Jag flippar och köper nytt. Oftast blir det något bättre jag byter upp mig till, och jag saknar egentligen aldrig det jag släppte. Har prövat det mesta i Rolexväg, Breitling, Omegor. Många trevliga, men efter en period var jag liksom nöjd. Dock är det en klocka som jag alltid saknat - GMT Pepsi. Förutom känsla och utseende representerar det något som jag verkligen gillade med pre-ceramic Rolexar - funktion, robusthet och klass. Sen är det Magnum, Chuck Yaeger och andra som representerar 80-talet på något vis om man vill bli lite nostalgisk. I någon form av sinnesförvirring släppte jag min tidigare. Fick för mig att det är keramik som gäller, evolution snarare än tradition och massa idiotiska tankar. Varje gång jag ser någon dyka upp på något forum har det gjort ont någonstans... Nu är dock ett fint ex tillbaka i samlingen. Superbemötande på Rob som meddelar att den är mycket välhållen, knappt polerad och med ett armband som kommer att kunna hålla länge. Amplitud och täthet inga anmärkningar, ett superexemplar från 96 någon gång. Denna stannar. Det var faktiskt länge sedan som jag kände ett sådant välbefinnande efter ett klockköp... Harmoni.
Och... Lug holes. Jag älskar dem.
Ref. 16700
Production Period: 1988-1999
Model Name: Rolex GMT Master
Caliber: 3175, 28800A/h, hacking, quickset (direct)
Pressure proof to 100m/330ft
Bracelet: Oyster 78360 and 78790 (Oysterlock starting 1989), Jubilé 62510
Glass: Sapphire crystal
Tritum up to U-Series 1997: T<25 dial