Visst händer det att man har huvudet under armen ibland, men när detta händer och objektet ifråga är en kostsam klocka kan man inte annat än att känna ett sting av oro.
Frugan jobbar och barnen är så stora att de mestadels sköter sig själva. Då passar det bra att fixa saker som inte hunnits med sista tiden.
Jag hade några ärenden att uträtta och betade av den ena saken efter den andra.
På hemväg, nöjd och belåten får jag för mig att det vore fint att tvätta bilen oxå, "visst är jag sen, men det tar ju inte många minuter". Jag kör upp till tvätteriet i området och innan jag kör igång så tar jag av mig klockan, en Rolex Explorer, för att det alltid rinner en massa skum och skit från högtryckstvätten. Jag lägger klockan i ett fack i bilen och börjar busa på bilen utvändigt. "ungarna måste väl börja undra nu, men jag är ju snart klar..." tänker jag och inom någon minut rullar jag hemåt med min skinande blanka Volvo och glömmer i rappet att ta på mig klockan. Kliver ur bilen hemma och inte heller då tänker jag på klockan (förlåt) utan skyndar in.
Sedan går hela dagen, bilen står olåst på garageinfarten utan minsta tankeverksamhet från min sida. Sedan åker vi till stallet, jag och barnen, tänk vad mycket pluspoäng man kan fixa inför hustrun, och mockar skit i två boxar, och hem igen. Bilen är fortfarande olåst...
Sedan går några timmar, och även om jag tänker på att det var lustigt häromdagen, när larmet gick på bilen (undra om nån var på den?) så ligger Explorern där i kylan och mörkret utan notis. Några timmar till och det är dags att hämta frugan när hon slutar jobbet. Vänta får man alltid göra innan hon kommer ut, men under tiden kan man ju alltid slänga på en cd i bilen. Döm av min förvåning när jag kör ner handen i cdfacket och känner... en klocka!
Så kan det gå. Tur att den var kvar.
Men visst måste det finnas fler som gjort liknande grejer...?
Frugan jobbar och barnen är så stora att de mestadels sköter sig själva. Då passar det bra att fixa saker som inte hunnits med sista tiden.
Jag hade några ärenden att uträtta och betade av den ena saken efter den andra.
På hemväg, nöjd och belåten får jag för mig att det vore fint att tvätta bilen oxå, "visst är jag sen, men det tar ju inte många minuter". Jag kör upp till tvätteriet i området och innan jag kör igång så tar jag av mig klockan, en Rolex Explorer, för att det alltid rinner en massa skum och skit från högtryckstvätten. Jag lägger klockan i ett fack i bilen och börjar busa på bilen utvändigt. "ungarna måste väl börja undra nu, men jag är ju snart klar..." tänker jag och inom någon minut rullar jag hemåt med min skinande blanka Volvo och glömmer i rappet att ta på mig klockan. Kliver ur bilen hemma och inte heller då tänker jag på klockan (förlåt) utan skyndar in.
Sedan går hela dagen, bilen står olåst på garageinfarten utan minsta tankeverksamhet från min sida. Sedan åker vi till stallet, jag och barnen, tänk vad mycket pluspoäng man kan fixa inför hustrun, och mockar skit i två boxar, och hem igen. Bilen är fortfarande olåst...
Sedan går några timmar, och även om jag tänker på att det var lustigt häromdagen, när larmet gick på bilen (undra om nån var på den?) så ligger Explorern där i kylan och mörkret utan notis. Några timmar till och det är dags att hämta frugan när hon slutar jobbet. Vänta får man alltid göra innan hon kommer ut, men under tiden kan man ju alltid slänga på en cd i bilen. Döm av min förvåning när jag kör ner handen i cdfacket och känner... en klocka!
Så kan det gå. Tur att den var kvar.
Men visst måste det finnas fler som gjort liknande grejer...?