nept
Panerai
Junghans är ett tyskt märke som tillverkar alla möjliga sorters klockor, men deras mest kända serie är förmodligen den som kallas "Max Bill".
Max Bill var alltså en designer som studerade vid konst- och designskolan Bauhaus, innan denna stängdes av nazisterna och blev ett slags mytiskt begrepp som idag används lite på slentrian som en beskrivning av saker som är enkla, nyskapande och funktionella i sin design utan för mycket krumbukter.
Omkring år 1962 nån gång designade Max Bill en massa klockor (bland annat väggur och armbandsur) åt Junghans med väldigt snygga siffror som sedan blivit en hit.
Några av designerna har sedan producerats väldigt länge och fått lite olika vidareutvecklingar med tex kronograf och dylikt, men om man ska vara purist så är inte kronograferna i Max Bill-serien designade av herr Bill utan bara inspirerade av de ursprungliga modellerna.
Här är en gammal katalogbild på några av dessa ursprungliga varianter i storlek 34 mm:
Klockan jag pratar om idag är alltså ett nyproducerat dito som mer eller mindre är samma som dessa, förutom att urverket är ett modernt ETA-verk och lite sånt. Har även för mig att de allra första originalen var i nån slags fulmetall, medan senare varianter inklusive de moderna är i stål.
Jag har alltid gillat designen på bild men när jag fick hem den så tänkte jag att den var bättre i verkligheten än på bild - tvärtom hur det brukar vara alltså.
Det jag menar är en kombination av att detaljerna är fina och att helheten är så bra. Tavlan är snyggt silvermönstrad och krökt mot kanterna vilket ger en fin effekt. Sekundvisaren och minutvisaren är böjda i spetsen ner mot tavlan. Det är små lyspasta-prickar vid 12-3-6-9. (Den svarta varianten har lyspasta i siffrorna, vilket är snyggt.) Beotten har en enkel men skarp form.
Överlag är detta en väldigt fin liten klocka, som gör allt det en klocka ska göra: se fin ut och visa tiden. Jag gillar verkligen att den är manuell och väldigt snarlik orginalutförandet, trots att den är producerad i modern tid.
Det är nånting väldigt charmigt och härligt med manuellt uppdrag och avsaknad av datumfönster, och det gör mig glad. Om du känner likadant tycker jag att du borde testa en! Hyfsade ex går för typ 350-400 euro på Ebay och nya kostar väl typ det dubbla, vilket för lite perspektiv är mindre än tex metallarmbandet eller vridringsinlägget till en Rolex.
Det var allt!
Max Bill var alltså en designer som studerade vid konst- och designskolan Bauhaus, innan denna stängdes av nazisterna och blev ett slags mytiskt begrepp som idag används lite på slentrian som en beskrivning av saker som är enkla, nyskapande och funktionella i sin design utan för mycket krumbukter.
Omkring år 1962 nån gång designade Max Bill en massa klockor (bland annat väggur och armbandsur) åt Junghans med väldigt snygga siffror som sedan blivit en hit.
Några av designerna har sedan producerats väldigt länge och fått lite olika vidareutvecklingar med tex kronograf och dylikt, men om man ska vara purist så är inte kronograferna i Max Bill-serien designade av herr Bill utan bara inspirerade av de ursprungliga modellerna.
Här är en gammal katalogbild på några av dessa ursprungliga varianter i storlek 34 mm:
Klockan jag pratar om idag är alltså ett nyproducerat dito som mer eller mindre är samma som dessa, förutom att urverket är ett modernt ETA-verk och lite sånt. Har även för mig att de allra första originalen var i nån slags fulmetall, medan senare varianter inklusive de moderna är i stål.
Jag har alltid gillat designen på bild men när jag fick hem den så tänkte jag att den var bättre i verkligheten än på bild - tvärtom hur det brukar vara alltså.
Det jag menar är en kombination av att detaljerna är fina och att helheten är så bra. Tavlan är snyggt silvermönstrad och krökt mot kanterna vilket ger en fin effekt. Sekundvisaren och minutvisaren är böjda i spetsen ner mot tavlan. Det är små lyspasta-prickar vid 12-3-6-9. (Den svarta varianten har lyspasta i siffrorna, vilket är snyggt.) Beotten har en enkel men skarp form.
Överlag är detta en väldigt fin liten klocka, som gör allt det en klocka ska göra: se fin ut och visa tiden. Jag gillar verkligen att den är manuell och väldigt snarlik orginalutförandet, trots att den är producerad i modern tid.
Det är nånting väldigt charmigt och härligt med manuellt uppdrag och avsaknad av datumfönster, och det gör mig glad. Om du känner likadant tycker jag att du borde testa en! Hyfsade ex går för typ 350-400 euro på Ebay och nya kostar väl typ det dubbla, vilket för lite perspektiv är mindre än tex metallarmbandet eller vridringsinlägget till en Rolex.
Det var allt!
Senast ändrad:
