-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Vad gör du och din klocka just nu?
Tackar så mycket! Det är en 81a och som man hör på referensen är det bästa combon. Dvs Quickset och plexi
Det var väldigt snällt sagt!
Tackar!
Ett "Marine Nationale parachutes" band !God morgon! Fick hem nya skor till damen igår med posten. Ett elastiskt natoband, autentiskt från franska specialförband. Galet skönt måste jag säga
Husse
Pandion
Brukar ha en förmåga att inte förstöra saker, undviker med handleden eller drar upp handske/ ner mudd!Godmorgon! Ha nu en trevlig dag och se till att inte skada expon ,nu när den skall jobba hårt ett tag//
Ha en fin dag!
Sistakvarten
Guld
Morgonmys med min prinsessa
Verkligen urläcker! Romerska siffror är riktigt snyggt på den där modellenGod morgon! Just gått på svintidiga tåget mot Stockholm.
Tack! Är normalt sett inte så förtjust i romerska siffror men på den här tavlan funkar det.
Kaffet smakar extra gott på morgonen!
Trevlig dinka, syns alltför sällan!Gläds åt lite sol!
Att IQ är ett av mina favoritband är ingen hemlighet då deras fantastiska skiva Subterranea har varit med i ett tidigare skivtips. Idag ska vi därför ta en titt på vad grundaren och till lika keyboardspelaren Martin Orford har haft för sig vid sidan om IQ.
Martin Orford - The Old Road (2008)
Efter att 1978 börjat spela med The Lens, bildade han och gitarristen Mike Holmes 1981 neoprogbandet IQ. Vid sidan om IQ har Orford varit klart tongivande i det lite mera lättlyssnade "mjukprogbandet" Jadis. Han har dessutom levererat keyboard på flera av John Wettons (Asia mm) soloskivor och även ingått i hans liveband. Slutligen har han gett ut två soloskivor. Den första, Classical Music and Popular Songs (2000), mixar precis som titeln säger pop och rock med klassisk musik på ett väldigt trevligt sätt. Listan med gästartister är lång och imponerande, vilket garanterar en mycket njutbar skiva.
Det för oss fram till dagens skivtips som det tog över 8 år att färdigställa. Även här är listan med gästartister imponerande. Musiken kan väl klassas som en hybrid av prog och AOR (Adult Oriented Rock), dvs lite åt Asia-hållet. Det är en temaskiva där texterna går ut på att "det var bättre förr". Gamla pubar, cricket och ånglok är bara några av dom saker som han förknippar med det traditionella England som enligt honom nu gått förlorat. Kort sagt, en mycket njutbar skiva som också leder till eftertanke. Allt kanske inte utvecklas till det bättre, eller ...?
Redan året efter (2009) meddelade Martin Orford att han tyvärr måste kliva av musikbranschen då han inte kunde leva på musiken längre. Han skyllde på Internet och fulnerladdningar, vilket understryker skivans val av tema. Mycket tråkigt men skivan är en värdig avslutning på en lysande musikers karriär.
Martin Orford - The Old Road (2008)
Efter att 1978 börjat spela med The Lens, bildade han och gitarristen Mike Holmes 1981 neoprogbandet IQ. Vid sidan om IQ har Orford varit klart tongivande i det lite mera lättlyssnade "mjukprogbandet" Jadis. Han har dessutom levererat keyboard på flera av John Wettons (Asia mm) soloskivor och även ingått i hans liveband. Slutligen har han gett ut två soloskivor. Den första, Classical Music and Popular Songs (2000), mixar precis som titeln säger pop och rock med klassisk musik på ett väldigt trevligt sätt. Listan med gästartister är lång och imponerande, vilket garanterar en mycket njutbar skiva.
Det för oss fram till dagens skivtips som det tog över 8 år att färdigställa. Även här är listan med gästartister imponerande. Musiken kan väl klassas som en hybrid av prog och AOR (Adult Oriented Rock), dvs lite åt Asia-hållet. Det är en temaskiva där texterna går ut på att "det var bättre förr". Gamla pubar, cricket och ånglok är bara några av dom saker som han förknippar med det traditionella England som enligt honom nu gått förlorat. Kort sagt, en mycket njutbar skiva som också leder till eftertanke. Allt kanske inte utvecklas till det bättre, eller ...?
Redan året efter (2009) meddelade Martin Orford att han tyvärr måste kliva av musikbranschen då han inte kunde leva på musiken längre. Han skyllde på Internet och fulnerladdningar, vilket understryker skivans val av tema. Mycket tråkigt men skivan är en värdig avslutning på en lysande musikers karriär.
ThatEspressoGuy
Basic
Ny dag. Nya möjligheter till stordåd.
Snickrar gör vi idag. Det gör vi varje dag. Utom på helgerna. Då dricker vi öl i bara kalsongerna.
