• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Första klockan. Tre generationer. Cirkeln är sluten både en och fler gånger

Rozzy

E-3PO
–”Titta pappa!”
På besök i mitt föräldrahem för en dryg vecka sedan kommer plötsligt min dotter dragande med två klockor. Jag får dem i handen och känner genast igen min första klocka någonsin. En blå handjagad Timex som jag kanske inte sett på en 20-30 år (… hemskt vad tiden springer!). Den andra klockan var en gammal Ebel.
–”Ja, jag hade lagt fram dem till dig, du kanske tycker dom är kul att ha?” säger min far. –”Den andra är min konfirmationsklocka. Tavlan är förstörd men den går. Du kanske kan ha den som övnings eller mekarobjekt?”

EBEL, från 1950

a.jpeg


Vi behandlar klockorna i kronologisk ordning. Farsan fick Ebeln i konfirmationspresent. Han är född 1939 så hans konfirmation borde ha varit år 1950. Klockan bars tills yngre vuxen ålder.
Min far växte upp i Äppelviken i Stockholm men flyttade med varje sommar med hela familjen ner till familjens sommarhus i Viken, Skåne. När vårterminen var över packade familjen ihop sitt bohag i koffertar och tog tåget ner till Helsingborg. Därifrån fick man ta hjälp av körkarlar med häst och vagn de sista 20 km till Viken. När höstterminen närmade sig, bommades huset igen och de tog sin pick och pack och återvände till Stockholm. Så var det varje sommar under min fars uppväxt.
Farsan hade stor umgängeskrets nere i Viken och han fick möjlighet att praktisera sina stora intressen fridykning och segling. Som grabb iklädd sina tjockaste vita långa ullunderkläder (substitut till våtdräkt) låg han och polaren i vattnet snorklande tills de blev blåa av kyla i sin jakt på fisk med hjälp av juster, typ en flertandig gaffel på en lång käpp. Mest jagade de ål och brukade ge fisken till sina föräldrar. Farsan har berättat om den gången han halvt skrämde ihjäl sin mor (min farmor), storasyster och barnflickan. Killarna hade haft en riktigt lyckad jakt och fångat en massa ålar. De brukade skänka samtlig fångst till antingen kompisens föräldrar eller till mina farföräldrar. Denna gång var det mina farföräldrars tur och farsan lämpade av ålarna i en nätkasse och la dem diskhon i köket. Sedan drog de till kompisens hus där kompisens pappa hade lovat dem äggtoddy för att återfå värmen. Kassen i diskhon hade gått upp och ålarna hade lyckats smita och spridit ut sig i hela huset när kvinnorna kommit hem från stranden…

Nåväl det var ju klockan jag skulle skriva om. Att klockan fick tavlan skadad kom från en viss händelse; Pappa hade varit ute med sina vänner och seglat i sin pojkbåt Pomperipossa, han kallade den så. Båten hade han tjänat ihop genom praktik/sommarjobb på Höganäsverken. Som sjöscout hade han lärt sig att segla och sköta båtar och han hade köpt båten i Stockholm och renoverat den på Smedslättsvarvet för att sedan segla ner den till Skåne. I och med att båten var rätt liten hade han uppmärksammats med reportage i tidningen för bedriften!
I vilket fall, när de återkommit in i hamn hade en av flickorna tappat något i vattnet och min far hade spontan räddat tingesten genom att sträcka ner armen och fånga den men i samma veva doppat armen och klockan i Vikens salta hamnvatten. Givetvis hade saltvatten läckt in då klockan inte var vattentät. Far hade då tagit klockan till Vikens urmakare (på den tiden fanns det en urmakare i varje by har min far berättat) som sköljt av den, torkat och smörjt om urverket. Tavla och visare fick dock stryk, vilket man idag kan se.

gh.jpg
kl.jpg


Klockan fungerade dock fint och tjänstgjorde i många år till tills farsan efter militärtjänstgöringen som röjdykare i Berga och Vaxholm fått riktigt arbete som ingenjör och då köpt sig en första generationens Certina DS dykare. Jag har skrivit om den här; https://klocksnack.se/threads/min-fars-certina-ds-dykare-mission-impossible.22284/
och här; https://klocksnack.se/threads/min-fars-dykare-certina-ds-första-generationen-så-här-blev-den.33612/
io.jpg


