Btotheb
Omega
Att vara klart med plugget, och komma ut i arbetslivet, har främst nackdelar. Hej då till sovmorgon och tentafester, hej till arbete fem helger i rad och 13-timmars nattpass. Men inget ont som inte för något gott med sig, för lite mer i plånboken blir det i varje fall vilket möjliggör spontana inköp när tillfälle bjuds.
Leonidas, döpt efter en grym gammal krigare från Sparta, är ett anrikt gammalt schweiziskt urmärke. Grundat 1841 och erkänt duktiga på att bygga kronografer och andra komplicerade klockor. Så duktiga, att Heuer i början av 60-talet köpte upp hela klabbet och började göra klockor under namnet Heuer-Leonidas. Vi vet alla historien därefter, Leonidas förpassades in i Hades dödsrike och Heuer glömde sitt stolta arv och började så småningom tillverka linkserien, en styggelse av rang.
Den aktuella klockan spontanhandlades på nätauktion. Jag har länge velat ha en klocka med månfas, denna onödiga men grymt vackra komplikation. Tillverkad någon gång på 50-talet, med som jag förstår det ett modifierat ETA 1100 som drivmotor vilket skall vara hyfsat lätt att få tag på delar till vid service. Guldpläterad boett, i princip utan en enda skråma. Fantastiskt eleganta bandhorn. Om baksidan är bytt eller om skyddsplasten sitter kvar sedan 50-talet vet jag inte. Konan ser ut att vara original, baserat på andra exemplar jag hittat på nätet och gamla annonser. Datumvisaren är jag lite mer osäker på, de flesta andra jag sett har inte en pil utan en ”halvmåne”. Nåväl, jag är glad ändå. Nu skall hon få ett nytt band, troligen brun ödla, och sen testköras ett tag för att se om en service är akut förestående. Fler och bättre bilder får komma vid ett senare tillfälle, men dessvärre är jag en katastrofal fotograf.
Leonidas, döpt efter en grym gammal krigare från Sparta, är ett anrikt gammalt schweiziskt urmärke. Grundat 1841 och erkänt duktiga på att bygga kronografer och andra komplicerade klockor. Så duktiga, att Heuer i början av 60-talet köpte upp hela klabbet och började göra klockor under namnet Heuer-Leonidas. Vi vet alla historien därefter, Leonidas förpassades in i Hades dödsrike och Heuer glömde sitt stolta arv och började så småningom tillverka linkserien, en styggelse av rang.
Den aktuella klockan spontanhandlades på nätauktion. Jag har länge velat ha en klocka med månfas, denna onödiga men grymt vackra komplikation. Tillverkad någon gång på 50-talet, med som jag förstår det ett modifierat ETA 1100 som drivmotor vilket skall vara hyfsat lätt att få tag på delar till vid service. Guldpläterad boett, i princip utan en enda skråma. Fantastiskt eleganta bandhorn. Om baksidan är bytt eller om skyddsplasten sitter kvar sedan 50-talet vet jag inte. Konan ser ut att vara original, baserat på andra exemplar jag hittat på nätet och gamla annonser. Datumvisaren är jag lite mer osäker på, de flesta andra jag sett har inte en pil utan en ”halvmåne”. Nåväl, jag är glad ändå. Nu skall hon få ett nytt band, troligen brun ödla, och sen testköras ett tag för att se om en service är akut förestående. Fler och bättre bilder får komma vid ett senare tillfälle, men dessvärre är jag en katastrofal fotograf.