innan man kunde visa dem. I mellanöstern på tusentalet. Men på andra halvan av 1500-talet började man kunna visa riktiga sekunder med sekundvisare. Tycho Brahe skruvade på sekundvisare på sina fyra klockor ute i observatoriet på Ven 1581. Fast han klagade över att de diffade inbördes med fyra sekunder. Ändå rätt bra skulle jag säga. Jag har nog svårt att plocka ihop fyra klockor i min samling som diffar mindre än fyra sekunder inbördes över ett dygn, fyrahundra år senare.
I viss mån kan vi själva styra hur mycket vi minns genom att utsätta oss för nya intryck och att "vara närvarande” som det heter nuförtiden. Prova att gå så tyst du bara kan uppför rulltrappan ur tunnelbanan en morgon. Känn varje fotnedsättning. Smyg som en indian. Inte ett ljud, inte ett skrap. Jag lovar att du kommer minnas den gången i rulltrappan mer än alla andra gånger tillsammans.
Det är uppenbart för alla att tiden kan gå olika fort. Vi minns mer av vår barndom och vi minns mer av annorlunda och viktiga händelser. Men är tiden kontinuerlig? Vi vet att den ibland är snabb och ibland långsam, men gör den avbrott? Hoppar den över? Hänger tiden verkligen ihop?
En bekant till mig dog på bröllopsnatten (you can't make shit like that up). Hans änka sa att det var skönt att ha familjen samlad och att det var bra att det inte hände en vecka tidigare. De timmarna när hon vaknade den söndagsmorgonen definierar hela resten av hennes liv. Annars var det ett rätt vanligt bröllop. Vi var inte så nära så jag satt bredvid några aviga tonårskusiner som inte var vana att gå på fin middag eller prata med vuxna. Några andra hade t-shirt med tryck, för det stod ”sommarfin” klädsel på inbjudan. Halvdan, halvljummen mat och en hög tårta i tre våningar. Brudparet skar tårtan tillsammans och alla jublade. Det var sommarnatt. Grupper som inte kände varann hängde lite här och där ute på gräsmattan. Dansmusik. Några blev väldigt fulla, jag med. Min fru tyckte jag var besvärlig och jag dansade och slarvade bort slipsen. De nygifta stannade på herrgården. Vi andra åkte hem i den ljusa sommarnatten.
Men för henne blev tiden före så skild från tiden efter. Som om de inte hängde ihop. Hon vågar inte längre lita på att tiden faktiskt kommer hänga ihop. Och hela tiden hamnar hon i det där hålet. Hålet mellan tiden före och tiden efter. Det är inte samma tid. För henne hänger inte tiden före ihop med tiden efter.
Men tiden kommer att fortsätta även när du och jag inte är här längre. Om jag flyttade till Göteborg är jag säker på att min tid skulle sluta med en stor vit-ljusblå skugga i ena ögonvrån. Ett krasande ljud i huvet och jag flyger av cykeln och sen blir det mörkt. Spårvagnar är lömska. Jag håller mig borta från Göteborg. Siktar på en sjukhussäng typ 2065, omgiven av nära och kära. Det blir på senvåren, utan tvekan. Redan nu, bara halvvägs, har pollensmockan mig på knä i maj. Det kommer knäcka mig när jag är 90 plus. Mellan hägg och syrén. Kommer vara rätt nöjd med att få lämna över till barnen och några barnbarn hoppeligen. Ett komplett liv. Och bra styrt ändå med globala uppvärmningen 2030-2060.
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=New York Minute
https://www.scientificamerican.com/article/experts-time-division-days-hours-minutes/
https://en.wikipedia.org/wiki/Second
Klockan jag hade på mig den minuten, en midsize Yachtmaster, har jag sålt för länge sen. Jag är inte sentimental när det gäller prylar. Men minnena av den minuten är lika ljusa nu som för tio år sen. De slocknar inte förrän min hjärna slocknar gissar jag.
