Din Paneraistory

[kmg]

Syfte med tråd: Berätta för alla andra hur du kom i kontakt med Panerai, hur/när/varför du köpte din första Panna och vad som hände sen (tänk tidslinje, milstolpar och nuvarande uppsättning, vägval eller annan trevlig kuriosa).

Jag tänker att det vore kul för övriga KS om vi delade med oss av vår respektive story (även om jag personligen redan kan många av era). Vem vet, kanske lockar det fler att våga ta steget? Eller så blir det bara lite trevlig läsning?

Min story:
Jag såg min första Panerai på en konferens ca 2014. Hon (!) som bar den var en rivig HR-tant i 50-årsåldern. Rätt dryg och jobbig faktiskt. Tror hon körde den på gummi. Det var en luminor, men oklart vilken modell det var. Jag fattade inte alls vad det var för klocka. Tyckte den var ganska konstig. Men kollade upp den och något satte sig fast. Av någon anledning så fortsatte jag surfa Panerai och när det var dags att köpa sig en 30-årspresent (2016) så hade jag kommit så pass långt att valet stod mellan Panerai och annan klocka. Provade olika modeller, provade igen. Provade lite till. Jämförde Luminor (tror det var 560 och 112) med Radiomir (609 och 610). Tyckte, som många andra, att de var stora och att kronskyddet skavde på Luminorn. Föll för en Radiomir till slut; 609. Den åkte dock på spa från Nymans till Panerai (riktigt oklart vad som hände där) och köpte brorsan, 610, istället. Därefter hittade jag hit och blev kvar. Alltid varit intresserad av design och har genom åren både nördat ner mig samt utvecklat min egen tycke och smak för vad jag gillar och ogillar med olika modeller. Uppskattar de små, men tydliga, nyansskillnaderna inom resp modellfamilj. På tal om familj uppskattar jag också Paneraifamiljen här.

Men givet att jag avskyr att sälja saker i kombination med att jag har svårt att spontanshoppa så har det inte blivit så många Pannor genom åren. 610 är kvar och den bärs 95% av alla arbetsdagar. Därutöver har jag haft en 1000 som såldes förra våren. När man väl vant sig vid 45 mm radiomir så kändes en luminor i 44 mm 100% naturlig. Dock så vankades bröllop och husköp så 1000 fick ryka.

Om jag skulle ha ett några hundra loppor att sätta sprätt på så skulle jag nog köpa duon 587 och 673 samt 620. Kanske skulle klämma in en 1024 också om jag tänker efter.

 

[mårt]

Här är min resa med Panerai. Den har postats förut i den långa långa tråden, men nu exponerar jag den igen, med lite buggfixar.

THE ONGOING STORY OF MY GREATEST ADDICTION ​

Denna resa började när jag trillade in på Affordables-sektionen på WUS på våren 2012, där det fanns en tråd som visade upp allsköns Panerai-homage. Jag blev kär i designen, framförallt på boetten, och började jaga liknande. Jag passerade genom ett antal homage (ej replicas) och i slutändan av den eran så hade jag designat och byggt / låtit bygga bl.a. en 359-liknande och en 605-liknande som jag var nöjd med (den sistnämnda har jag fortfarande kvar). Dessa var, med tanke på att jag har en fru som jobbar med patent och varumärkesskydd, klart godkända ur lagens mening. Av "riktiga" klockor som jag hade råd med, så blev det diverse Panerai-liknande boetter och framförallt en vacker Magrette Moana Pacific Pro. En liknande boett jag gillar är den som Heuer Camaro har, och det ledde mig in på andra mikromärken och hemmabyggda homage i samma stil. Jag ska bespara er bilderna, den här är ju ändå Panerai-tråden, men om någon är nyfiken så får ni höra av er.

Den här eran slutade delvis när jag våren 2015 insåg att jag faktiskt hade råd med en Panerai, trots att vi just fått barn. Helt galet, men sant. Och min första blev då inte vilken Panerai som helst, utan en med Heuer Camaro-boett. En Panerai Ferrari FER00019. Ferrarin stannade kvar till sommaren 2018. Den fick gå för att den var för liten, endast 40mm, och det känns verkligen när man vanligtvis kör 44mm Luminor. Jag har testat de större Ferrari-klockorna, de är på 45mm, dock är hornen på dem stora och sticker ut mycket. Men, det kan kanske bli en sådan i framtiden i alla fall. De är ju fina, allihopa!

Lite senare på försommaren 2015 så dog urverket i min fantastiska hemmabyggda 359-liknande skapelse och jag slösurfade på Klocksnacks K&S. Helt plötsligt dök det upp en relativt billig Panerai Luminor 1950 Marina PAM00359, med s.k. dirty dial (eller det vi idag kallar ecru). Det visade sig att killen som sålde bodde i grannkvarteret. Allt verkade helt fantastiskt rätt. Så, med fruns välsignelse traskade jag iväg och gjorde min första riktigt dyra klockaffär, i runda slängar dubbelt mot vad Ferrarin kostade mig. Som jag nämnde i något tidigare inlägg så var det både en fantastisk och en otäck känsla i magen samtidigt. Men shit vilken klocka. Den stannade kvar fram tills våren 2018 då @Ernesto förevisade uppgraderingen till 1359, men mer om det senare. 359:an flyger verkligen jättebra på allsköns olika band, så det här är bara en liten kavalkad.

Efter två stycken snabba köp av Panerai sommaren 2015 så väntade ett år med ganska stort lugn, när det kommer till pannor, för mikromärken köpte och sålde jag ganska mycket under tiden. Men ungefär här hittade jag in i KS bästa tråd, den ni är i nu, och började lära känna lite folk. Det landade i en GTG någonstans på våren 2016 och jag började få blodad tand. Det hade just kommit nya Luminor och min åkomma krävde en vit val ... ursäkta, Panerai. I april 2016 traskar jag in på Nymans, får en bra deal på en Panerai Luminor Base Logo PAM00630 och blir Paneraikund på allvar. 630:an stannade kvar i ett och halvt år, till hösten 2017, då den blev så att säga ersatt av 655, men mer om det senare också. En vit Panerai kräver en lite annan uppsättning av matchande band än en svart, men visst är det snyggt?

Strax före och definitivt under ett fantastiskt GTG på hösten 2015 började jag sukta rejält efter en special edition, eller ja, mer specifikt en boutique edtion som @Ekstrand i ett svagt ögonblick ville lämna ifrån sig. Inte långt därefter blev jag ägare till Panerai Luminor Marina Beverly Hills Boutique Edition PAM00416. Denna klocka har jag tvekat på lite emellanåt sedan dess, har till och med haft en annons ute ett tag, kanske främst för att jag behövt pengarna till andra lockande pannor, men tack för att ni inte köpte den och tvingade mig att se över mina finanser på andra vis, för nu har jag varit rejält kär i den under flera år igen. Den är så awesome! Den har jag således kvar i samlingen. Här sitter den dessutom på ett favorit-band, ett klassiskt ludet "74".

På våren 2017, så blir jag övertygad på en GTG (jädra kompisar man har va?) att jag passar i 47mm. Så, jag börjar såklart kolla på en 372. 422 lockar inte, kanske framförallt eftersom jag redan då har två pannor med marina / sekundvisare. Det visar sig att om man ska köpa en ny 372 (vilket jag ville, för de begagnade kom med ett band som jag inte var intresserad av och jag var skeptisk till plexi) så var det just då kö. Under tiden som jag stod i kön så kommer en annan broder och sticker kniven i ryggen på en (tack @MaziK). Det presenteras en 372 fast i värsta coola boutique edition, starkt liknande ett gammal hemmabygge (som byggdes innan denna modell släpptes, vill jag påpeka), så ... ja ... det gjorde så jäkla ont i plånboken, magen, huvudet, etc., men till slut så satt jag där i en villa i norrort och köpte den dyraste klockan jag någonsin inhandlat. Det blev ett fint år med Panerai Luminor 1950 Firenze PAM00605 men jag insåg (man för väl statistik?) att jag använde den mindre och mindre, så till slut fick den kila vidare, vilket hände ett drygt år senare, i mitten av 2018. Jag älskar klockan, och hoppas på den i mindre storlek i framtiden (den eller 372 i 44mm, såklart) för jag tror det var därför den användes så sällan på slutet. Den satt enligt mig klart bäst på ett homage-band till de som användes i Italien under andra världskriget, så det blev ett Wotancraft Decima Mas Commander. Sköööönt.

Efter inköpet av 605 så förstod jag inte riktigt värdet av pengar och gick bananas. Håll i er...​

Först köpte jag en Panerai Radiomir 1940 PAM00512 i september 2017 för att prova 42mm. Jag ville ha en dressklocka som var en Panerai, helt enkelt. Jag tyckte att den fungerade superbra som dressklocka, men den var egentligen alldeles för lik de andra (hmmm, se min story om 572 nedan), så jag sålde den här efter mindre än en månad samt min vita 630, för att ta sikte på en 655 (se nedan). Skön klocka dock, eftersom den svarta tavlan gör att den funkar bra till allt möjligt, inkl. NATO.

Sedan, när jag insåg att 655 skulle ta ett tag att få tag på ett bra ex, så köpte jag en Panerai Radiomir California PAM00424 i oktober 2017 för att man måste ju ha en äkta Radiomir och gärna en med historik från andra världskriget. Nånstans här var jag som mest "authentic paneristi". Jag snöade till och med in på Anonimo, så ett par sådana har det blivit, finns att läsa om i Den lilla Anonimo-tråden. Galet. Jag hade i alla fall ett trevligt drygt halvår med 424:an och det är egentligen en väldigt väl sittande 47mm (tack vare korta wirelugs) innan även den fick kila vidare.

Ett par månader före jag fick tag på själva klockan, så hade jag skaffat armbandet som den skulle sitta på. Med lite tur fick jag sedan tag på en Panerai Radiomir 1940 PAM00655 och hade min vita dressklocka. Inköpet skedde kring nyår 2017/2018 och under 4-5 månader så kände jag att det ju vara en perfekt dressklocka. Så himla bra. Men i maj började jag bli fundersam och i juni lade jag ut den till försäljning. Jag drog tillbaka den när hösten kom och jag insåg att den fungerar perfekt till långarmade skjortor (som jag inte alls haft på sommaren), helt enkelt en perfekt vinterdressklocka trots att den är vit. Den fick en spa-behandling och när den återkom så tyckte jag den var alldeles för liten, så jag sålde tillbaka den till den jag köpte den av. Smart av honom att leja ut service och köpa tillbaka den för typ samma peng. Jaja, men en vit klocka kan man ju inte vara utan, jakten fortsatte, mer om det senare...

