Jag har införskaffat en för mig ny dinka, en kvartsklocka, Girard Perregaux Laureato av första generation. Jag tänkte köra en liten historielektion som förklarar lite av bakgrunden till klockan jag pressenterar. Det här är den första schweiziska kvartsklockan jag köper vid sidan av en mängd Swatch som florerat hos mig.
Kvartsklockan – Naturvetenskap
Kvartsklockan uppfanns 1927, men var då så stor att man behövde en lastbil för att flytta på den. Givetvis var det i militära applikationer tekniken utvecklades för. Under andra världskriget användes kvartskristallernas svängning som radiofrekvensstandarder i kommunikationssyften. Efter kriget kom visionära personer att se möjligheter med att kombinera den nya mikroelektroniken och kristallsvängningarna till att krympa ner storleken på kvartsklockan från rumsstorlek ner till att passa handleden.
Enkelt förklarat fungerar kvarts så här. Materialet kvarts (en mineral bestående av kiseldioxid, SiO2) har en egenskap att dra ihop sig vid påförande av en elektrisk spänning och sedan expandera tillbaka när impulsen försvinner. Detta utnyttjar man till att skapa en vibration till den oscillerande rörelse som behövs för tidhållning i en klocka (jmf med pendeln i en golvklocka, balanshjulet i en mekanisk armbandsur).
Saxat från Wikipedia: Kvartskristallens funktion
"Kvarts har piezoelektriska egenskaper. Det innebär att om man utsätter en kvartskristall för elektrisk spänning så deformeras den, och omvänt, om den deformeras så genererar den en elektrisk spänning. Kvartskristallen är utformad så att den lätt kan vibrera med en viss frekvens (vanligtvis 32 768 Hz i ur). Konstruktionen är alltså resonant.
Kortfattad förklaring av förfarandet: Klockans processor ger kristallen en spänningspuls så att den deformeras och börjar vibrera. För att vibrationen ska fortsätta måste det kontinuerligt tillföras pulser i takt med kristallens vibration. Detta sker genom återkoppling av kristallens utsignal till processorn. Det kan liknas vid en gunga som knuffas till för att gungan inte ska stanna.
Processorn räknar pulserna från kristallen, och efter 32 768 pulser har det gått en sekund. Att man har valt det till synes märkliga talet 32 768 har sin förklaring i att processorn räknar binärt och att 32 768 = 215. Man skulle i princip kunna välja andra potenser av 2, t ex 214 = 16 384 eller 216 = 65 536, men man måste också ta praktiska hänsyn till kristallens dimensioner för olika frekvenser m.m, och då visar sig 32 768 Hz vara en lämplig kompromiss."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvartsur
Kvartsurets stämgaffelform
En bra pedagogisk video!
https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=o8YUM2Y2vvY
Kvartsklockans historia
Det går inte riktigt uppge någon som uppfinnare av kvartsklockan utan det är olika forskare och uppfinnare som genom kombinera olika tekniker och uppfinningar utvecklat tekniken;
Pierre Curie (fransman, känd för forskningen kring radioaktivitet tillsammans med sin fru Marie) som på 1800-talet upptäckte kristallens förmåga till vibrera/svängningar vid tillsatt spänning.
Kanadensaren Warren Marrison som 1927 tillverkade den första kvartsklockan. Han arbetade hos Bell med framtagning av frekvensstandarder som han utvecklade vidare till en väldigt stor men noggrann klocka styrd av kristallernas svängningar. Dessa klockor utvecklades på fyrtiotalet och fanns runt om i världen i laboratorier för tidshållare och ersatte de tidigare mekaniska.
Kvartsklockan till vänster
Den första schweiziska kartsklockan: Schweizaren Max Hetzel som arbetade hos Bulova utvecklade den första akustiska frekvensstyrda klockan. En stämgaffel ersatte balanshjulet i urverket för tidhållningen. Dessa Bulova Accutron armbandsur introducerades för marknaden 1960. Stämgaffel klockan är en typ av elektromekanisk klocka som använder en stämgaffel med en exakt frekvens (oftast 360 hertz) för att driva en mekanisk klocka. Uppgiften att konvertera elektroniskt pulserande vibrationer i roterande rörelse sker via två små juvelprydda fingrar, så kallade spärrhakar.
Kvartsklocke-upprustningen!
För drygt fyra decennier sedan producerade schweizarna ca 50 miljoner klockor om året, alla mekaniska. Sedan kom kvartskrisen. Eller Kvartsrevolutionen som Japaner och Amerikanerna valde att kalla den!
Efter det att Bulova lyckats relativt väl med sin Accutron startade en kapprustning inom klockindustrin. Japaner vs Amerikaner tillsammans med Fransmän vs Schweiz tävlade mot klockan (ursäkta ordvitsen!) att först få fram en fungerande kvartsarmbandsur.
Japan: Seiko introducerar sin Quartz Astron, den 25 dec 1969.
Usa: Maj 1970, Hamilton presenterar sin Pulsar, en elektronisk digital kvartsklocka. Den hade röda lysande LED siffror som tändes med en knapp. Tyvärr var resultatet klart bristfällig med mycket dålig batteritid (två månader?). Varumärket Pulsar säljs senare till Seiko i Japan.
Schweiz - utvecklar det moderna kvartsverket
Efter Bulovas framgång med Accutronen startas år 1962 ett gemensamt projekt, Centre Electronique Horloger (CEH) för att utveckla tekniken för armbandsur. Detta var bla Ebauche SA, Le Coultre, Mido, Omega, Rolex and Tissot med fler!
Girard Perregaux (GP) väljer att inte liera sig med gruppen utan arbetar självständigt och arbetar tillsammans med amerikanska Motorola, som var ett rent elektronikföretag och hade inte något med klockindustrin att göra sedan tidigare.
Vid Basel utställningen i mars 1970 släpper både CHE sin Ebauches SA Beta 21 i flertalet versioner (bland annat Omega Electroquartz) och Girard Perregaux sin Elcron. Bägge verken arbetade med frekvensen 8,192 Hz.
Året därpå återkom dock Girard Perregaux med ett nytt verk: GP 350 som hade frekvensen 32,768 Hz som sedermera skulle bli den universella standarden hos alla armbandstillverkare och är så än i dag. Motorola utvecklade IC-krets/processor till verket. Motorolas processor i GP-350 var så kompakt och avancerad att den motsvarade 300 tranistorer på bara en yta av 5mm2 och förbrukade bara 4 uA och medförde en avsevärd längre batteritid än tidigare möjligt. Verkets felgång var teoretiskt en minut per år (! = eller 0,164 sek/dygn). GP var de första som lyckades få sitt kvartsverk Chronometercertifierad från institutet i Neuchâtel, detta skedde 1972.
Kalibern blev en enorm framgång både hos GP som verk åt andra tillverkare som Jaeger Le Cultre mf. och blev även normen för kvartsur som alla försökte efterleva och kopiera. GP 350 tillverkades fram till 1976 innan det ersattes ännu bättre kvartsverk från Girard Perregaux. GP utvecklade och tillverkade kvartsverk fram till 1984 innan man återgick helt till mekaniska klockor med undantag för jubileumsmodeller som senare framtagits.
Läs mer intressant kvartshistoria här;http://invention.smithsonian.org/centerpieces/quartz/index.html
Girard Perregaux Laureato
För att fira framgången med verket ville man ta fram en helt ny klocka. En Italiensk AD hade efterlyst en sportig lite elegantare klocka (låter nästan som historien bakom Audemars Piguets Royal Oak!). Girard Perregauxs svar blev deras Laureato. Laureato var en tunn och smidig modern klocka som skilde sig mycket från traditionell klockdesign. Den hade en polerad octagonal glasring, annars satinerad borstning och länken var integrerad med boetten. Likheterna med Royal Oaken är många och flera källor uppger Gerald Genta som designer men det tvivlar jag på. GP borde ha spunnit vidare på detta om så var fallet tycker jag. Vad som är roligt är att Royal Oaken kom 1972, Laureato 1975 och Patek Philip Nautilus kom 1976. Så inte helt otroligt att Laureatons design var inspirerad av RO, men den kom ändå innan Nautilusen!
Namnet Laureato betyder "Student" och var något av en hyllning även till filmen "The Graduate" (Mandomsprovet på svenska) med Dustin Hoffman från 1967. Klockan blev sedemera en populär studentpresent i Italien.
Första Laureato kom bara i kvarts. 1984 kom en första face lift där man även bytte ut verket mot ett inhouse automatverk, Ref 8010 som är riktigt fin.
Laureato finns än i dag som modell och är vanligast som kronografer, men finns även i fler versioner.
Min klocka!
Så till min klocka som jag lyckades ropa hem från Ebay i Italien (var annars!). Klockan mäter ca 35mm (enligt spec 36mm!?) och 7,8 mm tjock. Den bäres fint och lite större likt en Royal Oak pga integrerade länken. Väldigt skön på armen och elegant. Jag tycker det var kul att den har vit urtavla (då min RO Jumbo har mörk tavla). Tavlan har ett "pyramid"-mönster som ger liv och djup.
Lite bilder!
