• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Klocknöjdhet

Lolle

Brons
Premium
Det mesta har ju avhandlats här på KS så även vilken klocka folk är mest nöjd på - så jag har en liknande fråga men med en tvist.

När är ni som mest nöjda över era klockor? Antingen en enskild klocka, eller samlingen, eller intresset i sig?

Jag kan börja för att visa lite hur jag tänker i alla fall och hur det ter sig för mig. Min lycka sker i flera steg

1: När jag köper/beställer klockan i butik eller köper den fysiskt av någon privat.

2: Lyckan när jag kommer hem med lådan och skall sätta mig för att öppna och ta på mig klockan för första gången - denna lycka är föir mig den största. Jag är som ett barn på julafton och kan när jag tänker rationellt nästan skämmas för hur glad jag blir...

3: Lyckan när någon ger en komplimang över klockan alternativt stannar och pratar med mig om en specifik klocka eller intresset i sig.

4: Denna sista lycka eller glädje är kanske den skönaste känslan av lycka även om den inte är lika stor eller intensiv som vid paketöppning.

Detta är lyckan eller nöjdheten som infinner sig när jag sätter mig och reflekterar. Oftast med en bra tidning eller klockbok i handen, en bra vinyl att lyssna på och något gott att dricka. Det är dessa stunder jag påminns av glädjen jag kände tidigare och jag kan finna mig själv stå bredvid klockboxen och fingra på klockorna i nöjdhet.

Berätta gärna era reflektioner - hur ser ni på det?
 

Greven

Guld
Intressant frågeställning och ett kort svar från mig är att jag följer samma mönster när det gäller klockinköp. Lycka är ju en känsla som är kortvarig, tror forskare konstaterat att den kan ligga på sekunder upp till några minuter, för att sedan gå tillbaka. Har ingen källa på det tyvärr.

Det svåra är att vara nöjd med det man har i och med att hjärnan har en tendens att normalisera det man har köpt eller skaffat, ex en ny klocka. Tillståndet blir normalt och det är nog därför man söker sig till nya inköp som klocksamlare (eller klockflippare beroende på om man även säljer av lite av samlingen) eller vilken samlare som helst för den delen. Vi måste hitta något nytt som ger oss en lyckokänsla.
 

Urkvinnan

Platina
Jag känner mest lycka vid det där första ögonkastet. Första gången jag ser en klocka som bara är så galet tilltalande att jag bara vill ha den. Sen när jag väl köpt den känner jag mig mer nöjd/harmonisk än lycklig/euforisk.
Men jag behöver inte köpa för att känna klocklycka. Jag kan tycka att det känns lika häftigt att se en ny rolig/annorlunda/smart funktion/design på en klocka här på klocksnack och sen läsa mer eller hitta motsvarande modell på nätet och sitta och fundera på om jag ska köpa den eller inte.
 

Kejsaren

Guld
Man kan väl känna ett visst mått av nöjdhet när man funderar vilken som skall bli nästa. 16613, 5711, 116200, eller kanske 116000. Eller 1603. Eller 1675, 16750. Eller 15400. Eller sbdc001. Eller 114060 (men man vill väl ha datum). Eller 116234. Eller 47040 (min senaste ide). Eller 5513, 1680.
Eller ngt annat... Sökandet är en del av nöjet för mig.

Eller när man såg bilden på en vintage rolle @Ako postade i en tråd tidigare idag...
 
Jag tror egentligen inte på lycka i sammanhanget med klockor. Nästan iallafall. Men om jag ändå ska säga något så känner jag nog att lyckan är som störst medan man trånar och längtar efter det man just är i grepp att komma, eller just har kommit, över. Alltså precis innan eller i samband med överlämningen. Det tråkiga med materiella ting är dock att lyckan är så kortvarig. Förvisso kan man känna sig nöjd länge, men det är inte den egentliga och härliga lyckan någon längre stund.
Som exempel kan jag nämna min Aqua Terra som jag har köpt och äger sedan snart 1,5 månader. Den hade jag sökt i ett halvår, typ. Men jag har ännu inte sett den. Inget bra sätt att köpa klocka på kan jag konstatera, eftersom lyckan av att ha fångat den ju har lagt sig. Innan jag ens har den i min hand... Får hoppas att den återuppstår när jag får trä den om armen första gången för att sen övergå till en lång och skön nöjdhet.
Men klockorna är starkt beroendeframkallande så jag tror att jag ändå rätt snart kommer att längta efter nästa klocka. Olycklig? Nej, det ska jag väl förhoppningsvis inte behöva vara, men lycklig? Det vette katten.
Så därför skulle jag säga att lyckan i princip finns när den är helt ny för mig. Och som nästa steg när paketöppningen kommer och man får uppmärksamhet från klockvännerna. När den är över avtar lyckan rätt fort. Tyvärr. Det är relationerna som gör oss lyckliga. Inte de materiella tingen. Inte ens en sjukt dyr klocka.
 
