Vi som försöker sluta/har slutat med alkohol eller andra beroenden och stöttar andra!

[BarbaBaba]

Tror jag är redo för lektion två nu.

Vad är det som gör att ni som har alkoholproblem och väljer att köra bil till krogen, gör det, så att det ens är möjligt att köra hem? Vad gör att ni som gör det är redo att köra i berusat tillstånd? Förutom att det är ett mycket allvarligt brott, jämför man med momsfiffel, vilket är tämligen ofarligt, men förkastas stenhårt på KS (därav jämförelsen), är ju onykter körning dessutom livsfarligt både för er, men framför allt oss andra.
Varför gör ni det? Hur tänker ni i nyktert tillstånd?
Jag begriper inte det heller. Som sagt, lektion två...

Att vara beroende av alkohol eller droger är något speciellt. Du har säkert hört floskler som "när spriten rinner in rinner hjärnan ut"? Tyvärr är dom inte helt tagna ur luften. Jag jobbade med en barndoms kamrat som varit torsk på heroin tidigare men varit ren i 7 år när vi började jobba tillsammans. Han skinnade hela sin familj på tre månader, stal på jobbet och ifrån sin fru sedan 5 år, som lämnade honom, bara för att fixa heroin. Han hade tur som fastnade i en rutinkoll, i en bil full med stöldgods och falska plåtar, hamnade i Katrineholm och fick ett drogprogram. Annars hade han dött. Än idag om du skulle fråga honom så får han något glansigt i blicken när man nämner horse. Det går nog inte att förstå innan man sett hur någon man litar på kan vända dig ryggen totalt när suget kommer. Så att köra på fyllan är snarare ett tecken på att man har problem än något alkoholisten reflekterar över.
Du kanske sett serien "tunnelbanan"? Hur många av de uppenbart dyngraka som omhändertas beter sig rationellt? Hur många säger något annat än "jag har bara druckit en öl"?

 

[BadkarsPiraten]

Tänkte bara komma in i tråden och säga, fantastisk tråd!
Tack till alla er som delar med er av era historier och upplevelser.
Får en att verkligen tänka om...

 

[Roxen]

Förlåt mig om jag klampar på, men av vilken anledning ska du "varva" med riktig öl? Av det du beskrivit ger "riktig" öl inga goda effekter i ditt liv, det verkade som en insikt du själv kommit till ? Att försöka maskera sitt problem med "jag dricker aldrig före kl12" eller "jag dricker inget som är lagrat under 18år" eller som du säger "IPA/Ale" är det bara man själv som går på. Jag har som jag tidigare skrev inget eget alkoholproblem/beroende, men jag har gott om erfarenhet både ifrån ungdomen med kompisar, kompisars föräldrar, och i senare år arbetskamrater och släktingar med problem. Att erkänna ett alkoholberoende är lika svårt som det är för många att bli kritiserade för sin bilkörning

Ingen fara, det är ju det tråden är till för. Svaret på din fråga är enkel - missbruket. Även om jag skärpt till mig och dragit ner på spriten, så finns fortfarande suget där, ovillkorligen. Därför försöker jag varva med alkofri pilsner för att hålla mig i schack. Självklart hade det bästa varit att sluta helt, men det är ju det som är så svårt.

 

[erow]

Angående alkoholfri öl funkar det för vissa. Jag tex tycker det är super, kan ta en öl när man är ute eller njuta av en kall utan att förlora kontrollen. Dock kan det säkert trigga andra. Men om det fungerar som för mig är det ett bra tips om man gillar öl

 

[Roxen]

Tror jag är redo för lektion två nu.

Vad är det som gör att ni som har alkoholproblem och väljer att köra bil till krogen, gör det, så att det ens är möjligt att köra hem? Vad gör att ni som gör det är redo att köra i berusat tillstånd? Förutom att det är ett mycket allvarligt brott, jämför man med momsfiffel, vilket är tämligen ofarligt, men förkastas stenhårt på KS (därav jämförelsen), är ju onykter körning dessutom livsfarligt både för er, men framför allt oss andra.
Varför gör ni det? Hur tänker ni i nyktert tillstånd?
Jag begriper inte det heller. Som sagt, lektion två...

Jag kan givetvis bara tala för mig själv, och då handlar det om förnekande.

Jag tog ofta bilen till krogen pga bekvämlighetsskäl. Hade (har) ofta möten i stan och naturligt var då att ta bilen in (bor och har kontoret i Djursholm) avverka mötet och sedan sänka några kalla belöningsöl på Sturehof.