Men det är så tiden börjar, för dig, för alla. När du föds startar din tid. Fast det saknar mening egentligen, för du kommer inte ihåg det, allafall inte så att du kan framkalla minnesbilder av den allra första tiden. Väldigt få människor har minnen från tidigare än 3 års ålder. Möjligen minns din kropp vad den har varit med om tidigare och du kan få flashbacks under andningsövningar från sånt du inte minns i hjärnan.
Det var egyptierna som uppfann timmarna som vi använder idag. En timma gryning följdes av tio timmar dag, sen en timma skymning och sen tolv timmar natt, och så började det om med ett nytt dygn. För tretusen år sen. Fast det blev egentligen ingen ordning på timmarna förrän de tidiga mekaniska klockorna styrde upp dem på 1300-talet. Egyptiernas timmar var inte lika långa allihopa, men nu är varje timma lika lång. Hela tiden, över hela jorden, tjugofyra stycken per dygn.
Men tiden går ju uppenbart olika fort, och på flera olika sätt. Att tiden går fortare ju äldre man blir är en etablerad sanning. Barn bombarderas med nya intryck och känslor varje dag, som gör avtryck i minnet. De nya intrycken blir allt färre med åldern. Minnena går tyvärr asymptotiskt mot noll med ökande ålder. Sen blir man ju senil också och tiden kollapsar, och man ligger där i sina svettiga sjukhuslakan och ropar efter sin farmor och känner inte igen sin fru, men det är en annan historia.
Sen minns du de viktiga och avgörande händelserna mycket bättre än vardagen. Din upplevelse av tiden går ryckvis.. Den dras ut och pressas ihop. Du minns början och slutet på ett nånting bättre än tiden däremellan.
Ni tar en drink i Cadierbaren. Solen glittrar i vattnet utanför. Din hand är svettig runt den lilla gröna asken i byxfickan. Du har förberett situationen noga i hemlighet. Du har kollat storleken på ringen säkert fem gånger. Du vet att hon kommer svara ja. Men du är ändå jättenervös. Du vet inte vad ni pratar om utan försöker känna in när det är exakt rätt ögonblick att ställa frågan. Den här stunden kommer ni ha med er resten av livet så den är viktig. Nu. Hon svarar – Ja!,det är klart jag vill! Du bubblar. Hon bubblar. Vinet bubblar. Hon skrattar och hon lyser inifrån. Ni ska gifta er!
Tiden däremellan.
Hennes skakiga namnteckning längst ner på skilsmässopappren hon lämnat på köksbordet. I lägenheten som redan är såld. Du förstår att det gjort ont. Ett brunt kuvert, en vit blankett och virrvarr-mönster på bordsskivan. Det var hennes bord från början. Dina fingrar på högerhanden söker sig ner till platsen mellan lederna där ringen satt. Snurrar tomt. Du sväljer och stryker med pekfingret hårt fram och tillbaka över mustaschen. Du stoppar ner pappret i kuvertet och du släcker lampan i hallen som hon glömt när du går.
Ordet minut kommer från latinets ”pars minuta prima” som betyder den första mindre delen. Minuter spelade ingen roll förrän på 1500-talet då de mekaniska klockorna blev mer exakta. Innan dess var det kvartar som var den minsta meningsfulla enheten. Akademisk kvart och Quarter repeater.
Tiden går olika fort, men kan den stanna också? Vi säger ”det var som om tiden stannade”, och vi menar att den går så långsamt att vi hinner uppfatta varje millisekund. Du kanske har varit med om en bilolycka. Men. Han. Tänker. Väl. Inte. Svänga. Ut. Och varje nyans i fronten på den mötande grå bilen fastnar, blänket i kromet runt lyktorna. Bilden av din systers armar som flyger fram i baksätet. Din mammas förvånade vidöppna mun. Glassplitter i kupén. Några sekunder som känns som en hel dag. Efteråt bjuder tanten i huset i korsningen på glass innan polisen kommer. Puckstång i guldfärgad aluminiumfolie. Du mår illa och vill inte ha. Din lillebror har skrapsår i pannan, tanten baddar bort blodet som kladdat i hans solblekta hår.
