Molgan
Cartier
En ganska enkel frågeställning egentligen, men jag är nyfiken på hur andra med vintage respektive moderna ur på armen hanterar vissa situationer.
Själv är jag en stor sucker för vintage, målade tavlor, plexi och en boett som sett ett och annat, jag har ägt några stycken, dock aldrig nån av de mer exklusiva slaget, men nu senast blev det iaf åter till tjugohundratiotalet mest för att jag vill känna mig säker i alla situationer, speciellt då jag spenderar mycket av somrarna i eller runt vatten, med en modern dykare tvekar jag inte för nått, aldrig att jag skulle ta av mig klockan oavsett äventyr, enda undantag är om jag skall använda vinkelslip eller svets..
Jag kommer förmodligen så småningom att leta upp en lagom fräsch 1680, men när jag har en klocka på armen vill inte känna att jag är oroad för tillförlitligheten, konsekvenserna av om den plötsligt skulle ta in fukt och det trevligt patinerade tavlan plötsligt står på spel..
Min bror köpte en ny sub här för ett tag sedan och när den släpptes för ett antal år sedan så ratade jag den efter klämt och känt, men efter att burit den ett tag så gillar jag tillförlitligheten, lumen och framförallt länken, men saknar "livet" i den..
Själv är jag lite osäker om jag skulle låta en vintage klocka åka med på vattenskidorna, i poolen, havet etc..
En försäkring är bra så klart, men det är inte allt när vi pratar vintage.
Så ni med mer eller mindre exklusiva vintage-ur, får dom stanna hemma när det bär av på äventyr och den moderna dykaren får hänga med, eller litar ni på att den gamla trotjänaren skall göra jobbet?
ps. jag räknar med att dem flesta trycktestar sin klocka åtminstone vartannat år men helst varje år.
Själv är jag en stor sucker för vintage, målade tavlor, plexi och en boett som sett ett och annat, jag har ägt några stycken, dock aldrig nån av de mer exklusiva slaget, men nu senast blev det iaf åter till tjugohundratiotalet mest för att jag vill känna mig säker i alla situationer, speciellt då jag spenderar mycket av somrarna i eller runt vatten, med en modern dykare tvekar jag inte för nått, aldrig att jag skulle ta av mig klockan oavsett äventyr, enda undantag är om jag skall använda vinkelslip eller svets..
Jag kommer förmodligen så småningom att leta upp en lagom fräsch 1680, men när jag har en klocka på armen vill inte känna att jag är oroad för tillförlitligheten, konsekvenserna av om den plötsligt skulle ta in fukt och det trevligt patinerade tavlan plötsligt står på spel..
Min bror köpte en ny sub här för ett tag sedan och när den släpptes för ett antal år sedan så ratade jag den efter klämt och känt, men efter att burit den ett tag så gillar jag tillförlitligheten, lumen och framförallt länken, men saknar "livet" i den..
Själv är jag lite osäker om jag skulle låta en vintage klocka åka med på vattenskidorna, i poolen, havet etc..
En försäkring är bra så klart, men det är inte allt när vi pratar vintage.
Så ni med mer eller mindre exklusiva vintage-ur, får dom stanna hemma när det bär av på äventyr och den moderna dykaren får hänga med, eller litar ni på att den gamla trotjänaren skall göra jobbet?
ps. jag räknar med att dem flesta trycktestar sin klocka åtminstone vartannat år men helst varje år.