Efter ölen blev det ofta Champagne och sprit. Rejält på lyset var jag med andra ord, varför jag inte ens övervägde riskerna med att köra full.

Jag förstår verkligen varför du/ni är oförstående, det är ju den mest normala reaktionen. Men för oss med krökar-tendenser försvinner konsekvenstänket i takt med biran... Notera dock gärna att jag aldrig kört berusad sedan min krock.

 

[Joakim]

Starkt delat av många i tråden.

 

[frasse]

Starkt gjort att erkänna att man har problem är steg ett.
Många kommer inte så långt ( släkten full med kanon människor tex en ingenjör som söp bort hus barn partner osv som när denna kom från nämndemannagården så skulle det firas med trumvirvel vin)

Själv så jag inga problem med sprit blir inte agresiv inga minnesluckor och framförallt gillar inte sprit så de gånger man dricker mer än 2öl eller vin kan räknas på handens ena fingrar på ett år.


Ett tips som jag sett några i min omgivning göra är att som andra nämnt i tråden.

Börja träna styrketräning eller kampsport för att få in Diciplinen i livet.

Ts de flesta här uppvisar ju missbruksproblem och missbrukarpersonlighet. Då många har missbrukspersonligheter men kan vara
Missbruk av mat , spel, sex, klockor

Även att få kickar av träning osv.

Men just sprit är nog något det jäkligaste man kan ha då det är en stor del av vår kultur.

Lycka till.

 

[UNO]

Jag slutade utan att ha problem eller kanske utan att ha hunnit få problem, vad vet jag ?
Alldeles oavsett fick jag ett bättre liv, mycket bättre.
Utan en ”nödutgång” när något var jobbigt blev jag istället tvungen att ta tag i vad det än må ha varit och det ledde bara till det bättre.
Drygt 11 år utan alkohol har varit livets bästa.

 

[sjökvist]

Mitt krökande tog fart ordentligt ca två månader efter min dotter dött, tyckte nog då att det var det enda som hjälpte en att koppla av mitt i den orkan som rådde då.

Ett år blev två som blev 10 och jag kände att nu är botten nådd, jag har vaknat nersketen mitt i en rondell, burit mig åt som en sinnesslö dåre, jag kom till en punkt där inte alkoholen kunde döva smärtan som jag försökte fly ifrån, när jag blev nykter så kunde jag för första gången känna riktiga och ärliga känslor.

Har varit nykter i 6 år och kan kaxigt säga att jag aldrig mer kommer röra skiten, kan man inte hantera alkohol och bara fortsätter så finns det bara en väg att gå, att gå och möta liemannen.

Kämpa mina bröder.

 

[Margarinkungen]

Angående alkoholfri öl funkar det för vissa. Jag tex tycker det är super, kan ta en öl när man är ute eller njuta av en kall utan att förlora kontrollen. Dock kan det säkert trigga andra. Men om det fungerar som för mig är det ett bra tips om man gillar öl

Jag dricker inget med texten ”alkohol” på flaskan

 

[erow]

Jag dricker inget med texten ”alkohol” på flaskan

Det är smart, inser att jag ska göra likadant.

 

[Margarinkungen]

Det är smart, inser att jag ska göra likadant.

För mig funkar det bra, jag äter inte ens filmjölk som är fermenterad och därför innehåller alkohol. Samma gäller naturligtvis lättöl.

 

[Joakim]

Mitt krökande tog fart ordentligt ca två månader efter min dotter dött, tyckte nog då att det var det enda som hjälpte en att koppla av mitt i den orkan som rådde då.

Ett år blev två som blev 10 och jag kände att nu är botten nådd, jag har vaknat nersketen mitt i en rondell, burit mig åt som en sinnesslö dåre, jag kom till en punkt där inte alkoholen kunde döva smärtan som jag försökte fly ifrån, när jag blev nykter så kunde jag för första gången känna riktiga och ärliga känslor.

Har varit nykter i 6 år och kan kaxigt säga att jag aldrig mer kommer röra skiten, kan man inte hantera alkohol och bara fortsätter så finns det bara en väg att gå, att gå och möta liemannen.

Kämpa mina bröder.

Starkt jobbat min vän

 

[sjökvist]

Starkt jobbat min vän

tack, kanske kan man hjälpa nån med sin berättelse

 

[Weberg]

Mitt krökande tog fart ordentligt ca två månader efter min dotter dött, tyckte nog då att det var det enda som hjälpte en att koppla av mitt i den orkan som rådde då.

