–”Titta pappa!”
På besök i mitt föräldrahem för en dryg vecka sedan kommer plötsligt min dotter dragande med två klockor. Jag får dem i handen och känner genast igen min första klocka någonsin. En blå handjagad Timex som jag kanske inte sett på en 20-30 år (… hemskt vad tiden springer!). Den andra klockan var en gammal Ebel.
–”Ja, jag hade lagt fram dem till dig, du kanske tycker dom är kul att ha?” säger min far. –”Den andra är min konfirmationsklocka. Tavlan är förstörd men den går. Du kanske kan ha den som övnings eller mekarobjekt?”
EBEL, från 1950
Vi behandlar klockorna i kronologisk ordning. Farsan fick Ebeln i konfirmationspresent. Han är född 1939 så hans konfirmation borde ha varit år 1950. Klockan bars tills yngre vuxen ålder.
Min far växte upp i Äppelviken i Stockholm men flyttade med varje sommar med hela familjen ner till familjens sommarhus i Viken, Skåne. När vårterminen var över packade familjen ihop sitt bohag i koffertar och tog tåget ner till Helsingborg. Därifrån fick man ta hjälp av körkarlar med häst och vagn de sista 20 km till Viken. När höstterminen närmade sig, bommades huset igen och de tog sin pick och pack och återvände till Stockholm. Så var det varje sommar under min fars uppväxt.
Farsan hade stor umgängeskrets nere i Viken och han fick möjlighet att praktisera sina stora intressen fridykning och segling. Som grabb iklädd sina tjockaste vita långa ullunderkläder (substitut till våtdräkt) låg han och polaren i vattnet snorklande tills de blev blåa av kyla i sin jakt på fisk med hjälp av juster, typ en flertandig gaffel på en lång käpp. Mest jagade de ål och brukade ge fisken till sina föräldrar. Farsan har berättat om den gången han halvt skrämde ihjäl sin mor (min farmor), storasyster och barnflickan. Killarna hade haft en riktigt lyckad jakt och fångat en massa ålar. De brukade skänka samtlig fångst till antingen kompisens föräldrar eller till mina farföräldrar. Denna gång var det mina farföräldrars tur och farsan lämpade av ålarna i en nätkasse och la dem diskhon i köket. Sedan drog de till kompisens hus där kompisens pappa hade lovat dem äggtoddy för att återfå värmen. Kassen i diskhon hade gått upp och ålarna hade lyckats smita och spridit ut sig i hela huset när kvinnorna kommit hem från stranden…
Nåväl det var ju klockan jag skulle skriva om. Att klockan fick tavlan skadad kom från en viss händelse; Pappa hade varit ute med sina vänner och seglat i sin pojkbåt Pomperipossa, han kallade den så. Båten hade han tjänat ihop genom praktik/sommarjobb på Höganäsverken. Som sjöscout hade han lärt sig att segla och sköta båtar och han hade köpt båten i Stockholm och renoverat den på Smedslättsvarvet för att sedan segla ner den till Skåne. I och med att båten var rätt liten hade han uppmärksammats med reportage i tidningen för bedriften!
I vilket fall, när de återkommit in i hamn hade en av flickorna tappat något i vattnet och min far hade spontan räddat tingesten genom att sträcka ner armen och fånga den men i samma veva doppat armen och klockan i Vikens salta hamnvatten. Givetvis hade saltvatten läckt in då klockan inte var vattentät. Far hade då tagit klockan till Vikens urmakare (på den tiden fanns det en urmakare i varje by har min far berättat) som sköljt av den, torkat och smörjt om urverket. Tavla och visare fick dock stryk, vilket man idag kan se.
Klockan fungerade dock fint och tjänstgjorde i många år till tills farsan efter militärtjänstgöringen som röjdykare i Berga och Vaxholm fått riktigt arbete som ingenjör och då köpt sig en första generationens Certina DS dykare. Jag har skrivit om den här; https://klocksnack.se/threads/min-fars-certina-ds-dykare-mission-impossible.22284/
och här; https://klocksnack.se/threads/min-fars-dykare-certina-ds-första-generationen-så-här-blev-den.33612/
Efter att jag fått klockan kasserade jag armbandet som var riktigt sunkigt och satte på ett nytt lite vintageinspirerat textilband. Blev rätt bra tycker jag!
