Tisdag – Dykaruren
Då jag gillar dykning och det nautiska livet (jag är uppväxt med mycket segling och senare windsurfing) har jag alltid uppskattat estetiken med dykarklockor. Min far har jag berättat om tidigare och han har alltid burit dykarur som den dykare och havets man han identifierade sig som. Se https://klocksnack.se/threads/min-fars-certina-ds-dykare-mission-impossible.22284/
Som liten beundrade jag min far när han tog sig ner i djupet för att hämta ett förlorat ankare eller (lite olovligen men nu preskriberat) hämta upp Hummer, krabba eller Piggvar från botten. Jag tog efter och som liten grabb blev jag tidigt som en fisk i vattnet med intressen som snorkling och fridykning (som en ung Jaques Mayol!).
Min far
Pappa gjorde militärtjänsten som röjdykare i marinen. Hans uppgifter var att lokalisera och spränga gamla minor, sjukna båtar i farleden etc. Han trivdes väldigt bra i kustartilleriet KA1 Vaxholm som på den tiden (år 1960) även inrymde Marinen som truppslag. Han blev utbildad främst i Karlskrona men sedan placerad på en minutläggare i Vaxholm, nära Stockholm där han växt upp. Faktiskt så hamnade jag själv så småningom på KA1 Vaxholm och tog dessutom mitt dykarcert där, fast inte i militär regi, men det är en annan historia.
Dykklocka i Karlsskrona
Min far i militär mundering då det begav sig 1960. Aga regulatorer och aluminiumflaskor (ej magnetiska)
Efter lumpen började han arbeta, som den ingenjör han var, och fick snart erbjudandet att flytta till Vancouver i Kanada på uppdrag. Han var då ihop med min mor och undrade om hon ville haka på. Hon sa ja (både till att flytta till Kanada och på samtida frieri) och deras flytt blev samtidigt deras bröllopsresa (de två firade tidigare i år guldbröllopp, 50 år). I Vancouver fortsatte min far att dyka för nöjes skull och det finns många spännande historier om det (vissa berättade i länken ovan). Bl.a. jagades Bergstorsk med harpungevär. Detta var en jakt då fisken var skygg och min far och hans kompisar gick ner på botten för att gömma sig och släppa ut bubblor som lockade fram den nyfikna torsken för att komma inom räckhåll för skott. Min mor har berättat om mardrömsupplevelser där hon i öppen båt fått instruktionen att med båten följa bubblorna för att vara behjälplig att ta hand om fisken som fångats. Vid ett sådant tillfälle hade min mor, som då var i sin prime, suttit i båten med sin nyinköpta fina bikini då far och hans kompis kommit upp till ytan med två meters torskar som vällts in i båten, för att sedan försvinna ner i djupet igen på jakt efter mer. Fisken hade sprattlat och stänkt blod över min mor som sedermera satt uppkrupen som en fågel på relingen i ett försök at undkomma fisken. J Andra historier var om när han skjutit haj och blev utskrattad av fiskare väl tillbaka i hamnen (betraktad som oätlig) eller då han och kompisarna blivit överraskade av en stor bläckfisk och i panik skjutit det för att sedan sitta ihop med den slingrande besten som satt sina sugkoppar för cyklopet och dragit i mask och andningsregulator, med en vild och smått panikartad kamp under vattnet som följd (harpungevären var fästa till viktbältena och harpunen sitter i en vajer till geväret).
