Etiken med loppisfynd?

[Tripeiro.]

Torrboll?

Få tråden att spåra ur?

Som jag skrev i mitt inlägg var jag medveten om att personer skulle känna sig angripna eftersom man tror att jag kritiserar enskilda personer vilket inte är fallet (och borde framgå i mitt första inlägg om man väljer att läsa det som står). Jag försöker snarare nyansera diskussion eftersom jag tycker att den var väldigt intressant och tankeväckande. Efter att ha läst tråden har jag ägnat många timmar att fundera på detta och lämnade mitt bidrag.

Personligen tycker jag mig själv, allt för ofta, hamna i ett moraliskt dilemma när det gäller denna typ av fråga - vilket också gör det spännande att ställa dessa frågor. Mitt klockintresse är lika stort som ditt men samtidigt är jag av sådan ståndpunkt att det finns andra värden som är minst lika viktiga (kanske viktigare) varpå jag får svårt att hantera diskrepansen mellan fynd/större vinst/undanvarande av information.

Tack för din åsikt och bidrag.

Som jag skrev i mitt inlägg var jag medveten om att personer skulle känna sig angripna eftersom man tror att jag kritiserar enskilda personer vilket inte är fallet (och borde framgå i mitt första inlägg om man väljer att läsa det som står).

Är det din logiska, empirisk rationella och trångsynta bild av verkligheten så får det väl vara så.

Lite hårt mot @EasyRider? Angrep han din breda världsbild? Du VILL bli angripen men vill inte stå för första slaget, utan kör tjuvnyp.

Nej, i min allsmäktiga värld så är du inget annat än en påläst blandning av Carola och Kicki Danielsson.

Ta din falukorv och cykla till Bahamas! (Ignorerad)

 

[Diogenes]

Lite hårt mot @EasyRider? Angrep han din breda världsbild? Du VILL bli angripen men vill inte stå för första slaget, utan kör tjuvnyp.

Nej, i min allsmäktiga värld så är du inget annat än en påläst blandning av Carola och Kicki Danielsson.

Ta din falukorv och cykla till Bahamas! (Ignorerad)

Det var både sakligt och mycket givande för tråden från din sida.

Om EasyRider tog illa vid sig är jag den första att be om ursäkt. Ditt sätt däremot, att åberopa att jag gick hårt åt, med dina jämförelser antar jag går fria från fördömanden från din sida?! Men, om du nu också tog illa vid dig, vilket jag anta utifrån ditt svar, får jag rikta en ursäkt till dig med.

Som jag försökte säga, så konkret jag kunde, är detta en intressant diskussion som jag gärna ser mer av då jag själv famlar i detta dilemma. Att vi har olika åsikter är ju själva ändamålet med en diskussion - att jag sedan tycker att det finns något ologiskt och tveksamt bakom ett visst argument måste väl få vara mitt sätt att förklara min ståndpunkt i frågan? Eller vi måste se på saken från samma håll bara för att vi delar ett gemensamt intresse?

Eftersom du liknar mig vid något som, jag antar skall ha en förnedrande effekt från din sida, kan väl knappast vara något som jag måste försvara?

 

[easy rider]

Det var både sakligt och mycket givande för tråden från din sida.

Om EasyRider tog illa vid sig är jag den första att be om ursäkt. Ditt sätt däremot, att åberopa att jag gick hårt åt, med dina jämförelser antar jag går fria från fördömanden från din sida?! Men, om du nu också tog illa vid dig, vilket jag anta utifrån ditt svar, får jag rikta en ursäkt till dig med.

Som jag försökte säga, så konkret jag kunde, är detta en intressant diskussion som jag gärna ser mer av då jag själv famlar i detta dilemma. Att vi har olika åsikter är ju själva ändamålet med en diskussion - att jag sedan tycker att det finns något ologiskt och tveksamt bakom ett visst argument måste väl få vara mitt sätt att förklara min ståndpunkt i frågan? Eller vi måste se på saken från samma håll bara för att vi delar ett gemensamt intresse?

Eftersom du liknar mig vid något som, jag antar skall ha en förnedrande effekt från din sida, kan väl knappast vara något som jag måste försvara?

Jag tog verkligen inte illa vid mig. Du beskrev mig ganska bra, utifrån ditt moralperspektiv.
Vad okända människor på nätet tycker om mig bryr jag mig ungefär lika lite om som ifall någon fyndar på min eller andras bekostnad.

 

[Fixoflex]

På en loppis brukar jag förklara för säljaren vad det är han/hon har om jag är säker på varan. Detta gör att dialogen oftast blir positiv och i slutändan vet oftast säljaren att klockan i detta fall är värdefull ekonomiskt.

Det värsta jag vet är när man inför ett köp påtalar brister och felaktigheter på varan för att sänka en produkt och sedan kommer med ett skambud.

 

[Sourcenemy]

Hej helt färsk medlem här, men kände att jag vill orda i frågan också personligen brukar jag gå efter vissa saker när det gäller Loppis och second hand (jag är helt färsk när det gäller klockor så det här gäller rent allmänt oavsett vara):
Sitter det en prislapp på vara betalar jag med glatt humör i kassan.
är det lösa saker utan prislapp typ Diverse lådor med lite av varje ner slängt och jag hittar något som jag vet har ett ganska bra andrahands värde, då frågar jag vad dom vill ha och ger dom mig ett pris som är ett "guld klipp" brukar jag berätta (om jag nu råkar veta ungefär) vad varan normalt brukar säljas för och vill dom då ändra sitt pris är det helt ok för mig. Om dom står fast vid sitt sagda pris köper jag varan tackar och går hem pirrigt glad över mitt fynd.
och än så länge har jag aldrig fått dåligt samvete över att ha gjort ett klipp

 

[Ponlarsson]

Kan erkänna att jag utan att blinka hade handlat för utsatt pris och därefter varit nöjd med fyndet.

 

[Exxet]

Goodwill organisationen drar visst in ca: 5 000 000 000 $ per år så de klarar sig nog ändå.
Välgörenhetsorganisationerna i Sverige drar in ganska hyfsat med flis på gratis arbetskraft t ex, Fas 3:are mm, 10 st á 5000:- = 50 000:- mån, på ett år 600 000:- och dom tackar och tar emot.

 

[LongCon]

Beror på. Som exempel fick jag en gång ett par grymma vintagehögtalare av en hippie som hittat dom i en container. Jag tog emot dem utan att säga att dom var värda en slant. Sålde dom senare och gav hälften till hippien.

Har dock även gjort fynd senare och undanhållit det rätta värdet, ibland med dåligt samvete.

Skulle nog köpt klockan ifråga billigt och sedan våndats i resten av mitt liv

 

[JohnDoe]

Köper utan att blinka.

 

[Whedda]

Det är för mig en enormt stor skillnad att aktivt söka upp och skambjuda på premiumklockor gamla tanter/farbröder har i byrålådorna. Att försöka lura av en änka en Newman, Patek eller annan dyrgrip för några tusen genom att ägaren inte vet vad dem har är bara ruttet.

Att däremot köpa något som en säljare (oavsett om det är en änka eller välgörenhet) valt att prissätta till ett visst pris är något helt annat. Bestämmer man sig för att sälja något har man alla möjligheter idag att ta reda på ett ungefärligt värde. Om en nasare dyker upp och erbjuder flera tusen för den gamla klockan i byrålådan är det långt ifrån lika lätt.

 

[Faded bezel]

Välgörenhetsorganisationer och andra ställen som vi nu pratar om bryr sig inte tillräckligt för att söka upp sakernas värde. Är det kundens fel? Nej.

