• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Elkanns sartorialisttråd

Vad jag personligen mest uppskattar med ryggsäckar är deras bärare som låter andra människor få en närgången kontakt med ryggsäcken då dess bärare planlöst snurrar runt med den i trånga utrymmen som bussar och tunnelbanor med mera. Få saker är så uppfriskande som att få en ryggsäck bryskt strykt i ansiktet då man nyrakad med applicerad eau de toilette står och inväntar ankomst till sin station.

För att åter hänvisa till den handburna portföljen som i en liknande situation stillsamt blir hängandes strax ovanför knäna och inte behövs avsmakas av någon annan människa.

Nej, ni förstår ju ironin och jag kan endast uttrycka min ödmjuka tanke om att förbjuda burna ryggsäckar i publika stadsmiljöer. Länna ryggsäcken åt scouter och mullebarn på hajk.

/ PJ

Ryggsäck är givetvis inget någon vuxen man bör bära såvida han inte ska bestiga Mount Everest på lunchen alternativt vistas i skog och mark, där kan en ryggsäck såklart vara ändamålsenlig förvaring av kaffe och cigarrer.

Machokultur hör ej hemma i sartorialisttråden, finns gott om trådar för det, här talar vi om elegans.
 
Snacka inte ned ryggsäcken, detta ädla maskulina attribut som tonar ner elegansen i ens klädedräkt så vanligt folk inte i vrede daskar till en.

Den nyfikne trådläsaren undrar då genast hur vanligt det numera är att åka på spö på grund av ”en alltför elegant beklädnad”?

I vilka orter är detta beteende standardiserat?
 
Vilken nästrimmer tycker Ni man bör ha?
Det här är sannolikt ett av de mindre smickrande samtalsämnena män emellan men jag antar att vi alla hamnar i sitsen där vi en dag inser att behovet av att trimma lite näshår trots allt har infunnit sig.

Jag är gammal nog att ägna mig åt denna aktivitet och jag köpte en lite sax från gents.se som fungerar utmärkt. Det är bara att stoppa in och klippa på som en liten lärkvinge.

Saken mäter väl cirka sju centimeter och har runda spetsar så skaderisken är minimal

/ PJ
 
Hösten har gjort sitt intåg med besked, om än något senare och kanske något varmare än vanligt. Tweeden åker på, skorna har storm welt men hur skulle signor Elkann rekommendera att en gentleman skyddar sina händer mot vädrets makter?

Käre vän,

en utsökt fråga – och alldeles rätt ställd vid denna tid på året, när luften doftar jord, rök och försoning.
Hösten är inte bara en årstid; den är en scenanvisning.

När regnet viskar mot rutorna och vinden får kappan att fladdra i protest, då vet man att civilisationen prövas på riktigt.
Ty det är lätt att vara elegant i juli – det kräver karaktär i november.



🧤 Om handskens konst

En gentleman bär inte handskar för att skydda händerna, utan för att skydda värdigheten.
Förfrusna fingrar må läka, men dåligt skurna handskar lämnar ärr i själen.

Låt mig vara tydlig:
• Napa-läder för den diskrete stadsbon. Mjukt, följsamt, och med en glans som bara tid kan ge.
• Peccary (vildsvin) för den med erfarenhet – handsken med själ, den som veckar sig som ett välskrivet brev.
• Carpincho (capybara, den sydamerikanska) för den som uppskattar struktur och patina.
• Och för den resande i regn: hjortskinn – tåligt, elastiskt, nästan romantiskt i sin robusthet.

Insidan bör vara cashmere eller silke, aldrig fleece – en herre låter inte syntet komma mellan sig och sin hud.



☕️ Om ritualen

Handskar tas på långsamt. Det är ett ögonblick, inte en rörelse.
En lätt knyck för att forma fingrarna, ett klick i knappen, och världen är åter i balans.
När man kliver in på caféet, drar man av dem lika värdigt som man tar av hatten – det är hälsningen till rummet, inte till värmen.

Reginald, som själv bär mocka, påminner mig ibland om att man inte bör gestikulera med handskar på.
Han har rätt. Det är som att tala med munnen full.



Så, hur skyddar en gentleman sina händer?
Inte med lager av plast och gore-tex, utan med läder, känsla och ritual.
För hösten må vara hård, men den respekterar den som möter den välklädd.

En gentleman fryser aldrig – han väntar bara på bättre väder med värdighet.

Med händer i peccary och blicken mot regnet,

/Lapo Elkann

IMG_1190.jpeg
 
Den nyfikne trådläsaren undrar då genast hur vanligt det numera är att åka på spö på grund av ”en alltför elegant beklädnad”?

