Här kommer en försenad paketöppning som kanske är mer kuriosa än stor horologi. Det var i verkligheten ett tag sen jag ”paketöppnade” klockan ifråga men av alla möjliga orsaker så fick jag inte postat denna då. Men men, bättre sent än aldrig. Det handlar om ett klockmärke som i sig kanske inte är så spännande men som i sin koppling till mitt andra stora intresse är desto roligare, Rodania är nämligen ett märke som är intensivt förknippat med cykelsporten i Belgien. Och nu när våren är kommen har det varit högtidsstunder för alla cykel-fans. Långt mer spännande än det där stora loppet i Frankrike i Juli är nämligen den serie av endags-lopp, så kallade klassiker, som utspelat sig framförallt i Flandern nu i Mars och April. I denna den holländsk-talande delen av Belgien är det ingen sport förutom fotbollen som kan mäta sig med cykeln i popularitet och det allra viktigaste för belgarna är klassikerna. En stor vinnare här hamnar nånstans i hjältestatus i paritet med en Vasaloppsvinnare från Mora eller en hockeyhjälte i Leksand.
Veckan innan påsk åkte jag ner till Flandern för att med vänner uppleva Ronde van Vlaanderen och Paris-Roubaix, de två mest prestigeladdade loppen, på plats och för att cykla så mycket som min illa underhållna cykelfysik tillät på de klassiska vägarna i de Flamländska Ardennerna. På ett ganska begränsat geografiskt område runt staden Oudenaarde söder om Gent finner man de kullerstensvägar och branta backar där de största loppen avgörs. Namn som Koppenberg, Oude Kwaremont, Haaghoek, Taaienberg, Kapelmuur och Paterberg klingar vackert i cykelfantastens öron. Att cykla dem kan vara himmel och helvete. Men vad har då detta med klockor att göra? Låt oss först börja om i andra änden.
Tjock svensk på Paterberg i Flamlänska Ardennerna.
Historien om Rodania som klockmärke skiljer sig nog inte mycket från mängden av Schweiziska brands. Det var ett av många många märken som under 1900-talet producerade vardagsklockor för den breda marknaden i tiden före quartz-krisen. Firman startade sin verksamhet i Lengnau/Grenchen i Bernprovinsen på 30-talet, då under ledning av en Hans Baumgartner . Man tillverkar tidigt klockor både under namnen Rodana och Rodania. Efter andra världskriget söker de med framgång att bygga sin exportmarknad och etablerar kontor i Caracas, Montreal, New York och Brussel. På både de Kanadensiska och Belgiska marknaderna kommer man att få starka fästen. Av någon anledning väljer man 1951 att göra Bryssel-kontoret till huvudkontor för försäljning och export och där jobbar en dynamisk herre vid namn Manfred Aebi som snart kommer att få en nyckelroll. Aebi är en Schweizare som gift sig med en Belgiska och startat familj där och under hans ledarskap etableras Rodania som ett dominant märke på den Belgiska marknaden och även i Tyskland och Holland når man framgångar.
Aebi beskrivs som en modern marknadsförare med fingret på pulsen av det som var hett. Och i 50- och 60-talets Belgium (och stora delar av Europa) var det cykelsporten. 1954 startar man med den sponsring som kommer att för evigt etsa fast märket i det Belgiska medvetandet. Överallt i landet går det cykellopp, stora som små, i stort sett året runt. Varje byhåla med självaktning har ett lokalt kermesse-lopp. Ett typ av varvlopp i och runt en stad, ofta i samband med nån festlighet i staden där vadslagningen och ölkonsumtionen tävlar om att omsätta mest pengar. För de lokala cyklisterna som kämpar om att slå sig in i ett proffslag, eller bara tjäna en hacka, är dessa lopp blodigt allvar. Mången utlänning som kommit till Flandern för att göra sig ett namn inom cykelsporten har fått sina drömmar brutalt krossade i kermesse-loppen. Konkurrensen är mördande och det har, tro det eller ej, till och med ryktats om att en och annan genom åren har använt något enstaka lite tveksamt preparat för att förbättra sina resultat. Otroligt men sant.
Före klungan vid varje cykellopp kör en karavan av bilar och motorcyklar vars roll är att förvarna om det kommande racet och det är här Aebi ser sin chans. Man komponerar en slagfärdig jingel, direkt stulen från/ inspirerad av Beethoven och denna spottas ut från högtalare på en av förpost-bilarna. Aebi säger själv att målet var att hitta en ”oorworm”, en earworm, en sån där snutt som Hemglassbilens tutande som man inte kan missa och som man inte kan få ut ur huvudet. Och man lyckas.
Att följa ett cykellopp på plats är inte alltid den mest belönande aktiviteten i världen om man inte har tillgång till en näraliggande pub med TV och en väl fungerande öltapp. En lång väntan vid vägkanten följs av ett kort ögonblick där klungan och den medföljande bilkaravanen svischar förbi i 50 knyck och sen är det över. Dvs om man inte gör som en del galna Belgare och jagar loppet på sidovägar med bil för att kunna göra så många stopp som möjligt och se klungan passera på så många platser som möjligt. Icke desto mindre är det tjockt med folk ute längs gatorna. På de stora loppen är det första tecknet på den annalkande klungan ljudet av de helikoptrar som fixar TV bilderna men kort därefter kommer det karakteristiska RO-DA-NI-AAA. Det är en garanterad pulshöjare. För de rutinerade gubbarna på ölschappet är det signalen att det är läge att ta med sig Jupilern och masa sig ut på gatan ett kort ögonblick för att heja innan man återgår till att skälla på ryttarna på TV skärmen.
Rodania gör dock mer än brölar ut sitt namn vid cykellopp. Överhuvudtaget riktar man sin marknadsföring mot cykel-och motorsport och man kommer att förknippas med sportklockor. På 70-talet lägger man pengar på att förknippas med superikonen Eddy Merckx och man har genom åren också varit sponsor åt Paris-Dakar loppet.
För resan till Flandern denna gången kändes det som jag måste ha en Rodania reskompis. Jakten på en kul sådan var dock inte lika enkel som först tänkt då det i första hand var ett gimmick köp och jag inte var sugen att lägga några större summor. Utbudet av vintage Rodanior var inte lika stort som det av moderna quartzvarianter i modeklocks-genren och en del kändes ganska dyrt. Alla billiga gamla <35 mm dressare var ointressanta då man vet att de kommer åka direkt i klocklådan och aldrig få handledstid. Idealet hade naturligtvis varit att hitta en av 70-talets Eddy Merckx varianter som faktiskt var rätt sköna klockor helt oavsett Eddy-kopplingen men nån gick aldrig i lås. För en riktigt hardcore Rodania-upplevelse skulle man naturligtvis siktat in sig på den riktiga enhörningen, Rodania-graalen ”Geometer”.
(bild lånad/stulen från internet)
"Aha kul, en Speedmaster replika" tänker man kanske och det vore ju rimligt om det inte hade varit för att Geometern är en klocka som såg dagens ljus första gången 1954, dvs tre år innan Speedmastern. Att hitta en Geomaster är dock inget man gör i en handvändning även om man skulle vara beredd att hosta upp en rejäl slant. Inte heller poppade nån 70-tals dykare i rimligt pris upp. I slutändan slog jag istället hastigt och lustigt till på en 60-talare med lite av en kuddboett med lite mer närvaro. Modellen har beteckningen 2956-31 och mäter 37x40mm utan kronan. Den obligatoriska Fixoflex-länken som verkar ha hållits på plats lika mycket av smuts som av sina genomrostade bandstift åkte av och det blev ett Nato nu när klockan åkte med ut på äventyr, sen kan det kanske vara värt att hitta ett snyggt band till den framöver.
Allt som är det en en habil mögelvintage klocka som fått fast plats som cykelklocka sen jag fick den. Jakten på en riktigt kul Rodania fortsätter dock.
Rodanian efter väl förrättat värv på torget i Oudenaarde. Flandern Runts motionslopp är varmt rekommenderat. Strunta i plågsamma Vättern och kör ett kul lopp i Flandern istället.
Verket i denna 2956-31 är ett AS 1950/51, ett urverk som i mångt och mycket tycks spegla Rodanias roll i klockhistorien. Tillverkaren, Adolphe Schildt och hans bolag ASSA var ytterligare ett Grenchen-bolag som en gång kring sekelskiftet brutit sig ut från familjeföretaget Eterna för att driva legotillverkning av urverk. Mest noterbart rent tekniskt av deras verk verkar deras alarmverk 111⁄4 ligne1475 ha varit, ett verk som Rodania även använt i sina Datofonic modeller. Sammanslaget med andra till ett större paraplybolag Ebauches SA var man den största underleverantören av urverk till en uppsjö märken bl.a Nivada, Fortis, Enicar och Tudor ända tills quartzkrisen slår till och man tvingas gå ihop med ETA. Därmed försvinner man sakta ur klockhistorien. Lustigt nog är de två bolagen ursprungligen sprungna från samma källa Eterna, och sammanslagningen av ETA och Ebauches SA var därmed något av en återförening efter ett halvsekel av parallell utveckling.