 

[Sond]

Det är för mig en enormt stor skillnad att aktivt söka upp och skambjuda på premiumklockor gamla tanter/farbröder har i byrålådorna. Att försöka lura av en änka en Newman, Patek eller annan dyrgrip för några tusen genom att ägaren inte vet vad dem har är bara ruttet.

Att däremot köpa något som en säljare (oavsett om det är en änka eller välgörenhet) valt att prissätta till ett visst pris är något helt annat. Bestämmer man sig för att sälja något har man alla möjligheter idag att ta reda på ett ungefärligt värde. Om en nasare dyker upp och erbjuder flera tusen för den gamla klockan i byrålådan är det långt ifrån lika lätt.

Håller i princip med helt. Även om det finns en del intressanta komplikationer i frågeställningen från TS. Till saken hör att jag tycker galna fynd hör lite till affärsidén med loppis. Jag tror de i långa loppet tjänar på att folk går dit i förhoppningen att göra ett riktigt fynd. Sedan sker inte det utan folk köper något skit de inte behöver och pengarna trillar in till de som ordnar loppis.

 

[Josef B]

Eftersom jag är kass på att värdera vintageur, så tackar jag och tar emot om vid ett senare tillfälle efter man köpt klockan råkar värderas högre än vad man köpt den för.

 

[TheBear]

Ja loppis är ju trots allt loppis, där kan man finna både skrot och fynd. Tycker inte man är "skyldig" till att berätta något. Halva grejen med loppisar är ju att hitta fynd. Det som är värt mycket för en person kan vara värdelöst för en annan. Det är ju mycket upp till säljaren att hitta rätt köpare också. Men det är ju klart det skulle kännas lite olustigt moraliskt sett

 

[ozzyozzy]

Jag tänker mig att nettot med alla kassa köp man gör på ebay blir noll.

 

[MånsT]

Vill gärna föreställa mig själv som ärligt och rättvis men jag hade nog inte nämnt att en klocka var värd x gånger mer, nej.

 

[Erik1]

Finders keepers

Nej men hade köpt den, och om det var en organisation jag vill stödja hade jag skänkt typ 10-20% av försäljningsvärdet tillbaka eller till någon annan organisation.

 

[Wemb]

Köpt den, sålt den, donerat en härlig slant till BCF.

 

[Jimbo]

Svårt dilemma detta men enligt mig så är det alltid de med mest resurser som vinner här i livet. Frågan blir då om de är de också är de lyckligaste?
Precis hämtat Speedyn från service och 6000kr kändes som ett rån men oj så vacker den är.

 

[Per]

Tycker att det är en halvlöjlig diskussion om klockan varit prissatt i en butik, på loppis eller gått billigt på en auktion. En sak om en gammal farbror kom till mig med en jättevärdefull klocka och frågar vad den är värd och om jag vill köpa den. Då hade det varit ett dilemma att faktiskt vara fair och ge honom det han förtjänat. Här är det väl bara att handla och njuta av klockan om man gillat den. Har det varit i rent spekulativt syfte där man säljer den vidare så är det väl lite vansinne att ge bort profiten då man oftast spekulerar i rent vinstsyfte? Vill man vara en great guy så kan man väl bara berätta för ägaren vad den är värd och skicka honom vidare till en bra dealer som man vet är rättvis. Att köpa, göra profit och sen skänka vinst till välgörenhet känns som något löjligt amerikanskt bekräftelsebehov att vara god fast man egentligen knappt vill vara det.

Edit: Vad Whedda sa..

 

[mrt4]

Jag vill gärna göra en bra affär, men jag vill inte lura någon.

En gammal Atlantic i rätt bra skick för 150 spänn på loppis är en bra affär då den kanske är värd 700kr eller något sånt.

Däremot en fin longines från 1955 för 200 spänn som jag själv är värd minst en 0a till är för mig att lura någon och då säger jag faktiskt som det är.

Såklart det ligger i varje säljares intresse och ansvar att ta reda på rimligt värde, men jag personligen har svårt att utnyttja andra människors okunskap.

Mvh Robin