Jag var sugen på en ny dykare. Hade sneglat på både NTH, Steinhart, Squale m.fl. men när jag väl fick upp ögonen för Yema Superman Heritage var jag såld. Klockan har ju fått väldigt positiv respons och rent estetiskt är den enligt min mening tilltalande på alla vis. Jag beställde klockan med länken samt med safirglas istället för mineralglas som annars är standard. Prislappen på 1099 € minus 10% rabatt blev 989 €.
Som ni kanske redan vet är detta en reissue på Yema Superman Ref. 53.00.16 från 70-talet. Och klockans dimensioner har bibehållits, vilket många liksom jag verkar uppskatta.
Klockan mäter 39 mm på bredden, 48 mm ”lug to lug” samt 13 mm på höjden. Det enda som stör mig en smula är att bandbredden är 19 mm men det går att leva med. Vill minnas att den ursprungliga Superman hade det men vågar inte svära på det. Hur som helst hade 20 mm sett oproportionerligt ut då bandhornen redan är väldigt smala och spetsiga så 18 mm hade i sådant fall varit ett alternativ.
Inuti tickar ett omodifierat ETA 2824-2 och urverket behöver väl ingen närmare presentation. I Yemas övriga automatklockor sitter vanligtvis deras egna inhouse-verk. Gissningsvis bidrar valet av urverk till att just denna modell är lite dyrare än de andra modellerna i Superman-serien. Hittills har klockan ökat ca 10 sek/dygn (på knappt tre dagar) och möjligtvis stabiliserar sig gången. Så länge den inte tappar tid är jag nöjd.
Det som gör att Superman sticker ut bland andra dykare på marknaden är dess unika bezel-lås. När kronan är inskruvad, trycker den lilla metallbiten fast vridringen vilken hindrar den från att vridas. Intentionen är väl bra men för oss skrivbordsdykare blir dess funktion lite väl opraktisk. I alla fall om man som jag gärna sitter och vrider på vridringen i tid och otid. Personerna i min omgivning gläds säkerligen i alla fall.
Vridringen har 120 klick och är av modellen ”coin edge” och inlägget är av aluminium vilket är helt rätt val då det bidrar till rätta vintage-känslan. Den har en lumeplugg klockan tolv. Rent utseendemässigt är den trevlig och nätt men att vrida på den leder inte till någon omedelbar tillfredställelse. Motståndet är ganska hårt, något som kanske ger med sig ju mer man vrider och ljudet låter lite ihåligt. Påminner lite om både motståndet och ljudet i vridringen på en Zodiac super sea wolf 53 som jag hade för några år sedan. Det är en del spel i ringen vilket man behöver vara uppmärksam på då man skruvar fast kronan, annars riskerar vridringen att inte linjera med tavlan.
Detta upplever jag dock ej som något större problem då vridringen främst kommer få vara ifred i och med att den är låst.
Urtavlan är blanksvart och lumemarkeringarna samt lumen på visarna är cremefärgade. På den första batchen klockor överensstämde inte färgen på index och visare, något som Yema rättade till samt erbjöd nya visare gratis till de kunder som var missnöjda.
Indexen, loggan och övrig text är målad direkt på tavlan så något djup i tavlan är inte att tala om. Tycker att det nyss nämnda bidrar till ett väldigt rent och balanserat intryck. Det finns ett lugn i tavlan. Minutmarkeringarna, all text och datumrutan är vita.
Visarna är tydliga och harmonierar fint med tavlan. Minutvisaren är rejält tilltagen med en stor pil medan sekundvisaren är paddelformad med en liten röd prick. Det kupade safirglaset bidrar till snygga förvärvngningar av tavlan i vissa vinklar.
Luminovan är grön och lyser relativt starkt, dock inte lika starkt som exempelvis många Seikodykare. Kronan var från början slät men är numera prydd med Yema-Y:et.
Boetten är slimmad och lite välvd så den följer handleden. Den har ”drilled lugs” vilket underlättar vid bandbyte.
Boettlocket med Yemas ingraverade emblem, sticker dock ut en aning vilket gör att boetten inte sitter helt dikt an mot handleden utan hamnar lite ovanför. En sådan sak kan kännas negativt på en tjock klocka men i detta fall spelar det mindre roll. Hela boetten är polerad medan nedre delen av vridringen är borstad.
