Hoppas det går bra för er alla som kämpar! Själv har jag nog inte kommit till insikt när det kommer till alkoholen.
Har en hardcore missbrukarpersonlighet, började tidigt med alkohol, röka, piller och whatever när jag var en 13 år. Ständigt sökande och jagande efter kickar, vilsen i "det vanliga".
När skolan jag aldrig närvarare vid formellt var slut som 18 åring så började ett nytt kapitel med egen bostad och ansvar, utanför myndigheters och vårdnadshavares "kontroll" eskalerade alla missbruk, även i takt med att mer pengar rullade in. Var påverkad av något från morgon till morgon, varje dag, året om. Till 99% kola, weed och sömnisar, nästan aldrig alkohol. Detta höll jag på med till jag var 24 år och träffade min fru, gick cold turkey direkt med vissa snedsteg och en ryggsäck vars demoner rotat sig långt in i min ryggmärg.
Sedan dess har alkohol varit en stor del av mitt liv, i princip varje dag dricker jag minst 2-3 öl. Jag tkr personligen inte att 2-3 stora är mycket per dag och har aldrig tyckt det varit problematiskt egentligen. Alkoholen har varit vid min sida från botten till att idag en 10 år senare ha ett stabilt och välbetalt arbete, familj, goda relationer... Men, sista tiden har tankarna börjat gnaga... Jag vet ju att jag Planerar runt alkoholen, att sitta i baren... För att inte tala om pengarna, har handlat om över 5-6k i månaden på endast alkohol. Sån jävla waste. Jag är aldrig ute och festar, sitter till 95% av gångerna ensam i en bar. Jag har alltid älskat det, sitta själv i en hotellbar är bland det bästa jag vet... Men mer och mer börjar jag inse att det nog eg. är alkoholen som är grejen jag bygger mina egna lögner kring... När jag med nyktra ögon ser över min historia så...
Yadayada. Vad vill jag ha sagt? Ingenting egentligen, läste denna tråd och har för första gången öppnat lite av mina tankar för någon annan.
Nu sitter jag ensam i en bar, och har precis beställt in en första.