I augusti 2018 hade jag bytt ut 424:an mot en Panerai Radiomir 1940 PAM00572 i 45mm, till skillnad från 655:ans 42mm. Jag tänkte att storleken skulle vara den avgörande skillnaden, att 45mm skulle kännas mycket bättre än 42mm. Men ... dels så är 572:an, trots att den är fantastisk, lite väl lik de andra klockorna jag har, och dels så kände jag mer för 655:an, så i slutändan spelade storleken ingen roll. 572 sitter bra, den tickar så många boxar om inte annat med 3-6-9-12-tavla + subsekund, och den osar Panerai-DNA. Det hjälpte inte riktigt, för några månader senare så var den såld till en annan go panerista.

Vi backar bandet en smula. Våren 2018, när jag inte alls tänkte göra några klockaffärer utan kände mig ganska nöjd, så blev jag pålurad att prova 1359. Det tog inte många sekunders betänketid. Jag kastade ut en annons på 359:an och så fort (bokstavligen, det skiljer en timme mellan affärerna) den var såld, så köpte jag alltså en Panerai Luminor Marina PAM01359 (tror det var en av @Ernesto s första försäljningar på Krons?). Det blev en superb uppgradering från mina gamla homager via en fin 359:a. 1359 var en klar höjdpunkt i mitt liv och fungerar på ännu fler band än 359. Givetvis hägrade nya pannor i horisonten så den här fick kila vidare nu under vintern 2020, inför en förhoppning om roliga nya liknande klockor från Panerai i vår.

Nu blev det max antal bilder i inlägget, så håll er i skinnet i väntan på inlägg två...

 

[mårt]

THE ONGOING STORY OF MY GREATEST ADDICTION, PART II
​

När vi lämnade historien förra gången så hade jag två stycken Panerai i aktiv rotation - 1359, 416 - och en ganska stor uppsättning microbrands (samt några Anonimo och Hamilton). Det som framförallt har hänt sedan dess är att jag har en endaste icke-Panerai kvar, och det är min Magrette Kara.

... blev till ...

Varför jag berättar om den är att jag har insett att det är Panerai-stilen som gäller för mig, det är det jag trivs i. Så, om jag behöver en lätt (titan) go-to-klocka som inte kostar så mycket för träning eller äventyr där jag inte vill offra en panna, så är Kara det näst bästa för mig. Jag ser dock fram emot när 914 kommer som bruntavlad titan, då kanske den här byts ut.

På Paneraifronten då, well... 416 är kvar, 1359 används mindre och mindre, och 655 är såld. Nu började istället jakten på en bättre vit Panerai. Ni som läste del 1 innan den här vet redan att jag haft en 630, en vit base luminor 44mm. Den var bra. Den gick faktiskt också in under skjortan, tillräckligt i alla fall, men den kändes aldrig riktigt vit, den var lite grumligt vit. Jag kom på varför i höstas/vintras. De flesta Luminor har samma glas, något vi kallar dubbelkupat. Det ger en snygg refraction när man kollar på den i sidled, och säkerligen en bättre svärta på de pannor med mörkare urtavlor, men ... för de vita så blir det skumt, bokstavligen. Så, vilka Luminor har inte det glaset, jo, de med 8-dagarsverk av någon anledning. Kanske för att det blir lite trångt i boetten annars, kanske inte. Anyhow, så finns ju då Pam 561 som vit 8-dagars, men ... ni som känner mig vet att jag föredrar ecru-style på lysmassa/visare/index. Vad gör man då? Jo, man går vetenskapligt tillväga och kollar watchbase vilka referenser som finns med 8-dagarsverket p.5000 - https://watchbase.com/panerai/caliber/p-5000 - och inser att det finns en (1) vit panna med rätt konfiguration, som är en del av ett två-klockors-set. 602 ur settet 785. Vafasen... jaja, jag sätter upp en chrono24-bevakning och börjar bida min tid, man kanske har tur. Sjukt få tillverkade, och vad är oddsen på att det skulle säljas en ensam 602:a liksom...

Meanwhile, så stannar jag ju inte direkt kvar på den sidan på watchbase utan börjar gräva runt ordentligt och upptäcker en riktig Mårtklocka. Den heter Panerai Radiomir Black Seal Ceramica Istanbul Boutique Edition PAM 613, är en 45mm, tillverkad i 101 exemplar. Den riktigt sjunger till mig, men hur 17 ska jag få tag på en sådan. De där är ju slut sedan länge. Jag hör av mig till butiken och de säger "nej, vi har faktiskt en kvar" (eller om det nu var flera), men ... ja ... jag har inte riktigt de pengarna just då, så jag tar en titt på Chrono24, och jisses, där är en till, billig, begagnad, äsch, crap, utanför EU, i Lichtenstein. Jaja, jag kollar med den handlaren och han är extremt tillmötesgående, han sänker priset och kör till Tyskland för att posta klockan. Så, välkommen 613, och så fick det bli en ny profilbild här på forumet.

En extra bonus är att den är ganska tunn, så den kan med fördel användas som dressklocka också. Yay.

Samma vecka som 613 anlände, så inkom det pengar på kontot efter en otippat lyckad lägenhetsförsäljning. Och när man precis har köpt något dyrt så vet man inte riktigt längre hur man räknar pengar (se del 1), så då kastar man sig över nästa deal utan att tänka efter. Nja, riktigt så var det kanske inte, men jag hade saknat den där ikoniska Panerai-känslan efter att jag sålt 605:an. En 372 hade varit perfekt, om inte skälet till att jag sålde 605:an var att jag tyckte den var lite för stor. SIHH 2019 passerade precis där, med en drös Submariners och ingen 44mm 372 som vi alla hoppades på. Jag tröstade mig med att läsa The Panerai Book (vilket egentligen är 2 böcker) och efter halva första så insåg jag hur jag skulle få känna DNA-känslan i lagom storlek. Lägg till att jag har haft en 424, dvs. en 47mm Radiomir, och vet att den sitter lika bra om inte bättre än många 44mm. Det borde vara tillräcklig förklaring för att jag insåg vad min nya kärlek skulle heta.

Panerai Radiomir 3 Days Acciaio PAM720!

Samma vecka som 613 anlände, så traskade jag till Krons och högg den 720 som satt där och såg ensam ut. YES! Helt galet med två Radiomir på samma vecka, helt rätt med just de här två. För er som kanske inte vet, så är 720 det närmaste man kommer Panerais första storsäljare inom klockor, nämligen 3646.

Som jämförelse kommer här några bilder på klockan som sitter mest på min handled these days. 720.

För er som inte provat, Radiomir, framförallt 47mm, är grymt underskattade. Våga prova.

Så, det här var vintern 2019. När våren började komma kände jag suget efter en vit Panerai växa sig ännu större, och det hade faktiskt legat en ensam och övergiven klocka med rätt referens hos en handlare i Italien ett tag. Nä fasen. Jag slår till. Och det köpet är inget jag kommer att ångra, trots priset.

Hej Panerai Luminor 8 Days Daylight PAM602!

Den perfekta vita klockan är här och samligen känns tämligen fin. Vintern 2020 genomlevs perfekt med 2 Radiomir (720 och 613) och 2 Luminor (602 och 416) och en massa nya band.

Jag har ju då ingen Radiomir 1940 eller längre någon Luminor 1950. En kul ny modell som dykt upp det senaste året är 995, en Radiomir 1940 med fiddy-liknande tavla och kupat glas. Jag är inte så förtjust i gröna urtavlor tyvärr, sorry @azcii, så jag hoppas att det under året dyker upp en 995 i kanske blått, brunt, beiget eller grått. En ersättare till 605 + 1359 är vad jag vill ha just nu, en dressigare Panerai men med lite historisk känsla i det kupade glaset och tavlan. Pretty please with sugar on top, Panerai?

 

[kmg]

THE ONGOING STORY OF MY GREATEST ADDICTION, PART II
​

När vi lämnade historien förra gången så hade jag två stycken Panerai i aktiv rotation - 1359, 416 - och en ganska stor uppsättning microbrands (samt några Anonimo och Hamilton). Det som framförallt har hänt sedan dess är att jag har en endaste icke-Panerai kvar, och det är min Magrette Kara.

... blev till ...

Varför jag berättar om den är att jag har insett att det är Panerai-stilen som gäller för mig, det är det jag trivs i. Så, om jag behöver en lätt (titan) go-to-klocka som inte kostar så mycket för träning eller äventyr där jag inte vill offra en panna, så är Kara det näst bästa för mig. Jag ser dock fram emot när 914 kommer som bruntavlad titan, då kanske den här byts ut.

På Paneraifronten då, well... 416 är kvar, 1359 används mindre och mindre, och 655 är såld. Nu började istället jakten på en bättre vit Panerai. Ni som läste del 1 innan den här vet redan att jag haft en 630, en vit base luminor 44mm. Den var bra. Den gick faktiskt också in under skjortan, tillräckligt i alla fall, men den kändes aldrig riktigt vit, den var lite grumligt vit. Jag kom på varför i höstas/vintras. De flesta Luminor har samma glas, något vi kallar dubbelkupat. Det ger en snygg refraction när man kollar på den i sidled, och säkerligen en bättre svärta på de pannor med mörkare urtavlor, men ... för de vita så blir det skumt, bokstavligen. Så, vilka Luminor har inte det glaset, jo, de med 8-dagarsverk av någon anledning. Kanske för att det blir lite trångt i boetten annars, kanske inte. Anyhow, så finns ju då Pam 561 som vit 8-dagars, men ... ni som känner mig vet att jag föredrar ecru-style på lysmassa/visare/index. Vad gör man då? Jo, man går vetenskapligt tillväga och kollar watchbase vilka referenser som finns med 8-dagarsverket p.5000 - https://watchbase.com/panerai/caliber/p-5000 - och inser att det finns en (1) vit panna med rätt konfiguration, som är en del av ett två-klockors-set. 602 ur settet 785. Vafasen... jaja, jag sätter upp en chrono24-bevakning och börjar bida min tid, man kanske har tur. Sjukt få tillverkade, och vad är oddsen på att det skulle säljas en ensam 602:a liksom...

Meanwhile, så stannar jag ju inte direkt kvar på den sidan på watchbase utan börjar gräva runt ordentligt och upptäcker en riktig Mårtklocka. Den heter Panerai Radiomir Black Seal Ceramica Istanbul Boutique Edition PAM 613, är en 45mm, tillverkad i 101 exemplar. Den riktigt sjunger till mig, men hur 17 ska jag få tag på en sådan. De där är ju slut sedan länge. Jag hör av mig till butiken och de säger "nej, vi har faktiskt en kvar" (eller om det nu var flera), men ... ja ... jag har inte riktigt de pengarna just då, så jag tar en titt på Chrono24, och jisses, där är en till, billig, begagnad, äsch, crap, utanför EU, i Lichtenstein. Jaja, jag kollar med den handlaren och han är extremt tillmötesgående, han sänker priset och kör till Tyskland för att posta klockan. Så, välkommen 613, och så fick det bli en ny profilbild här på forumet.

