Kaliber 8500-familjen har varit i serieproduktion i nio år, men jag håller helt med dig om att längre tid än så behövs för att se urverkets styrkor och svagheter över tid. Det faktum att Omega under nio års tid producerat hundratusentals urverk i kaliberfamiljen och att det nästan inte finns någon rapport alls om problem med kalibern inger dock förtroende inför framtiden.
Det som gör den här urverksserien unik är att den tekniskt saknar motstycke och att Omega helt och fullt fokuserat på att uppnå så hög gångprecision som möjligt under så lång tid som möjligt. Och detta är vad som gör ett urverket "bra", här finns ju förutsättningarna till en gångkultur världen hittills inte skådat. George Daniels co-axialgång är världens främsta och helt väsensskild från den annars förhärskande ankargången. Co-axial gången stryker i det närmaste oljans betydelse för balansens precision över tid vilket annars är ankargångens stora akilleshäl. När ankargångens oljor börjar torka och stelna ökar belastningen och slitaget, amplituden sjunker och urverkets precision med den samtidigt som co-axial verket fortsätter att obekymrat ticka vidare. Det är den stora fördelen med den mer komplexa impulsöverföringen i Omegas co-axialverk. Olja används visserligen här också, men i ofantligt små volymer och fungerar som stötdämpning, inte som smörjning, i kontakten mellan ankarhjulets tänder och ankarets syntetiska stenar. I 8500-verket har man också byggt bort de tillkortakommanden som begränsar 2500-serien; d.v.s det faktum att urverket i övrigt är beroende av service alldeles oavsett hur balansen presterar. Varenda komponent som deltar i överförandet av energin från rotorn till balansen har byggts för att klara riktigt långa serviceintervaller; för första gången kan alltså co-axial gången komma till sin fulla rätt då inga andra delar av urverket begränsar dess arbete över tid. Det är av denna anledning Omega valt att satsa på DLC (diamond-like-carbon) beläggning i fjäderhusen, utvecklat nya oljor och arbetat stenhårt med att få ner friktionen i urverket. Dubbla och i serie förbundna fjäderhus valdes också, inte för att i första hand öka gångreserven utan för att istället skapa en jämnare kraftåtergivning till balansen vilket inte är lika lätt med en ensam fjäder som levererar en mer ojämn effektkurva. Vidare så har balansen en kiselspiral som inte låter sig påverkas av vare sig magnetism eller starka stötar, tryggt förankrad i en balansbrygga.
Kaliber 8500 ses ofta som
show off i den mest avancerade teknik som skapats för urverk i serieproduktion, bl.a med en co-axial gång som arbetar med toleranser som mäts i mikron - långt striktare än ankargångens behov, men man får inte glömma att uppvisningen i teknisk briljans har ett enda syfte: att skapa en så hög och tillförlitlig gångprecision som möjligt över så lång tid som möjligt. Det är detta som i mina ögon gör 8500-familjen till världens i särklass bästa. Visst finns det andra, mycket fina, avancerade och tillförlitliga urverk på marknaden (av vilka flera också nämnts i denna tråd) men ingen av dom har samma förutsättningar till utsökt gångprecision över tid som Omegas nya generation av manufakturkalibrar.
"Let's start with a single, simple truth: Omega's co-axial calibers are the best, series produced mechanical watch movements in the world"
. Så kombinationen slitstark, billig och enkel att serva med nära oöverträffad förmåga att hålla tiden måste göra detta verk till det främsta någonsin byggt!
