Klockans själ.

[P-A]

Hur mycket kan man byta på en klocka innan den slutar vara just den klockan?
Är det redan vid byte av visare, glas, vridring, krona? När man byter något i huvud taget?
Eller när man byter urverk?
Eller är det t o m så att man kan byta allt utom boetten?

När försvinner själen om man nu vill kalla det så?

 

[JayJay]

En kul frågeställning. Skulle säga att det beror lite på klocka och sammanhang. För hard core samlaren som ska höja genomsnitts kvalitén i sin samling så är själen förmodligen borta redan om det varit en polermaskin i närheten av klockan. Å andra sidan kan ganska mkt vara utbytt på en klocka och ändå ha en skäl för brukaren. Min mamma har kvar en handjagad helgulds Tissot efter morfar. Den är helrenoverad med ny krona, polerad, nytt glas osv. I mina ögon är den finare nu än innan den fixades. Nu är den finare och ser inte så bräcklig ut.
Så jag antar att mitt svar är att detta helt och hållet ligger i betraktarens ögon.

 

[Singular]

Ahhh, Theseusklockan...

 

[KMS]

Skulle nog säga att man kan byta ut det mesta. "Själen" sitter inte i delarna utan i klockan på något sätt. Svårförklarat kanske... Som JayJay skriver så är det ju morfars klocka i princip oavsett vad man gör med den.

 

[Kson]

Intressant fråga, men även här tycker jag det är en svår fråga.. Ibland kan en klocka bli bättre om man byter ut saker

 

[Sond]

Håller med JayJay i mycket av resonemanget. På senare år kan jag ibland tycka att det börjar gå till överdrift. Nu "ska" även en vardagsklocka ala billig DJ(Om nu en klocka för 150000 kan kallas vardagsklocka/billig) vara kosher. En klocka man ska bära relativt ofta ser ganska trevlig ut om den istället för halvmöglig ser halvny ut.. Däremot tycker jag att lite dyrare eller ovanliga ur snabbt förlorar i värde om vissa delar är utbytta. Vart gränsen går för vilka delar och hur många är svårt att säga. Men ju finare/ovanligare en klocka är ju mindre ska vara bytt.

Jag fick brottas med mig själv för ett tag sedan. Fick tillbaka en klocka från service där de glatt berättade att visarna var bytta... "Va fan, det ville jag" inte berättade jag på ett odiplomatiskt sätt. Då kröp det fram att ena visaren hade gått sönder vid återmonteringen och att nya visare då hade satts dit. Men innan proppen gick helt och hållet hann jag tänka till. Det är visare utan lume och man ser absolut ingen skillnad på de nya och gamla visarna. Och just detta, som tur är, på en klocka där jag inte ser några estetiska vinster alls på att den åldras. Däremot är jag extremt petig med att visare och index ska ha samma nyans på lumen om den inte är väldigt billig. Stör mig enormt på tex Rolex där index fått patina och visarna är vita.

 

[LongCon]

För mig är det boett och tavla som är viktigast.

 

[maxmol]

Personligen vill jag att det ska vara samma boett och urverk. Det är okej att delar har ersats i urverket men då ska de va original. Vad gäller visare, tavla osv beror det lite på klockan men tycker i allmänhet inte att det är där själen sitter.

 

[Rivalen]

Om jag äger en klocka under en/min livstid, säg 40 år så tror jag att jag skulle tycka att den tappat sin själ om jag måste byta ut verket eller boetten. Så jag mitt svar blir att så länge den ursprungliga boetten och det ursprungliga verket hänger ihop så har klockan kvar sin själ. Ursprunglig tavla och visare är bonus och samlarvärde sitter för många till del i tavlan, men för mig är tavlan inte klockans själ och ett urverk utan sin boett är hjälplöst och likaså omvänt, så det får bli mitt svar. Serva och byta delar för fortsatt funktion är helt ok för en bruksklocka. Kul att tänka tanken P-A, tack!

Edit: Maxmol och jag skrev samma tanke samtidigt. Varför blev hans flera rader kortare?

 

[yonsson]

Ett jävla snack om klockors själ hela tiden. Klockor lever inte, de har ingen själ, men de har KARAKTÄR!
För att svara på din fråga, så anser jag det bero på vilken klocka vi pratar om. En vintageklocka ska ha så många originaldelar som möjligt, en klocka som har grym design ska man låta vara orörd, men en klocka som blir bättre designmässigt av exempelvis andra visare ska ju såklart få det (såvida klockan inte är vintage).

 

[Kettil]

Själ hit eller dit oaktat; tavlan tycker jag är det centrala. Är tavlan den ursprungliga är det för mig samma klocka även om resten är NOS. Den här var en sorglig hög med skrot innan Omega böt allt utom tavlan. Jag har haft den sedan 1974 och anser att det fortfarande är samma klocka; den ser exakt likadan ut som när den var ny.

 

[Eurenius]

Jag tänker så här: Om jag äger något som jag tycker om och vill ha kvar så reparerar jag det som går sönder. Det om något gör väl att klockan /båten /hojen är MIN. Det ger klockan själ /karaktär. Det är inget dom har från början tycker jag.

