Del ett i historian för er som inte läst om det psykiskt och fysiskt ansträngande projektet; https://klocksnack.se/threads/min-frus-klockor-som-jag-givit-henne-del-1-piaget.22872/
Så här ligger det till – nu i vintras skulle vi ut på fest och min fru öppnade kassaskåpet och plockade fram guld Piageten, fint skulle det vara!
Men, klockan gick inte att ställa?! Det gick inte att röra kronan över huvud taget. Hon kom till mig med klockan (min fru har förstått att det är delikata grejer efter sin förra fadäs med borttappade balansaxeln) och bad mig vrida upp och ställa den. Inte heller jag kunde rubba kronan. Vad göra? Jo, tillbaka till urmakaren så får han titta på den. Det kan ju inte vara något farligt, klockan är ju så gott som nyservad och Urmakaren hade ju fattat tycke för det vackra uret och speciellt det fina urverket.
Ett par dagar efter jag lämnat in klockan ringer urmakaren. –"Tråkiga nyheter", säger han. "urverket är hoprostat".
_"Vaaa!!!" Jag fattar ingenting. "Hur då?"
-"Tja, förmodligen har det kommit in fukt i klockan. Vid tvätt av händer, diskning kanske? Det räcker med att det har regnat och en droppe träffat rätt vid kronan och lett till det här" säger urmakaren. Skall jag försöka lösa upp det med lite olja över Julhelgen?"
Vi kom överrens om att så skulle ske. Efter helgen tog han kontakt med mig igen och meddelade att han inte kunde göra något åt verket.
-"Det har rostat ihop och delar har förstörts. Jag har inte delar och jag tror det blir svårt att få tag på dessa" säger han. "I din situation skulle jag fundera på om du inte skulle låta skrota klockan, det är rätt mycket guld i den!".
Så gick det med det. Skit. Jag mins att jag tänkte att detta vågar jag inte yppa om på forumet efter den framgångssagan och lyckliga historien jag återberättat (del ett). Nej jag vägrar skrota en så fin klocka, jag får börja leta donatorverk i stället kanske.
Sedan har tiden gått och jag hittade en ny urmakare via en annan klocka jag införskaffat (min guld Eberhard). Denna urmakare är en äldre herre som arbetat med diverse klockmärken; Cartier, PIAGET! mf. och arbetat på Urmakarskolan i Borensberg innan han pensionerat sig. Nu hjälper han skolan och tar enskillda klockor för att roa sig och dryga ut pensionen lite. När jag hörde att han varit Piagets ansvariga urmakare i Sverige så frågade jag ju givetvis honom angående fruns hoprostade klocka. Han berättade att han hade en hel del urverksdelar kvar då han fått behålla dessa när han slutade med Piagetuppdraget. Vi kom överens om att jag skulle skicka den och han skulle öppna den för att se utsikterna till att rädda den. I går eftermiddag ringde han mig;
-"Vem är det som har jobbat med denna?! Det sitter ju fel skruvar och jag vet inte vad! Nåväl, jag har en massa delar och så, men det är vitala delar som rostat sönder. Jag kan tyvärr inte hjälpa dig är jag rädd. Du borde nog vända dig till Piaget direkt och visa upp verket. De kommer att föreslå att sätta in ett nytt ersättningsverk."
Bajs!! (detta sa jag inte högt, utan skrek mer inombords). – "När jag först kontaktat Piaget ville de att jag skulle skicka klockan till deras verkstad i Belgien. Bara att de skulle öppna klockan började på 650 Euro, vad tror du att ett nytt verk skulle kosta?!"
-"Nja, det blir nog dyrt" sa urmakaren lite skrattande "Piaget har en ny fabrik och det är nog den dom försöker betala av" sade han angående kostnadsnivån. – "Nej, det som är det kritiska är att balansbomen är sönderrostad och i princip omöjlig att få tag på nu. Resten av delarna tror jag nog att jag har men Piaget släpper inte iväg delar längre utan vill laga och serva allt själva nuförtiden."
Balansbom, balansbom, humm... Jag som börjat hobbymecka med mina urverk och börjat studera urverkens konstruktion försökte få en bild i huvudet vad detta kunde vara för del. Kunde det ha med någon brygga till balansen?
– "Ja, vad tråkigt då" svarade jag. "Jag får väl fortsätta leta efter ett donatorverk i stället".
– "Ja, bommarna är alltid problemen med dessa små delikata verk" fortsatte urmakaren, "tapparna går av och sen finns det en mängd olika versioner, incabloc etc".
-"Ja, trist" svarar jag. "Apropå incablock och sådant så har jag faktiskt en ny balansaxel kvar sedan förra reparationen (del ett: Australiensiska leverantören som varit så road av min problematik med balansaxlarna och hade börjat ge mig mängdrabatt när jag för tredje gången beställde samma axel och hade skickat med mig en extra bara utifall!).
-"Va?! Har du redan en balansbom till klockan? Ja, balansaxel och balansbom är samma sak, bara olika benämningar!" förklarade urmakaren. "Ja då kan jag ju fixa ihop klockan, för resten av delarna har jag ju. Det kommer kosta dig mellan 1000-1500 kr plus moms."
Normalstor tändsticka och en balansaxel, aka balansbom
Vad är sannolikheten? Haha, detta var min feelgood händelse för stunden. Fortsättning följer.