Min mor med dagens fångst i Vancouver
Strax innan flytten till Kanada hade min far gått och köpte sig en fin dykarklocka, jag tror detta var 1963. Det var en Cerina DS Diver, första generatioen (DS som i Doubble Security). Modellen kom tydligen redan i slutet av 50-talet och var en av de tidigaste dykaruren. Denna klocka hade min far sedan under merparten av min uppväxt och satt alltid på armen, både på land som i vattnet. Såsmåningom sprack glaset, dykringen saknades sedan länge och en ny kvartsdriven Certina Diver införskaffades i dess ställe. Hans gamla Certina lät jag dock nyligen renovera och överlämnade till far i julklapp; https://klocksnack.se/threads/min-fars-dykare-certina-ds-första-generationen-så-här-blev-den.33612/
Dykklockornas historia (kortfattad version)
De första vattentäta klockorna byggdes faktiskt redan på 1920-talet. Det var mest fickur och främsta orsaken till försöken att täta klockorna var att det var dyra klockor som tog skada av damm och fukt. En av pionjärerna med täta klockor, var som många vet, Rolex som 1922 kom med sin Rolex Hermetic eller Submarine (OBS, ej att förväxlas med Submarinern som kom först tre decennier senare). Dessa klockor fungerade som en syltburk där man skruvade på ett lock som täckte uppdragskronan och inrymde hela klockan. Problemet var att det var handuppdragna klockor som krävde att man skruvade upp locket hela tiden och därav slet ut gängor/packning.
De första vattentäta boetterna med skruvade kronor kom dock snart där efter. År 1925 patenterades uppfinningen och upphovsmännen Perregaux och Perrers lösning visar faktiskt konstruktioner som inte är så främmande dagens av klockor. Det var på detta patent Rolex grundare Hans Winsdorf byggde sin berömda Rolex Oyster Screw Down Crown. Rolex konstruktion slog stort igenom 1927 då man utrustade den unga engelska simmerskan Mercedes Gleitze som slog rekord i att simma över Engelska kanalen (hennes andra gång!).
Sedan kom en rad tillverkare med olika vattentäta lösningar för både privata (Cartier Pasha, 1932) som militära bruk (Omega Marine, Panerai Radomir 2533, från 1936).
Den första "moderna" dykarklockan som liknar dagens klockor var Blancpain Fifty Fantoms (femti famnars djup) som kom 1953. Det var den franska militära elitförbandet "Nageurs de combat" (=combat simmarna) som tillsammans med Blancpain designade fram modellen. Klocka var en nödvändighet för att kunna maxiera dyktid, undvika dyksjuka och navigera under vattnet.
Nästan samtidigt utvecklades Rolex Submariner, ref. 6204, som introducerades 1954. Det tvistas dock fortfarande om det var ref 6204 eller 6200 som var först.
Källa och en otroligt bra artickel i ämnet: http://www.ablogtowatch.com/brief-history-waterproof-watches/
Dykringens utformning
Dykringens utformning är alltså ursprungligen millitärt utformad. Jag tror få vet (varken användare eller tillverkare) hur den egentligen skall användas, men så här ligger det till;
Inställning av dykringen går ut på att man vet beräknad bottentid (=från det du dyker ner under ytan tills det är dags för uppstigning). Bottentiden är uträknad i tabeller beroende på planerad djup. Man hade en enkel formel: 60 - bottentid = inställd tid på ringen vid nerdyk.
Så säg att bottenstriden är 35min: 60 - 35 = 25 ==> vrid ringen så att minutvisaren pekar på 25, detta det sista du gör innan nerstigning.
Nu har du 35 minuter att dyka på. När minutvisaren kommit till noll-markeringen/pluppen är det dags för uppstigning. Vid uppstigning har du vanligtvis ett eller två dekompressionsstopp, vanligtvis på 6 och/eller 3 meters djup, där du stannar i 1-5 minuter eller vad som anvisas i dyktabeller. Därav minutmarkeringarna vid 1-15 minuter där man ligger och avvaktar uppstigning. Stoppen gör man för att minska kvävenivån i blodet och undviker risken för dykarsjuka.
Jag har alltid tyckt att man borde vänt på följden på ringen, så att det räknades ner mot "pluppen". Men det hade ju blivit lite knäppt på andra sidan pluppen vid uppstignings/dekompressions minutmarkeringarna/nedräkningen, då dessa hade gått åt motsatt håll. Så man kan nog anta att man ändå tänkt rätt vid ursprungliga konstruktion.