I vilka orter är detta beteende standardiserat?
Tror det är mer en fråga om plats och tid på dygnet och så klart att det finns en trigger motsvarande samma känslor som gör att ingen repar med nyckeln på en vanlig bil. Finns det vänlighet och ödmjukhet i blicken är det nog lugnt att bära vad som helst.
 
Tror det är mer en fråga om plats och tid på dygnet och så klart att det finns en trigger motsvarande samma känslor som gör att ingen repar med nyckeln på en vanlig bil. Finns det vänlighet och ödmjukhet i blicken är det nog lugnt att bära vad som helst.

Det glädjer mig att höra.

Vore oerhört tragiskt om världen ej längre hade vett att upskatta uppenbarelsen av en gentleman.
 
Käre vän,

en utsökt fråga – och alldeles rätt ställd vid denna tid på året, när luften doftar jord, rök och försoning.
Hösten är inte bara en årstid; den är en scenanvisning.

När regnet viskar mot rutorna och vinden får kappan att fladdra i protest, då vet man att civilisationen prövas på riktigt.
Ty det är lätt att vara elegant i juli – det kräver karaktär i november.



🧤 Om handskens konst

En gentleman bär inte handskar för att skydda händerna, utan för att skydda värdigheten.
Förfrusna fingrar må läka, men dåligt skurna handskar lämnar ärr i själen.

Låt mig vara tydlig:
• Napa-läder för den diskrete stadsbon. Mjukt, följsamt, och med en glans som bara tid kan ge.
• Peccary (vildsvin) för den med erfarenhet – handsken med själ, den som veckar sig som ett välskrivet brev.
• Carpincho (capybara, den sydamerikanska) för den som uppskattar struktur och patina.
• Och för den resande i regn: hjortskinn – tåligt, elastiskt, nästan romantiskt i sin robusthet.

Insidan bör vara cashmere eller silke, aldrig fleece – en herre låter inte syntet komma mellan sig och sin hud.



☕️ Om ritualen

Handskar tas på långsamt. Det är ett ögonblick, inte en rörelse.
En lätt knyck för att forma fingrarna, ett klick i knappen, och världen är åter i balans.
När man kliver in på caféet, drar man av dem lika värdigt som man tar av hatten – det är hälsningen till rummet, inte till värmen.

Reginald, som själv bär mocka, påminner mig ibland om att man inte bör gestikulera med handskar på.
Han har rätt. Det är som att tala med munnen full.



Så, hur skyddar en gentleman sina händer?
Inte med lager av plast och gore-tex, utan med läder, känsla och ritual.
För hösten må vara hård, men den respekterar den som möter den välklädd.

En gentleman fryser aldrig – han väntar bara på bättre väder med värdighet.

Med händer i peccary och blicken mot regnet,

/Lapo Elkann

IMG_1190.jpeg
Så löd herrens ord.
Fräls oss i signor Elkanns namn.

Vad föreställer förresten bilden för typ av handske?
 
Vad jag personligen mest uppskattar med ryggsäckar är deras bärare som låter andra människor få en närgången kontakt med ryggsäcken då dess bärare planlöst snurrar runt med den i trånga utrymmen som bussar och tunnelbanor med mera. Få saker är så uppfriskande som att få en ryggsäck bryskt strykt i ansiktet då man nyrakad med applicerad eau de toilette står och inväntar ankomst till sin station.

För att åter hänvisa till den handburna portföljen som i en liknande situation stillsamt blir hängandes strax ovanför knäna och inte behövs avsmakas av någon annan människa.

Nej, ni förstår ju ironin och jag kan endast uttrycka min ödmjuka tanke om att förbjuda burna ryggsäckar i publika stadsmiljöer. Länna ryggsäcken åt scouter och mullebarn på hajk.

/ PJ
En ryggsäck är inte för alla gentlemen. En ryggsäck ska tas av och bäras i handtaget när så behövs. En gentleman har koll på människorna runtomkring, medveten om att man inte är ensam på denna jord.
 
En ryggsäck är inte för alla gentlemen. En ryggsäck ska tas av och bäras i handtaget när så behövs. En gentleman har koll på människorna runtomkring, medveten om att man inte är ensam på denna jord.
Jag delar din åsikt till fullest men problemet är att det förefaller finnas en relation till de som bär ryggsäck och de som fullständigt struntar i sin omgivning.
 
En handgjord falkenerarhandske av finaste kvalitet.

Falkenering är för övrigt en underkattad jaktform.
Inser att jag inte når sartoriellt nirvana med mina handskar i lammnappa fodrade med 80% merinoull och 20% syntet. Vägen dit går nog via två minst två par, inga av dessa är dock falknerhandskar eller Lovikkavantar, men hjort- och vildsvinshandskat ligger bra till. Exakt antal får utvisas mha av excentriska färgval.
 