Ett år blev två som blev 10 och jag kände att nu är botten nådd, jag har vaknat nersketen mitt i en rondell, burit mig åt som en sinnesslö dåre, jag kom till en punkt där inte alkoholen kunde döva smärtan som jag försökte fly ifrån, när jag blev nykter så kunde jag för första gången känna riktiga och ärliga känslor.

Har varit nykter i 6 år och kan kaxigt säga att jag aldrig mer kommer röra skiten, kan man inte hantera alkohol och bara fortsätter så finns det bara en väg att gå, att gå och möta liemannen.

Kämpa mina bröder.

Vilken jäkla resa du har gjort. Kan inte ens föreställa mig vad du måste ha tvingats gå igenom... Väldigt starkt av dig att ändå ha kommit dit du är idag. Tack för att du delade med dig, blev väldigt berörd av din text.

 

[Choppe]

Känner igen mig i många berättelser här. Nykterist sedan 9 år tillbaka och jag vågar påstå att jag är en bättre människa nu än då, någon att lita på helt enkelt. Jag har gjort mycket knasiga saker och levt rätt destruktivt under långa perioder.

Min räddning blev när jag bildade familj. Ett sorts ultimatum.
Att bara dricka ibland och lagomt har aldrig fungerat för mig.
Allt eller inget ligger i mitt dna.

 

[sjökvist]

Vilken jäkla resa du har gjort. Kan inte ens föreställa mig vad du måste ha tvingats gå igenom... Väldigt starkt av dig att ändå ha kommit dit du är idag. Tack för att du delade med dig, blev väldigt berörd av din text.

Tack min vän, alkoholen är bra på att döva sånt man borde ta tag i direkt.

Sorgen fick man börja handskas med på allvar efter ca tio år

 

[Equilibrium]

Mitt krökande tog fart ordentligt ca två månader efter min dotter dött, tyckte nog då att det var det enda som hjälpte en att koppla av mitt i den orkan som rådde då.

Ett år blev två som blev 10 och jag kände att nu är botten nådd, jag har vaknat nersketen mitt i en rondell, burit mig åt som en sinnesslö dåre, jag kom till en punkt där inte alkoholen kunde döva smärtan som jag försökte fly ifrån, när jag blev nykter så kunde jag för första gången känna riktiga och ärliga känslor.

Har varit nykter i 6 år och kan kaxigt säga att jag aldrig mer kommer röra skiten, kan man inte hantera alkohol och bara fortsätter så finns det bara en väg att gå, att gå och möta liemannen.

Kämpa mina bröder.

Starkt @sjökvist.

 

[sjökvist]

Starkt @sjökvist.

Tack kompis

 

[Equilibrium]

Själv sitter jag med den sedvanliga ångesten som alltid infinner sig dagen efter kvällen före.
Är 46 år, har druckit på samma sätt sedan jag fyllde 20. Med andra ord, kolka tills allt är slut. Ingen bra strategi, det vet jag väldigt väl. Nån form av alkoholist är jag. Dricker allrahelst whisky, det blir alltemellan 35-70 cl när det 'dricks'.
Blir aldrig fyllesjuk eller mår fysiskt dåligt, men ångesten slipper jag inte från.
Har aldrig misskött jobbet eller så, men gjort mkt annat dumt som jag skäms över och ångrar.
Det går oftast flera veckor, ibland månader mellan varje gång. Dricker bara när jag har råd skulle man kunna säga.
Har som sagt aldrig vart på dekis dagar och veckor i sträck som jag inbillar mig är den gängse uppfattningen av en alkis.
Som sagt, nån sorts alkoholist är jag nog för jag vill inte sluta och tror inte att jag kan det.

Ifall jag hade upplevt samma som du @sjökvist då hade jag garanterat supit ihjäl mig, jag är väldigt imponerad av din historia.
Tja... Nu har jag fått skriva av mig lite...

 

[sjökvist]

Själv sitter jag med den sedvanliga ångesten som alltid infinner sig dagen efter kvällen före.
Är 46 år, har druckit på samma sätt sedan jag fyllde 20. Med andra ord, kolka tills allt är slut. Ingen bra strategi, det vet jag väldigt väl. Nån form av alkoholist är jag. Dricker allrahelst whisky, det blir alltemellan 35-70 cl när det 'dricks'.
Blir aldrig fyllesjuk eller mår fysiskt dåligt, men ångesten slipper jag inte från.
Har aldrig misskött jobbet eller så, men gjort mkt annat dumt som jag skäms över och ångrar.
Det går oftast flera veckor, ibland månader mellan varje gång. Dricker bara när jag har råd skulle man kunna säga.
Har som sagt aldrig vart på dekis dagar och veckor i sträck som jag inbillar mig är den gängse uppfattningen av en alkis.
Som sagt, nån sorts alkoholist är jag nog för jag vill inte sluta och tror inte att jag kan det.

