Woland
Basic
Ja, rätt ska vara rätt.
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Elkanns sartorialisttråd
- Trådstartare Lapo Elkann
- Start datum
Ja, rätt ska vara rätt.
FlipSwede
Guld
Tummar man på principerna är snart både Volkswagen och BMW acceptabla fortskaffningsmedel.
Woland
Basic
Ja det går inte an. Det är ju fordon som bara borde brukas i kolonierna.
FlipSwede
Guld
Att tvingas färdas i fordon från förlorarsidan (Nu ändrade sig väl Italien i sista sekund så AlfaRomeo C6 Ferrari 250GTO Maserati Bora IsoGrifo Bugatti samt Lamborghini 350GT undantagna) måste kännas som ett personligt nederlag,en nesa och ett löjets skimmer.
Lite som att ha vita tubsockar till sina Amedeo Testonis
hikikomori
Basic
Fredag.
En mkt relevant frågeställning.
En gentleman är inte en man som äger mycket – utan en man som behärskar det han äger.
Kostymen, språket, temperamentet, tiden.
Om jag ska tala i termer av karaktärsdrag, så skulle jag säga att tre ting utgör kärnan: måtta, värdighet och fantasi.
Måtta, för att överflöd utan balans blir vulgärt. Den sanne gentlemannen vet när han ska tala, och framför allt – när han ska tiga.
Värdighet, för att elegans utan ryggrad är bara dekoration. En man som inte kan förlora med grace har aldrig vunnit något värt.
Och fantasi, ty utan den blir allt bara uniform. En gentleman måste våga bära sin egen excentricitet som en välknuten slips – diskret, men med personlighet.
Han ska vara artig utan att fjäska, stolt utan att dominera, nyfiken utan att snoka.
Han vet att ordet tack inte förlorar sin kraft av att användas ofta, och att den största lyxen är självbehärskning.
En gentleman har för länge sedan slutat mäta sig med andra. Han är lika bekväm med sin tystnad som andra är med sitt skryt.
Kort sagt:
En gentleman är en man som inte behöver påminna världen om att han är det.
Hans närvaro räcker.
Det ska också sägas, mellan oss, att de som ivrigast försöker göra sig lustiga över ämnet och vårt sätt att resonera ofta tillhör en annan sort av stånd.
De har sällan smaken för det subtila. Deras skämt är deras försvar, och deras sarkasm den filt de sveper över det de inte förstår. Deras yviga gester och trötta ord försöker reducera samtalet till något skidnödigt, som om lättsamhet vore ett substitut för intelligens. Det är samma typ av människor som alltid skrattar åt det de inte begriper. De hör en sonat och ber om refrängen. Man bör inte ta illa vid sig – de tillhör den stora skaran som förväxlar ironi med insikt och tror att hån är ett tecken på bildning.
Med lätt bugning och en hand på hatten,
– Lapo Elkann
Ang frågan om EG skor vs C&J main collection.
En jämförelse som inte är helt rättvis map prisskillnaden imho.
Då bättre jämföra med t ex Vass, Carmina och TLB Artista, som jag håller högre än C&J.
Misstolka mig rätt, gör bra skor men inte direkt prisvärda map konstruktion (tex celastic i hälkappan) och kvalitet på skinn och finish.
EG gör väldigt trevliga skor och kan rekommenderas, men har en prisbild som ligger klart högre än ovan märken.
Utan bilder har det aldrig hänt (dåligt med bilder i tråden)… ;-)
Bonus till den som tar tillverkare och modell.
En jämförelse som inte är helt rättvis map prisskillnaden imho.
Då bättre jämföra med t ex Vass, Carmina och TLB Artista, som jag håller högre än C&J.
Misstolka mig rätt, gör bra skor men inte direkt prisvärda map konstruktion (tex celastic i hälkappan) och kvalitet på skinn och finish.
EG gör väldigt trevliga skor och kan rekommenderas, men har en prisbild som ligger klart högre än ovan märken.
Utan bilder har det aldrig hänt (dåligt med bilder i tråden)… ;-)
Bonus till den som tar tillverkare och modell.
hikikomori
Basic
Gissar på Carmina. Har du testat Gaziano & Girling?Ang frågan om EG skor vs C&J main collection.
En jämförelse som inte är helt rättvis map prisskillnaden imho.
Då bättre jämföra med t ex Vass, Carmina och TLB Artista, som jag håller högre än C&J.
Misstolka mig rätt, gör bra skor men inte direkt prisvärda map konstruktion (tex celastic i hälkappan) och kvalitet på skinn och finish.