Ordet sekund kommer från latinets ”pars minuta secunda” som betyder den andra mindre delen. Sekunden som idé uppfanns långt innan man kunde visa dem. I mellanöstern på tusentalet. Men på andra halvan av 1500-talet började man kunna visa riktiga sekunder med sekundvisare. Tycho Brahe skruvade på sekundvisare på sina fyra klockor ute i observatoriet på Ven 1581. Fast han klagade över att de diffade inbördes med fyra sekunder. Ändå rätt bra skulle jag säga. Jag har nog svårt att plocka ihop fyra klockor i min samling som diffar mindre än fyra sekunder inbördes över ett dygn, fyrahundra år senare.
I viss mån kan vi själva styra hur mycket vi minns genom att utsätta oss för nya intryck och att "vara närvarande” som det heter nuförtiden. Prova att gå så tyst du bara kan uppför rulltrappan ur tunnelbanan en morgon. Känn varje fotnedsättning. Smyg som en indian. Inte ett ljud, inte ett skrap. Jag lovar att du kommer minnas den gången i rulltrappan mer än alla andra gånger tillsammans.
Det är uppenbart för alla att tiden kan gå olika fort. Vi minns mer av vår barndom och vi minns mer av annorlunda och viktiga händelser. Men är tiden kontinuerlig? Vi vet att den ibland är snabb och ibland långsam, men gör den avbrott? Hoppar den över? Hänger tiden verkligen ihop?
En bekant till mig dog på bröllopsnatten (you can't make shit like that up). Hans änka sa att det var skönt att ha familjen samlad och att det var bra att det inte hände en vecka tidigare. De timmarna när hon vaknade den söndagsmorgonen definierar hela resten av hennes liv. Annars var det ett rätt vanligt bröllop. Vi var inte så nära så jag satt bredvid några aviga tonårskusiner som inte var vana att gå på fin middag eller prata med vuxna. Några andra hade t-shirt med tryck, för det stod ”sommarfin” klädsel på inbjudan. Halvdan, halvljummen mat och en hög tårta i tre våningar. Brudparet skar tårtan tillsammans och alla jublade. Det var sommarnatt. Grupper som inte kände varann hängde lite här och där ute på gräsmattan. Dansmusik. Några blev väldigt fulla, jag med. Min fru tyckte jag var besvärlig och jag dansade och slarvade bort slipsen. De nygifta stannade på herrgården. Vi andra åkte hem i den ljusa sommarnatten.
Men för henne blev tiden före så skild från tiden efter. Som om de inte hängde ihop. Hon vågar inte längre lita på att tiden faktiskt kommer hänga ihop. Och hela tiden hamnar hon i det där hålet. Hålet mellan tiden före och tiden efter. Det är inte samma tid. För henne hänger inte tiden före ihop med tiden efter.
Men tiden kommer att fortsätta även när du och jag inte är här längre. Om jag flyttade till Göteborg är jag säker på att min tid skulle sluta med en stor vit-ljusblå skugga i ena ögonvrån. Ett krasande ljud i huvet och jag flyger av cykeln och sen blir det mörkt. Spårvagnar är lömska. Jag håller mig borta från Göteborg. Siktar på en sjukhussäng typ 2065, omgiven av nära och kära. Det blir på senvåren, utan tvekan. Redan nu, bara halvvägs, har pollensmockan mig på knä i maj. Det kommer knäcka mig när jag är 90 plus. Mellan hägg och syrén. Kommer vara rätt nöjd med att få lämna över till barnen och några barnbarn hoppeligen. Ett komplett liv. Och bra styrt ändå med globala uppvärmningen 2030-2060.
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=New York Minute
https://www.scientificamerican.com/article/experts-time-division-days-hours-minutes/
https://en.wikipedia.org/wiki/Second