Timex, år 1974
Så, till min första klocka. Mina första levnadsår växte jag upp i Montreal, Kanada. Min far hade fått arbete med att utveckla den kanadensiska pappersindustrin och flyttade som nygift med min mor dit i början av sextiotalet. Då jag fyller år på sommaren firade vi min sexårsdag ute på semester på Prince Edward Island på kanadensiska ostkusten. Detta var 1974. Jag fick en alldeles underbar blå mekanisk Timex. Tavlan som är sunburst är nästan lila och jag kommer ihåg hur jag vände och vred på klockan i solskenet då tavlan återgav ett sådant fint nästan organiskt liv och sken. Jag inser nu att det kanske inte är så konstigt att jag idag är en sucker för blåa tavlor! Jag har både en och… kanske fem sex stycken när jag tänker efter.
Min sexårsdag, stolt klockägare med vad jag antar är min mors försök till födelsedagstårta med ljus i provisoriska campingförhållanden!
Prince Edward Island. Jag och min far och min lillebror.
Klockan fungerar tyvärr dåligt, jag kan dra upp den kanske ett varv men sedan tar det stopp. Klockan går, men det måste vara något fel med drivfjädern. Bandet är fortfarande original men har spruckit av ålder.
Nämnas bör väl att jag likt min far växt upp med att älska snorkling som övergått till dykning samt segling (dock främst vindsurfing) som intresse. Därav min tidiga fixering för dykarur förmodar jag.
Seiko, år 2013
När min son fyllde sex år (för drygt två år sedan) gav jag honom hans första klocka, en blå automatisk Seiko SNK807 med displayback. Om det valet; https://klocksnack.se/threads/första-klocka.15500/
Klockan ser idag, två och ett halvt år senare, riktigt medfaren (böjd kronhals bla). Men han älskar den och bär den varje dag, sover med den och tar bara av den för judo och gymnastik träningen.
Min son, en stolt klockägare, sex år gammal.
Min son är en riktig fisk i vattnet och han och hans farfar är ett riktigt radarpar vad gäller snickra och teknik. Han har i höst börjat på sjöscouterna och älskar att segla.
Huset i Viken har vi fortfarande kvar. Min far lär min son att hitta undervattenstenar utanför Vikens strand där man kan stå och vila sig om man blir trött av snorklandet.
//Rozzy
På besök i mitt föräldrahem för en dryg vecka sedan kommer plötsligt min dotter dragande med två klockor. Jag får dem i handen och känner genast igen min första klocka någonsin. En blå handjagad Timex som jag kanske inte sett på en 20-30 år (… hemskt vad tiden springer!). Den andra klockan var en gammal Ebel.
–”Ja, jag hade lagt fram dem till dig, du kanske tycker dom är kul att ha?” säger min far. –”Den andra är min konfirmationsklocka. Tavlan är förstörd men den går. Du kanske kan ha den som övnings eller mekarobjekt?”
EBEL, från 1950
Vi behandlar klockorna i kronologisk ordning. Farsan fick Ebeln i konfirmationspresent. Han är född 1939 så hans konfirmation borde ha varit år 1950. Klockan bars tills yngre vuxen ålder.
Min far växte upp i Äppelviken i Stockholm men flyttade med varje sommar med hela familjen ner till familjens sommarhus i Viken, Skåne. När vårterminen var över packade familjen ihop sitt bohag i koffertar och tog tåget ner till Helsingborg. Därifrån fick man ta hjälp av körkarlar med häst och vagn de sista 20 km till Viken. När höstterminen närmade sig, bommades huset igen och de tog sin pick och pack och återvände till Stockholm. Så var det varje sommar under min fars uppväxt.
Farsan hade stor umgängeskrets nere i Viken och han fick möjlighet att praktisera sina stora intressen fridykning och segling. Som grabb iklädd sina tjockaste vita långa ullunderkläder (substitut till våtdräkt) låg han och polaren i vattnet snorklande tills de blev blåa av kyla i sin jakt på fisk med hjälp av juster, typ en flertandig gaffel på en lång käpp. Mest jagade de ål och brukade ge fisken till sina föräldrar. Farsan har berättat om den gången han halvt skrämde ihjäl sin mor (min farmor), storasyster och barnflickan. Killarna hade haft en riktigt lyckad jakt och fångat en massa ålar. De brukade skänka samtlig fångst till antingen kompisens föräldrar eller till mina farföräldrar. Denna gång var det mina farföräldrars tur och farsan lämpade av ålarna i en nätkasse och la dem diskhon i köket. Sedan drog de till kompisens hus där kompisens pappa hade lovat dem äggtoddy för att återfå värmen. Kassen i diskhon hade gått upp och ålarna hade lyckats smita och spridit ut sig i hela huset när kvinnorna kommit hem från stranden…
Nåväl det var ju klockan jag skulle skriva om. Att klockan fick tavlan skadad kom från en viss händelse; Pappa hade varit ute med sina vänner och seglat i sin pojkbåt Pomperipossa, han kallade den så. Båten hade han tjänat ihop genom praktik/sommarjobb på Höganäsverken. Som sjöscout hade han lärt sig att segla och sköta båtar och han hade köpt båten i Stockholm och renoverat den på Smedslättsvarvet för att sedan segla ner den till Skåne. I och med att båten var rätt liten hade han uppmärksammats med reportage i tidningen för bedriften!