EG gör väldigt trevliga skor och kan rekommenderas, men har en prisbild som ligger klart högre än ovan märken.
Utan bilder har det aldrig hänt (dåligt med bilder i tråden)… ;-)
Bonus till den som tar tillverkare och modell.
Senast ändrad:
Ang frågan om EG skor vs C&J main collection.
En jämförelse som inte är helt rättvis map prisskillnaden imho.
Då bättre jämföra med t ex Vass, Carmina och TLB Artista, som jag håller högre än C&J.
Misstolka mig rätt, gör bra skor men inte direkt prisvärda map konstruktion (tex celastic i hälkappan) och kvalitet på skinn och finish.
EG gör väldigt trevliga skor och kan rekommenderas, men har en prisbild som ligger klart högre än ovan märken.
Utan bilder har det aldrig hänt (dåligt med bilder i tråden)… ;-)
Bonus till den som tar tillverkare och modell.
Instämmer, helt rimligt att ej jämföra dem mot varandra givet den stora prisskillnaden. Frågan blir då mer om hantverket och materialvalet motsvarar prisskillnaden men det gör det väl sällan. Utveckla gärna celastickappa vore intressant att höra mer om. Vilka tillverkare använder inte det och vad är alternativet?
Har burit carminas oxfords i decenier och har inget att klaga på där men vore roligt att utöka den nättare delen av garderoben med något brittiskt.
Välhållna boots herrn har där. Ser ut som något från löf & tung förmodlingen deras Kingsley.
Äger själv inga boots av elegantare snitt, de boots jag nyttjar är ofta av grövre snitt för fritidsaktiviteter eller enklare black calf chelseys till bankpyamasen vintertid.
Hur ser användningsområdet ut för de där? Hundpromenader på godset en tidig höstdag innan vädret blivit allför slaskigt eller höstfest hos brittisk lord? Används de även i stan?
Flanell och manchester till nedtill? Peacoat eller loden som överdel?
Trevlig helg!
Senast ändrad:
Söndagsmiddagen
Söndagen är inte en dag – den är ett tillstånd. Ett andetag mellan världens krav och ens egen rytm.
Den som arbetar med huvudet vet att handen måste vila, och den som leder vet att stillheten ibland är den högsta formen av disciplin.
När hösten sänker sig över staden och skymningen kommer tidigare för varje vecka, drar en gentleman sig tillbaka till sin borg.
En sann man går inte på restaurang under helgen – det är då folket söker fly sitt eget hem.
Gentlemannen stannar där han hör hemma: vid sitt bord, med sin ordning, sin tystnad, sitt glas.
Vinet öppnas utan brådska – det ska andas, som husets herre själv. En Bordeaux från en bättre årgång, en Bourgogne med historia, eller något vitt och vasst till havets skörd.
Maten serveras inte – den uppenbarar sig. En klassisk stek, ett långkok, något som talar lågmält om tålamod och tid.
Efter måltiden tar man sin avec och cigarr, tillåter tystnaden att bli ett sällskap. Man betraktar glasets kant, flammornas rörelse, och låter tanken ströva mellan det som varit och det som väntar.
Veckans bedrifter – de diplomatiska segrarna i de ekbeprydda styrelserummen – får stilla summeras i huvudet.
Man är nöjd, men inte mätt.
Tacksam, men aldrig färdig.
Söndagen är därför inte slutet på veckan, utan prologen till nästa. Och det är därför man vårdar den, som man vårdar sina kära minnen.
Med ett höjt glas och en stilla glöd,
– Lapo Elkann
Söndagen är inte en dag – den är ett tillstånd. Ett andetag mellan världens krav och ens egen rytm.
Den som arbetar med huvudet vet att handen måste vila, och den som leder vet att stillheten ibland är den högsta formen av disciplin.
När hösten sänker sig över staden och skymningen kommer tidigare för varje vecka, drar en gentleman sig tillbaka till sin borg.
En sann man går inte på restaurang under helgen – det är då folket söker fly sitt eget hem.
Gentlemannen stannar där han hör hemma: vid sitt bord, med sin ordning, sin tystnad, sitt glas.
Vinet öppnas utan brådska – det ska andas, som husets herre själv. En Bordeaux från en bättre årgång, en Bourgogne med historia, eller något vitt och vasst till havets skörd.
Maten serveras inte – den uppenbarar sig. En klassisk stek, ett långkok, något som talar lågmält om tålamod och tid.