 

[Eurenius]

Ej att förväxla med värde /restvärde i pengar som många klocknördar verkar förväxla med "själ".

 

[Rivalen]

Intressant Yonsson. Vad gör att det blir en klocka överhuvudtaget? Tavlan är hjälplös i sig, urverk, boett och visare likaså. Tavlan är faktiskt det man behöver minst för att det fortfarande skall vara en klocka som går att använda - helt eller delvis. Detta sagt nästan bara för möjlighet till denna trevliga lördagsmorgonsdiskussion.

Och visst har klockan en själ. En mekanisk filosofisk själ nedärvd från underbara, kreativa och uppfinningsrika urmakare genom generationer - där satt den!

 

[Eurenius]

Haha! Fan vad chef att köra utan tavla.

 

[acce1999]

Spännande fråga! Håller med yonsson om att det kanske mer handlar om karaktär. I varje fall för mig. Men "själ" är nära så tillvida att armbandsur är för mig det enda smycke, den enda accessoar där jag upplever affektionsvärde. Det gör att de klockor jag värderar högst, är de jag själv fått sätta alla spår i. Och spåren syns i boetten, samt i den åldrande tavlan (patina). Till och med länken, skulle jag vilja påstå. Utbytesdelar vid service av verket är självklart, men så länge det går att behålla/renovera, föredrar jag det. Polering vill jag inte veta av på de klockor jag tänker på här.

För mig innebär detta att mina "keepers" är eller har varit nya alternativt så kallat "New Old Stock". Vintage och väl använt får - hur gärna jag än vill - inte samma affektionsvärde (eller "själ", om man så vill). Det hindrar mig inte från att njuta av just väl använt vintage! Vet att många resonerar precis tvärt om. Och det är ju ett av skälen (inte "själen") att frågeställningen känns spännande!

A

 

[MacRulez4ever]

Intressant Yonsson. Vad gör att det blir en klocka överhuvudtaget? Tavlan är hjälplös i sig, urverk, boett och visare likaså. Tavlan är faktiskt det man behöver minst för att det fortfarande skall vara en klocka som går att använda - helt eller delvis. Detta sagt nästan bara för möjlighet till denna trevliga lördagsmorgonsdiskussion.

Och visst har klockan en själ. En mekanisk filosofisk själ nedärvd från underbara, kreativa och uppfinningsrika urmakare genom generationer - där satt den!

Tavellösa klockor är inte så pjåkiga alla gånger

 

[Rivalen]

Visst sitter massor av karaktär i urtavlan, men P-A letade efter något annat om jag inte missförstod. Men visst kan man ibland läsa av i en människas ansikte hur själen mår/har mått. Kanske är det samma med en klocka? Lägger upp en bild på en tavla med karaktär och som troligen kommer att åldras med grace.

 

[Kettil]

Jag fortsätter väl då den småtrevliga existentiella lördagsdiskussionenen; att den s k "själen" enbart är ett tankegods såväl vad gäller döda ting som klockor, såväl som levande varelser kan väl inses lätt. Så rent filosofiskt är de ovanstående inlägg klarsynta som inser att det hela sitter i betraktarens ögon. Betraktaren har alltså individuell ensamrätt för åsikten.

 

[P-A]

Härliga inlägg!
Det jag menade var nog hur mycket jag kan renovera morfars klocka innan det slutar vara morfars klocka.
Glaset är det enda som är bytt just nu, men utverkat behöver en rejäl omgång någon gång i en nära framtid. Om det ens går att laga, urmakaren sa att han ordnat det för stunden men då det är väldigt slitet så skulle man behöva nya delar, som inte är så lätt att hitta och kommer kanske att kräva ett donationsverk.

Det var mer det jag tänkte på. När är morfars klocka inte morfars klocka längre?

 

[Rivalen]

Så länge du reparerar så är det väl morfars klocka? Den måste väl kunna slitas och repareras utan att förlora sin "själ"?

Klappar ni aldrig bilen och berömmer den? Huset? Inte en liten puss ibland för att det funkar så bra år ut och år in utan att lukta mögel?

 

[Kettil]

Härliga inlägg!
Det jag menade var nog hur mycket jag kan renovera morfars klocka innan det slutar vara morfars klocka.
Glaset är det enda som är bytt just nu, men utverkat behöver en rejäl omgång någon gång i en nära framtid. Om det ens går att laga, urmakaren sa att han ordnat det för stunden men då det är väldigt slitet så skulle man behöva nya delar, som inte är så lätt att hitta och kommer kanske att kräva ett donationsverk.

Det var mer det jag tänkte på. När är morfars klocka inte morfars klocka längre?

Tja.. P-A , det verkar nog som att du bestämmer det själv

 

[Warg]

Så länge du reparerar så är det väl morfars klocka? Den måste väl kunna slitas och repareras utan att förlora sin "själ"?

Klappar ni aldrig bilen och berömmer den? Huset? Inte en liten puss ibland för att det funkar så bra år ut och år in utan att lukta mögel?

Ja, precis som frugan, hon behöver en klapp då och då, hon luktar ju inte mögel heller....