Funktionen är ju väldigt bra, minutvisaren som är det viktiga vid dykning, brukar ju vara framträdande på dykarur (tänk Ploprof mf) och extra stor och gärna i lysande orange med mycket lume och att man på djupet i mörkret ser nedräkningen mot lyspluppen. Dekompressionsstopp sker ju högre upp med mer ljus och ofta bättre så man kan se mindre detaljer som minutmarkeringarna på dykringen.
Nu använder väl kanske inte så många dykringen på ursprungligt sätt. De flesta som använder ringen vid dykning markerar nog snarare tidpunkt vid nerstigning för historiken. De flesta, mig inräknat, använder idag en dykdator i stället. Jag är en semester och hobbydykare och använder en Suunto D6, stor som ett större armbandsur. Jag brukar dock försöka ha med mig en analog klocka som reserv, men mest för känslan att använda den till det den är gjord till.
Varma dyk utanför Koh Lanta, Thailand
Bra med dykförlängning på länken! Här från atlantdyk utanför Kanarieöarna i fjol
Suunto D6,en riktig beater!
Riktiga dykarur till samlingen
Min drömklocka har egentligen alltid varit Rolex Sea-Dweller. Hade jag varit smart hade det varit den första klockan jag köpte, men det var för mycket pengar enligt mig då kring millenniumskiftet (minst ca 25000 kr). Hade jag köpt klockan jag verkligen ville ha, hade jag kanske varit nöjd och kanske inte fått smak på det här med att testa och äga en massa andra klockor. Pengar hade jag sparat i massor... Men än idag har jag aldrig ägt en Rolex, det har kommit annat i vägen hela tiden. Klockor som känts ovanligare och roligare (och kanske framför allt till mindre pengar).
Nåväl, efter Fortis Cosmonauten (gårdagens inlägg) införskaffades en riktigt fin Omegadykare, Seamaster Professional 300, ref. 2254.50. Den köptes år 2001 och var då nästan alldeles ny som modell efter blåa Bond SMP. Denna var (och är) en favorit då jag tyckte en var så mycket mer klassisk i sin design än Bond SMP. Modellen är nu utgången sedan ett par år tillbaka och den blir mer och mer efterfrågad med stigande priser som resultat. Jag har alltid hävdat att den kommer att bli en klassiker och hävdar så idag. Jag bär den på länk, NATO, Cordovan, Cordura etc. Den fungerar på det mesta. Men det är inte den klockan vi skall snöa in oss på idag utan min "nästan-klocka", ni vet en klocka man köper för att den är mycket billigare men påminner om en annan klocka som man egentligen vill ha. Ett sådant köp blir aldrig lyckat. Eller...?
Nästanklockan
Jag gillar jakten och är för ekonomiskt lagd (snål) till att köpa nya klockor, så samtliga klockor i min samling är köpta begagnade, på forumet, blocket eller på auktioner. Även Omegan. Denna bar jag när jag gifte mig 2005. Senare 2005 köpte jag en nästanklocka... Submarinern och Sea-Dwellern låg fortfarande och gnagde i bakhuvudet (men nu i konkurrens med IWC Aquatimern ref. 3536). Detta blev en bra testa-på-klocka för i sammanhanget mindre pengar. Jag vann den på auktion i stentuff konkurrens. Den blåa färgen var riktigt snygg och jag har ju haft någon universell kärlek till blåa urtavlor ända sedan min första Timex.
www.kaplans.se/sv/auktioner/1223/vara/260897
Tudor Submariner ref. 79190
Skillnaden mot ref. 79090 är att min är senare och har safirglas. Boetten är den samma som Rolex submariner men boettlocket är plattare (likt en GMT eller Explorer II?) då Tudors Submariners endast är vattentäta ner till 200 meter mot samtida Rolex Submariners 300 m. Måtten är 40mm i diameter och 10 mm hög (exkl. datumbubbla). Min är från 1997 och har en trevlig Rolex 93150 länk med 501B ändlänkar. Tavlan är väldigt ovanlig på min då den har glossy (blank tavla) och vitguldsindex. De allra flesta 79190 har gilt (matt) tavla med målade index. Samma på de svarta 79190. Det som spekulerats är om det är en servicetavla. Jag vet inte, klockan är från -97 och jag förvärvade den åtta år senare. Redan 2005 visade tritumet på tavlan spår av patinering. Who knows?
