Detta är mitt första inlägg i hemslöjdssektionen. Pinsamt. Men, bättre sent än aldrig!
Dykarur har alltid varit det segment som intresserat mig mest men det tog rätt många år innan jag förstod vad Certina hade där att göra bland de stora klassiska ikonerna. Det var bl.a. denna sidan som gjorde att jag fick upp ögonen för de gamla Turtle-dykarna: http://www.vintagecertinas.ch/en/tauchereng.html
För en tid sedan fick jag möjlighet att byta till mig en Certina DS-3 reissue och jag tog chansen. Reissuen är ju inte direkt ett rättvist återskapande och är i mina ögon rätt och slätt rent ut sagt riktigt ful. Index och visare, den gröna lumen, den blanka tavlan och för att inte tala om länken, är kanske det fulaste som skapats i klockväg. OK, kanske lite överdrivet men ful är den! Jag kan inte riktigt förstå hur man resonerade sig fram till dessa val då man hos Certina bestämde sig för att hylla denna modell genom en återlansering.
Kolla vad ful den är:
Efter lite snabbt googlade på modellen så upptäcker man att man inte är ensam om denna åsikt. Det verkar som att många valt att modda sina klockor. Tyvärr är det många som inte lyckats särskilt bra. Ett enkelt visarbyte löser inte det hela eftersom den knallgröna lumen är svår att matcha med det utbudet av aftermarketvisare som finns. När denna modell lanserades (kan det ha varit mitten på 2000-talet?) så sålde MKII fortfarande delar löst och många DS-3or blev försedda med plongeurtavla- och visare. Coolt då kanske men inte så coolt idag.
Den DS-3:a som hamnade i min ägo var redan lite "banged up" med repor på bezeln så jag tänkte varför inte göra den ännu lite mer "distressed" om man nu ska modda den? Att den skulle moddas hade jag redan bestämt mig för ändå. Nya visare var ett måste men att byta ut tavlan kändes inte lika självklart. MEN, med min vapendragare Magnus (Sthlm) så visste jag att detta inte skulle bli något problem.
Jag kom hem till Magnus sent en regnig kväll efter jobbet för två veckor sedan. Som en liten subtil muta hade jag med mig öl och pizza och vips var han med på tåget. Mätta och belåtna flyttade vi över i "verkstaden". Vanligtvis när Magnus börjar göra sin grej så sitter jag och stör honom med tusen frågor då jag antingen spånar på nästa moddningsprojekt, går igenom hans klocksamling eller kollar nätet efter nya fräcka fiskeprylar som vi borde köpa. Jag är inte bra på att hjälpa till. Blir mest tummavtryck på insidan av glas och sånt...
Så, hur blev då resultatet? Jag är grymt nöjd och tycker den blev mycket coolare med den nya vintage-looken och de nya visarna. Ser riktigt vattenskadad, rutten och möglig ut på utsidan men det känns tryggt att veta att den är som ny på insidan. Vad tycker ni?
Magnus börjar fixa:
Vore kanske snyggt med milsubinsert?
Almost there! (notera Doxan på urmakararmen!)
Vad tycks?
Tack Magnus!
Dykarur har alltid varit det segment som intresserat mig mest men det tog rätt många år innan jag förstod vad Certina hade där att göra bland de stora klassiska ikonerna. Det var bl.a. denna sidan som gjorde att jag fick upp ögonen för de gamla Turtle-dykarna: http://www.vintagecertinas.ch/en/tauchereng.html
För en tid sedan fick jag möjlighet att byta till mig en Certina DS-3 reissue och jag tog chansen. Reissuen är ju inte direkt ett rättvist återskapande och är i mina ögon rätt och slätt rent ut sagt riktigt ful. Index och visare, den gröna lumen, den blanka tavlan och för att inte tala om länken, är kanske det fulaste som skapats i klockväg. OK, kanske lite överdrivet men ful är den! Jag kan inte riktigt förstå hur man resonerade sig fram till dessa val då man hos Certina bestämde sig för att hylla denna modell genom en återlansering.
Kolla vad ful den är:
Efter lite snabbt googlade på modellen så upptäcker man att man inte är ensam om denna åsikt. Det verkar som att många valt att modda sina klockor. Tyvärr är det många som inte lyckats särskilt bra. Ett enkelt visarbyte löser inte det hela eftersom den knallgröna lumen är svår att matcha med det utbudet av aftermarketvisare som finns. När denna modell lanserades (kan det ha varit mitten på 2000-talet?) så sålde MKII fortfarande delar löst och många DS-3or blev försedda med plongeurtavla- och visare. Coolt då kanske men inte så coolt idag.
Den DS-3:a som hamnade i min ägo var redan lite "banged up" med repor på bezeln så jag tänkte varför inte göra den ännu lite mer "distressed" om man nu ska modda den? Att den skulle moddas hade jag redan bestämt mig för ändå. Nya visare var ett måste men att byta ut tavlan kändes inte lika självklart. MEN, med min vapendragare Magnus (Sthlm) så visste jag att detta inte skulle bli något problem.
Jag kom hem till Magnus sent en regnig kväll efter jobbet för två veckor sedan. Som en liten subtil muta hade jag med mig öl och pizza och vips var han med på tåget. Mätta och belåtna flyttade vi över i "verkstaden". Vanligtvis när Magnus börjar göra sin grej så sitter jag och stör honom med tusen frågor då jag antingen spånar på nästa moddningsprojekt, går igenom hans klocksamling eller kollar nätet efter nya fräcka fiskeprylar som vi borde köpa. Jag är inte bra på att hjälpa till. Blir mest tummavtryck på insidan av glas och sånt...
Så, hur blev då resultatet? Jag är grymt nöjd och tycker den blev mycket coolare med den nya vintage-looken och de nya visarna. Ser riktigt vattenskadad, rutten och möglig ut på utsidan men det känns tryggt att veta att den är som ny på insidan. Vad tycker ni?
Magnus börjar fixa:
Vore kanske snyggt med milsubinsert?
Almost there! (notera Doxan på urmakararmen!)
Vad tycks?
Tack Magnus!
Man hänger ju med. 
