Exakt när mitt klockintresse startade, det kommer jag inte ihåg - förutom att det fick sig en rejäl nytändning när jag upptäckte Klocksnack... Min första klocka kommer jag dock ihåg. Det var en liten, hyfsad billig tre-handare med datum som jag drog upp varje dag. Jag gissar att jag fick den när 70-talet drog sina sista skälvande andetag.
Som barn var jag ute och lekte hela dagarna - i alla fall så minns jag det så... Jag lekte åtminstone fram till det klockslag som mina föräldrar hade sagt till mig att vara hemma. Fast när jag var ute och lekte så ville jag inte åka hem för att äta middag, gå och lägga mig eller göra andra saker som föräldrarna tyckte. Då kom jag och min kompis på den smått genialiska idén att vrida klockan tillbaka - i princip så gick det ju att bestämma hur mycket extra lektid man fick innan hemgång. Kanske visste mina föräldrar att jag inte bar på en Rolex eftersom det verkade vara en fungerade ursäkt.. det där att skylla på att klockan gick fel när jag kom hem för sent.
Hur gör barnen idag när de skall försöka lura föräldrarna när de kommer hem för sent? Att batteriet i mobilen dog? Hmm, de har säkert kommit på en bra metod skulle jag tro.
Hur som helst, en kall men solig lördagsmorgon i oktober någon gång i mitten av 80-talet så hjälpte jag mina föräldrar att köra in ved till huset. Plötsligt så märker jag att en spindel kryper på min hand och slinker in under tröjan. Jag gillar inte spindlar. Jag gillar verkligen inte gillar spindlar. Så i panik tar jag ett vedträ och slår ett välriktat och dödande slag mot spindeln under min tröja.
Krasch.

Aj då. Det där ljudet lät ju precis som ett plexiglas på en klocka som gick sönder... Jag drar upp tröjärmen och ser att det inte bara var spindeln som dog utan även min fina klocka hade sagt sitt sista tick. Eller tack.
I över 30 år har klockan varit borta. Men så en dag när jag var hemma hos mina föräldrar och gick igenom gamla lådor på deras vind så låg den där - min vedträdsavrättade barndomsklocka. Stendöd och med sprucket plexi och en charmigt sliten boett.
Klockan är en Tevo, ett tyskt märke från Joseph Tschuy-Vogt SA. Tavlan är härligt 70-talsbrun med vita breguet-siffror och svärd-visare. Men klockan är död. Vad gör jag?
Tack vare Klocksnack och GTG så kom jag i kontakt med en urmakare-in-training. @Daniel Mathisen ville ta sig an klockan för att se om det gick att sparka liv i verket. Sagt och gjort, klockan skickades iväg till Motala på återupplivningsförsök.
Det visade sig att verket var torrt som fnöske och fjädern i klockan var helt av. En ny fjäder beställdes, verket servades och Daniel trimmade in verket. Så här såg det ut på Daniels arbetsbord:
Det visade sig att urverket är ett FHF 96-4, ett manuellt verk med 17 juveler, Incabloc och en frekvens av 18000 vph. FHF, Fabrique d'Horlogerie de Fontainemelon, var världens äldsta ebauché-tillverkare. Företaget startades 1793 av Isaac och David Benguerel tillsammans med Julien och Francois Humbert-Droz under namnet "Benguerel & Humbert". 1816 byggde FHF sin första fabrik och 1913 producerade FHF 1 miljon urverk.
1926 startade samarbetet Ebauches SA där FHF deltog tillsammans med ETA och ett antal andra företag. Under quartz-krisen tvingades Ebauches SA reorganisera vilket till slut ledde till att FHF integrerades med ETA 1985.
För ett tag sedan så damp paketet med mitt 34 millimetersminne ner i brevlådan...
Orginal-plexit fick jag behålla. Jag funderade ett tag på om jag skulle låta det sitta kvar, men kom fram till att jag skulle nog använda klocka oftare om jag satte i ett nytt plexi.
Klockan går numera bra och jag hoppas att den skall kunna ticka vidare fram tills dess att något av mina barn kommer tycka att det där med klockor är ganska kul. Då får den vandra vidare till nästa generation.
Här kommer lite fler bilder på min barndomsklocka sittandes på ett relativt tidsenligt NOS perlon från Eulit. Och nej, jag lade inte denna tråd i vintage eftersom jag vägrar att se mig själv som vintage