En extra bonus är att den är ganska tunn, så den kan med fördel användas som dressklocka också. Yay.

Samma vecka som 613 anlände, så inkom det pengar på kontot efter en otippat lyckad lägenhetsförsäljning. Och när man precis har köpt något dyrt så vet man inte riktigt längre hur man räknar pengar (se del 1), så då kastar man sig över nästa deal utan att tänka efter. Nja, riktigt så var det kanske inte, men jag hade saknat den där ikoniska Panerai-känslan efter att jag sålt 605:an. En 372 hade varit perfekt, om inte skälet till att jag sålde 605:an var att jag tyckte den var lite för stor. SIHH 2019 passerade precis där, med en drös Submariners och ingen 44mm 372 som vi alla hoppades på. Jag tröstade mig med att läsa The Panerai Book (vilket egentligen är 2 böcker) och efter halva första så insåg jag hur jag skulle få känna DNA-känslan i lagom storlek. Lägg till att jag har haft en 424, dvs. en 47mm Radiomir, och vet att den sitter lika bra om inte bättre än många 44mm. Det borde vara tillräcklig förklaring för att jag insåg vad min nya kärlek skulle heta.

Panerai Radiomir 3 Days Acciaio PAM720!

Samma vecka som 613 anlände, så traskade jag till Krons och högg den 720 som satt där och såg ensam ut. YES! Helt galet med två Radiomir på samma vecka, helt rätt med just de här två. För er som kanske inte vet, så är 720 det närmaste man kommer Panerais första storsäljare inom klockor, nämligen 3646.

Som jämförelse kommer här några bilder på klockan som sitter mest på min handled these days. 720.

För er som inte provat, Radiomir, framförallt 47mm, är grymt underskattade. Våga prova.

Så, det här var vintern 2019. När våren började komma kände jag suget efter en vit Panerai växa sig ännu större, och det hade faktiskt legat en ensam och övergiven klocka med rätt referens hos en handlare i Italien ett tag. Nä fasen. Jag slår till. Och det köpet är inget jag kommer att ångra, trots priset.

Hej Panerai Luminor 8 Days Daylight PAM602!

Den perfekta vita klockan är här och samligen känns tämligen fin. Vintern 2020 genomlevs perfekt med 2 Radiomir (720 och 613) och 2 Luminor (602 och 416) och en massa nya band.

Jag har ju då ingen Radiomir 1940 eller längre någon Luminor 1950. En kul ny modell som dykt upp det senaste året är 995, en Radiomir 1940 med fiddy-liknande tavla och kupat glas. Jag är inte så förtjust i gröna urtavlor tyvärr, sorry @azcii, så jag hoppas att det under året dyker upp en 995 i kanske blått, brunt, beiget eller grått. En ersättare till 605 + 1359 är vad jag vill ha just nu, en dressigare Panerai men med lite historisk känsla i det kupade glaset och tavlan. Pretty please with sugar on top, Panerai?

Vilket kvalitetsinlägg!

 

[MaziK]

Såg en panna för första gången 2006 när jag fick skjuts hem ifrån sommarjobb, såg min andra panna 2007 en kollega som hade en, köpte min första panna 2014 och nu har jag min 932

Har inte gått lika banans som många andra. Har tidigare haft 359, 422, 605

Paketöppning 359
https://klocksnack.se/threads/ot-måste-få-skriva-av-mig.26916/#post-568800


Rekommenderar följande två trådar

En andra öppningstråd för 422
https://klocksnack.se/threads/Öppningstråd-panerai-med-en-knorr.46155/#post-1123655

"Live"-tråd när jag hämtade ut 605
https://klocksnack.se/threads/paket...nte-förrens-imorgon-men-titta-gärna-in.48848/


Kort och konsist

 

[mårt]

Såg en panna för första gången 2006 när jag fick skjuts hem ifrån sommarjobb, såg min andra panna 2007 en kollega som hade en, köpte min första panna 2014 och nu har jag min 932

Har inte gått lika banans som många andra. Har tidigare haft 359, 422, 605

Kort och konsist

Bilder!!

 

[azcii]

Bilder!!

Han har redan bildbombat en gång idag, det räcker så..

 

[mårt]

Han har redan bildbombat en gång idag, det räcker så..

Såg det nu...

 

[MaziK]

Ingen på 359 , har inga bilder på den ens tror jag

Han har redan bildbombat en gång idag, det räcker så..

 

[Bingoraalf]

Min resa började med en 900kr Marina militare från Kina som skulle föreställa en 112a. Någon gång kring 2010. Gav den till farsan som har kvar den än idag. Men den tjänade sitt syfte. Jag fick "provat" utan risk. Sedan dess så har jag gått igenom:
111 (8.5/10)
112 (7/10)
312 (6/10)
372 (9/10)
233 (8/10)
510 (6/10)
111 (8.5/10)
289 (9/10)
233 (8/10)
372 (9/10)
1024 (kvar idag, inte bestämt mig)

Alltid funnits en Panerai i boxen, kommer alltid finnas en.

Min perfekta Panna hade varit en 422 utan ecru lume, med plexi, i 44mm.

Jag har just nu ögonen på en 127a och fyller 30 i december. Kanske inte blir bättre tillfälle

edit: lägger till en liten poäng-givning över hur bra jag tyckte de var/10

 

[Palenkovich]

Skön tråd; härligt att läsa om hur man fastnade i detta det bästa av träsk!

För egen del hörde jag talas om Panerai för länge sedan, faktiskt långt innan mitt klockintresse tog fart. Minns inte riktigt sammanhang, men minns att jag såg några Paneraimodeller utan att reagera nämnvärt; tror snarast att jag reflekterade över att de var ganska fula.. Ytterligare några år förflöt och jag agerade över en långhelg värd åt min USA-boende kusins svåger som besökte Stockholm tillsammans med en vän. De båda hade det ganska gott ställt och bar var sin Panerai på armen (skulle tro att detta var tidigt 2000-tal). Själv hade jag en trist parfymklocka på armen och minns att jag var rätt impad över grabbarnas klockor, särskilt som jag minns att de talade en del om klockor och jag gjorde så gott jag kunde för att låtsas vara insatt och intresserad ..

Ytterligare ett antal år passerade och mitt klockintresse vaknade på riktigt till liv.. Panerai låg fortfarande på min "I don't give a shit about this brand"-lista och det var med en Omega PO Chrono som jag gjorde mitt intåg i "finklockornas" och KS värld 2013. Det dröjde dock inte alltför länge innan Panerai grep tag i mig och jag skrev följande i min paketöppning av min första Panna, PAM590:

"Ganska tidigt efter mitt inträde på KS kom jag att utveckla en helt ny syn på det för mig tidigare alltså ganska ointressanta märket Panerai. Det som i min okunskap (och för all del även taffligare smak) hade framstått som helt irrelevant, utvecklades till en helt ny syn på märket. Helt plötsligt tilltalades jag rejält av designen, samtidigt som ökad kunskap kring Panerai och dess historia drog upp intresset till helt nya nivåer. Inte blev det sämre av mitt ivriga klämmande under flertalet GTG:er.. Nu var det inte längre något snack; jag måste ha en Panna!"

Efter att först ha trott att jag ville starta Paneraikarriären med en 312, vilket hann skifta till 510, landade jag till slut i att införskaffa (mig veterligen) Sveriges första PAM590.

Kärleken var total och min resa in i djupet hade inte bara börjat, utan var numera ostoppbar!

Nästa Panna in var den alldeles underbara 422. Just detta exemplar hade en ofantlig proveniens kopplad till sig då det tidigare hade ackompanjerat min vän tillika moderatorkollega @micke_s handled då han gifte sig i Italien.

Jag var nu med hull och hår rökt; Panna Panna Panna snurrade i huvudet och när så PAM671 presenterades påbörjades en heeelt galen jakt som sjukt nog mynnade ut i att jag lyckades lägga beslag på ett exemplar. Finns att läsa lite mer om det här i den paketöppningstråden:

https://klocksnack.se/threads/paketöppning-för-mig-är-det-brons-som-glimmar.80491/

En av mig mycket uppskattad PAM380 ägdes också under en tid och jag rekommenderar alla som ännu inte provat en Rad 1936 i 45mm på handleden att testa; de sitter helt underbart!

När The Last One for Paneristi, PAM911 introducerades påbörjades en om möjligt ännu vildare jakt än när Bronzon skulle in, en jakt som delades tillsammans med vännen och den andra moderatorbrodern @azcii . Med mycket tur och en portion god vilja från en av Paris-boutiquerna lyckades jag landa denna härliga pjäs:

Efter detta har även PAM932 fått göra mig sällskap:

Nu väntar jag ivrigt på nästa pjäs som kommer att ansluta förhoppningsvis nu på måndag, så fortsättning följer!

Det har varit en fantastisk tid som Panerista och jag har som många av er vet också haft förmånen att dels med våra vänner på Nymans/Krons få besöka fabriken i Neuchatel och dels tack vare mina vänner i Paris Faubourg-boutiquen få besöka SIHH 2019 ( https://klocksnack.se/threads/den-allmänna-paneraitråden.31714/page-1396#post-2671137 ). Båda var helt fantastiska upplevelser!
Dessutom klämdes P-day in 2019 tillsammans med sex andra svenska Risti, vilket också var en härlig upplevelse!

Det bästa i hela kråksången är dock vårt härliga Paneristi-community och de fina vänner jag fått tack vare detta intresse. Jag ser fram emot en fortsatt härlig Panerai-framtid för oss alla, inte minst nu när vi dårar fått en alldeles egen avdelning här på KS!

Väl mött!

Edit 200409 - måste ju lägga till senast inkomna; 217

 

[Puryeah]

Har ingen spännande. historia och har bara en panna än så länge.

Men fick upp ögonen för Panerai någon gång runt 15-års åldern när jag började tycka att klockor är ju schysst. Detta var då alltså 11 år sedan. Efter lite research var IWC och Lange the shit men även Panerai som bubblare, Rolex? Det var för nyrika ryssar och kriminella tyckte jag då. Själv var jag som sagt 15 år gammal och var OWG med en 50mm Fossil

Åren gick, köpte nån billig klocka här och där, fick lite infall och googlade runt på finare klockor med jämna mellanrum för att drömma mig bort, Panerai var ett coolt märke hade jag konstaterat men jag visste egentligen ingenting om historian och ”alla såg likadana ut”

Först 2018 började jag sätta mig in i Panerai lite mer på riktigt och en ny värld öppnades, i början av 2019 skulle jag fylla 25 och hade bestämt mig för att då ska jag köpa mig en finare klocka. Det stod mellan Panerai, Tudor, Rolex eller IWC.

