Rolex
11660
2008
Inhouse 3135
Första Rolexdykare jag ägt, 3900 m (x1,25), 220 g stål och keramik, 44 mm i diameter och 17.7 mm hög, 904L Sandvikenstål. Kort sagt ett monster!
2008 samma dag som Baselmässan startade stod jag utanför Rob Engströms dörr. Mitt mål? att köpa den första DSSD i Stockholm eller ännu hellre den första i Sverige. Kvällen innan hade bilderna släppts och promon var grym! I butiken togs jag emot av en vakt i skottsäker väst. Det visade sig att de hade blivit rånade två dagar innan. Alla Rolex och Patek hade blivit stulna men Omega lämnade de kvar..
En handpennning senare på 10 tkr lämnade jag butiken glatt med vissheten att jag "bara" skulle betala 67 tkr.
I oktober kom klockan men priset hade stigit till 73 tkr.. efter lite förhandling fick jag ursprungspriset och en mycket nöjd man stegade ur butiken med ett monster på armen (2008 ansågs klockan vara 43mm).
Känslan av kvalité var outstandig men efter ett par månader började känslan falna. Varför? Den är helt enkelt för stor för min smak.
Men hur är den som klocka? Verket avviker 2 sek max per dygn beroende på läget. Vridringen är den mest gedigna jag någonsin vridit på. Lumen den vackraste blå ton man kan tänka sig. Ett perfekt välvt glas. Ett lås som ingen av de andra Rolexklockorna är i närheten av med alla inställningsmöjligheter. Kort sagt den bästa klocka Rolex byggt! Men inte för mig..
Som vintage nörd så måste jag säga, allt över 40 mm är för stort för dagligt bruk. När jag dyker är den kanon men annars gömmer den sig längst in i kassaskåpet.
Lite oskarpa Iphonebilder för att visa dess förträffligheter.
Och så ett litet wristshot
11660
2008
Inhouse 3135
Första Rolexdykare jag ägt, 3900 m (x1,25), 220 g stål och keramik, 44 mm i diameter och 17.7 mm hög, 904L Sandvikenstål. Kort sagt ett monster!
2008 samma dag som Baselmässan startade stod jag utanför Rob Engströms dörr. Mitt mål? att köpa den första DSSD i Stockholm eller ännu hellre den första i Sverige. Kvällen innan hade bilderna släppts och promon var grym! I butiken togs jag emot av en vakt i skottsäker väst. Det visade sig att de hade blivit rånade två dagar innan. Alla Rolex och Patek hade blivit stulna men Omega lämnade de kvar..
En handpennning senare på 10 tkr lämnade jag butiken glatt med vissheten att jag "bara" skulle betala 67 tkr.
I oktober kom klockan men priset hade stigit till 73 tkr.. efter lite förhandling fick jag ursprungspriset och en mycket nöjd man stegade ur butiken med ett monster på armen (2008 ansågs klockan vara 43mm).
Känslan av kvalité var outstandig men efter ett par månader började känslan falna. Varför? Den är helt enkelt för stor för min smak.
Men hur är den som klocka? Verket avviker 2 sek max per dygn beroende på läget. Vridringen är den mest gedigna jag någonsin vridit på. Lumen den vackraste blå ton man kan tänka sig. Ett perfekt välvt glas. Ett lås som ingen av de andra Rolexklockorna är i närheten av med alla inställningsmöjligheter. Kort sagt den bästa klocka Rolex byggt! Men inte för mig..
Som vintage nörd så måste jag säga, allt över 40 mm är för stort för dagligt bruk. När jag dyker är den kanon men annars gömmer den sig längst in i kassaskåpet.
Lite oskarpa Iphonebilder för att visa dess förträffligheter.
Och så ett litet wristshot