Det mesta har ju avhandlats här på KS så även vilken klocka folk är mest nöjd på - så jag har en liknande fråga men med en tvist.

När är ni som mest nöjda över era klockor? Antingen en enskild klocka, eller samlingen, eller intresset i sig?

Jag kan börja för att visa lite hur jag tänker i alla fall och hur det ter sig för mig. Min lycka sker i flera steg

1: När jag köper/beställer klockan i butik eller köper den fysiskt av någon privat.

2: Lyckan när jag kommer hem med lådan och skall sätta mig för att öppna och ta på mig klockan för första gången - denna lycka är föir mig den största. Jag är som ett barn på julafton och kan när jag tänker rationellt nästan skämmas för hur glad jag blir...

3: Lyckan när någon ger en komplimang över klockan alternativt stannar och pratar med mig om en specifik klocka eller intresset i sig.

4: Denna sista lycka eller glädje är kanske den skönaste känslan av lycka även om den inte är lika stor eller intensiv som vid paketöppning.

Detta är lyckan eller nöjdheten som infinner sig när jag sätter mig och reflekterar. Oftast med en bra tidning eller klockbok i handen, en bra vinyl att lyssna på och något gott att dricka. Det är dessa stunder jag påminns av glädjen jag kände tidigare och jag kan finna mig själv stå bredvid klockboxen och fingra på klockorna i nöjdhet.

Berätta gärna era reflektioner - hur ser ni på det?

Detta stämmer iaf på mig när det gäller köp av nya (för mig) klockor.
De klockor jag ärvt ger mig dock en helt annorlunda, permanent lyckokänsla. I dem finns minnen bevarade av den person den tillhört. Även i det fall då jag ej haft möjlighet att träffa personen (min farfars farfar) finns det en känsla av samhörighet och släkthistoria i uret jag ärvt från honom.
 

sveol

Tantal
Tror den infinner sig när jag hittat nästa klocka. Då börjar jakten. Eller när dealen precis är i hamn, oavsett om jag har den i handen eller om jag behöver sitta 60 mil i bilen för att få den. Eller när posten meddelar att du har ett paket att hämta. När jag väl har klockan så är det inget roligt längre, då vill jag bara ha en annan. Normalt?
 

N.Bathes

Tantal
På ngt konstigt vis kan man ju vara som lyckligast innan man köpt klockan.... Man trånar och läser och längtar för sen går ju minuterna snabb och det är över!! Sen fortsätter njutningen i flera steg framöver!! Jag öppnar min Box när jag är alldeles ensam i huset eller lurat iväg familjen till ngt köpcentra... Vill ha tyst, ngt att dricka, sitta vid köksbordet rent & snyggt så jag kan lägga upp alla papper mm mm fint...

Nervositeten när man satt sig i bilen och är på väg till fina klockbutiken för att köpa den "där" klockan som man igentligen tycker kostar för mycket MEN som man bara måste ha för att hjärnan måste få ro ( Klockschizofreni )
Jag är sån så att jag igentligen gör bäst i att köpa den så fort så möjligt om jag har råd, istället för att våndas och brottas med mina tankar i flera månader eller år, för jag kan inte släppa det där begäret som vuxit sig fast i skallen ändå... Det återkommer då och då hela tiden.
Och självklart tänker man
Denna skall jag ha resten av livet!!!!!

Precis som med kärlek finns det olika sorters lycka och kärlek....
 

erolorhun

Tantal
Jag är nöjd med min 14060M. Köpte den i november 2010. Ingen ånger - inga dubier - inga tittar på annat. NoDate är genesis, index och paragon. Det är klockan för mig.

Med det sagt... Det enda som kan ta dess plats är dess yngre motsvarighet, 114060.
 
  • Like
Reactions: PJW

FilipF

Platina
Det är jäkligt kul när man får lära andra och dela med dig av kunskapen.
Och när man tar upp en ny klocka för första gången och vet att "denna kommer jag ha länge!"
 

Kvisten

Tantal
3: Lyckan när någon ger en komplimang över klockan alternativt stannar och pratar med mig om en specifik klocka eller intresset i sig.

Kul som fan när man får en komplimang eller när någon visar genuint intresse för min klocka. Men det är sällan det händer när jag bär en riktigt spännande pjäs (typ en wwII-kronograf). Det händer nästan enbart när jag har på mig någonting som SER dyrt ut. I övrigt brukar folk reagera konstigt när jag kommenterar deras klockor. Som senast när jag var i en mobilbutik i Italien för ett glasbyte. Killen gjorde bytet framför mig, och han hade en tidig Speedy pro på armen. Jag började småprata med honom (jag satt och kollade på honom i typ 10 minuter när han pillade på min mobil) och kommenterade klockan. Gav honom en komplimang. Han svarade "eh... grazie" och drog undan armen, sen blev det awkward.
 

N.Bathes

Tantal
Kul som fan när man får en komplimang eller när någon visar genuint intresse för min klocka. Men det är sällan det händer när jag bär en riktigt spännande pjäs (typ en wwII-kronograf). Det händer nästan enbart när jag har på mig någonting som SER dyrt ut. I övrigt brukar folk reagera konstigt när jag kommenterar deras klockor. Som senast när jag var i en mobilbutik i Italien för ett glasbyte. Killen gjorde bytet framför mig, och han hade en tidig Speedy pro på armen. Jag började småprata med honom (jag satt och kollade på honom i typ 10 minuter när han pillade på min mobil) och kommenterade klockan. Gav honom en komplimang. Han svarade "eh... grazie" och drog undan armen, sen blev det awkward.
Han var väl ingen klockentusiast tydligen....
Eller bara dålig på engelska som många där, annars vill man ju snacka ngn minut?.....
 

Kvisten

Tantal
Han var väl ingen klockentusiast tydligen....
Eller bara dålig på engelska som många där, annars vill man ju snacka ngn minut?.....
Efter att efter det ha bott i Italien under en viss tid insåg jag att han förmodligen inte är någon klockentusiast. Det är snarare så att han fått klockan av typ pappa/mamma eller ärvt den. Träffade sedan väldigt många med fina klockor som inte alls var intresserade av klockor annat än att bara ha en klocka. Italienare köper normalt finare saker utan att för den delen vara entusiaster. Har aldrig träffat så många personer som har en standardlön (dvs inte är rika) men som ändå har äkta LV-väskor när de ska ut och resa och dyra klockor/brillor etc. De köper dessa saker sällan men när de väl gör det så köper de kvalitet. Det ligger i deras blod antar jag :)
 
För mig är det jakten, att hitta det där klippet som gör att man känner att nu fan fick jag något till ett bra pris, schyst deal eller vad man ska säga. Dock har jag insett att på samma sätt som jakten är det roliga så är vinsten inte i närheten av lika rolig och man känner något som närmast kan liknas vid tomheten efter att man smygit hem efter en vild natt med krogragget. Visst, en pinne i boken men vete fan om man är så jäkla mycket lyckligare efter. Jag har också en tendens att störa mig på saker som kanske andra skiter i. En obetydlig repa, sitter för hårt/löst osv. Sjukt irriterande men känner att lägger man 20 tkr och uppåt på något så vill jag att det ska vara spotless. Svårt att kombinera med buggar och bra dealar bara. Lol
 

Lolle

Brons
Premium
För mig är det jakten, att hitta det där klippet som gör att man känner att nu fan fick jag något till ett bra pris, schyst deal eller vad man ska säga. Dock har jag insett att på samma sätt som jakten är det roliga så är vinsten inte i närheten av lika rolig och man känner något som närmast kan liknas vid tomheten efter att man smygit hem efter en vild natt med krogragget. Visst, en pinne i boken men vete fan om man är så jäkla mycket lyckligare efter. Jag har också en tendens att störa mig på saker som kanske andra skiter i. En obetydlig repa, sitter för hårt/löst osv. Sjukt irriterande men känner att lägger man 20 tkr och uppåt på något så vill jag att det ska vara spotless. Svårt att kombinera med buggar och bra dealar bara. Lol

Ja det där kan jag tyvärr känna igen - båda känslorna/delarna.

Att jag läser på, söker, letar och nästan omedelbart efter köpet så är jag ändå inte helt nöjd - eller njae jag är nöjd men ändå helt öppen för att leta annat igen.

Samma sak med petigheten, värst är dock när det är jag själv som klantat mig eller skadat den. Jag välte en öppen klockbox till följden att länken på en vanlig Certina vart repad - stör mg än idag flera år senare på det trots att ingen annan tänker på repan om de ser klocka ...
 
Ja det där kan jag tyvärr känna igen - båda känslorna/delarna.

Att jag läser på, söker, letar och nästan omedelbart efter köpet så är jag ändå inte helt nöjd - eller njae jag är nöjd men ändå helt öppen för att leta annat igen.

Samma sak med petigheten, värst är dock när det är jag själv som klantat mig eller skadat den. Jag välte en öppen klockbox till följden att länken på en vanlig Certina vart repad - stör mg än idag flera år senare på det trots att ingen annan tänker på repan om de ser klocka ...
Oj oj vad jag känner igen mig. Råkade chippa glaset på en tw Steel och var inte mig själv på hela helgen.

Just nu nojar jag mig över min nya speedmaster som måste ruckas. Sådant kan göra mig sömnlös. Fan, varför kunde man inte bara samla på mynt eller frimärken?
 
Topp