Jag sålde en moddad skx009. Och märkte snabbt att jag inte ville vara utan seikodykare.
Jag gillar titan. Den varma, plastigt skräpiga känslan är härlig.
Därför har jag skaffat en...
Nej, vänta nu, det skulle ju vara mer läsning i paketöppningarna!
Då bestämmer vi att alla seikodykare är hamburgare istället.
Det här är SKX007. Inkörsporten, den du fick i ditt happy meal. God (ibland till och med jättegod, på ett lite perverst sätt) och den fyller absolut sin funktion. Den är billig och lättillgänglig, men väldigt vanlig och onekligen tråkig i längden. Ibland köper man en av bara farten, trots att man egentligen har tröttnat. Och man vet att man kommer att köpa en likadan igen. Men kanske moddad med extra gurka, tre ostskivor eller sesambröd nästa gång?
Sumo är dagens lunchburgare på Texas Long Horn. Större, dyrare och på alla sätt bättre än den där trista cheeseburgaren. Och den är helt klart värd det. Men blir man fast i hamburgerträsket på allvar räcker det förstås inte i längden.
Det här är en tuna. Alldeles för mycket av allt, vem klarar av hela, liksom. Kanske testar man den för utmaningens skull. Men den är en stenhård dykare rakt igenom, ingen kan säga något annat.
Det här är en rosastekt kniv-och-gaffelburgare på en acceptabel kvartersrestaurang. Den är tillrättalagd och snygg, funkar till och med till kavaj. Men trots priset (189 kr exkl sideorder) och miljön (nyrenoverat, svensk-fransk bistrostil) känns det oklart om man äter fin skräpmat eller low-end varmrätt. Det är belackarna inte är sena att påpeka. "189 spänn? Det är ju fortfarande bara en jäkla hamburgare!"
Grand seiko. Spring drive och vårlök, kanske till och med lite tryffelguld på visarna. Finkrogen har såklart ostron på menyn också. Inte sällan tycker ostronätararen att hamburgaren (tryffeln till trots) är ett fegt och svennigt val. Och lika ofta känner hamburgarätaren att det är han som är den verkliga konnässören, när han sätter tänderna i sin svåråtkomliga 65-grams wagyubiff som ingen vanlig människa förstår att uppskatta fullt ut.
6105 är en hemgjord, minimalistisk hamburgare, serverad i ett vintagemöblerat hem i Stockholms innerstad. Köttet är bringa och högrev från en omhuldad gammal mjölkko, som malts på ett onödigt omständligt vis med Heston Blumenthal som förebild. Jättemjukt, hembakat bröd med laktosfri mjölk i degspadet. Beskblommig öl från någons mikrobryggeri skummar i glasen. Står det inte ett litet stentroll och bligar ironiskt på er från stringhyllan? År 2014 är detta en oklanderlig maträtt.
Nu, mina vänner, blir det äntligen paketöppning!
Jag väljer min lunch med omsorg, inte minst när jag ska äta hamburgare. Eller seikodykare. Idag har jag fått hem en...
(Från det här läget tar det 1,5 sekund innan man har munnen full och är kladdig...ingen tid för fler foton innan dess!)
...Seiko SBDA001 "Samurai"!
Var den passar in i hierarkin är ovan? Hmm...lite kreddigare än sumon, men samtidigt mindre för pengarna. Sämre urverk, ingen sittplats, ingen servett. Åtråvärd och svår att få tag på, men mindre übernördig än 6105:an. I gengäld är den en mer praktisk lunch, som osar mer av frityrolja, gatuliv och underbart billig skräpkultur.
Samuraien är helt enkelt en hypad food truck-burgare, en sån som man får köa för i tjugo minuter och sedan delar på instagram.
När det gäller samuraier är frågan "är köttet malt här i vagnen?" utbytbar mot "är det titanvarianten?" och begreppet "gruyereost, från en liten producent" mot "JDM, från tiden då det verkligen betydde JDM" och visst, det här är den ursprungliga titanmodellen för den japanska marknaden. Den är ur produktion sedan 2008 och jag föredrar ju sånt som inte produceras längre.
Higuchis introduktionsbild, som sägs ha givit smeknamnet
Ja, det var väl allt. Nästa gång blir det en 6159-7000 från 1968. Seikodykarnas motsvarighet till en mytomspunnen hamburgare värd en egen resa till ett hål i väggen i Brooklyn, som endast de invigda vet hur man hittar till.
Tack för intresset, och tack krämbulle för en bra affär!
(För seriös beslrivning inkl tekniska specifikationer etc hänvisas till P-A:s recensionstråd gällande kusinen i stål, https://klocksnack.se/threads/seiko-7s35-00b0-samurai.8089/)
Jag gillar titan. Den varma, plastigt skräpiga känslan är härlig.