I vilket fall, när de återkommit in i hamn hade en av flickorna tappat något i vattnet och min far hade spontan räddat tingesten genom att sträcka ner armen och fånga den men i samma veva doppat armen och klockan i Vikens salta hamnvatten. Givetvis hade saltvatten läckt in då klockan inte var vattentät. Far hade då tagit klockan till Vikens urmakare (på den tiden fanns det en urmakare i varje by har min far berättat) som sköljt av den, torkat och smörjt om urverket. Tavla och visare fick dock stryk, vilket man idag kan se.
Klockan fungerade dock fint och tjänstgjorde i många år till tills farsan efter militärtjänstgöringen som röjdykare i Berga och Vaxholm fått riktigt arbete som ingenjör och då köpt sig en första generationens Certina DS dykare. Jag har skrivit om den här; https://klocksnack.se/threads/min-fars-certina-ds-dykare-mission-impossible.22284/
och här; https://klocksnack.se/threads/min-fars-dykare-certina-ds-första-generationen-så-här-blev-den.33612/
Efter att jag fått klockan kasserade jag armbandet som var riktigt sunkigt och satte på ett nytt lite vintageinspirerat textilband. Blev rätt bra tycker jag!
Timex, år 1974
Så, till min första klocka. Mina första levnadsår växte jag upp i Montreal, Kanada. Min far hade fått arbete med att utveckla den kanadensiska pappersindustrin och flyttade som nygift med min mor dit i början av sextiotalet. Då jag fyller år på sommaren firade vi min sexårsdag ute på semester på Prince Edward Island på kanadensiska ostkusten. Detta var 1974. Jag fick en alldeles underbar blå mekanisk Timex. Tavlan som är sunburst är nästan lila och jag kommer ihåg hur jag vände och vred på klockan i solskenet då tavlan återgav ett sådant fint nästan organiskt liv och sken. Jag inser nu att det kanske inte är så konstigt att jag idag är en sucker för blåa tavlor! Jag har både en och… kanske fem sex stycken när jag tänker efter.
Min sexårsdag, stolt klockägare med vad jag antar är min mors försök till födelsedagstårta med ljus i provisoriska campingförhållanden!
Prince Edward Island. Jag och min far och min lillebror.
Klockan fungerar tyvärr dåligt, jag kan dra upp den kanske ett varv men sedan tar det stopp. Klockan går, men det måste vara något fel med drivfjädern. Bandet är fortfarande original men har spruckit av ålder.
Nämnas bör väl att jag likt min far växt upp med att älska snorkling som övergått till dykning samt segling (dock främst vindsurfing) som intresse. Därav min tidiga fixering för dykarur förmodar jag.
Seiko, år 2013
När min son fyllde sex år (för drygt två år sedan) gav jag honom hans första klocka, en blå automatisk Seiko SNK807 med displayback. Om det valet; https://klocksnack.se/threads/första-klocka.15500/
Klockan ser idag, två och ett halvt år senare, riktigt medfaren (böjd kronhals bla). Men han älskar den och bär den varje dag, sover med den och tar bara av den för judo och gymnastik träningen.
Min son, en stolt klockägare, sex år gammal.
Min son är en riktig fisk i vattnet och han och hans farfar är ett riktigt radarpar vad gäller snickra och teknik. Han har i höst börjat på sjöscouterna och älskar att segla.
Huset i Viken har vi fortfarande kvar. Min far lär min son att hitta undervattenstenar utanför Vikens strand där man kan stå och vila sig om man blir trött av snorklandet.
//Rozzy
Senast ändrad:
