Urmakarstäder

[UrmakarPerka]

Glashütte i Sachsen i gränstrakterna mot Tjeckien, är Tysklands motsvarighet till Grenchen eller Le Locle i Schweiz!
Gränsområdet och Sudetenland som var de Tyskspråkiga delarna av Tjeckoslovakien var en riktig urmakarregion före andra världkriget och många Tyskar utbildade sig inom yrket i just Sudetenland.
Den lilla staden, inte långt från Dresden, har endast 4500 invånare, men har en urindustri som inte går av för hackor, eller vad sägs om Nomos, Glashütte Original och Lange& Söhne.
Glashütte ligger i det tidigare DDR och klarade sig bra under andra världskriget, fram till dess sista dag. Ryssarna fick nys om att Tyskarna skulle skriva under kapitulationen och passade därför på att hämnas genom att bomba staden dagen innan freden!
Urfabrikörerna samlade ihop det som gick att rädda och startade produktionen igen, men det nya styret lämnade över fabrikerna till arbetarna och satte ägarna och de bästa urmakarna att jobba i gruva istället.
Lange lyckades fly undan arbetet i gruvan och ta sig till väst och så snart muren föll så återvände han och byggde upp Lange & Söhne till ett av världens mest prestigefyllda märken på mycket kort tid.
Under DDR-tiden tillverkades klockor under namnet Glashütte och jag har ett sådant damur i min samling!

Jag tycker damur har oförtjänt dåligt rykte bland samlare och borde vara värda mer än vad man får för dem idag.
Denna Glashütteklocka har ett enkelt verk av calibern GUB 09-20 och är ifrån 1970-talet. Ingen speciell klocka alls, men rätt kul att ha ett ur av detta märke, då det idag förknippas med några av världens mest förnämsta! / Per-Erik

 

[UrmakarPerka]

Som egenskap av urmakarlärare på urmakarskolan i Vännäs så åkte jag på en studieresa i Tyskland och Tjeckien för snart 10 år sedan!
Liljaskolan var då (utbildningen lades ned 2017) medlem av samarbetsorganisationen OSOW, open schools of watchmaking. Lange & Söhne har en eget urmakarskola och var/är medlem av just OSOW.
Det gjorde att jag och min kollega fick göra ett studiebesök på både skola och fabrik, något som är få förunnat!
Vi kom bilande in från Tjeckien och kom ned i en dal med ett vattendrag och in i den pittoreska staden! Man fick en känsla av Snövit, men istället för dvärgar jobbandes i en gruva så drällde det av urmakare.
Som på alla urfabriker jobbar alla urmakare väldigt specialiserat, man kan ha som uppgift att polera och montera tirettfjädern tex. och då har man ingen annan uppgift!
Tirettfjädrarna tillverkades med laserfräs och såg helt perfekta ut då de kom ut ur maskinen, men alla fjädrar granskades och polerades manuellt, för här tillåter man bara absolut högsta kvalitet. När ett ur har blivit hopmonterat av ett antal olika urmakare så testas det i en mängd olika lägen innan det godkänns!
Väl godkänt monteras det isär av en av de få "chefsurmakarna", rengörs, monteras ihop, smörjes och testas igen, innan det kan komma ut till butiker och säljas!
Efter besöken på skola och fabrik så gick vi givetvis på Glashüttes förnäma urmuseum! Får nog skapa en speciell tråd om just olika urmuseum
/ Per-Erik

 

[Ariste]

Tack för ett intressant inlägg och välkommen till forumet!

 

[eriksson850]

Kul inlägg, tack för det, välkommen!

Bara för att det är roligare med bilder och för att det kan vara kul att lära sig något. Tirretfjäder är detsamma som yoke spring på engelska.

Det är den delen som skapar motstånd när du drar in/ut kronan och fixerar kronaxelns position i de olika lägena (uppdrag, datumbyte, ställa tid).

 

[ANALOGUE]

Väldigt intressant! Tack och välkommen!

 

[UrmakarPerka]

Langenthal i Schweiz, vad har det med klockor att göra?
Väldigt mycket faktiskt, för där ligger företaget Greiner Vibrograf!
Företaget är mest känt för sina testapparater för gångavikelser på klockor så pass kända att många kallar maskinerna för just vibrograf, fast det egentligen bara är en del av namnet på företaget.

Det var Greiner-Vibrograf som uppfann maskinen som helt automatiskt fixar så att balansen till klockor inte har några tyngdpunktsfel. Man låter balanshjulet rulla in i maskinen, som då känner av tyngdpunktsfel och fräser bort material så att balansen är just i balans, det hela tar bara någon sekund!

Tidigare gjordes detta för hand, det var mestadels kvinnor som utförde jobbet och de rullade balasen på en plan yta (balansvåg) och tittade hur den uppförde sig och fräste sedan för hand bort material för att undvika tyngdpunktsfel.

När jag var på kurs på slutet av 80-talet i Langenthal, för att lära mig Greiner-Vibrografs vattentäthetsmaskiner, hyrde företaget en våning i ett ganska stort industrikomplex på 4 våningar. Tidigare ägde de huset och på hela bottenvåningen arbetade de endast med att väga in balanser för hand.

När kvartsuren kom på 70-talet och hela Schweiz urindustri höll på att kollapsa för att de inte hängde med i utvecklingen så sålde de till slut iväg all utrustning till bl.a. Ryssland. Vem behöver maskiner som väger in balanser när folk bara vill ha kvartsur?
När sedan efterfrågan på mekaniska ur kom tillbaka så hade de ingen maskin till detta längre, men som tur var lyckades de köpa tillbaka en maskin för att få igång Schweiz urindustri igen.

Numera har utvecklingen gått framåt och sådana här maskiner är inte lika hutlöst dyra som de var på den tiden så fler företag kan ha egna och väga in balanser själva!

Vad är då tyngdpunktsfel? Jo när en balans svänger fram och tillbaka så ska tyngdpunkten vara i centrum, där axeln är fastnitad. Om tyngdpunkten istället sitter i ytterkanten av balanshjulet någonstans så kommer klockan att gå olika i olika lägen, krona uppåt, åt höger, åt vänster och nedåt och alla de mellanlägen man kan testa klockan i. Tyngdpunktsfel påverkar dock inte när klockan ligger i planlägena tavla upp eller ned!

 

[Dt250]

Glashütte i Sachsen i gränstrakterna mot Tjeckien, är Tysklands motsvarighet till Grenchen eller Le Locle i Schweiz!
Gränsområdet och Sudetenland som var de Tyskspråkiga delarna av Tjeckoslovakien var en riktig urmakarregion före andra världkriget och många Tyskar utbildade sig inom yrket i just Sudetenland.
Den lilla staden, inte långt från Dresden, har endast 4500 invånare, men har en urindustri som inte går av för hackor, eller vad sägs om Nomos, Glashütte Original och Lange& Söhne.
Glashütte ligger i det tidigare DDR och klarade sig bra under andra världskriget, fram till dess sista dag. Ryssarna fick nys om att Tyskarna skulle skriva under kapitulationen och passade därför på att hämnas genom att bomba staden dagen innan freden!
Urfabrikörerna samlade ihop det som gick att rädda och startade produktionen igen, men det nya styret lämnade över fabrikerna till arbetarna och satte ägarna och de bästa urmakarna att jobba i gruva istället.
Lange lyckades fly undan arbetet i gruvan och ta sig till väst och så snart muren föll så återvände han och byggde upp Lange & Söhne till ett av världens mest prestigefyllda märken på mycket kort tid.
Under DDR-tiden tillverkades klockor under namnet Glashütte och jag har ett sådant damur i min samling!

Jag tycker damur har oförtjänt dåligt rykte bland samlare och borde vara värda mer än vad man får för dem idag.
Denna Glashütteklocka har ett enkelt verk av calibern GUB 09-20 och är ifrån 1970-talet. Ingen speciell klocka alls, men rätt kul att ha ett ur av detta märke, då det idag förknippas med några av världens mest förnämsta! / Per-Erik

Intressant, välkommen till KS .

 

[Mikaell]

Langenthal i Schweiz, vad har det med klockor att göra?
Väldigt mycket faktiskt, för där ligger företaget Greiner Vibrograf!
Företaget är mest känt för sina testapparater för gångavikelser på klockor så pass kända att många kallar maskinerna för just vibrograf, fast det egentligen bara är en del av namnet på företaget.

Det var Greiner-Vibrograf som uppfann maskinen som helt automatiskt fixar så att balansen till klockor inte har några tyngdpunktsfel. Man låter balanshjulet rulla in i maskinen, som då känner av tyngdpunktsfel och fräser bort material så att balansen är just i balans, det hela tar bara någon sekund!

Tidigare gjordes detta för hand, det var mestadels kvinnor som utförde jobbet och de rullade balasen på en plan yta (balansvåg) och tittade hur den uppförde sig och fräste sedan för hand bort material för att undvika tyngdpunktsfel.

När jag var på kurs på slutet av 80-talet i Langenthal, för att lära mig Greiner-Vibrografs vattentäthetsmaskiner, hyrde företaget en våning i ett ganska stort industrikomplex på 4 våningar. Tidigare ägde de huset och på hela bottenvåningen arbetade de endast med att väga in balanser för hand.

När kvartsuren kom på 70-talet och hela Schweiz urindustri höll på att kollapsa för att de inte hängde med i utvecklingen så sålde de till slut iväg all utrustning till bl.a. Ryssland. Vem behöver maskiner som väger in balanser när folk bara vill ha kvartsur?
När sedan efterfrågan på mekaniska ur kom tillbaka så hade de ingen maskin till detta längre, men som tur var lyckades de köpa tillbaka en maskin för att få igång Schweiz urindustri igen.

Numera har utvecklingen gått framåt och sådana här maskiner är inte lika hutlöst dyra som de var på den tiden så fler företag kan ha egna och väga in balanser själva!

Vad är då tyngdpunktsfel? Jo när en balans svänger fram och tillbaka så ska tyngdpunkten vara i centrum, där axeln är fastnitad. Om tyngdpunkten istället sitter i ytterkanten av balanshjulet någonstans så kommer klockan att gå olika i olika lägen, krona uppåt, åt höger, åt vänster och nedåt och alla de mellanlägen man kan testa klockan i. Tyngdpunktsfel påverkar dock inte när klockan ligger i planlägena tavla upp eller ned!

Perfekt tråd för den vetgirige. Keep ’em coming!