Ifall jag hade upplevt samma som du @sjökvist då hade jag garanterat supit ihjäl mig, jag är väldigt imponerad av din historia.
Tja... Nu har jag fått skriva av mig lite...

starkt av dig att dela med dig av din historia, nånstans kände jag att det går bara åt ett håll, och det gör det ju förr eller senare, hoppas innerligt att du lyckas spola skiten

 

[erow]

Många berättelser här som verkligen inspirerar mig att fortsätta hålla upp
Hoppas tråden hjälper fler, antingen genom att läsa vad andra skriver och reflektera över sitt eget drickande eller att själv "skriva av sig lite".

 

[Equilibrium]

Många berättelser här som verkligen inspirerar mig att fortsätta hålla upp
Hoppas tråden hjälper fler, antingen genom att läsa vad andra skriver och reflektera över sitt eget drickande eller att själv "skriva av sig lite".

Vilken sorts alkoholistprofil passar jag in under tycker du ?
Edit: Eller om nån annan har en susning...

 

[SvenD]

Tjena @erow tänker på dig och att du ska lyckas sluta eller kunna klara att dricka på ett sunt sätt. Själv slutat helt efter Valborg 2018. Har inte tagit hjälp av nån utomstående utan kämpar på utan att ha druckit en droppe sedan dess. Kram SvenD

 

[sjökvist]

Tjena @erow tänker på dig och att du ska lyckas sluta eller kunna klara att dricka på ett sunt sätt. Själv slutat helt efter Valborg 2018. Har inte tagit hjälp av nån utomstående utan kämpar på utan att ha druckit en droppe sedan dess. Kram SvenD

Bra jobbat, man måste komma till en punkt själv där man inser att det inte funkar längre.

Med en vilja av stål kommer man långt

 

[BarbaBaba]

Vilken sorts alkoholistprofil passar jag in under tycker du ?
Edit: Eller om nån annan har en susning...

När jag var i yngre tonåren hade jag en tjej vars föräldrar hade problem med spriten. Mamman som var en fantastiskt fin människa var periodare av det hårda intensiva slaget. Hon hade jobb, men oftast extra jobb, deltid osv, så det var inte alltid det märktes att hon var borta någon gång. Hon drack allt som fanns och på en gång. Hon var inte betrodd att ha egen nyckel till överlåset till lägenheten. Varje gång hon skulle vara ensam hemma var alla tvungna att leta igenom hela lägenheten för att se om hon hade något gömt. En gång gick tjejen och jag till affären för att köpa cigg, affären låg ca en kvart bort. När vi kommer fram märker vi att vi glömt pengarna hemma och går tillbaka. När vi kommer in i lägenheten hittar vi mamman ätandes rödvin med sked ur en krossad flaska. Hon hade gömt den i frysen... Det var mamman det. Öppen med sitt missbruk och full av ångest.
Pappan hade eget åkeri som lastbilschaufför, krökade fredag-söndag varje helg. 4 starköl och en kvarting var dag under helgen + någon vinare fredag eller lördag (så 3st 37cl renat 12 starköl och 1-2 flaskor rödvin varje helg). Men han hade fan inga problem! Förutom att han blev ett riktigt praktärsel och satt och suktade och terroriserade sin fru blev han ofta våldsam. Men ingen ångest... Det var förstås alltid någon annans fel. Jag kan inte ens räkna gångerna jag brottat ned honom och låst ut honom på balkongen. Men hade sin lastbil och skötte sitt jobb, tjänade pengar, och krökade inte mer än någon annan Svensson tyckte han. Jag har en annan kompis vars pappa hamnade på "parkbänken" då familjen inte klarade hans helgsupande. På parkbänken slapp han höra krav och kunde kröka i lugn och ro. Tappade både jobb och bostad, levde som uteliggare i 2 år innan han dog, tror inte han blev äldre än 50år. Har haft flera arbetskamrater som krökat varje kväll men skött jobbet klanderfritt, dock med kaffe och lakritstuggumi i stora mängder under dagarna... Världens utläggning för att bara säga att alkoholberoende kan se väldigt olika ut. Man behöver inte ställa till problem på jobbet, man behöver inte ha en familj som ger en ågren, man behöver inte ha dåliga bakfyllor. Ibland räcker det med att det är något man inte kan avstå, för man är beroende. Må så vara i perioder. Man är alltså inte "inte alkoholist" för att de klassiska problemen uteblir, man bara klarar sig ifrån vissa av sviterna det brukar medföra. Du är ju ändå 46 år och borde kunna sätta en gräns redan innan du tar första glaset, kan du inte det är du slav.