Trevlig helg på er!
//Rozzy
Så här ligger det till – nu i vintras skulle vi ut på fest och min fru öppnade kassaskåpet och plockade fram guld Piageten, fint skulle det vara!
Men, klockan gick inte att ställa?! Det gick inte att röra kronan över huvud taget. Hon kom till mig med klockan (min fru har förstått att det är delikata grejer efter sin förra fadäs med borttappade balansaxeln) och bad mig vrida upp och ställa den. Inte heller jag kunde rubba kronan. Vad göra? Jo, tillbaka till urmakaren så får han titta på den. Det kan ju inte vara något farligt, klockan är ju så gott som nyservad och Urmakaren hade ju fattat tycke för det vackra uret och speciellt det fina urverket.
Ett par dagar efter jag lämnat in klockan ringer urmakaren. –"Tråkiga nyheter", säger han. "urverket är hoprostat".
_"Vaaa!!!" Jag fattar ingenting. "Hur då?"
-"Tja, förmodligen har det kommit in fukt i klockan. Vid tvätt av händer, diskning kanske? Det räcker med att det har regnat och en droppe träffat rätt vid kronan och lett till det här" säger urmakaren. Skall jag försöka lösa upp det med lite olja över Julhelgen?"
Vi kom överrens om att så skulle ske. Efter helgen tog han kontakt med mig igen och meddelade att han inte kunde göra något åt verket.
-"Det har rostat ihop och delar har förstörts. Jag har inte delar och jag tror det blir svårt att få tag på dessa" säger han. "I din situation skulle jag fundera på om du inte skulle låta skrota klockan, det är rätt mycket guld i den!".
Så gick det med det. Skit. Jag mins att jag tänkte att detta vågar jag inte yppa om på forumet efter den framgångssagan och lyckliga historien jag återberättat (del ett). Nej jag vägrar skrota en så fin klocka, jag får börja leta donatorverk i stället kanske.
Sedan har tiden gått och jag hittade en ny urmakare via en annan klocka jag införskaffat (min guld Eberhard). Denna urmakare är en äldre herre som arbetat med diverse klockmärken; Cartier, PIAGET! mf. och arbetat på Urmakarskolan i Borensberg innan han pensionerat sig. Nu hjälper han skolan och tar enskillda klockor för att roa sig och dryga ut pensionen lite. När jag hörde att han varit Piagets ansvariga urmakare i Sverige så frågade jag ju givetvis honom angående fruns hoprostade klocka. Han berättade att han hade en hel del urverksdelar kvar då han fått behålla dessa när han slutade med Piagetuppdraget. Vi kom överens om att jag skulle skicka den och han skulle öppna den för att se utsikterna till att rädda den. I går eftermiddag ringde han mig;
-"Vem är det som har jobbat med denna?! Det sitter ju fel skruvar och jag vet inte vad! Nåväl, jag har en massa delar och så, men det är vitala delar som rostat sönder. Jag kan tyvärr inte hjälpa dig är jag rädd. Du borde nog vända dig till Piaget direkt och visa upp verket. De kommer att föreslå att sätta in ett nytt ersättningsverk."
Bajs!! (detta sa jag inte högt, utan skrek mer inombords). – "När jag först kontaktat Piaget ville de att jag skulle skicka klockan till deras verkstad i Belgien. Bara att de skulle öppna klockan började på 650 Euro, vad tror du att ett nytt verk skulle kosta?!"
-"Nja, det blir nog dyrt" sa urmakaren lite skrattande "Piaget har en ny fabrik och det är nog den dom försöker betala av" sade han angående kostnadsnivån. – "Nej, det som är det kritiska är att balansbomen är sönderrostad och i princip omöjlig att få tag på nu. Resten av delarna tror jag nog att jag har men Piaget släpper inte iväg delar längre utan vill laga och serva allt själva nuförtiden."
Balansbom, balansbom, humm... Jag som börjat hobbymecka med mina urverk och börjat studera urverkens konstruktion försökte få en bild i huvudet vad detta kunde vara för del. Kunde det ha med någon brygga till balansen?
– "Ja, vad tråkigt då" svarade jag. "Jag får väl fortsätta leta efter ett donatorverk i stället".
– "Ja, bommarna är alltid problemen med dessa små delikata verk" fortsatte urmakaren, "tapparna går av och sen finns det en mängd olika versioner, incabloc etc".
-"Ja, trist" svarar jag. "Apropå incablock och sådant så har jag faktiskt en ny balansaxel kvar sedan förra reparationen (del ett: Australiensiska leverantören som varit så road av min problematik med balansaxlarna och hade börjat ge mig mängdrabatt när jag för tredje gången beställde samma axel och hade skickat med mig en extra bara utifall!).
-"Va?! Har du redan en balansbom till klockan? Ja, balansaxel och balansbom är samma sak, bara olika benämningar!" förklarade urmakaren. "Ja då kan jag ju fixa ihop klockan, för resten av delarna har jag ju. Det kommer kosta dig mellan 1000-1500 kr plus moms."
Normalstor tändsticka och en balansaxel, aka balansbom
Vad är sannolikheten? Haha, detta var min feelgood händelse för stunden. Fortsättning följer.
Trevlig helg på er!
//Rozzy