Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Stor sorg. Dessutom tog ju Butch Trucks livet av sig för några månader sedan.2017-05-30
Fick lov att plocka fram den här skivan då Gregg Allman (RIP) lämnade jordelivet i lördags vid en ålder av endast 69.
Allman Brothers Band - Beginnings (1973): Frågan är om någon person har haft större betydelse för det som brukar kallas sydstatsrock än Gregg Allman? Hans roll som keyboardspelare (oftast Hammond B3), sångare och huvudsaklig låtskrivare i The Allman Brothers Band kan inte överskattas. Redan under skoltiden bildade Gregg ett antal olika band med brodern Duane. Deras vägar skildes åt efter skolan men man återförenades i slutet av 60- talet i ett par mindre framgångsrika band. 1969 såg The Allman Brothers Band dagens ljus och blev en omedelbar framgång med sin blandning av sydstatsrock, blues och country, oftast med långa jamsessioner under konserterna. Greggs orgel tillsamans med Duanes och Dicky Betts gitarrer bildade ett sound som många har försökt efterlikna.
Första skivan, som bara bar bandets namn, gavs ut i slutet av 1969. Efterföljaren, Idlewild South, kom 1970. Ingen av skivorna sålde något vidare, men konserterna var alltid utsålda till sista plats. Man spelade över 300 konserter per år och dessutom hann Duane Allman göra sig ett namn som "session" musiker, inte minst pga sin slide guitar på Eric Claptons monsterhit Layla. Framgångarna på konserterna fick skivbolaget att nästa gång satsa på en liveskiva, nämligen At Fillmore East som gavs ut i början av 1971. Den fick lysande recensioner, sålde multum och har av många klassats som en av dom bästa liveskivor som givits ut. Det som redan tidigare hade varit ett hektiskt liv blev med dom kommersiella framgångarna ännu mera hektiskt. Droger kom in i bilden och luften gick nästan ur bandet när Duane Allman omkom i en motorcykelolycka i slutet av 1971. Man tog sig dock samman och färdigställde en tredje studioskiva, Eat a Peach, som släpptes i början av 1972. Studioskiva förresten, visst den innehöll ett antal nya studiospår, men merparten bestod av liveinspelningar från tiden när Duane Allman fortfarande levde. Lite senare det året omkom bassisten Berry Oakley också i en motorcykelolycka, bara tre kvarter ifrån det ställe där Duane hade dött.
Dagens skiva är en återutgivning av Allman Brothers två första studioskivor på en CD och innehåller definitivt deras bästa låtar. En självklar skiva i varje samling, givetvis tillsammans med liveskivan At Fillmore East.
Enjoy "the great gig in the sky" Gregg ...
Sitter och lyssnar igenom skivan nu, precis min smak! Man tackar för det tipset.2017-06-06
Lite helt ny sydstatsrock på nationaldagen kanske ...?
Steel Woods - Straw in the Wind (2017): Säger man sydstatsrock tänker väl dom flesta på klassiska band som Lynyrd Skynyrd, Allman Brothers, Molly Hatchet med flera, men det finns också ett antal riktigt bra nya band som spelar den här typen av musik. Här kan t ex nämnas Blackberry Smoke och Whiskey Myers, men nu kan vi även addera Steel Woods till den listan.
Det är inte ofta som jag snubblar över en debutskiva som är så helgjuten som den här. Klassisk sydstatsrock med bra variation mellan tillbakalutad country, blues och lite tuffare rock. Mycket bra texter också, som på stiltypiskt vis berättar historier om den hårt arbetande lille mannens vedermödor. Skivan riktigt doftar av träsken i Mississippis delta, böljande majsfält och mammas hembakade. Låt oss hoppas på många fler skivor som den här från Steel Woods ...
Sitter och lyssnar igenom skivan nu, precis min smak! Man tackar för det tipset.
Efter att ha läst igenom tråden kom jag och tänka på en sak som hände förra året, min far har också alltid älskat musik och haft massvis av skivor(långt ifrån 5 000+ dock), men efter att vi flyttade så glömde han av att plocka upp dem igen, så en dag när mor skulle till tippen och slänga lite skräp så fick hon med sig skivorna av misstag och slängde alla pappas skivor Sorry för OT men det håller ju ämnet lite i alla fall.
Haha ja faktiskt Men han blev inte glad, det var ju skivor från när han var ung också så det gjorde nog ont, men men det var ett ärligt misstag av min mor.
Är dom fortfarande gifta? Giltigt skäl för skilsmässa ...
Spännande! Ska def kollas upp, trevligt med nya inslag som iaf jag aldrig hört talas om2017-08-08
Dags för en annan av mina favoriter, från ett band som knappast någon av er ens har hört talas om. Ni har helt klart missat något ...
Timothy Pure - Island of the Misfit Toys (1999)
Bandet är ifrån Georgia USA och spelar en mycket melodisk progresiv rock. Musiken har drag av sena Pink Floyd och dom sista skivorna Genesis gjorde med Peter Gabriel, men utan att på något sätt kopiera. Första skivan, The Fabric of Betrayal, gavs ut 1995. Den efterföljande Blood of the Berry, som är ett konceptalbum om dom uppoffringar man gör för kärlek, landade på skivdiskarna 1997.
Det för oss fram till dagens skiva. Island of the Misfit Toys är också ett konceptalbum, men om dom problem vi brottas med i dagens samhälle. Det som gör den lite speciell är att texterna handlar om hur barn förhåller sig till varandra på en lekplats, men det kunde lika gärna ha varit vuxna på en arbetsplats och dom olika roller vi medvetet eller omedvetet spelar. Mycket bra texter som leder till eftertanke. När sen musiken är bedövande vacker och produktionen perfekt är det inte konstigt att skivan har blivit en av mina favoriter.
Det finns väldigt lite information om Timothy Pure på nätet, så jag misstänker tyvärr att bandet inte längre är aktivt. Det ska dock finnas en fjärde skiva från 2005, Bones of Ghosts, men den har jag inte hört och har ingen åsikt om. Har däremot dom första tre och alla är riktigt bra, men Island of the Misfit Toys är den absoluta höjdpunkten.