Valet landade i Panerai, det hade nog aldrig hänt om jag inte hade varit inne och lurkat i Paneraitråden.

Submersible var fula, wirelugs var fula, stålboettlock var tråkigt, tvåhandare var tråkigt. 510 Q-serie var perfekt. Men eftersom man hela tiden vidgar sina vyer och ändrar sig så stod jag sedan mellan 424 och 425, en 424 dök upp hos Nymans pre-owned och då var det inte mycket att fundera på.

En panna till vill jag komplettera med i framtiden, 00002? 662? 1024? Det får tiden utvisa.

 

[azcii]

Jag har alltid varit lite av en Sly och Arnold fanboy, är ju inte så superovanligt om man växde upp på slutet av 80-talet / 90 talet.. Utöver det har jag haft en koppling till Italien sedan 1993, när min favoritspelare Roberto Baggio vann Ballon D'or för första gången. Italien är ett land jag besökt så många gånger att jag tappat räkningen, främst för att se mitt kära Inter spela live på San Siro, men även för att njuta av det övriga landet har att erbjuda. Så det är nog ingen slump att mitt favoritklockmärke är italienskt och har burits av två av mina barndomsidoler.

Jag visste inte ens vad Panerai var för typ 15 år sen och hade inget riktigt klockintresse förrns 2010 när @n1tro (tack) på riktigt introducerade mig till "den riktiga" klockvärlden. Visst, jag hade ägt en del Seikos, Citizens och G-Shocks, och min pappa har ett fint fickur med minute repeater funktion från början av 1900 talet som alltid fascinerat mig, men jag hade själv aldrig ägt en dyr klocka.

2011 besökte jag och @n1tro Milano för att se Inter spela CL och jag minns att han hade en Tag Heuer på handleden. Då frågade jag honom vad Arnie kör för klockmärke och han svarade Audemars Piguet och Panerai. Han tog fram lite bilder och jag minns att jag tyckte APs klockor var rätt fina men att Panerais var riktigt fula (förutom vissa Radiomir, tror typ 210 var en av de). Jag minns att han tog fram en bild på den nysläppta Bronzon (382) och att jag tyckte den var bland de fulaste klockorna jag sett (oh, the irony). Att jag skulle bli en Panerista fanns inte på kartan. Jag hade länge planerat göra ett stort klockköp men jag tyckte helt enkelt att Panerais klockor var fula. Därför valde jag att köpa en Speedy Pro som första "dyra" klocka.

Snabbspola fram några år till 2014 när @n1tro köpte sin första panna - den legendariska 112an som vi sålt till varandra ca 112 gånger som fortfarande är kvar hos honom. Här kommer ett utdrag från en paketöppning jag gjorde några år sen:

För runt ett år sedan köpte en nära vän till mig en PAM112, vilket lyckligtvis(tyvärr?) visade sig vara en vändpunkt för mig och mitt klockintresse. Eftersom jag aldrig hade hållit i en Panerai tidigare hade ju märket inte fått någon ärlig chans. När folk frågar vad som är så speciellt med Panerai brukar man säga: "With Panerai, you either get it, or you don't". När jag till slut fick hålla i klockan kan jag ju säga att jag genast "got it"... Svårt att beskriva, men det kändes som att jag aldrig hade sett en coolare klocka, någonsin. Så simpel design med endast tim- och minutvisare samt en glasbaksida där all action syns. Jag gillade absolut allt med denna klocka och tog genast tillbaka allt dåligt jag sagt om designen på Panerais klockor. Att klockan var repad och dingad över hela caset gjorde inte saken värre, snarare tvärtom tyckte jag bara det gjorde att den blev snyggare och såg "tooligare" ut. Jag kände att jag bara MÅSTE ha en PAM112. Jag kom hem och det enda jag kunde tänka på var den där pannan. Det slutade med att jag i princip tvingade polaren att sälja sin PAM112 till mig.

Så där började mitt intresse. Jag sålde Speedy Pron och köpte 112an av honom. Så jag har @n1tro att tacka för att jag är en Panerista since 2014.

När jag fick fick 112an inledde jag genast jakten på nästa modell.. Jag minns att jag under en period besökte Nymans, olika Panerai AD och Boutiquer i andra länder, flygplatser etc och ville få en känsla för 47mm... Ena dagen tyckte jag det var för stort, andra tyckte jag det var helt rätt då Panerai ska bäras stort.. Det var även här någonstans jag vågade ta mig till min första Paneristi Sweden GTG (jag tror det var Paneristi Swedens andra?) där jag fick träffa @Palenkovich , @micke_s , @MaziK , @Yoshiikee , @mårt mfl för första gången och fick chansen att testa 47mms Luminor 1950 i några timmar på riktigt. Tur att jag gick, för att sedan dess har det ju blivit rätt många Paneristi Sweden GTGs. Efter myyyyycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig till slut för att köpa en 372 som jag fullständigt älskade och trodde skulle stanna livet ut.

Detta var 2016. Med 2 st Luminors (båda base dessutom) började jag titta på Radiomirs och Submersibles.. Jag vet inte vad som hände här, men det var en dag jag satt och tittade på youtube och kom in på ett klipp där Pierrick Boyer (en fransk konditor och Panerista) pratar om sin kärlek för bronzon och berättar om hur han träffade Arnold Schwarzenegger med en bronzo på handleden. Efter jag såg det klippet visste jag att det var kört. Klockan jag en gång i tiden tyckte var svinful blev helt plötsligt en klocka jag inte kunde sluta tänka på. Men den var lite dyrare och det skulle krävas lite tid att spara pengar till den. Någonstans här sålde jag 112an till @n1tro och köpte en annan 112, med sandwich denna gång för jag ville prova den varianten.

Spola fram till SIHH 2017 när Panerai släppte 671 "Blonzo". En Bronzo med blå tavla! Jag tyckte den var svinsnygg och började omedelbart kontakta flera Boutiquer och ADs i världen. Efter massa jagande blev jag till slut erbjuden en schyst deal via Boutiquen i Milano som jag slog till på. Detta krävde finansiering, så både 112an och 372an fick lämna, Det blev istället 3 st nya pannor: 620, 736 och 671. Ni kan läsa mer om den paketöppningen här: https://klocksnack.se/threads/paketöppning-tripppel-paketöppning.79460/ . 736an provade jag i Tyskland och blev kär i guldvisarna, gröna tavlan och kupade glaset - en kombo vi inte hade sett tidigare. 620 hade jag haft ögonen på länge. Det är den perfekta alldags-pannan på 42mm med ett tunt urverk med mikrorotor. Fun fact - en barndomsvän till mig har denna idag, av slump. Han köpte den på Blocket och när han kikade igenom papperna såg han helt plötsligt mitt namn där.

Hur som helst, jag kom hem med 3 nya pannor.. men något kändes inte rätt med 671. Missförstå mig inte, 671an är svinbra och en av de allra bästa pannorna någonsin! Men blå har aldrig varit min favoritfärg och jag har alltid varit svag för färgen grön. Så rätt omgående inledde jag jakten på en 382.. helst via bytesdeal så jag slapp sälja 671an. Jag fick såklart vända mig utomlands, och med hjälp av en riktigt schyst Panerista utomlands fick jag tag på en annan Paneraisamlare som var ute efter en 671 och själv hade två st 382or. Vi började skriva och och dealen genomfördes snabbt och enkelt. Nu var jag nöjd. Svinnöjd. Denna klocka kommer aldrig lämna, det visste jag sekunden jag fick den. Detta kommer låta sjukt, men smekmånaden är fortfarande inte över med 382an, 2 år senare. Jag gifte mig i somras och Bronzon blev bröllopsklockan.

Så.. Nu satt jag där med en 736, en 620 och en 382. Vad skulle bli nästa steg att ta? Jag saknade en hederlig 44mms Luminor i samlingen, så jag började leta efter en 111. Hittade en rätt fort via KS och 620 fick lämna för att finansiera den. Det var någonstans här jag fick smeknamnet flippzci™.

Någonstans här fick jag en inbjudan till Geneve och SIHH 2018 av Panerai. Det var en upplevelse och något jag verkligen inte förväntade mig. Hotellrummet var det sjukaste jag varit med om och jag fick träffa flera andra Paneristi där, bland annat grundaren av Paneristi Indonesia "Indoristi".

Spola fram till Februari 2018 ... Rykten om en bettarini med grön urtavla började spridas. Några veckor senare kom den. PAM911, grön tavla, guldvisare och Angelo Bonatis sista klocka - en adjöklocka från honom till Paneristi i 500 ex. Här gick jag och @Palenkovich bananas. Det vi fick gå igenom för att få tag i våra ex förtjänar nästan en egen tråd. Hur som helst fick vi tag i ett varsitt ex och det är vi jävligt nöjda över. I samband med att jag fick tag i 911an la jag ut 111an till försäljning då det blev lite överlapp där.

Så.. Där satt jag med en 911, en 736 och en Bronzo. Alla gröna tavlor. Inte optimalt kanske, men jag gillar ju gröna tavlor. Vad skulle bli nästa steg? Jag började kika på lite äldre pannor... Blev besatt av Pre-V och främst Pre-V tavlor med patinerade tritiumindex.. Pre-V var lite för dyrt så jag kikade på det närmaste inom rimligt pris : Pre-A. Kort sagt tillverkades dessa för att testa den Italienska marknaden efter Vendome köpte upp Panerai. De har samma font på index som Pre-V modeller då de tillverkades på samma sätt som dessa, innan Vendome hade hunnit komma in med sina mer softistikerade maskiner. Denna jakt höll på från April 2018 till Augusti 2018, då jag till slut hittade en Pre-A1 från 1997. Lite kul kuriosa är att Pre-A1 är Angelo Bonatis och Post-V Panerais första klocka, så nu har jag hans första och hans sista. 736an fick lämna för att finansiera denna.

001, 911 och 382. Så såg det ut väldigt länge. Fram tills för bara någon månad sen faktiskt (om man inte räknar de 112 gångerna jag köpt och sålt 112an till @n1tro) då jag köpte 587:an som jag spammat bilder av i tråden. Den hade varit i mitt huvud rätt länge och till slut kunde jag inte låta bli när @Yoshiikee la ut sin till salu. Så nu har jag 4 pannor - 001, 911, 587 och 382.