Som barn var jag ute och lekte hela dagarna - i alla fall så minns jag det så... Jag lekte åtminstone fram till det klockslag som mina föräldrar hade sagt till mig att vara hemma. Fast när jag var ute och lekte så ville jag inte åka hem för att äta middag, gå och lägga mig eller göra andra saker som föräldrarna tyckte. Då kom jag och min kompis på den smått genialiska idén att vrida klockan tillbaka - i princip så gick det ju att bestämma hur mycket extra lektid man fick innan hemgång. Kanske visste mina föräldrar att jag inte bar på en Rolex eftersom det verkade vara en fungerade ursäkt.. det där att skylla på att klockan gick fel när jag kom hem för sent.
Hur gör barnen idag när de skall försöka lura föräldrarna när de kommer hem för sent? Att batteriet i mobilen dog? Hmm, de har säkert kommit på en bra metod skulle jag tro.
Hur som helst, en kall men solig lördagsmorgon i oktober någon gång i mitten av 80-talet så hjälpte jag mina föräldrar att köra in ved till huset. Plötsligt så märker jag att en spindel kryper på min hand och slinker in under tröjan. Jag gillar inte spindlar. Jag gillar verkligen inte gillar spindlar. Så i panik tar jag ett vedträ och slår ett välriktat och dödande slag mot spindeln under min tröja.
Krasch.

Aj då. Det där ljudet lät ju precis som ett plexiglas på en klocka som gick sönder... Jag drar upp tröjärmen och ser att det inte bara var spindeln som dog utan även min fina klocka hade sagt sitt sista tick. Eller tack.
I över 30 år har klockan varit borta. Men så en dag när jag var hemma hos mina föräldrar och gick igenom gamla lådor på deras vind så låg den där - min vedträdsavrättade barndomsklocka. Stendöd och med sprucket plexi och en charmigt sliten boett.
Klockan är en Tevo, ett tyskt märke från Joseph Tschuy-Vogt SA. Tavlan är härligt 70-talsbrun med vita breguet-siffror och svärd-visare. Men klockan är död. Vad gör jag?
Tack vare Klocksnack och GTG så kom jag i kontakt med en urmakare-in-training. @Daniel Mathisen ville ta sig an klockan för att se om det gick att sparka liv i verket. Sagt och gjort, klockan skickades iväg till Motala på återupplivningsförsök.
Det visade sig att verket var torrt som fnöske och fjädern i klockan var helt av. En ny fjäder beställdes, verket servades och Daniel trimmade in verket. Så här såg det ut på Daniels arbetsbord:
Det visade sig att urverket är ett FHF 96-4, ett manuellt verk med 17 juveler, Incabloc och en frekvens av 18000 vph. FHF, Fabrique d'Horlogerie de Fontainemelon, var världens äldsta ebauché-tillverkare. Företaget startades 1793 av Isaac och David Benguerel tillsammans med Julien och Francois Humbert-Droz under namnet "Benguerel & Humbert". 1816 byggde FHF sin första fabrik och 1913 producerade FHF 1 miljon urverk.
1926 startade samarbetet Ebauches SA där FHF deltog tillsammans med ETA och ett antal andra företag. Under quartz-krisen tvingades Ebauches SA reorganisera vilket till slut ledde till att FHF integrerades med ETA 1985.
För ett tag sedan så damp paketet med mitt 34 millimetersminne ner i brevlådan...
Orginal-plexit fick jag behålla. Jag funderade ett tag på om jag skulle låta det sitta kvar, men kom fram till att jag skulle nog använda klocka oftare om jag satte i ett nytt plexi.
Klockan går numera bra och jag hoppas att den skall kunna ticka vidare fram tills dess att något av mina barn kommer tycka att det där med klockor är ganska kul. Då får den vandra vidare till nästa generation.
Här kommer lite fler bilder på min barndomsklocka sittandes på ett relativt tidsenligt NOS perlon från Eulit. Och nej, jag lade inte denna tråd i vintage eftersom jag vägrar att se mig själv som vintage
