Jag måste bara ställa frågan, hur känns det att sälja en klocka egentligen?
Jag förstår ju rent intellektuellt att det för de flesta finns en gräns för hur stor del av sitt kapital man kan binda i klockor, och att om man vill byta upp eller bara byta ut så kan man vara nödd och tvungen att göra sig av med en av de klockor man har i sin ägo.
Känslomässigt däremot är det för mig totalt obegripligt. Jag har i o f s inte några alltför dyra klockor eller särskilt dyr smak men om någon kommit och sagt att jag behövt sälja en av mina klockor, som alla har en historia, för att kunna köpa en ny hade det troligtvis känts som att sälja ett barn, eller åtminstone hugga av sig ett finger. (Eller kanske inte riktigt så illa, men jag tror ni fattar vad jag menar.)
Så frågan, eller frågorna, är;
1 vad har ni för relation till era klockor?
2 hur känns det att sälja en klocka?
Jag förstår ju rent intellektuellt att det för de flesta finns en gräns för hur stor del av sitt kapital man kan binda i klockor, och att om man vill byta upp eller bara byta ut så kan man vara nödd och tvungen att göra sig av med en av de klockor man har i sin ägo.
Känslomässigt däremot är det för mig totalt obegripligt. Jag har i o f s inte några alltför dyra klockor eller särskilt dyr smak men om någon kommit och sagt att jag behövt sälja en av mina klockor, som alla har en historia, för att kunna köpa en ny hade det troligtvis känts som att sälja ett barn, eller åtminstone hugga av sig ett finger. (Eller kanske inte riktigt så illa, men jag tror ni fattar vad jag menar.)
Så frågan, eller frågorna, är;
1 vad har ni för relation till era klockor?
2 hur känns det att sälja en klocka?