För Rodania blev quartz-krisen också en omvälvning men deras utveckling tog en annan väg. Precis som många av de Schweiziska mindre (och större) märkena drevs man mot avgrunden. I Rodanias fall blev den starka ställningen i Belgien deras räddning. När bolaget krisade steg helt sonika familjen Aebi in och tog över märket och flyttade basen helt och hållet till Brussel. Utvecklingen sen dess har väl kanske inte varit den mest spännande. Idag verkar man leva på ett ganska blaskigt modesortiment, lite sådär i Gant, Festina, Citizen klassen. Inte så sådär stencoolt men å andra sidan har man ju faktiskt överlevt till skillnad från så många andra vilket ju är något att skryta med. Och tack vare detta kan vi fortsätta höra Rodania-megafonen ropa in våren nere i Flandern.
Veckan innan påsk åkte jag ner till Flandern för att med vänner uppleva Ronde van Vlaanderen och Paris-Roubaix, de två mest prestigeladdade loppen, på plats och för att cykla så mycket som min illa underhållna cykelfysik tillät på de klassiska vägarna i de Flamländska Ardennerna. På ett ganska begränsat geografiskt område runt staden Oudenaarde söder om Gent finner man de kullerstensvägar och branta backar där de största loppen avgörs. Namn som Koppenberg, Oude Kwaremont, Haaghoek, Taaienberg, Kapelmuur och Paterberg klingar vackert i cykelfantastens öron. Att cykla dem kan vara himmel och helvete. Men vad har då detta med klockor att göra? Låt oss först börja om i andra änden.
Tjock svensk på Paterberg i Flamlänska Ardennerna.
Historien om Rodania som klockmärke skiljer sig nog inte mycket från mängden av Schweiziska brands. Det var ett av många många märken som under 1900-talet producerade vardagsklockor för den breda marknaden i tiden före quartz-krisen. Firman startade sin verksamhet i Lengnau/Grenchen i Bernprovinsen på 30-talet, då under ledning av en Hans Baumgartner . Man tillverkar tidigt klockor både under namnen Rodana och Rodania. Efter andra världskriget söker de med framgång att bygga sin exportmarknad och etablerar kontor i Caracas, Montreal, New York och Brussel. På både de Kanadensiska och Belgiska marknaderna kommer man att få starka fästen. Av någon anledning väljer man 1951 att göra Bryssel-kontoret till huvudkontor för försäljning och export och där jobbar en dynamisk herre vid namn Manfred Aebi som snart kommer att få en nyckelroll. Aebi är en Schweizare som gift sig med en Belgiska och startat familj där och under hans ledarskap etableras Rodania som ett dominant märke på den Belgiska marknaden och även i Tyskland och Holland når man framgångar.
Aebi beskrivs som en modern marknadsförare med fingret på pulsen av det som var hett. Och i 50- och 60-talets Belgium (och stora delar av Europa) var det cykelsporten. 1954 startar man med den sponsring som kommer att för evigt etsa fast märket i det Belgiska medvetandet. Överallt i landet går det cykellopp, stora som små, i stort sett året runt. Varje byhåla med självaktning har ett lokalt kermesse-lopp. Ett typ av varvlopp i och runt en stad, ofta i samband med nån festlighet i staden där vadslagningen och ölkonsumtionen tävlar om att omsätta mest pengar. För de lokala cyklisterna som kämpar om att slå sig in i ett proffslag, eller bara tjäna en hacka, är dessa lopp blodigt allvar. Mången utlänning som kommit till Flandern för att göra sig ett namn inom cykelsporten har fått sina drömmar brutalt krossade i kermesse-loppen. Konkurrensen är mördande och det har, tro det eller ej, till och med ryktats om att en och annan genom åren har använt något enstaka lite tveksamt preparat för att förbättra sina resultat. Otroligt men sant.
Före klungan vid varje cykellopp kör en karavan av bilar och motorcyklar vars roll är att förvarna om det kommande racet och det är här Aebi ser sin chans. Man komponerar en slagfärdig jingel, direkt stulen från/ inspirerad av Beethoven och denna spottas ut från högtalare på en av förpost-bilarna. Aebi säger själv att målet var att hitta en ”oorworm”, en earworm, en sån där snutt som Hemglassbilens tutande som man inte kan missa och som man inte kan få ut ur huvudet. Och man lyckas.