Mitt hår börjar bli långt och jag bör söka mig till en frisör, men hur tänker man som gentleman? Anpassar man hårlängden efter årstiden eller låter man huvudbonaden ta hand om kalla örsnibbar?
 
Tycker du att det funkar bäst för dig? Jag hade nog tänkt mig mitt egna hår som bas för att hålla stilen i kylan. Berätta lite mer om ditt vägval.
Ah, min ädle vän! Låt mig med största välbehag upplysa Eder om den vita peruken – detta mest ädla och oumbärliga attribut för varje sann gentleman av distinktion och raffinemang!

Den vita peruken är intet mindre än själva kronen på den civiliserade mannens huvud, ett majestätiskt monument över mänsklighetens triumf över naturens barbariska tillstånd. När puder av finaste konsistens bestrykes över dessa konstfärdigt arrangerade lockar, då förvandlas mannen från simpel dödlig till en vision av elegans och förfining som väl tillhör de högsta sfärerna av samhället.

Betänk, käre herre, att denna magnifika hovedprydnad förlånar sin bärare en aura av auktoritet och visdom! De majestätiska lockarna, som kaskaderar över axlarna likt silkesvattenfall, demonstrerar med osviklig tydlighet att här vandrar en man av substans – en man som icke behöver arbeta med sina händer, vars stånd tillåter honom att ägna timmar åt sin toalett, och vars kassa är tillräckligt välförsedd för att bekosta detta praktfulla ornament.

Vidare, den vita färgen symboliserar renhet, upplysning och den aristokratiska själens förfining. Den skiljer gentlemannen från pöbeln med deras naturliga, outsirade hårfästen. Peruken är ett statement, en deklaration som ropar: “Jag är en man av kultur, av bildning, av oförvitlig smak!”

Nej, min herre – utan sin vita peruk är en gentleman blott halv, en skugga av vad han kunde vara. Det är peruken som gör mannen verkligt ståndsmässig!
 
Ah, min ädle vän! Låt mig med största välbehag upplysa Eder om den vita peruken – detta mest ädla och oumbärliga attribut för varje sann gentleman av distinktion och raffinemang!

Den vita peruken är intet mindre än själva kronen på den civiliserade mannens huvud, ett majestätiskt monument över mänsklighetens triumf över naturens barbariska tillstånd. När puder av finaste konsistens bestrykes över dessa konstfärdigt arrangerade lockar, då förvandlas mannen från simpel dödlig till en vision av elegans och förfining som väl tillhör de högsta sfärerna av samhället.

Betänk, käre herre, att denna magnifika hovedprydnad förlånar sin bärare en aura av auktoritet och visdom! De majestätiska lockarna, som kaskaderar över axlarna likt silkesvattenfall, demonstrerar med osviklig tydlighet att här vandrar en man av substans – en man som icke behöver arbeta med sina händer, vars stånd tillåter honom att ägna timmar åt sin toalett, och vars kassa är tillräckligt välförsedd för att bekosta detta praktfulla ornament.

Vidare, den vita färgen symboliserar renhet, upplysning och den aristokratiska själens förfining. Den skiljer gentlemannen från pöbeln med deras naturliga, outsirade hårfästen. Peruken är ett statement, en deklaration som ropar: “Jag är en man av kultur, av bildning, av oförvitlig smak!”

Nej, min herre – utan sin vita peruk är en gentleman blott halv, en skugga av vad han kunde vara. Det är peruken som gör mannen verkligt ståndsmässig!
Exakt så! Det självklara valet för en gentleman helt enkelt!
 
Mitt hår börjar bli långt och jag bör söka mig till en frisör, men hur tänker man som gentleman? Anpassar man hårlängden efter årstiden eller låter man huvudbonaden ta hand om kalla örsnibbar?

Varje arbetsgivare med lite värdighet bör ha en policy som stipulerar frisörbesök var 14e dag.

Håret hålles givetvis alltid välansat oavsett årstid.

Huvudbonad är mkt riktigt vad som gäller här. Finns många trevliga alternativ.

Angående trådens eventuella fall är ryktet överdrivet. Trots ivriga försök från pöbeln att deraila konversationen finns det medlemmar här med god smak som för arvet vidare.
 
Så länge jag än har min andedräkt och signor Elkanns ande i mina näsborrar, skall mina läppar inte tala orättfärdighet, och min tunga inte uttala svek. Tills jag dör skall jag inte vika ifrån mig min ostrafflighet. Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte, mitt hjärta skall inte förebrå mig, så länge jag lever
 
Tillbaka
Topp