Det har hänt när jag tvättar ett armband/band att jag tänker nu sköljs det sista som är kvar på jorden av förre ägaren ner i just min vask…
En blek och stilla lukt av tider som flytt,
har i min vask nu vaknat upp på nytt.
Från handleden på en som ej mer andas,
ska kroppens sista spår med vattnet blandas.
Det intorkade skrapet från en hud,
som en gång bar på puls och amplitud,
glider sakta över rostfritt stål,
mot mörka djupet i ett namnlöst hål.
Jag vrider om, och kranens stråle slår,
mot minnet av de svunna, tysta år.
Nu är det borta, sköljt i glömska ner,
och vasken blänker, tom och ingenting mer.