Panerai har varit en väldigt stor del av mitt liv sen 2014. 5000 av mina inlägg här på KS ligger i "Den allmäna Paneraitråden". Blir ett alldeles för långt inlägg om jag skriver om allt jag varit med om, t.ex. fabriksbesöket i Neuchatel, P-Day/PAMsterdam med grabbarna, Paner-Eye priset, alla GTG:s vi haft etc. Men svinkul är det att jag fått lära känna så många av er och att vi nu är så stora att vi fått en egen sektion på KS !

Min PAM-storia:

Testat:
PAM112G (112 gånger)
PAM372
PAM112N
PAM736
PAM671
PAM620
PAM111

Har nu:
Pre-A1
PAM911
PAM587
PAM382

Vilken blir min nästa panna? Jag vet faktiskt inte. Har aldrig testat en titanpanna.. Inte heller testat en panna med wirelugs. Men jag ändrar mig för ofta för att kunna lägga upp en klar plan. Men en sak är säker - jakten är nästan roligare än målet!

 

[Norrland]

Jag har alltid varit lite av en Sly och Arnold fanboy, är ju inte så superovanligt om man växde upp på slutet av 80-talet / 90 talet.. Utöver det har jag haft en koppling till Italien sedan 1993, när min favoritspelare Roberto Baggio vann Ballon D'or för första gången. Italien är ett land jag besökt så många gånger att jag tappat räkningen, främst för att se mitt kära Inter spela live på San Siro, men även för att njuta av det övriga landet har att erbjuda. Så det är nog ingen slump att mitt favoritklockmärke är italienskt och har burits av två av mina barndomsidoler.

Jag visste inte ens vad Panerai var för typ 15 år sen och hade inget riktigt klockintresse förrns 2010 när @n1tro (tack) på riktigt introducerade mig till "den riktiga" klockvärlden. Visst, jag hade ägt en del Seikos, Citizens och G-Shocks, och min pappa har ett fint fickur med minute repeater funktion från början av 1900 talet som alltid fascinerat mig, men jag hade själv aldrig ägt en dyr klocka.

2011 besökte jag och @n1tro Milano för att se Inter spela CL och jag minns att han hade en Tag Heuer på handleden. Då frågade jag honom vad Arnie kör för klockmärke och han svarade Audemars Piguet och Panerai. Han tog fram lite bilder och jag minns att jag tyckte APs klockor var rätt fina men att Panerais var riktigt fula (förutom vissa Radiomir, tror typ 210 var en av de). Jag minns att han tog fram en bild på den nysläppta Bronzon (382) och att jag tyckte den var bland de fulaste klockorna jag sett (oh, the irony). Att jag skulle bli en Panerista fanns inte på kartan. Jag hade länge planerat göra ett stort klockköp men jag tyckte helt enkelt att Panerais klockor var fula. Därför valde jag att köpa en Speedy Pro som första "dyra" klocka.

Snabbspola fram några år till 2014 när @n1tro köpte sin första panna - den legendariska 112an som vi sålt till varandra ca 112 gånger som fortfarande är kvar hos honom. Här kommer ett utdrag från en paketöppning jag gjorde några år sen:

För runt ett år sedan köpte en nära vän till mig en PAM112, vilket lyckligtvis(tyvärr?) visade sig vara en vändpunkt för mig och mitt klockintresse. Eftersom jag aldrig hade hållit i en Panerai tidigare hade ju märket inte fått någon ärlig chans. När folk frågar vad som är så speciellt med Panerai brukar man säga: "With Panerai, you either get it, or you don't". När jag till slut fick hålla i klockan kan jag ju säga att jag genast "got it"... Svårt att beskriva, men det kändes som att jag aldrig hade sett en coolare klocka, någonsin. Så simpel design med endast tim- och minutvisare samt en glasbaksida där all action syns. Jag gillade absolut allt med denna klocka och tog genast tillbaka allt dåligt jag sagt om designen på Panerais klockor. Att klockan var repad och dingad över hela caset gjorde inte saken värre, snarare tvärtom tyckte jag bara det gjorde att den blev snyggare och såg "tooligare" ut. Jag kände att jag bara MÅSTE ha en PAM112. Jag kom hem och det enda jag kunde tänka på var den där pannan. Det slutade med att jag i princip tvingade polaren att sälja sin PAM112 till mig.

Så där började mitt intresse. Jag sålde Speedy Pron och köpte 112an av honom. Så jag har @n1tro att tacka för att jag är en Panerista since 2014.

När jag fick fick 112an inledde jag genast jakten på nästa modell.. Jag minns att jag under en period besökte Nymans, olika Panerai AD och Boutiquer i andra länder, flygplatser etc och ville få en känsla för 47mm... Ena dagen tyckte jag det var för stort, andra tyckte jag det var helt rätt då Panerai ska bäras stort.. Det var även här någonstans jag vågade ta mig till min första Paneristi Sweden GTG (jag tror det var Paneristi Swedens andra?) där jag fick träffa @Palenkovich , @micke_s , @MaziK , @Yoshiikee , @mårt mfl för första gången och fick chansen att testa 47mms Luminor 1950 i några timmar på riktigt. Tur att jag gick, för att sedan dess har det ju blivit rätt många Paneristi Sweden GTGs. Efter myyyyycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig till slut för att köpa en 372 som jag fullständigt älskade och trodde skulle stanna livet ut.

Detta var 2016. Med 2 st Luminors (båda base dessutom) började jag titta på Radiomirs och Submersibles.. Jag vet inte vad som hände här, men det var en dag jag satt och tittade på youtube och kom in på ett klipp där Pierrick Boyer (en fransk konditor och Panerista) pratar om sin kärlek för bronzon och berättar om hur han träffade Arnold Schwarzenegger med en bronzo på handleden. Efter jag såg det klippet visste jag att det var kört. Klockan jag en gång i tiden tyckte var svinful blev helt plötsligt en klocka jag inte kunde sluta tänka på. Men den var lite dyrare och det skulle krävas lite tid att spara pengar till den. Någonstans här sålde jag 112an till @n1tro och köpte en annan 112, med sandwich denna gång för jag ville prova den varianten.

Spola fram till SIHH 2017 när Panerai släppte 671 "Blonzo". En Bronzo med blå tavla! Jag tyckte den var svinsnygg och började omedelbart kontakta flera Boutiquer och ADs i världen. Efter massa jagande blev jag till slut erbjuden en schyst deal via Boutiquen i Milano som jag slog till på. Detta krävde finansiering, så både 112an och 372an fick lämna, Det blev istället 3 st nya pannor: 620, 736 och 671. Ni kan läsa mer om den paketöppningen här: https://klocksnack.se/threads/paketöppning-tripppel-paketöppning.79460/ . 736an provade jag i Tyskland och blev kär i guldvisarna, gröna tavlan och kupade glaset - en kombo vi inte hade sett tidigare. 620 hade jag haft ögonen på länge. Det är den perfekta alldags-pannan på 42mm med ett tunt urverk med mikrorotor. Fun fact - en barndomsvän till mig har denna idag, av slump. Han köpte den på Blocket och när han kikade igenom papperna såg han helt plötsligt mitt namn där.

Hur som helst, jag kom hem med 3 nya pannor.. men något kändes inte rätt med 671. Missförstå mig inte, 671an är svinbra och en av de allra bästa pannorna någonsin! Men blå har aldrig varit min favoritfärg och jag har alltid varit svag för färgen grön. Så rätt omgående inledde jag jakten på en 382.. helst via bytesdeal så jag slapp sälja 671an. Jag fick såklart vända mig utomlands, och med hjälp av en riktigt schyst Panerista utomlands fick jag tag på en annan Paneraisamlare som var ute efter en 671 och själv hade två st 382or. Vi började skriva och och dealen genomfördes snabbt och enkelt. Nu var jag nöjd. Svinnöjd. Denna klocka kommer aldrig lämna, det visste jag sekunden jag fick den. Detta kommer låta sjukt, men smekmånaden är fortfarande inte över med 382an, 2 år senare. Jag gifte mig i somras och Bronzon blev bröllopsklockan.

Så.. Nu satt jag där med en 736, en 620 och en 382. Vad skulle bli nästa steg att ta? Jag saknade en hederlig 44mms Luminor i samlingen, så jag började leta efter en 111. Hittade en rätt fort via KS och 620 fick lämna för att finansiera den. Det var någonstans här jag fick smeknamnet flippzci™.

Någonstans här fick jag en inbjudan till Geneve och SIHH 2018 av Panerai. Det var en upplevelse och något jag verkligen inte förväntade mig. Hotellrummet var det sjukaste jag varit med om och jag fick träffa flera andra Paneristi där, bland annat grundaren av Paneristi Indonesia "Indoristi".

Spola fram till Februari 2018 ... Rykten om en bettarini med grön urtavla började spridas. Några veckor senare kom den. PAM911, grön tavla, guldvisare och Angelo Bonatis sista klocka - en adjöklocka från honom till Paneristi i 500 ex. Här gick jag och @Palenkovich bananas. Det vi fick gå igenom för att få tag i våra ex förtjänar nästan en egen tråd. Hur som helst fick vi tag i ett varsitt ex och det är vi jävligt nöjda över. I samband med att jag fick tag i 911an la jag ut 111an till försäljning då det blev lite överlapp där.

Så.. Där satt jag med en 911, en 736 och en Bronzo. Alla gröna tavlor. Inte optimalt kanske, men jag gillar ju gröna tavlor. Vad skulle bli nästa steg? Jag började kika på lite äldre pannor... Blev besatt av Pre-V och främst Pre-V tavlor med patinerade tritiumindex.. Pre-V var lite för dyrt så jag kikade på det närmaste inom rimligt pris : Pre-A. Kort sagt tillverkades dessa för att testa den Italienska marknaden efter Vendome köpte upp Panerai. De har samma font på index som Pre-V modeller då de tillverkades på samma sätt som dessa, innan Vendome hade hunnit komma in med sina mer softistikerade maskiner. Denna jakt höll på från April 2018 till Augusti 2018, då jag till slut hittade en Pre-A1 från 1997. Lite kul kuriosa är att Pre-A1 är Angelo Bonatis och Post-V Panerais första klocka, så nu har jag hans första och hans sista. 736an fick lämna för att finansiera denna.

001, 911 och 382. Så såg det ut väldigt länge. Fram tills för bara någon månad sen faktiskt (om man inte räknar de 112 gångerna jag köpt och sålt 112an till @n1tro) då jag köpte 587:an som jag spammat bilder av i tråden. Den hade varit i mitt huvud rätt länge och till slut kunde jag inte låta bli när @Yoshiikee la ut sin till salu. Så nu har jag 4 pannor - 001, 911, 587 och 382.

Panerai har varit en väldigt stor del av mitt liv sen 2014. 5000 av mina inlägg här på KS ligger i "Den allmäna Paneraitråden". Blir ett alldeles för långt inlägg om jag skriver om allt jag varit med om, t.ex. fabriksbesöket i Neuchatel, P-Day/PAMsterdam med grabbarna, Paner-Eye priset, alla GTG:s vi haft etc. Men svinkul är det att jag fått lära känna så många av er och att vi nu är så stora att vi fått en egen sektion på KS !

Min PAM-storia:

Testat:
PAM112G (112 gånger)
PAM372
PAM112N
PAM736
PAM671
PAM620
PAM111

Har nu:
Pre-A1
PAM911
PAM587
PAM382

Vilken blir min nästa panna? Jag vet faktiskt inte. Har aldrig testat en titanpanna.. Inte heller testat en panna med wirelugs. Men jag ändrar mig för ofta för att kunna lägga upp en klar plan. Men en sak är säker - jakten är nästan roligare än målet!

Intressant och målande!

 

[azcii]

Jag har alltid varit lite av en Sly och Arnold fanboy, är ju inte så superovanligt om man växde upp på slutet av 80-talet / 90 talet.. Utöver det har jag haft en koppling till Italien sedan 1993, när min favoritspelare Roberto Baggio vann Ballon D'or för första gången. Italien är ett land jag besökt så många gånger att jag tappat räkningen, främst för att se mitt kära Inter spela live på San Siro, men även för att njuta av det övriga landet har att erbjuda. Så det är nog ingen slump att mitt favoritklockmärke är italienskt och har burits av två av mina barndomsidoler.

Jag visste inte ens vad Panerai var för typ 15 år sen och hade inget riktigt klockintresse förrns 2010 när @n1tro (tack) på riktigt introducerade mig till "den riktiga" klockvärlden. Visst, jag hade ägt en del Seikos, Citizens och G-Shocks, och min pappa har ett fint fickur med minute repeater funktion från början av 1900 talet som alltid fascinerat mig, men jag hade själv aldrig ägt en dyr klocka.

2011 besökte jag och @n1tro Milano för att se Inter spela CL och jag minns att han hade en Tag Heuer på handleden. Då frågade jag honom vad Arnie kör för klockmärke och han svarade Audemars Piguet och Panerai. Han tog fram lite bilder och jag minns att jag tyckte APs klockor var rätt fina men att Panerais var riktigt fula (förutom vissa Radiomir, tror typ 210 var en av de). Jag minns att han tog fram en bild på den nysläppta Bronzon (382) och att jag tyckte den var bland de fulaste klockorna jag sett (oh, the irony). Att jag skulle bli en Panerista fanns inte på kartan. Jag hade länge planerat göra ett stort klockköp men jag tyckte helt enkelt att Panerais klockor var fula. Därför valde jag att köpa en Speedy Pro som första "dyra" klocka.

Snabbspola fram några år till 2014 när @n1tro köpte sin första panna - den legendariska 112an som vi sålt till varandra ca 112 gånger som fortfarande är kvar hos honom. Här kommer ett utdrag från en paketöppning jag gjorde några år sen:

För runt ett år sedan köpte en nära vän till mig en PAM112, vilket lyckligtvis(tyvärr?) visade sig vara en vändpunkt för mig och mitt klockintresse. Eftersom jag aldrig hade hållit i en Panerai tidigare hade ju märket inte fått någon ärlig chans. När folk frågar vad som är så speciellt med Panerai brukar man säga: "With Panerai, you either get it, or you don't". När jag till slut fick hålla i klockan kan jag ju säga att jag genast "got it"... Svårt att beskriva, men det kändes som att jag aldrig hade sett en coolare klocka, någonsin. Så simpel design med endast tim- och minutvisare samt en glasbaksida där all action syns. Jag gillade absolut allt med denna klocka och tog genast tillbaka allt dåligt jag sagt om designen på Panerais klockor. Att klockan var repad och dingad över hela caset gjorde inte saken värre, snarare tvärtom tyckte jag bara det gjorde att den blev snyggare och såg "tooligare" ut. Jag kände att jag bara MÅSTE ha en PAM112. Jag kom hem och det enda jag kunde tänka på var den där pannan. Det slutade med att jag i princip tvingade polaren att sälja sin PAM112 till mig.

Så där började mitt intresse. Jag sålde Speedy Pron och köpte 112an av honom. Så jag har @n1tro att tacka för att jag är en Panerista since 2014.

När jag fick fick 112an inledde jag genast jakten på nästa modell.. Jag minns att jag under en period besökte Nymans, olika Panerai AD och Boutiquer i andra länder, flygplatser etc och ville få en känsla för 47mm... Ena dagen tyckte jag det var för stort, andra tyckte jag det var helt rätt då Panerai ska bäras stort.. Det var även här någonstans jag vågade ta mig till min första Paneristi Sweden GTG (jag tror det var Paneristi Swedens andra?) där jag fick träffa @Palenkovich , @micke_s , @MaziK , @Yoshiikee , @mårt mfl för första gången och fick chansen att testa 47mms Luminor 1950 i några timmar på riktigt. Tur att jag gick, för att sedan dess har det ju blivit rätt många Paneristi Sweden GTGs. Efter myyyyycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig till slut för att köpa en 372 som jag fullständigt älskade och trodde skulle stanna livet ut.

Detta var 2016. Med 2 st Luminors (båda base dessutom) började jag titta på Radiomirs och Submersibles.. Jag vet inte vad som hände här, men det var en dag jag satt och tittade på youtube och kom in på ett klipp där Pierrick Boyer (en fransk konditor och Panerista) pratar om sin kärlek för bronzon och berättar om hur han träffade Arnold Schwarzenegger med en bronzo på handleden. Efter jag såg det klippet visste jag att det var kört. Klockan jag en gång i tiden tyckte var svinful blev helt plötsligt en klocka jag inte kunde sluta tänka på. Men den var lite dyrare och det skulle krävas lite tid att spara pengar till den. Någonstans här sålde jag 112an till @n1tro och köpte en annan 112, med sandwich denna gång för jag ville prova den varianten.

Spola fram till SIHH 2017 när Panerai släppte 671 "Blonzo". En Bronzo med blå tavla! Jag tyckte den var svinsnygg och började omedelbart kontakta flera Boutiquer och ADs i världen. Efter massa jagande blev jag till slut erbjuden en schyst deal via Boutiquen i Milano som jag slog till på. Detta krävde finansiering, så både 112an och 372an fick lämna, Det blev istället 3 st nya pannor: 620, 736 och 671. Ni kan läsa mer om den paketöppningen här: https://klocksnack.se/threads/paketöppning-tripppel-paketöppning.79460/ . 736an provade jag i Tyskland och blev kär i guldvisarna, gröna tavlan och kupade glaset - en kombo vi inte hade sett tidigare. 620 hade jag haft ögonen på länge. Det är den perfekta alldags-pannan på 42mm med ett tunt urverk med mikrorotor. Fun fact - en barndomsvän till mig har denna idag, av slump. Han köpte den på Blocket och när han kikade igenom papperna såg han helt plötsligt mitt namn där.

Hur som helst, jag kom hem med 3 nya pannor.. men något kändes inte rätt med 671. Missförstå mig inte, 671an är svinbra och en av de allra bästa pannorna någonsin! Men blå har aldrig varit min favoritfärg och jag har alltid varit svag för färgen grön. Så rätt omgående inledde jag jakten på en 382.. helst via bytesdeal så jag slapp sälja 671an. Jag fick såklart vända mig utomlands, och med hjälp av en riktigt schyst Panerista utomlands fick jag tag på en annan Paneraisamlare som var ute efter en 671 och själv hade två st 382or. Vi började skriva och och dealen genomfördes snabbt och enkelt. Nu var jag nöjd. Svinnöjd. Denna klocka kommer aldrig lämna, det visste jag sekunden jag fick den. Detta kommer låta sjukt, men smekmånaden är fortfarande inte över med 382an, 2 år senare. Jag gifte mig i somras och Bronzon blev bröllopsklockan.

Så.. Nu satt jag där med en 736, en 620 och en 382. Vad skulle bli nästa steg att ta? Jag saknade en hederlig 44mms Luminor i samlingen, så jag började leta efter en 111. Hittade en rätt fort via KS och 620 fick lämna för att finansiera den. Det var någonstans här jag fick smeknamnet flippzci™.

Någonstans här fick jag en inbjudan till Geneve och SIHH 2018 av Panerai. Det var en upplevelse och något jag verkligen inte förväntade mig. Hotellrummet var det sjukaste jag varit med om och jag fick träffa flera andra Paneristi där, bland annat grundaren av Paneristi Indonesia "Indoristi".

Spola fram till Februari 2018 ... Rykten om en bettarini med grön urtavla började spridas. Några veckor senare kom den. PAM911, grön tavla, guldvisare och Angelo Bonatis sista klocka - en adjöklocka från honom till Paneristi i 500 ex. Här gick jag och @Palenkovich bananas. Det vi fick gå igenom för att få tag i våra ex förtjänar nästan en egen tråd. Hur som helst fick vi tag i ett varsitt ex och det är vi jävligt nöjda över. I samband med att jag fick tag i 911an la jag ut 111an till försäljning då det blev lite överlapp där.

Så.. Där satt jag med en 911, en 736 och en Bronzo. Alla gröna tavlor. Inte optimalt kanske, men jag gillar ju gröna tavlor. Vad skulle bli nästa steg? Jag började kika på lite äldre pannor... Blev besatt av Pre-V och främst Pre-V tavlor med patinerade tritiumindex.. Pre-V var lite för dyrt så jag kikade på det närmaste inom rimligt pris : Pre-A. Kort sagt tillverkades dessa för att testa den Italienska marknaden efter Vendome köpte upp Panerai. De har samma font på index som Pre-V modeller då de tillverkades på samma sätt som dessa, innan Vendome hade hunnit komma in med sina mer softistikerade maskiner. Denna jakt höll på från April 2018 till Augusti 2018, då jag till slut hittade en Pre-A1 från 1997. Lite kul kuriosa är att Pre-A1 är Angelo Bonatis och Post-V Panerais första klocka, så nu har jag hans första och hans sista. 736an fick lämna för att finansiera denna.

001, 911 och 382. Så såg det ut väldigt länge. Fram tills för bara någon månad sen faktiskt (om man inte räknar de 112 gångerna jag köpt och sålt 112an till @n1tro) då jag köpte 587:an som jag spammat bilder av i tråden. Den hade varit i mitt huvud rätt länge och till slut kunde jag inte låta bli när @Yoshiikee la ut sin till salu. Så nu har jag 4 pannor - 001, 911, 587 och 382.