Därför har jag skaffat en...
Nej, vänta nu, det skulle ju vara mer läsning i paketöppningarna!
Då bestämmer vi att alla seikodykare är hamburgare istället.
Det här är SKX007. Inkörsporten, den du fick i ditt happy meal. God (ibland till och med jättegod, på ett lite perverst sätt) och den fyller absolut sin funktion. Den är billig och lättillgänglig, men väldigt vanlig och onekligen tråkig i längden. Ibland köper man en av bara farten, trots att man egentligen har tröttnat. Och man vet att man kommer att köpa en likadan igen. Men kanske moddad med extra gurka, tre ostskivor eller sesambröd nästa gång?
Sumo är dagens lunchburgare på Texas Long Horn. Större, dyrare och på alla sätt bättre än den där trista cheeseburgaren. Och den är helt klart värd det. Men blir man fast i hamburgerträsket på allvar räcker det förstås inte i längden.
Det här är en tuna. Alldeles för mycket av allt, vem klarar av hela, liksom. Kanske testar man den för utmaningens skull. Men den är en stenhård dykare rakt igenom, ingen kan säga något annat.
Det här är en rosastekt kniv-och-gaffelburgare på en acceptabel kvartersrestaurang. Den är tillrättalagd och snygg, funkar till och med till kavaj. Men trots priset (189 kr exkl sideorder) och miljön (nyrenoverat, svensk-fransk bistrostil) känns det oklart om man äter fin skräpmat eller low-end varmrätt. Det är belackarna inte är sena att påpeka. "189 spänn? Det är ju fortfarande bara en jäkla hamburgare!"
Grand seiko. Spring drive och vårlök, kanske till och med lite tryffelguld på visarna. Finkrogen har såklart ostron på menyn också. Inte sällan tycker ostronätararen att hamburgaren (tryffeln till trots) är ett fegt och svennigt val. Och lika ofta känner hamburgarätaren att det är han som är den verkliga konnässören, när han sätter tänderna i sin svåråtkomliga 65-grams wagyubiff som ingen vanlig människa förstår att uppskatta fullt ut.
6105 är en hemgjord, minimalistisk hamburgare, serverad i ett vintagemöblerat hem i Stockholms innerstad. Köttet är bringa och högrev från en omhuldad gammal mjölkko, som malts på ett onödigt omständligt vis med Heston Blumenthal som förebild. Jättemjukt, hembakat bröd med laktosfri mjölk i degspadet. Beskblommig öl från någons mikrobryggeri skummar i glasen. Står det inte ett litet stentroll och bligar ironiskt på er från stringhyllan? År 2014 är detta en oklanderlig maträtt.
Nu, mina vänner, blir det äntligen paketöppning!
Jag väljer min lunch med omsorg, inte minst när jag ska äta hamburgare. Eller seikodykare. Idag har jag fått hem en...
(Från det här läget tar det 1,5 sekund innan man har munnen full och är kladdig...ingen tid för fler foton innan dess!)
...Seiko SBDA001 "Samurai"!
Var den passar in i hierarkin är ovan? Hmm...lite kreddigare än sumon, men samtidigt mindre för pengarna. Sämre urverk, ingen sittplats, ingen servett. Åtråvärd och svår att få tag på, men mindre übernördig än 6105:an. I gengäld är den en mer praktisk lunch, som osar mer av frityrolja, gatuliv och underbart billig skräpkultur.
Samuraien är helt enkelt en hypad food truck-burgare, en sån som man får köa för i tjugo minuter och sedan delar på instagram.
När det gäller samuraier är frågan "är köttet malt här i vagnen?" utbytbar mot "är det titanvarianten?" och begreppet "gruyereost, från en liten producent" mot "JDM, från tiden då det verkligen betydde JDM" och visst, det här är den ursprungliga titanmodellen för den japanska marknaden. Den är ur produktion sedan 2008 och jag föredrar ju sånt som inte produceras längre.
Higuchis introduktionsbild, som sägs ha givit smeknamnet
Ja, det var väl allt. Nästa gång blir det en 6159-7000 från 1968. Seikodykarnas motsvarighet till en mytomspunnen hamburgare värd en egen resa till ett hål i väggen i Brooklyn, som endast de invigda vet hur man hittar till.
Tack för intresset, och tack krämbulle för en bra affär!
(För seriös beslrivning inkl tekniska specifikationer etc hänvisas till P-A:s recensionstråd gällande kusinen i stål, https://klocksnack.se/threads/seiko-7s35-00b0-samurai.8089/)