Håller verkligen med. De är duktiga!
När det begav sig för egen del så skippade jag storlek på stenen helt och slog till på en Georg Jensen-ring där stenen liksom "flyter fritt". Istället för att betala en massa för stenen (vilket ju är ett otroligt konstruerat upplägg ändå) så betalar man massa för namn och god design (vilket ju också är ett delvis konstruerat upplägg).

Men jag gillade och hon gillade, så då blev det ju ändå bra.
Eftersom jag ändå är i svängen - om du tror dig veta att hon är okej med det och du har tiden att leta runt lite...
...kolla på auktioner. Man får ju kolla så att det inte blir någon annans gravyr och lägga en del tid på att faktiskt hitta rätt storlek, men det lämnar ju en hel del pengar över till lägenheten.
Om vi bortser från stora namn som Cartier, Lapponia, Georg Jensen m.fl. så betalar man ju mer eller mindre guldpriset för ringen ifråga. Stenar under en karat kostar, i andra hand, som en utelunch (nåja).