Rodania gör dock mer än brölar ut sitt namn vid cykellopp. Överhuvudtaget riktar man sin marknadsföring mot cykel-och motorsport och man kommer att förknippas med sportklockor. På 70-talet lägger man pengar på att förknippas med superikonen Eddy Merckx och man har genom åren också varit sponsor åt Paris-Dakar loppet.
För resan till Flandern denna gången kändes det som jag måste ha en Rodania reskompis. Jakten på en kul sådan var dock inte lika enkel som först tänkt då det i första hand var ett gimmick köp och jag inte var sugen att lägga några större summor. Utbudet av vintage Rodanior var inte lika stort som det av moderna quartzvarianter i modeklocks-genren och en del kändes ganska dyrt. Alla billiga gamla <35 mm dressare var ointressanta då man vet att de kommer åka direkt i klocklådan och aldrig få handledstid. Idealet hade naturligtvis varit att hitta en av 70-talets Eddy Merckx varianter som faktiskt var rätt sköna klockor helt oavsett Eddy-kopplingen men nån gick aldrig i lås. För en riktigt hardcore Rodania-upplevelse skulle man naturligtvis siktat in sig på den riktiga enhörningen, Rodania-graalen ”Geometer”.
(bild lånad/stulen från internet)
"Aha kul, en Speedmaster replika" tänker man kanske och det vore ju rimligt om det inte hade varit för att Geometern är en klocka som såg dagens ljus första gången 1954, dvs tre år innan Speedmastern. Att hitta en Geomaster är dock inget man gör i en handvändning även om man skulle vara beredd att hosta upp en rejäl slant. Inte heller poppade nån 70-tals dykare i rimligt pris upp. I slutändan slog jag istället hastigt och lustigt till på en 60-talare med lite av en kuddboett med lite mer närvaro. Modellen har beteckningen 2956-31 och mäter 37x40mm utan kronan. Den obligatoriska Fixoflex-länken som verkar ha hållits på plats lika mycket av smuts som av sina genomrostade bandstift åkte av och det blev ett Nato nu när klockan åkte med ut på äventyr, sen kan det kanske vara värt att hitta ett snyggt band till den framöver.
Allt som är det en en habil mögelvintage klocka som fått fast plats som cykelklocka sen jag fick den. Jakten på en riktigt kul Rodania fortsätter dock.
Rodanian efter väl förrättat värv på torget i Oudenaarde. Flandern Runts motionslopp är varmt rekommenderat. Strunta i plågsamma Vättern och kör ett kul lopp i Flandern istället.
Verket i denna 2956-31 är ett AS 1950/51, ett urverk som i mångt och mycket tycks spegla Rodanias roll i klockhistorien. Tillverkaren, Adolphe Schildt och hans bolag ASSA var ytterligare ett Grenchen-bolag som en gång kring sekelskiftet brutit sig ut från familjeföretaget Eterna för att driva legotillverkning av urverk. Mest noterbart rent tekniskt av deras verk verkar deras alarmverk 111⁄4 ligne1475 ha varit, ett verk som Rodania även använt i sina Datofonic modeller. Sammanslaget med andra till ett större paraplybolag Ebauches SA var man den största underleverantören av urverk till en uppsjö märken bl.a Nivada, Fortis, Enicar och Tudor ända tills quartzkrisen slår till och man tvingas gå ihop med ETA. Därmed försvinner man sakta ur klockhistorien. Lustigt nog är de två bolagen ursprungligen sprungna från samma källa Eterna, och sammanslagningen av ETA och Ebauches SA var därmed något av en återförening efter ett halvsekel av parallell utveckling.
För Rodania blev quartz-krisen också en omvälvning men deras utveckling tog en annan väg. Precis som många av de Schweiziska mindre (och större) märkena drevs man mot avgrunden. I Rodanias fall blev den starka ställningen i Belgien deras räddning. När bolaget krisade steg helt sonika familjen Aebi in och tog över märket och flyttade basen helt och hållet till Brussel. Utvecklingen sen dess har väl kanske inte varit den mest spännande. Idag verkar man leva på ett ganska blaskigt modesortiment, lite sådär i Gant, Festina, Citizen klassen. Inte så sådär stencoolt men å andra sidan har man ju faktiskt överlevt till skillnad från så många andra vilket ju är något att skryta med. Och tack vare detta kan vi fortsätta höra Rodania-megafonen ropa in våren nere i Flandern.