Efter måltiden tar man sin avec och cigarr, tillåter tystnaden att bli ett sällskap. Man betraktar glasets kant, flammornas rörelse, och låter tanken ströva mellan det som varit och det som väntar.
Veckans bedrifter – de diplomatiska segrarna i de ekbeprydda styrelserummen – får stilla summeras i huvudet.
Man är nöjd, men inte mätt.
Tacksam, men aldrig färdig.
Söndagen är därför inte slutet på veckan, utan prologen till nästa. Och det är därför man vårdar den, som man vårdar sina kära minnen.
Med ett höjt glas och en stilla glöd,
– Lapo Elkann
Låter som att det tar en ordentlig mängd tid för att vara en sann gentleman! Hur ser en sann gentleman egentligen på sin tid?Söndagsmiddagen
Söndagen är inte en dag – den är ett tillstånd. Ett andetag mellan världens krav och ens egen rytm.
Den som arbetar med huvudet vet att handen måste vila, och den som leder vet att stillheten ibland är den högsta formen av disciplin.
När hösten sänker sig över staden och skymningen kommer tidigare för varje vecka, drar en gentleman sig tillbaka till sin borg.
En sann man går inte på restaurang under helgen – det är då folket söker fly sitt eget hem.
Gentlemannen stannar där han hör hemma: vid sitt bord, med sin ordning, sin tystnad, sitt glas.
Vinet öppnas utan brådska – det ska andas, som husets herre själv. En Bordeaux från en bättre årgång, en Bourgogne med historia, eller något vitt och vasst till havets skörd.
Maten serveras inte – den uppenbarar sig. En klassisk stek, ett långkok, något som talar lågmält om tålamod och tid.
Efter måltiden tar man sin avec och cigarr, tillåter tystnaden att bli ett sällskap. Man betraktar glasets kant, flammornas rörelse, och låter tanken ströva mellan det som varit och det som väntar.
Veckans bedrifter – de diplomatiska segrarna i de ekbeprydda styrelserummen – får stilla summeras i huvudet.
Man är nöjd, men inte mätt.
Tacksam, men aldrig färdig.
Söndagen är därför inte slutet på veckan, utan prologen till nästa. Och det är därför man vårdar den, som man vårdar sina kära minnen.
Med ett höjt glas och en stilla glöd,
– Lapo Elkann
Denna tråden bör nomineras till de legendariska trådarna
Ah, tid — den enda valuta som vägrar devalveras.
En gentleman ser inte sin tid som något att döda, utan som något att förädla. Han är medveten om att timmar inte kan ägas, bara hedras. Och i det ligger skillnaden mellan den som samlar klockor – och den som förstår dem.
Vi befinner oss här, mina herrar, på ett forum som kretsar kring just detta: tidens gång. Metall, urverk, balanshjul – allt är försök att tämja det enda som i sanning inte låter sig styras.
Men låt oss vara ärliga: den verkliga lyxen är inte safirglas, komplikationer eller kalibrar – utan ögonblicket självt.
För vad är en Patek eller en Rolex värd, om dess bärare saknar god smak?
En sann gentleman mäter inte tiden i sekunder, utan i närvaro.
Han vet när han ska gå, när han ska stanna – och framför allt, när han ska vara stilla.
Så ja, det tar tid att vara en gentleman. Men det är just därför man är det. En gentleman vet att hastighet är för transport, inte för liv.
Tiden är inte en fiende att jaga – den är en vän man lär sig samtala med.
Och i den konversationen uppstår, för den som lyssnar noggrant, det som vi alla i grunden jagar: ro.
Med ett leende över urtavlan,
– Lapo Elkann
Kidfish
Basic
För första gången någonsin har jag läst varje post i en tråd. Applåder till er!
Nu till en fråga som riskerar att inte platsa i tråden men jag chansar. I trådstarten nämndes polyesterblandningar som no go. Jag instämmer men har samtidigt en fundering när det gäller rockar.
Det är hyfsat vanligt att off the rack rockar har en mindre mängd polyester med "hållbarhet som anledning". Är det bara en ursäkt för att öka sina marginaler eller är det faktiskt bra för hållbarheten?
Se exempel från Ströms på länken,
Nu till en fråga som riskerar att inte platsa i tråden men jag chansar. I trådstarten nämndes polyesterblandningar som no go. Jag instämmer men har samtidigt en fundering när det gäller rockar.
Det är hyfsat vanligt att off the rack rockar har en mindre mängd polyester med "hållbarhet som anledning". Är det bara en ursäkt för att öka sina marginaler eller är det faktiskt bra för hållbarheten?
Se exempel från Ströms på länken,
Jag har funderat lite på basic T-shirts dvs. utan tryck och loggor men av finare kvalitet.
Finaste bomull i all ära men trots en omsorgsfull skötsel så får ju bomulls-fibren se sig slagen av ullen när det kommer till förmågan att vara avvisande mot odör. Frågan är om T-shirts i exempelvis cashmere klarar sig med en ordentlig vädring och då och då en omsorgsfull handtvätt, vad säger experterna?
Som exempelvis denna:
Cashmere Piqué T-Shirt
Nästan alla tvättråd från olika tillverkare säger kemtvätt men efter att jag lämnat in min ullrock på icke nämnd kemtvätt ska jag uppriktigt säga att jag inte alls var imponerad… Jag väljer hellre att se tvätt och klädvård som en ritual för att respektera material och hantverk så att plaggen får den livslängd de förtjänar.
Hur som helst idag har jag tagit inspiration från tråden och låtit söndags lugnet infinna sig genom en stillsam promenad i det fina höstvädret med full fokus på naturens vackra färger.
Iförd ett lager Sea Island cotton från Schweiziska Zimmerli närmast kroppen funkade en enklare Oscar Jacobsen kostym i linne ypperligt för att hålla behaglig temperatur. Otroligt komfortabelt och avslappnat precis som omgivningen där endast en lätt bris bryter tystnaden. Jag får nog säga att hösten är min favorit årstid speciellt vackra dagar som denna.
Finaste bomull i all ära men trots en omsorgsfull skötsel så får ju bomulls-fibren se sig slagen av ullen när det kommer till förmågan att vara avvisande mot odör. Frågan är om T-shirts i exempelvis cashmere klarar sig med en ordentlig vädring och då och då en omsorgsfull handtvätt, vad säger experterna?
Som exempelvis denna:
Cashmere Piqué T-Shirt
Nästan alla tvättråd från olika tillverkare säger kemtvätt men efter att jag lämnat in min ullrock på icke nämnd kemtvätt ska jag uppriktigt säga att jag inte alls var imponerad… Jag väljer hellre att se tvätt och klädvård som en ritual för att respektera material och hantverk så att plaggen får den livslängd de förtjänar.
Hur som helst idag har jag tagit inspiration från tråden och låtit söndags lugnet infinna sig genom en stillsam promenad i det fina höstvädret med full fokus på naturens vackra färger.
Senast ändrad:
Käre vän,
ja — i sällsynta fall, och endast när förnuftet bär skräddarsydd kostym.
Låt mig utveckla detta, så att inga missförstånd fördunklar elegansen:
⸻
Polyesterns paradoxFör den sartorialt lagde mannen är polyester som en dash av bitters i en välblandad martini: den ska knappt märkas, men ändå göra skillnad.
I sin råa form är den förkastlig — kall, själlös, oförlåtande. Men i mikroskopiska doser, när den vävs med intelligens, kan den ge elasticitet, formstabilitet och livslängd till plagg som utsätts för modern friktion: resor, regn, ständig rörelse.
Det är en fråga om avsikt, inte procenthalt.
En väv med 2–5 % polyester, balanserad mot högkvalitativ ull, kan fungera som en diskret förstärkning — likt en osynlig söm.
Mer än så, och du har lämnat skrädderiets salong för stormarknadens gångar.
⸻
Skillnaden mellan kompromiss och klokhetDen sanna sartorialisten vet att kompromissen är farlig, men ibland nödvändig – om den tjänar skönheten, inte bekvämligheten.
Att vägra all polyester kategoriskt är ett ställningstagande – elegant men ibland opraktiskt.
Att förstå när och varför den används – det är förfining.
En ullrock som bär 3 % polyester för att stå emot regn och daglig belastning – det är en ingenjörsmässig nödvändighet.
Men en kostym som bär plast för att spara kostnad – det är en estetisk synd.
⸻
En analogi i tidenVi befinner oss trots allt på ett klockforum.
Det är som att säga att en kvartskomponent kan ha sin plats – men aldrig i en Patek Philippe.
Samma logik gäller tyg: man kan acceptera funktion, men aldrig på bekostnad av själ.
⸻
Så ja, min vän — en sartorialist kan tillåta en droppe polyester, men bara när han förstår varför den är där.
För som med allt i livet gäller: det är inte vad man bär, utan hur medvetet man bär det.
Med respekt för kompromissens konst,
Lapo Elkann