Panerai har varit en väldigt stor del av mitt liv sen 2014. 5000 av mina inlägg här på KS ligger i "Den allmäna Paneraitråden". Blir ett alldeles för långt inlägg om jag skriver om allt jag varit med om, t.ex. fabriksbesöket i Neuchatel, P-Day/PAMsterdam med grabbarna, Paner-Eye priset, alla GTG:s vi haft etc. Men svinkul är det att jag fått lära känna så många av er och att vi nu är så stora att vi fått en egen sektion på KS !

Min PAM-storia:

Testat:
PAM112G (112 gånger)
PAM372
PAM112N
PAM736
PAM671
PAM620
PAM111

Har nu:
Pre-A1
PAM911
PAM587
PAM382

Vilken blir min nästa panna? Jag vet faktiskt inte. Har aldrig testat en titanpanna.. Inte heller testat en panna med wirelugs. Men jag ändrar mig för ofta för att kunna lägga upp en klar plan. Men en sak är säker - jakten är nästan roligare än målet!

..och om någon undrar vilket videoklipp jag pratade om med Pierrick Boyer.. Detta:

 

[David]

Från dagens klocka i forumets begynnelse:

Rätt vad det var såg jag en helt fantastisk klocka i ett hav av trista modeller i ett butiksfönster i Sydney. Jag gick in i butiken och bad att få prova den. Säljaren såg först en aning misstänksam ut, men efter att vi pratat en stund (och han med illa dolda blickar nog konstaterat att 116613:an jag hade på armen var äkta) plockade han fram den. Den satt perfekt på handleden och var ännu snyggare på nära håll.

Jag frågade käckt om prislappen, och mulnade uppenbarligen synligt när säljaren klämde ur sig en siffra som då motsvarade ca 195000 svenska kronor. Klockan plockades raskt undan och säljaren försökte sedan pracka på mig klocka efter klocka. Jag misstänker att PAM 111, 176 och 177 fanns bland dem, men jag var inte det minsta intresserad. De kändes som riktigt billiga kopior i jämförelse.

Jag lämnade hela händelsen bakom mig under ganska lång tid, men ett frö var sått, och rätt vad det var dök det upp vad som visade sig vara en helt oanvänd PAM 311 på TRFs K&S. Jag kände igen den direkt och visste att modellen var densamma som den jag hade provat säkert ett år eller två tidigare.

Den tillhör alltså samlingen specialutgåvor och har 1950-boett i titan, tobaksbrun sandwich-tavla och in-house P.2004-verk med stötdämpning, kolumnhjulkronograf med en knapp för start, stopp och nollställning, GMT-visare, sekundnollställning, åtta dagar gångreserv med indikator och 24h-visare.

Jag skickade ett försynt PM till säljaren i USA och meddelade att klockan inte var av intresse på grund av priset (som visserligen var väsentligt lägre än butikspriset i Sydney) men att jag tyckte att den var väldigt fin.

Vi höll kontakten, och månaderna gick utan att säljaren fick den såld. För att göra en lång och plågsam historia kort så la jag undan en stor hög pengar samtidigt som säljaren allteftersom gick ner i pris.

Allt höll på att falla på några timmar när det visade sig att banköverföringar inte hade kommit fram som de skulle i tid för att klockan skulle hinna med den personliga transporten till mig, men med några minuter tillgodo löste det sig, och klockan hamnade till slut på min arm.

Säljaren skrev i efterhand, och jag kan bara hålla med:
Sometimes it happens when you make a friend during a transaction - and this was definitely the case here.

Här skulle det kunna tänka finnas utrymme för en kort historielektion, men jag är övertygad om att det kommer en riktig paneristi efter mig som gärna tar den biten. Istället skulle jag vilja göra ett inlägg i debatten om storlek som är svår att undvika när det gäller Panerai.

Tar man ett foto på sin handled med mobiltelefonkamera ser klockan normalt väldigt stor ut:

Om man däremot har ett mer normalt betraktningsavstånd blir det rätt stor skillnad:

Jag tycker personligen att 44mm och en höjd på 13mm fungerar alldeles utmärkt på min relativt blygsamma handledsdiameter.

Utöver själva inköpsprocessen har den här klockan inte så mycket att berätta. I princip 100% av bruksspåren har tillfogats den under runtskickning på diverse GTG:s i klocksnacks regi då den normalt annars bara deltar i stillsamma äventyr av den här typen:

Ja, och så det här, förstås. Läs de här blogg-inläggen i tur och ordning, och kom sedan tillbaka hit:

Min vän N och det första intrycket

De tar fort slut alla dagarna så var rädd om dem

Min vän N möter sin nemesis

Min vän N skickar en hälsning till bloggläsarna

Jag skulle i alla fall vilja tro att det är min som får ett hedersomnämnande i det sista inlägget.

Till sist tänker jag nu avsluta med en fråga som jag än så länge ännu inte fått svar på någonstans. Jag är nyfiken på om fjädern frikopplas på samma sätt som den görs i alla automatiska urverk för att skydda den från överspänning när rotorn har dragit upp den helt. Något omformulerat, går det att dra upp P.2004-verket för mycket? Anledningen till att jag undrar är att gångreservsindikatorn inte stämmer riktigt trots att klockan håller tiden precis som den ska, och jag misstänker att det kan bero på att jag inte drar upp den tillräckligt.

(Klockan är en av få klockor jag sålt, men om ekonomin tillåter framöver kommer jag att införskaffa en ny.)

 

[masterkiller]

Min Panerai resa...

Jag har gillat Panerai länge, men inte ägt så många...

Jag köpte min första Panerai typ 2009 eller 2010 när alla hängde på TTT, då var jag relativt ensam att gilla Panerai...

Min första Panerai var en PAM112 som jag verkligen gillade...

Den hade jag ett antal år innan den flippades...

När KS startade så skrev jag ihop guiden ’Att välja Panerai’ samt roddade den första Panerai GTGn med @RicVin

https://klocksnack.se/threads/att-välja-panerai.198/

Sedan blev jag sugen på en Radiomir och köpte en PAM380

Sedan blev det en Panerai Zero...

Så nu hade jag en Logoduo med Zero och 380 men så dök det upp en keramisk PAM292 så jag sålde 380 och köpte den...

Så numera är min duo en Zero och 292...

 

[mårt]

Från dagens klocka i forumets begynnelse:

Rätt vad det var såg jag en helt fantastisk klocka i ett hav av trista modeller i ett butiksfönster i Sydney. Jag gick in i butiken och bad att få prova den. Säljaren såg först en aning misstänksam ut, men efter att vi pratat en stund (och han med illa dolda blickar nog konstaterat att 116613:an jag hade på armen var äkta) plockade han fram den. Den satt perfekt på handleden och var ännu snyggare på nära håll.

Jag frågade käckt om prislappen, och mulnade uppenbarligen synligt när säljaren klämde ur sig en siffra som då motsvarade ca 195000 svenska kronor. Klockan plockades raskt undan och säljaren försökte sedan pracka på mig klocka efter klocka. Jag misstänker att PAM 111, 176 och 177 fanns bland dem, men jag var inte det minsta intresserad. De kändes som riktigt billiga kopior i jämförelse.

Jag lämnade hela händelsen bakom mig under ganska lång tid, men ett frö var sått, och rätt vad det var dök det upp vad som visade sig vara en helt oanvänd PAM 311 på TRFs K&S. Jag kände igen den direkt och visste att modellen var densamma som den jag hade provat säkert ett år eller två tidigare.

Den tillhör alltså samlingen specialutgåvor och har 1950-boett i titan, tobaksbrun sandwich-tavla och in-house P.2004-verk med stötdämpning, kolumnhjulkronograf med en knapp för start, stopp och nollställning, GMT-visare, sekundnollställning, åtta dagar gångreserv med indikator och 24h-visare.

Jag skickade ett försynt PM till säljaren i USA och meddelade att klockan inte var av intresse på grund av priset (som visserligen var väsentligt lägre än butikspriset i Sydney) men att jag tyckte att den var väldigt fin.

Vi höll kontakten, och månaderna gick utan att säljaren fick den såld. För att göra en lång och plågsam historia kort så la jag undan en stor hög pengar samtidigt som säljaren allteftersom gick ner i pris.

Allt höll på att falla på några timmar när det visade sig att banköverföringar inte hade kommit fram som de skulle i tid för att klockan skulle hinna med den personliga transporten till mig, men med några minuter tillgodo löste det sig, och klockan hamnade till slut på min arm.

Säljaren skrev i efterhand, och jag kan bara hålla med:
Sometimes it happens when you make a friend during a transaction - and this was definitely the case here.

Här skulle det kunna tänka finnas utrymme för en kort historielektion, men jag är övertygad om att det kommer en riktig paneristi efter mig som gärna tar den biten. Istället skulle jag vilja göra ett inlägg i debatten om storlek som är svår att undvika när det gäller Panerai.

Tar man ett foto på sin handled med mobiltelefonkamera ser klockan normalt väldigt stor ut:

Om man däremot har ett mer normalt betraktningsavstånd blir det rätt stor skillnad:

Jag tycker personligen att 44mm och en höjd på 13mm fungerar alldeles utmärkt på min relativt blygsamma handledsdiameter.

Utöver själva inköpsprocessen har den här klockan inte så mycket att berätta. I princip 100% av bruksspåren har tillfogats den under runtskickning på diverse GTG:s i klocksnacks regi då den normalt annars bara deltar i stillsamma äventyr av den här typen:

Ja, och så det här, förstås. Läs de här blogg-inläggen i tur och ordning, och kom sedan tillbaka hit:

Min vän N och det första intrycket

De tar fort slut alla dagarna så var rädd om dem

Min vän N möter sin nemesis

Min vän N skickar en hälsning till bloggläsarna

Jag skulle i alla fall vilja tro att det är min som får ett hedersomnämnande i det sista inlägget.

Till sist tänker jag nu avsluta med en fråga som jag än så länge ännu inte fått svar på någonstans. Jag är nyfiken på om fjädern frikopplas på samma sätt som den görs i alla automatiska urverk för att skydda den från överspänning när rotorn har dragit upp den helt. Något omformulerat, går det att dra upp P.2004-verket för mycket? Anledningen till att jag undrar är att gångreservsindikatorn inte stämmer riktigt trots att klockan håller tiden precis som den ska, och jag misstänker att det kan bero på att jag inte drar upp den tillräckligt.

(Klockan är en av få klockor jag sålt, men om ekonomin tillåter framöver kommer jag att införskaffa en ny.)

311 är väl ändå i runda slängar 20mm tjock, inte 13mm? Härlig story i övrigt.

 

[Pete11]

Vilka härliga historier ni har!
Jag har tyvärr inte något lika fängslande och kan inte med gott samvete riktigt titulera mig 'Panerista'. Iaf inte ännu.

Började på KS vintern 2017 och tyckte väl då som många andra att Panerai var lite clownklockor. Överprisade och gigantiska var vad jag tyckte.