Efter att jag fått klockan kasserade jag armbandet som var riktigt sunkigt och satte på ett nytt lite vintageinspirerat textilband. Blev rätt bra tycker jag!
b.jpeg


Timex, år 1974
Så, till min första klocka. Mina första levnadsår växte jag upp i Montreal, Kanada. Min far hade fått arbete med att utveckla den kanadensiska pappersindustrin och flyttade som nygift med min mor dit i början av sextiotalet. Då jag fyller år på sommaren firade vi min sexårsdag ute på semester på Prince Edward Island på kanadensiska ostkusten. Detta var 1974. Jag fick en alldeles underbar blå mekanisk Timex. Tavlan som är sunburst är nästan lila och jag kommer ihåg hur jag vände och vred på klockan i solskenet då tavlan återgav ett sådant fint nästan organiskt liv och sken. Jag inser nu att det kanske inte är så konstigt att jag idag är en sucker för blåa tavlor! Jag har både en och… kanske fem sex stycken när jag tänker efter.

unnamed.jpg
joh.jpg

Min sexårsdag, stolt klockägare med vad jag antar är min mors försök till födelsedagstårta med ljus i provisoriska campingförhållanden! :)

kln.jpg

Prince Edward Island. Jag och min far och min lillebror.

unnamevd.jpg
unnamedx.jpg


Klockan fungerar tyvärr dåligt, jag kan dra upp den kanske ett varv men sedan tar det stopp. Klockan går, men det måste vara något fel med drivfjädern. Bandet är fortfarande original men har spruckit av ålder.
Nämnas bör väl att jag likt min far växt upp med att älska snorkling som övergått till dykning samt segling (dock främst vindsurfing) som intresse. Därav min tidiga fixering för dykarur förmodar jag.

Seiko, år 2013
När min son fyllde sex år (för drygt två år sedan) gav jag honom hans första klocka, en blå automatisk Seiko SNK807 med displayback. Om det valet; https://klocksnack.se/threads/första-klocka.15500/
Klockan ser idag, två och ett halvt år senare, riktigt medfaren (böjd kronhals bla). Men han älskar den och bär den varje dag, sover med den och tar bara av den för judo och gymnastik träningen.

hampus.jpg

Min son, en stolt klockägare, sex år gammal.

Min son är en riktig fisk i vattnet och han och hans farfar är ett riktigt radarpar vad gäller snickra och teknik. Han har i höst börjat på sjöscouterna och älskar att segla.
Huset i Viken har vi fortfarande kvar. Min far lär min son att hitta undervattenstenar utanför Vikens strand där man kan stå och vila sig om man blir trött av snorklandet.

//Rozzy :happyhappy:
 
Senast ändrad:
Fantastiskt! Har själv funderat på varför det inte tycks finnas några arvegods-klockor i min släkt.. Så man blir ju lite avundsjuk när man läser dina berättelser!
 

CaptainOats

Platina
Kvalitet som alltid.
Riktigt fin klocka Ebeln, gillar boetten och kul med historia bakom, det är ju det hela vårt intresse bygger på egentligen.
 

cjperry

Silver
Riktigt rolig läsning och kul att din son verkar dela ditt intresse :) Jag kommer garanterat att leta reda på min första klocka(Casio DW-290, likadan som Cruise har på sig i första Mission Impossible) vid jul.
 

Daytona96

Silver
Väldigt trevligt skrivet och häftigt med dem gamla bilderna!
Klockor med historier bakom sig är bland det bästa jag vet!
Tack för ett mycket läsvärt inlägg:)
 

rogart-63

Diamant
Kul och trevlig läsning . Våra pappor är lika gamla . Min oxå född 1939 . Intressant å veta hur och varför tavlan blev ful av saltvattnet. Som dom säger i antikrundan lite proviniens är alltid bra att ha :)
 
Topp