Bandhornen är som jag tidigare skrev smala och spetsiga vilket resulterar i att klockan bärs lite större, allra helst på stållänken.
Och på tal om den. Vet inte riktigt vad denna typ av länk heter men den är något mellanting mellan jubilee och beads of rice. Hur som helst är den femdelad med två polerade bitar samt tre borstade. De borstade delarna behövs verkligen för att balansera allt blänk från alla polerade ytor.
Kvaliteten är bra. Länken är tunn och följsam och avsmalnar mot det borstade spännet som även det håller god kvalitet. Spännet har en dykförlägning som gör länken uppemot två cm längre. För egen del föredrar jag att länken sitter tight på handleden vilket ibland bidrar till att den äter lite hår. Hela länken inklusive ändlänkarna är solida.
Hur summerar jag då Yema Superman Heritage?
Klockan känns gedigen och välbyggd men ändå smidig och kompakt. Den bär på en historia och är originell med sitt knasiga vridringslås. Storleken känns väldigt bra på min handled (ca 17,5 cm) och jag är tacksam för att Yema inte blåst upp storleken likt många andra tillverkare gör på sina re-issues. Den sitter väldigt bra på armen, känns balanserad och genomtänkt. Jag med mitt guldfiskminne uppskattar datumkomplikationen och tavlan utstrålar balans och lugn. Jag blir glad varje gång jag ser på den och det är vad som räknas för mig.
Finns det endast ros och inget ris att ge? Vridringen har helt klart utvecklingspotential samt den udda bandbredden på 19 mm. Boetten skulle kunna haft fler borstade ytor men bortsett från detta är allt bra.
Vem är klockan till för?
För dig som redan gillar Yema eller som söker ett franskt alternativ till alla schweiziska dykare i en nättare storlek. Superman kan vara ett alternativ för dig som gillar Oris 65 diver eller Tudor BB58 men inte vill eller kan lägga de pengarna.
Om jag får sia om framtiden, tror jag att Yema kommer växa sig starkare på marknaden och de är helt klart på gång med tilltalande modeller med sin bronsdykare samt Superman GMT.
Avslutar med lite fler bilder
Som ni kanske redan vet är detta en reissue på Yema Superman Ref. 53.00.16 från 70-talet. Och klockans dimensioner har bibehållits, vilket många liksom jag verkar uppskatta.
Klockan mäter 39 mm på bredden, 48 mm ”lug to lug” samt 13 mm på höjden. Det enda som stör mig en smula är att bandbredden är 19 mm men det går att leva med. Vill minnas att den ursprungliga Superman hade det men vågar inte svära på det. Hur som helst hade 20 mm sett oproportionerligt ut då bandhornen redan är väldigt smala och spetsiga så 18 mm hade i sådant fall varit ett alternativ.
Inuti tickar ett omodifierat ETA 2824-2 och urverket behöver väl ingen närmare presentation. I Yemas övriga automatklockor sitter vanligtvis deras egna inhouse-verk. Gissningsvis bidrar valet av urverk till att just denna modell är lite dyrare än de andra modellerna i Superman-serien. Hittills har klockan ökat ca 10 sek/dygn (på knappt tre dagar) och möjligtvis stabiliserar sig gången. Så länge den inte tappar tid är jag nöjd.
Det som gör att Superman sticker ut bland andra dykare på marknaden är dess unika bezel-lås. När kronan är inskruvad, trycker den lilla metallbiten fast vridringen vilken hindrar den från att vridas. Intentionen är väl bra men för oss skrivbordsdykare blir dess funktion lite väl opraktisk. I alla fall om man som jag gärna sitter och vrider på vridringen i tid och otid. Personerna i min omgivning gläds säkerligen i alla fall.