Klämde på min första panna sensommaren 2017 på en GTG. Tror det var @Matts som hade med sig en Luminor av något slag. Tyckte då att den var lite cool, men alldeles för stor och inte min grej.
Vintern 2019 har jag en Rolex explorer som jag ledsnat på. Lägger ut annons och får ett bytesförslag mot en PAM111.

Jag nappar då jag är less på Rolex. Kör den några månader och visst är den bättre än jag trodde, kör den hela Mars i #owgmarch utmaningen men ledsnar lite efteråt pga dimensionerna.
Den är helt enkelt för stor, jag fattar inte riktigt ännu. Gummit sitter också sjukt obekvämt på mina platta handleder så något GADA-material är det inte.

Känner ändå att jag är något på spåren.
Under denna tid får jag upp ögonen för PAM372 men känner att 50-60lax för en jättestekpanna är uteslutet så jag skjuter det åt sidan och spårar ut totalt med flippande några månader.
Nån gång i November har jag flippat färdigt, köper en 372 av @peterc efter att ha bett om råd i tråden (haha, bra idé).

Älskar den klockan, fastän den är ännu mer otymplig och gummi inte är skönt på den heller. Jag gillar inte ens att hålla på och byta band så jag undrar ibland varför jag gillar den så mycket.. Bra fråga. Det kanske inte håller i längden, det kanske är som en riktigt snygg tjej som man vet är galen men som man är förälskad i ändå.

Panerai känns i alla fall speciellt för mig. Jag menar vilka andra klockor skulle man bära trots att de ibland är rent smärtsamma på handleden och fastnar i ärmen när man skall ta på och av jackan?
Vilka andra märken skulle man sitta och välja ut band till för 5-6 tusen spänn trots att man egentligen inte gillar att hålla på och byta band (obs, har faktiskt inte köpt några ännu)?
Jag kan inte komma på några andra iaf.
Vet inte vilken nästa panna blir, men det kommer definitivt bli fler.
Just nu är det #owgmarch med en annan klocka, så jag återkommer senare.

 

[Pete11]

Förlåt, skrev Paneristi ovan när det skulle vara Panerista. Fixat nu

 

[Caravelle33]

Min Panerai resa...

Jag har gillat Panerai länge, men inte ägt så många...

Jag köpte min första Panerai typ 2009 eller 2010 när alla hängde på TTT, då var jag relativt ensam att gilla Panerai...

Min första Panerai var en PAM112 som jag verkligen gillade...

Den hade jag ett antal år innan den flippades...

När KS startade så skrev jag ihop guiden ’Att välja Panerai’ samt roddade den första Panerai GTGn med @RicVin

https://klocksnack.se/threads/att-välja-panerai.198/

Sedan blev jag sugen på en Radiomir och köpte en PAM380

Sedan blev det en Panerai Zero...

Så nu hade jag en Logoduo med Zero och 380 men så dök det upp en keramisk PAM292 så jag sålde 380 och köpte den...

Så numera är min duo en Zero och 292...

Den guiden har jag läst några gånger, den skall du ha stor cred för!

 

[masterkiller]

Den guiden har jag läst några gånger, den skall du ha stor cred för!

He he -den har hängt med länge men lever fortfarande....

 

[MyWatchShowsTime]

Min goda vän @Sohrab introducerade mig för panerai och sålde även en pam55 till mig. Sen dess har den varit min favoritklocka.

 

[watchupduck]

Jag har stött på några pannor under åren, för några månader sen hittade jag en fin 112 på chrono24 som jag köpte. Ingen låda eller papper men jag hade förälskat mig i just den baksidan och jag fick ett bra pris.

Jag springer hem från jobbet och då lindar jag in klockan i mina kläder så den inte slår mot något i ryggsäcken. Vi har barn och tvättar kläder nästan varje dag. Jag gissar att ni fattar vart jag är på väg. Det klånkade endel från maskinen men jag trodde det var tvättbollen. Snart kommer offerten från Nymans på en service och nytt glas fram.

 

[Caravelle33]

Jag har stött på några pannor under åren, för några månader sen hittade jag en fin 112 på chrono24 som jag köpte. Ingen låda eller papper men jag hade förälskat mig i just den baksidan och jag fick ett bra pris.

Jag springer hem från jobbet och då lindar jag in klockan i mina kläder så den inte slår mot något i ryggsäcken. Vi har barn och tvättar kläder nästan varje dag. Jag gissar att ni fattar vart jag är på väg. Det klånkade endel från maskinen men jag trodde det var tvättbollen. Snart kommer offerten från Nymans på en service och nytt glas fram.

Stackare! Det var väl en anna kille här i Sverige som lyckades köra sin Panerai i tvätten för ca 1 år sedan.

 

[mårt]

Jag har stött på några pannor under åren, för några månader sen hittade jag en fin 112 på chrono24 som jag köpte. Ingen låda eller papper men jag hade förälskat mig i just den baksidan och jag fick ett bra pris.

Jag springer hem från jobbet och då lindar jag in klockan i mina kläder så den inte slår mot något i ryggsäcken. Vi har barn och tvättar kläder nästan varje dag. Jag gissar att ni fattar vart jag är på väg. Det klånkade endel från maskinen men jag trodde det var tvättbollen. Snart kommer offerten från Nymans på en service och nytt glas fram.

Grattis till din panna. Beklagar det som hände.

Stackare! Det var väl en anna kille här i Sverige som lyckades köra sin Panerai i tvätten för ca 1 år sedan.

Yes, fast en 359.

 

[Pete11]

Jag har stött på några pannor under åren, för några månader sen hittade jag en fin 112 på chrono24 som jag köpte. Ingen låda eller papper men jag hade förälskat mig i just den baksidan och jag fick ett bra pris.

Jag springer hem från jobbet och då lindar jag in klockan i mina kläder så den inte slår mot något i ryggsäcken. Vi har barn och tvättar kläder nästan varje dag. Jag gissar att ni fattar vart jag är på väg. Det klånkade endel från maskinen men jag trodde det var tvättbollen. Snart kommer offerten från Nymans på en service och nytt glas fram.

Tråkigt att höra!
Jag springer/cyklar med dagens klocka på handleden för att slippa sånt där.
Kräver dock länk eller gummi för att bandet inte skall bli sunkigt så.. Lätt hänt om man stoppar klockan i fickan.

 

[Strindberg]

Min Panerai-story är kort.
Jag vill väldigt gärna ha en, men sedan jag slutade flippa klockor är steget tanke -> köp längre än förut. Kul att läsa era historier!

 

[Margarinkungen]

Helt ny i klockträsket, skriver jag ett inlägg där jag ber om hjälp att tillverka ett band till mig Rolex Datejust II, jag får kontakt med @Matts som säger att han gärna hjälper mig.

Vi bestämmer att vi ska ses på hans arbetsplats i City.

Jag traskar dit med min Rolex och vi ska mäta lite, jag ville ha ett band som passade med Oyster låset och som gick dikt mot boetten (sk. Curved end). Hursomhelst när vi träffades hade han en Panerai med sig eller på sig, jag provade men var försiktigt skeptisk, sa något vänligt eftersom han skulle hjälpa mig och det här var ju i princip min första kontakt med någon på forumet.

Men klockjäveln växte på mig, den hade något som jag inte förstod…

Sen senare på en GTG så provade jag lite Panerai, främst 372 och 422. Och föll pladask för 372 men @Palenkovich (nedan kallad Palle) blev ivrig och fick en homoerotisk upplevelse när han såg 422 på mina skogshuggare armar, lite likt Palles högra arm som av någon anledning efter den här upplevelsen växte avsevärt, men det kanske bara är jag som noterat.
Hans reaktion gjorde dock att jag köpte en 422.

Den hade gått från arm till arm på forumet och även Palle hade ägt den och den var fin, riktigt fin, dock kom jag hem från en semester det året och fick lätt panik för alla räkningar som skulle betalas och flippade den.

Sen gick det lite tid, Panerai har ju alltid funnits där, bestämde mig för att det var dags och började göra lite research igen och denna gång ville jag ha en Bas-Panerai. Jag provade det jag kom över men snubblade på en Panerai 632 men sin bruna tavla och gillt visare, dock saknade jag, tror jag sandwich- tavlan och lite mera kupning på glaset. Dock precis som förra gången fick den lämna lite abrupt, vet inte varför men en tandoperation och lite annat som händer, hände! Sålde den till en vän på forumet.

Sitter nu och fantiserar om den Panerai jag skulle köpt från början dvs en Panerai 372, har beställt en ny från Nymans som ska hämtas tillsammans med en annan klocka som bör komma vilket kvartal som helst, så skrev jag för någon vecka sen, innan jag postade inlägget, 372 kommer som ni säkert vet inte längre med plexiglas utan med safirglas… suck eller fuck, ni väljer själva.

I helgen var jag därför inne på Nymansur och gjorde om min beställning till en Panerai PAM00663.

Bruntavla, 47 mm 1950 case med plexi och rosé gulds-visare. Kompletterade även förutom med det svarta gummit, med ett grönt gummi, gröntcanvas och Ponte Vecchio brunt och tan, samtliga i XL. Tror kanske inte den stannar hos mig tills jag dör men den kanske överlever semestern i år iaf. Klockan ska hämtas tillsammans med en kronograf från Herr Wildorfs stiftelse under året och det ger mig lite tid att spara lite till denna också.
Bifogar här tre snodda-inspirationsbilder på en 663a från www

 

[Benjamin1910]

The story so far...

Det började med att jag kände mig för gammal för ”parfymklockor” och jag ville ha någon klocka ifrån en riktig tillverkare, så jag började googla.
Ja hamnade på mywatch där jag såg en bild på en 114 och blev direkt intresserad, klickade mig in på Panerais olika modeller och föll för någon svart modell som råkade lista 184 tusen. Helt och hållet utanför min budget, så jag klickade vidare.
Jag fortsatte att kolla på nätet lite då och då, läste på om märket, sen hamnade jag här på forumet och fick upp ögonen för massa annat skoj. Jag har aldrig varit en sporadisk flippare men testade ändå runt lite.
Åren gick, jag blev pappa, köpte hus, klockintresset svalnade, det räckte med att kika runt på klockor, det där habegäret fanns inte, så såg jag en 112 på köp och sälj och då kom lusten tillbaka! Tyvärr var jag sen på bollen och den blev såld.
Men nu hade jag svårt att slita mig från tanken att vara utan en Panerai. Jag la ut en köpesannons på någon baspanna och tillslut fick jag napp på en klassisk 111 i servicebehov som jag fick njuta av i några dagar innan den skickades till nymans.
Nu längtar jag efter att få tillbaks den och spendera sommaren tillsammans!