Fortsättning i del 2, handledsbilder (då jag inte får ladda upp fler bilder i inlägget)!
https://klocksnack.se/threads/kvartsskolan-–-samt-en-pionjär-girard-perregaux-laureato-del-2-2.33656/
Kvartsklockan – Naturvetenskap
Kvartsklockan uppfanns 1927, men var då så stor att man behövde en lastbil för att flytta på den. Givetvis var det i militära applikationer tekniken utvecklades för. Under andra världskriget användes kvartskristallernas svängning som radiofrekvensstandarder i kommunikationssyften. Efter kriget kom visionära personer att se möjligheter med att kombinera den nya mikroelektroniken och kristallsvängningarna till att krympa ner storleken på kvartsklockan från rumsstorlek ner till att passa handleden.
Enkelt förklarat fungerar kvarts så här. Materialet kvarts (en mineral bestående av kiseldioxid, SiO2) har en egenskap att dra ihop sig vid påförande av en elektrisk spänning och sedan expandera tillbaka när impulsen försvinner. Detta utnyttjar man till att skapa en vibration till den oscillerande rörelse som behövs för tidhållning i en klocka (jmf med pendeln i en golvklocka, balanshjulet i en mekanisk armbandsur).
Saxat från Wikipedia: Kvartskristallens funktion
"Kvarts har piezoelektriska egenskaper. Det innebär att om man utsätter en kvartskristall för elektrisk spänning så deformeras den, och omvänt, om den deformeras så genererar den en elektrisk spänning. Kvartskristallen är utformad så att den lätt kan vibrera med en viss frekvens (vanligtvis 32 768 Hz i ur). Konstruktionen är alltså resonant.
Kortfattad förklaring av förfarandet: Klockans processor ger kristallen en spänningspuls så att den deformeras och börjar vibrera. För att vibrationen ska fortsätta måste det kontinuerligt tillföras pulser i takt med kristallens vibration. Detta sker genom återkoppling av kristallens utsignal till processorn. Det kan liknas vid en gunga som knuffas till för att gungan inte ska stanna.
Processorn räknar pulserna från kristallen, och efter 32 768 pulser har det gått en sekund. Att man har valt det till synes märkliga talet 32 768 har sin förklaring i att processorn räknar binärt och att 32 768 = 215. Man skulle i princip kunna välja andra potenser av 2, t ex 214 = 16 384 eller 216 = 65 536, men man måste också ta praktiska hänsyn till kristallens dimensioner för olika frekvenser m.m, och då visar sig 32 768 Hz vara en lämplig kompromiss."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvartsur
Kvartsurets stämgaffelform
En bra pedagogisk video!
https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=o8YUM2Y2vvY
Kvartsklockans historia
Det går inte riktigt uppge någon som uppfinnare av kvartsklockan utan det är olika forskare och uppfinnare som genom kombinera olika tekniker och uppfinningar utvecklat tekniken;
Pierre Curie (fransman, känd för forskningen kring radioaktivitet tillsammans med sin fru Marie) som på 1800-talet upptäckte kristallens förmåga till vibrera/svängningar vid tillsatt spänning.
Kanadensaren Warren Marrison som 1927 tillverkade den första kvartsklockan. Han arbetade hos Bell med framtagning av frekvensstandarder som han utvecklade vidare till en väldigt stor men noggrann klocka styrd av kristallernas svängningar. Dessa klockor utvecklades på fyrtiotalet och fanns runt om i världen i laboratorier för tidshållare och ersatte de tidigare mekaniska.
Kvartsklockan till vänster
Den första schweiziska kartsklockan: Schweizaren Max Hetzel som arbetade hos Bulova utvecklade den första akustiska frekvensstyrda klockan. En stämgaffel ersatte balanshjulet i urverket för tidhållningen. Dessa Bulova Accutron armbandsur introducerades för marknaden 1960. Stämgaffel klockan är en typ av elektromekanisk klocka som använder en stämgaffel med en exakt frekvens (oftast 360 hertz) för att driva en mekanisk klocka. Uppgiften att konvertera elektroniskt pulserande vibrationer i roterande rörelse sker via två små juvelprydda fingrar, så kallade spärrhakar.
Kvartsklocke-upprustningen!
För drygt fyra decennier sedan producerade schweizarna ca 50 miljoner klockor om året, alla mekaniska. Sedan kom kvartskrisen. Eller Kvartsrevolutionen som Japaner och Amerikanerna valde att kalla den!
Efter det att Bulova lyckats relativt väl med sin Accutron startade en kapprustning inom klockindustrin. Japaner vs Amerikaner tillsammans med Fransmän vs Schweiz tävlade mot klockan (ursäkta ordvitsen!) att först få fram en fungerande kvartsarmbandsur.
Japan: Seiko introducerar sin Quartz Astron, den 25 dec 1969.
Usa: Maj 1970, Hamilton presenterar sin Pulsar, en elektronisk digital kvartsklocka. Den hade röda lysande LED siffror som tändes med en knapp. Tyvärr var resultatet klart bristfällig med mycket dålig batteritid (två månader?). Varumärket Pulsar säljs senare till Seiko i Japan.
Schweiz - utvecklar det moderna kvartsverket
Efter Bulovas framgång med Accutronen startas år 1962 ett gemensamt projekt, Centre Electronique Horloger (CEH) för att utveckla tekniken för armbandsur. Detta var bla Ebauche SA, Le Coultre, Mido, Omega, Rolex and Tissot med fler!
Girard Perregaux (GP) väljer att inte liera sig med gruppen utan arbetar självständigt och arbetar tillsammans med amerikanska Motorola, som var ett rent elektronikföretag och hade inte något med klockindustrin att göra sedan tidigare.
Vid Basel utställningen i mars 1970 släpper både CHE sin Ebauches SA Beta 21 i flertalet versioner (bland annat Omega Electroquartz) och Girard Perregaux sin Elcron. Bägge verken arbetade med frekvensen 8,192 Hz.
Året därpå återkom dock Girard Perregaux med ett nytt verk: GP 350 som hade frekvensen 32,768 Hz som sedermera skulle bli den universella standarden hos alla armbandstillverkare och är så än i dag. Motorola utvecklade IC-krets/processor till verket. Motorolas processor i GP-350 var så kompakt och avancerad att den motsvarade 300 tranistorer på bara en yta av 5mm2 och förbrukade bara 4 uA och medförde en avsevärd längre batteritid än tidigare möjligt. Verkets felgång var teoretiskt en minut per år (! = eller 0,164 sek/dygn). GP var de första som lyckades få sitt kvartsverk Chronometercertifierad från institutet i Neuchâtel, detta skedde 1972.
Kalibern blev en enorm framgång både hos GP som verk åt andra tillverkare som Jaeger Le Cultre mf. och blev även normen för kvartsur som alla försökte efterleva och kopiera. GP 350 tillverkades fram till 1976 innan det ersattes ännu bättre kvartsverk från Girard Perregaux. GP utvecklade och tillverkade kvartsverk fram till 1984 innan man återgick helt till mekaniska klockor med undantag för jubileumsmodeller som senare framtagits.
Läs mer intressant kvartshistoria här;http://invention.smithsonian.org/centerpieces/quartz/index.html
Girard Perregaux Laureato
För att fira framgången med verket ville man ta fram en helt ny klocka. En Italiensk AD hade efterlyst en sportig lite elegantare klocka (låter nästan som historien bakom Audemars Piguets Royal Oak!). Girard Perregauxs svar blev deras Laureato. Laureato var en tunn och smidig modern klocka som skilde sig mycket från traditionell klockdesign. Den hade en polerad octagonal glasring, annars satinerad borstning och länken var integrerad med boetten. Likheterna med Royal Oaken är många och flera källor uppger Gerald Genta som designer men det tvivlar jag på. GP borde ha spunnit vidare på detta om så var fallet tycker jag. Vad som är roligt är att Royal Oaken kom 1972, Laureato 1975 och Patek Philip Nautilus kom 1976. Så inte helt otroligt att Laureatons design var inspirerad av RO, men den kom ändå innan Nautilusen!
Namnet Laureato betyder "Student" och var något av en hyllning även till filmen "The Graduate" (Mandomsprovet på svenska) med Dustin Hoffman från 1967. Klockan blev sedemera en populär studentpresent i Italien.
Första Laureato kom bara i kvarts. 1984 kom en första face lift där man även bytte ut verket mot ett inhouse automatverk, Ref 8010 som är riktigt fin.
Laureato finns än i dag som modell och är vanligast som kronografer, men finns även i fler versioner.
Min klocka!
Så till min klocka som jag lyckades ropa hem från Ebay i Italien (var annars!). Klockan mäter ca 35mm (enligt spec 36mm!?) och 7,8 mm tjock. Den bäres fint och lite större likt en Royal Oak pga integrerade länken. Väldigt skön på armen och elegant. Jag tycker det var kul att den har vit urtavla (då min RO Jumbo har mörk tavla). Tavlan har ett "pyramid"-mönster som ger liv och djup.
Lite bilder!
Fortsättning i del 2, handledsbilder (då jag inte får ladda upp fler bilder i inlägget)!
https://klocksnack.se/threads/kvartsskolan-–-samt-en-pionjär-girard-perregaux-laureato-del-2-2.33656/
? Var ju flera månader sedan denna var på tal.
