Gällande kablar blir jag aldrig upphetsad, däremot förvånad över de anekdoter som hifipressen framför.
Visst kan jitter nå upp till hörbara nivåer. Men det förutsätter ju en helt undermålig digitalomvandling, vilket väl knappast existerar idag oavsett prisklass. Men man vet ju aldrig.
Ibland läser man om svindyra förstärkare som helt saknar motkoppling. Då ser ju också S/N förhållandet ut därefter. Dessa felaktiga konstruktioner går ju dock lätt att undvika.
Samma sak med högtalare där frekvensmätningen ser ut som ett tvärsnitt på Himalaya. Kriminellt låg impedans osv.
Minns en högtalare, Infinity Kappa 9, den dippade ned till 0,9 Ohm. Det innebar i princip kortslutning hos drivande slutsteg. Då frågar man sig hur tänkte konstruktören där?
Men nej, kablar behöver inte skickas på kryobehandling i Switzerland. Elektronerna skiter i vilket. Samma sak med att kablaget skulle vara riktningskänsligt. Jag kan vända på varenda kabel i min anläggning och jag kan garantera att det inte hörs någon skillnad. Likaså att kablar och elektronik måste spelas in!!!!
Om så vore fallet skulle vi leva i en mycket farlig värld. Vem vill flyga i ett plan där elektroniken är oinbränd. Instrumenten ger fel värden. Bankens datasystem räknar fel, och musiken spelar i fel tonart.
Vad som VERKLIGEN gör skillnad är högtalarnas placering, samt rummets akustiska status.
Där finns ljudmässiga skillnader på riktigt. Att flytta högtalarna några centimeter är hörbart. Och såklart även mätbart.
Det behövs bara en mätmikrofon, samt ett mätprogram, ca 1000-1500:- totalt. Detta är den största förbättring som går att göra på en befintlig anläggning.
Jag har sett/hört anläggningar i milleklassen stå i minimalistiskt inredda rum, med helglasade vägger, golv utan tjock mattor och dämpande textilier. Det låter verkligen illa oavsett prislapp.
Det hjälper liksom inte att kabelhärvan kostar +100K.
Fågar man ägaren vad nästa steg blir, får man ofta svaret att han funderar på ett par nya högtalarkablar!!!!