Vridringen har 120 klick och är av modellen ”coin edge” och inlägget är av aluminium vilket är helt rätt val då det bidrar till rätta vintage-känslan. Den har en lumeplugg klockan tolv. Rent utseendemässigt är den trevlig och nätt men att vrida på den leder inte till någon omedelbar tillfredställelse. Motståndet är ganska hårt, något som kanske ger med sig ju mer man vrider och ljudet låter lite ihåligt. Påminner lite om både motståndet och ljudet i vridringen på en Zodiac super sea wolf 53 som jag hade för några år sedan. Det är en del spel i ringen vilket man behöver vara uppmärksam på då man skruvar fast kronan, annars riskerar vridringen att inte linjera med tavlan.
Detta upplever jag dock ej som något större problem då vridringen främst kommer få vara ifred i och med att den är låst.
Urtavlan är blanksvart och lumemarkeringarna samt lumen på visarna är cremefärgade. På den första batchen klockor överensstämde inte färgen på index och visare, något som Yema rättade till samt erbjöd nya visare gratis till de kunder som var missnöjda.
Indexen, loggan och övrig text är målad direkt på tavlan så något djup i tavlan är inte att tala om. Tycker att det nyss nämnda bidrar till ett väldigt rent och balanserat intryck. Det finns ett lugn i tavlan. Minutmarkeringarna, all text och datumrutan är vita.
Visarna är tydliga och harmonierar fint med tavlan. Minutvisaren är rejält tilltagen med en stor pil medan sekundvisaren är paddelformad med en liten röd prick. Det kupade safirglaset bidrar till snygga förvärvngningar av tavlan i vissa vinklar.
Luminovan är grön och lyser relativt starkt, dock inte lika starkt som exempelvis många Seikodykare. Kronan var från början slät men är numera prydd med Yema-Y:et.
Boetten är slimmad och lite välvd så den följer handleden. Den har ”drilled lugs” vilket underlättar vid bandbyte.
Boettlocket med Yemas ingraverade emblem, sticker dock ut en aning vilket gör att boetten inte sitter helt dikt an mot handleden utan hamnar lite ovanför. En sådan sak kan kännas negativt på en tjock klocka men i detta fall spelar det mindre roll. Hela boetten är polerad medan nedre delen av vridringen är borstad.
Bandhornen är som jag tidigare skrev smala och spetsiga vilket resulterar i att klockan bärs lite större, allra helst på stållänken.
Och på tal om den. Vet inte riktigt vad denna typ av länk heter men den är något mellanting mellan jubilee och beads of rice. Hur som helst är den femdelad med två polerade bitar samt tre borstade. De borstade delarna behövs verkligen för att balansera allt blänk från alla polerade ytor.
Kvaliteten är bra. Länken är tunn och följsam och avsmalnar mot det borstade spännet som även det håller god kvalitet. Spännet har en dykförlägning som gör länken uppemot två cm längre. För egen del föredrar jag att länken sitter tight på handleden vilket ibland bidrar till att den äter lite hår. Hela länken inklusive ändlänkarna är solida.
Hur summerar jag då Yema Superman Heritage?
Klockan känns gedigen och välbyggd men ändå smidig och kompakt. Den bär på en historia och är originell med sitt knasiga vridringslås. Storleken känns väldigt bra på min handled (ca 17,5 cm) och jag är tacksam för att Yema inte blåst upp storleken likt många andra tillverkare gör på sina re-issues. Den sitter väldigt bra på armen, känns balanserad och genomtänkt. Jag med mitt guldfiskminne uppskattar datumkomplikationen och tavlan utstrålar balans och lugn. Jag blir glad varje gång jag ser på den och det är vad som räknas för mig.
Finns det endast ros och inget ris att ge? Vridringen har helt klart utvecklingspotential samt den udda bandbredden på 19 mm. Boetten skulle kunna haft fler borstade ytor men bortsett från detta är allt bra.
Vem är klockan till för?
För dig som redan gillar Yema eller som söker ett franskt alternativ till alla schweiziska dykare i en nättare storlek. Superman kan vara ett alternativ för dig som gillar Oris 65 diver eller Tudor BB58 men inte vill eller kan lägga de pengarna.
Om jag får sia om framtiden, tror jag att Yema kommer växa sig starkare på marknaden och de är helt klart på gång med tilltalande modeller med sin bronsdykare samt Superman GMT.
Avslutar med lite fler bilder
Senast ändrad:
