Jag sätter fart på den här tråden efter att helt i onödan startat en ny tråd om jumbor. Tack @Strindberg för lokalisering av den gamla tråden 
Väldigt kul att se att de minsann finns en massa jumbor på forumet!
Här kommer lite redigerade inlägg jag gjorde i den andra tråden:
Begreppet jumbo används ganska ofta vid försäljning av vintage-ur för att höja värdet, så jag tänkte återuppväcka debatten om begreppet och ser gärna era egna eller andras exempel. Jag börjar med en i min mening klassisk jumbo, nämligen Omega 2505. 38,5mm i diameter, 18mm bandbredd och 46mm från horn till horn. Det finns ju förstås moderna klockor som är mycket större, men 2505 avviker ordentligt från mer normala modeller på 40-50-talet med diametrar på 32-35mm. För mig är det en del av definitionen; större än vanligt
Först ut en som jag dumt nog låtit vandra vidare, en 2505-16 från 1950.
Och de senaste tillskottet, en 2505-4 från 1954 med en i mitt tyckte grym våffeltavla.
Sticker också ut hakan lite och hävdar att en 38mm Breitling Premier från 1947 är en jumbo. Det som bidrar till jumbo-intrycket är en bandbredd på hela 21mm (sic!). Det fanns ju en del andra ganska stora kronografer på 40-talet, men de flesta var nog trots allt 36mm eller mindre.