Jag hoppas att ni står ut med att jag liksom Aleks kör en blå Sub som tisdagsklocka. Mycket av Tudor Submariner historien tog Aleks (samt hans länkande till Wheddas text) så jag låter den biten vara.
I direkt solljus
I inomhusbelysning. Helt olika färger!
Avrundning
Nåväl, min nästan-klocka blev nästan omedelbart en riktig favorit. Den fantastiskt fina blåa färgen som tycks ha oändliga variationer av blåa nyanser, från klarblått till nästan svart. Att klockan är lite plattare gör att den bäres fint under manschetten. Den är betydligt ovanligare än en vanlig Sub vilket bockar i ett viktigt önskemål i min samling, att jag bär något som inte alla andra har. Tidigare när jag insåg att den blå Tudorn var rätt unik så tänkte jag att den kanske kommer att bli eftertraktad och stiga i värde. Och om den steg i värde så mycket att den kom upp i en Rolex Submariner så kulle jag göra ett byte. Nu tusan vet jag inte om det är så aktuellt längre, jag trivs så väldigt bra med min blåa Sub. Men en Sea-Dweller då? Humm. Kanske.
I morgon onsdag tänkte jag vi skulle klämma lite på gamla dressklockor, en ganska så ny kategori klockor för min del.
Mina andra dykarklockor
Omega SMP300, ref. 2254.50
Omega Planet Ocean (2500, 42mm), ref. 2209.50
IWC Aquatimer, ref 3536-002
Girard Perregaux Sea Hawk II, Golden Gate YC, ref. 49950-11-651-FK6A
Bulgari Diagono Professional, ref. SD42S
Då jag gillar dykning och det nautiska livet (jag är uppväxt med mycket segling och senare windsurfing) har jag alltid uppskattat estetiken med dykarklockor. Min far har jag berättat om tidigare och han har alltid burit dykarur som den dykare och havets man han identifierade sig som. Se https://klocksnack.se/threads/min-fars-certina-ds-dykare-mission-impossible.22284/
Som liten beundrade jag min far när han tog sig ner i djupet för att hämta ett förlorat ankare eller (lite olovligen men nu preskriberat) hämta upp Hummer, krabba eller Piggvar från botten. Jag tog efter och som liten grabb blev jag tidigt som en fisk i vattnet med intressen som snorkling och fridykning (som en ung Jaques Mayol!).
Min far
Pappa gjorde militärtjänsten som röjdykare i marinen. Hans uppgifter var att lokalisera och spränga gamla minor, sjukna båtar i farleden etc. Han trivdes väldigt bra i kustartilleriet KA1 Vaxholm som på den tiden (år 1960) även inrymde Marinen som truppslag. Han blev utbildad främst i Karlskrona men sedan placerad på en minutläggare i Vaxholm, nära Stockholm där han växt upp. Faktiskt så hamnade jag själv så småningom på KA1 Vaxholm och tog dessutom mitt dykarcert där, fast inte i militär regi, men det är en annan historia.
Dykklocka i Karlsskrona
Min far i militär mundering då det begav sig 1960. Aga regulatorer och aluminiumflaskor (ej magnetiska)
Efter lumpen började han arbeta, som den ingenjör han var, och fick snart erbjudandet att flytta till Vancouver i Kanada på uppdrag. Han var då ihop med min mor och undrade om hon ville haka på. Hon sa ja (både till att flytta till Kanada och på samtida frieri) och deras flytt blev samtidigt deras bröllopsresa (de två firade tidigare i år guldbröllopp, 50 år). I Vancouver fortsatte min far att dyka för nöjes skull och det finns många spännande historier om det (vissa berättade i länken ovan). Bl.a. jagades Bergstorsk med harpungevär. Detta var en jakt då fisken var skygg och min far och hans kompisar gick ner på botten för att gömma sig och släppa ut bubblor som lockade fram den nyfikna torsken för att komma inom räckhåll för skott. Min mor har berättat om mardrömsupplevelser där hon i öppen båt fått instruktionen att med båten följa bubblorna för att vara behjälplig att ta hand om fisken som fångats. Vid ett sådant tillfälle hade min mor, som då var i sin prime, suttit i båten med sin nyinköpta fina bikini då far och hans kompis kommit upp till ytan med två meters torskar som vällts in i båten, för att sedan försvinna ner i djupet igen på jakt efter mer. Fisken hade sprattlat och stänkt blod över min mor som sedermera satt uppkrupen som en fågel på relingen i ett försök at undkomma fisken. J Andra historier var om när han skjutit haj och blev utskrattad av fiskare väl tillbaka i hamnen (betraktad som oätlig) eller då han och kompisarna blivit överraskade av en stor bläckfisk och i panik skjutit det för att sedan sitta ihop med den slingrande besten som satt sina sugkoppar för cyklopet och dragit i mask och andningsregulator, med en vild och smått panikartad kamp under vattnet som följd (harpungevären var fästa till viktbältena och harpunen sitter i en vajer till geväret).
Min mor med dagens fångst i Vancouver
Strax innan flytten till Kanada hade min far gått och köpte sig en fin dykarklocka, jag tror detta var 1963. Det var en Cerina DS Diver, första generatioen (DS som i Doubble Security). Modellen kom tydligen redan i slutet av 50-talet och var en av de tidigaste dykaruren. Denna klocka hade min far sedan under merparten av min uppväxt och satt alltid på armen, både på land som i vattnet. Såsmåningom sprack glaset, dykringen saknades sedan länge och en ny kvartsdriven Certina Diver införskaffades i dess ställe. Hans gamla Certina lät jag dock nyligen renovera och överlämnade till far i julklapp; https://klocksnack.se/threads/min-fars-dykare-certina-ds-första-generationen-så-här-blev-den.33612/
Dykklockornas historia (kortfattad version)
De första vattentäta klockorna byggdes faktiskt redan på 1920-talet. Det var mest fickur och främsta orsaken till försöken att täta klockorna var att det var dyra klockor som tog skada av damm och fukt. En av pionjärerna med täta klockor, var som många vet, Rolex som 1922 kom med sin Rolex Hermetic eller Submarine (OBS, ej att förväxlas med Submarinern som kom först tre decennier senare). Dessa klockor fungerade som en syltburk där man skruvade på ett lock som täckte uppdragskronan och inrymde hela klockan. Problemet var att det var handuppdragna klockor som krävde att man skruvade upp locket hela tiden och därav slet ut gängor/packning.
De första vattentäta boetterna med skruvade kronor kom dock snart där efter. År 1925 patenterades uppfinningen och upphovsmännen Perregaux och Perrers lösning visar faktiskt konstruktioner som inte är så främmande dagens av klockor. Det var på detta patent Rolex grundare Hans Winsdorf byggde sin berömda Rolex Oyster Screw Down Crown. Rolex konstruktion slog stort igenom 1927 då man utrustade den unga engelska simmerskan Mercedes Gleitze som slog rekord i att simma över Engelska kanalen (hennes andra gång!).
Sedan kom en rad tillverkare med olika vattentäta lösningar för både privata (Cartier Pasha, 1932) som militära bruk (Omega Marine, Panerai Radomir 2533, från 1936).
Den första "moderna" dykarklockan som liknar dagens klockor var Blancpain Fifty Fantoms (femti famnars djup) som kom 1953. Det var den franska militära elitförbandet "Nageurs de combat" (=combat simmarna) som tillsammans med Blancpain designade fram modellen. Klocka var en nödvändighet för att kunna maxiera dyktid, undvika dyksjuka och navigera under vattnet.
Nästan samtidigt utvecklades Rolex Submariner, ref. 6204, som introducerades 1954. Det tvistas dock fortfarande om det var ref 6204 eller 6200 som var först.
Källa och en otroligt bra artickel i ämnet: http://www.ablogtowatch.com/brief-history-waterproof-watches/
Dykringens utformning
Dykringens utformning är alltså ursprungligen millitärt utformad. Jag tror få vet (varken användare eller tillverkare) hur den egentligen skall användas, men så här ligger det till;
Inställning av dykringen går ut på att man vet beräknad bottentid (=från det du dyker ner under ytan tills det är dags för uppstigning). Bottentiden är uträknad i tabeller beroende på planerad djup. Man hade en enkel formel: 60 - bottentid = inställd tid på ringen vid nerdyk.
Så säg att bottenstriden är 35min: 60 - 35 = 25 ==> vrid ringen så att minutvisaren pekar på 25, detta det sista du gör innan nerstigning.
Nu har du 35 minuter att dyka på. När minutvisaren kommit till noll-markeringen/pluppen är det dags för uppstigning. Vid uppstigning har du vanligtvis ett eller två dekompressionsstopp, vanligtvis på 6 och/eller 3 meters djup, där du stannar i 1-5 minuter eller vad som anvisas i dyktabeller. Därav minutmarkeringarna vid 1-15 minuter där man ligger och avvaktar uppstigning. Stoppen gör man för att minska kvävenivån i blodet och undviker risken för dykarsjuka.
Jag har alltid tyckt att man borde vänt på följden på ringen, så att det räknades ner mot "pluppen". Men det hade ju blivit lite knäppt på andra sidan pluppen vid uppstignings/dekompressions minutmarkeringarna/nedräkningen, då dessa hade gått åt motsatt håll. Så man kan nog anta att man ändå tänkt rätt vid ursprungliga konstruktion.
Funktionen är ju väldigt bra, minutvisaren som är det viktiga vid dykning, brukar ju vara framträdande på dykarur (tänk Ploprof mf) och extra stor och gärna i lysande orange med mycket lume och att man på djupet i mörkret ser nedräkningen mot lyspluppen. Dekompressionsstopp sker ju högre upp med mer ljus och ofta bättre så man kan se mindre detaljer som minutmarkeringarna på dykringen.
Nu använder väl kanske inte så många dykringen på ursprungligt sätt. De flesta som använder ringen vid dykning markerar nog snarare tidpunkt vid nerstigning för historiken. De flesta, mig inräknat, använder idag en dykdator i stället. Jag är en semester och hobbydykare och använder en Suunto D6, stor som ett större armbandsur. Jag brukar dock försöka ha med mig en analog klocka som reserv, men mest för känslan att använda den till det den är gjord till.
Varma dyk utanför Koh Lanta, Thailand
Bra med dykförlängning på länken! Här från atlantdyk utanför Kanarieöarna i fjol
Suunto D6,en riktig beater!
Riktiga dykarur till samlingen
Min drömklocka har egentligen alltid varit Rolex Sea-Dweller. Hade jag varit smart hade det varit den första klockan jag köpte, men det var för mycket pengar enligt mig då kring millenniumskiftet (minst ca 25000 kr). Hade jag köpt klockan jag verkligen ville ha, hade jag kanske varit nöjd och kanske inte fått smak på det här med att testa och äga en massa andra klockor. Pengar hade jag sparat i massor... Men än idag har jag aldrig ägt en Rolex, det har kommit annat i vägen hela tiden. Klockor som känts ovanligare och roligare (och kanske framför allt till mindre pengar).
Nåväl, efter Fortis Cosmonauten (gårdagens inlägg) införskaffades en riktigt fin Omegadykare, Seamaster Professional 300, ref. 2254.50. Den köptes år 2001 och var då nästan alldeles ny som modell efter blåa Bond SMP. Denna var (och är) en favorit då jag tyckte en var så mycket mer klassisk i sin design än Bond SMP. Modellen är nu utgången sedan ett par år tillbaka och den blir mer och mer efterfrågad med stigande priser som resultat. Jag har alltid hävdat att den kommer att bli en klassiker och hävdar så idag. Jag bär den på länk, NATO, Cordovan, Cordura etc. Den fungerar på det mesta. Men det är inte den klockan vi skall snöa in oss på idag utan min "nästan-klocka", ni vet en klocka man köper för att den är mycket billigare men påminner om en annan klocka som man egentligen vill ha. Ett sådant köp blir aldrig lyckat. Eller...?
Nästanklockan
Jag gillar jakten och är för ekonomiskt lagd (snål) till att köpa nya klockor, så samtliga klockor i min samling är köpta begagnade, på forumet, blocket eller på auktioner. Även Omegan. Denna bar jag när jag gifte mig 2005. Senare 2005 köpte jag en nästanklocka... Submarinern och Sea-Dwellern låg fortfarande och gnagde i bakhuvudet (men nu i konkurrens med IWC Aquatimern ref. 3536). Detta blev en bra testa-på-klocka för i sammanhanget mindre pengar. Jag vann den på auktion i stentuff konkurrens. Den blåa färgen var riktigt snygg och jag har ju haft någon universell kärlek till blåa urtavlor ända sedan min första Timex.
www.kaplans.se/sv/auktioner/1223/vara/260897
Tudor Submariner ref. 79190
Skillnaden mot ref. 79090 är att min är senare och har safirglas. Boetten är den samma som Rolex submariner men boettlocket är plattare (likt en GMT eller Explorer II?) då Tudors Submariners endast är vattentäta ner till 200 meter mot samtida Rolex Submariners 300 m. Måtten är 40mm i diameter och 10 mm hög (exkl. datumbubbla). Min är från 1997 och har en trevlig Rolex 93150 länk med 501B ändlänkar. Tavlan är väldigt ovanlig på min då den har glossy (blank tavla) och vitguldsindex. De allra flesta 79190 har gilt (matt) tavla med målade index. Samma på de svarta 79190. Det som spekulerats är om det är en servicetavla. Jag vet inte, klockan är från -97 och jag förvärvade den åtta år senare. Redan 2005 visade tritumet på tavlan spår av patinering. Who knows?
Jag hoppas att ni står ut med att jag liksom Aleks kör en blå Sub som tisdagsklocka. Mycket av Tudor Submariner historien tog Aleks (samt hans länkande till Wheddas text) så jag låter den biten vara.
I direkt solljus
I inomhusbelysning. Helt olika färger!
Avrundning
Nåväl, min nästan-klocka blev nästan omedelbart en riktig favorit. Den fantastiskt fina blåa färgen som tycks ha oändliga variationer av blåa nyanser, från klarblått till nästan svart. Att klockan är lite plattare gör att den bäres fint under manschetten. Den är betydligt ovanligare än en vanlig Sub vilket bockar i ett viktigt önskemål i min samling, att jag bär något som inte alla andra har. Tidigare när jag insåg att den blå Tudorn var rätt unik så tänkte jag att den kanske kommer att bli eftertraktad och stiga i värde. Och om den steg i värde så mycket att den kom upp i en Rolex Submariner så kulle jag göra ett byte. Nu tusan vet jag inte om det är så aktuellt längre, jag trivs så väldigt bra med min blåa Sub. Men en Sea-Dweller då? Humm. Kanske.
I morgon onsdag tänkte jag vi skulle klämma lite på gamla dressklockor, en ganska så ny kategori klockor för min del.
Mina andra dykarklockor
Omega SMP300, ref. 2254.50
Omega Planet Ocean (2500, 42mm), ref. 2209.50
IWC Aquatimer, ref 3536-002
Girard Perregaux Sea Hawk II, Golden Gate YC, ref. 49950-11-651-FK6A
Bulgari Diagono Professional, ref. SD42S