 

[Roxen]

Kul att så många delar med sig av sina erfarenheter/missbruk trots att det är ett tabubelagt ämne. Jag tjattrar ju på som värsta sladdertackan här så jag tänker att jag fortsätter.

Kan nämna att jag igår tog min första shot antabus. Framgent kommer jag gå till mottagningen tre gånger i veckan för övervakad medicinering. Var hos läkaren igår morse för genomgång av blodprover, blodtryck, etc. Visade sig att jag hade försämrade levervärden samt högt blodtryck. Inte särskilt upplyftande nyheter när man inte ens är trettio fyllda. Där och då, med den här tråden i ryggen, tog jag beslutet. Mindre än en kvart senare fick jag träffa sköterskan som försåg mig med antabus och ett halvårslångt schema för medicineringen.

Det var länge sedan jag kände mig så upprymd. Nu ser jag antabusen som en livboj, i och med att jag faktiskt inte kan dricka samtidigt som jag tar den.

Vet inte vad jag vill ha sagt egentligen, men det känns som ett stort kliv i rätt riktning. Mina bästa vänner blev överlyckliga i varje fall, bara en sådan belöning är god nog.

Kram på er alla.

 

[sjökvist]

Kul att så många delar med sig av sina erfarenheter/missbruk trots att det är ett tabubelagt ämne. Jag tjattrar ju på som värsta sladdertackan här så jag tänker att jag fortsätter.

Kan nämna att jag igår tog min första shot antabus. Framgent kommer jag gå till mottagningen tre gånger i veckan för övervakad medicinering. Var hos läkaren igår morse för genomgång av blodprover, blodtryck, etc. Visade sig att jag hade försämrade levervärden samt högt blodtryck. Inte särskilt upplyftande nyheter när man inte ens är trettio fyllda. Där och då, med den här tråden i ryggen, tog jag beslutet. Mindre än en kvart senare fick jag träffa sköterskan som försåg mig med antabus och ett halvårslångt schema för medicineringen.

Det var länge sedan jag kände mig så upprymd. Nu ser jag antabusen som en livboj, i och med att jag faktiskt inte kan dricka samtidigt som jag tar den.

Vet inte vad jag vill ha sagt egentligen, men det känns som ett stort kliv i rätt riktning. Mina bästa vänner blev överlyckliga i varje fall, bara en sådan belöning är god nog.

Kram på er alla.

Bra kämpat, vad beträffar levervärdena så kommer de gå tillbaka till det normala

 

[Roxen]

Tack! Ja, det tror jag också. Blodtrycket kommer förhoppningsvis förbättras också, jag slutade även att röka för snart en och en halv månad sedan.

Bra kämpat, vad beträffar levervärdena så kommer de gå tillbaka till det normala

 

[BarbaBaba]

Kul att så många delar med sig av sina erfarenheter/missbruk trots att det är ett tabubelagt ämne. Jag tjattrar ju på som värsta sladdertackan här så jag tänker att jag fortsätter.

Kan nämna att jag igår tog min första shot antabus. Framgent kommer jag gå till mottagningen tre gånger i veckan för övervakad medicinering. Var hos läkaren igår morse för genomgång av blodprover, blodtryck, etc. Visade sig att jag hade försämrade levervärden samt högt blodtryck. Inte särskilt upplyftande nyheter när man inte ens är trettio fyllda. Där och då, med den här tråden i ryggen, tog jag beslutet. Mindre än en kvart senare fick jag träffa sköterskan som försåg mig med antabus och ett halvårslångt schema för medicineringen.

Det var länge sedan jag kände mig så upprymd. Nu ser jag antabusen som en livboj, i och med att jag faktiskt inte kan dricka samtidigt som jag tar den.

Vet inte vad jag vill ha sagt egentligen, men det känns som ett stort kliv i rätt riktning. Mina bästa vänner blev överlyckliga i varje fall, bara en sådan belöning är god nog.

Kram på er alla.

Jävligt bra beslut! Nu är det bara önska lycka till och komma med en sån klassisk klyscha, efter motgång kommer framgång! Ha det i bakhuvudet om du får något återfall.