niclashill
Silver
Den har egentligen alla fel.
Den är för liten, har stållänk och ett gammalt ETA-verk som jämfört med en senare tids Rolexverk låter närmast som en skördetröska när man rör den. Och inga papper eller box fick jag heller.
Men när jag öppnade no name-lådan från tyska säljaren så tog det bara några tick från gamla ETA-verket för att börja inse att detta var något speciellt. Nu en sommar senare vet jag.
Kort sammanfattning. Storleken är perfekt. Jag är van vid 40 millimeters Rolex, och även om denna har samma storlek enligt faktabladen, känns den mer som en 42 millimeters - magin med en större urtavla, såklart. Jag har haft större klockor, men jag återkommer alltid till 40 (ibland t o m 38). Jag har gått och smyggillat Panerais utseende innan, nu fick jag den i rätt storlek.
Men det som överraskade mig var känslan.
Klockan är gedigen. Runt gamla Valjoux-verket har Panerai lyckats få till en klocka som närmaste kan beskrivas som en tank. Tung, stabil och förmodligen lika pigg nu som när den rullade ut från fabriken 2003. Och säga vad man vill om detta gamla urverk, men den är pålitlig. Och skulle den braka ihop finns reparationskunskaper kring den överallt.
Men. Detta är inget för puritaner. Den går emot i princip alla Panerai-lagar. Den är för liten, den har stållänk och saknar inhouseverk. Dessutom har den förstoringsglas över datumet. Men på min arm, just nu, är den perfekt. Kommer jag sälja min dweller? Nej. Kommer jag använda den mindre? Ja.
Man ska alltid avsluta med en liknelse, och varför inte? Panerai PAM 50 är humlan som flyger. Det borde inte vara möjligt. Men det är det.
Den är för liten, har stållänk och ett gammalt ETA-verk som jämfört med en senare tids Rolexverk låter närmast som en skördetröska när man rör den. Och inga papper eller box fick jag heller.
Men när jag öppnade no name-lådan från tyska säljaren så tog det bara några tick från gamla ETA-verket för att börja inse att detta var något speciellt. Nu en sommar senare vet jag.
Kort sammanfattning. Storleken är perfekt. Jag är van vid 40 millimeters Rolex, och även om denna har samma storlek enligt faktabladen, känns den mer som en 42 millimeters - magin med en större urtavla, såklart. Jag har haft större klockor, men jag återkommer alltid till 40 (ibland t o m 38). Jag har gått och smyggillat Panerais utseende innan, nu fick jag den i rätt storlek.
Men det som överraskade mig var känslan.
Klockan är gedigen. Runt gamla Valjoux-verket har Panerai lyckats få till en klocka som närmaste kan beskrivas som en tank. Tung, stabil och förmodligen lika pigg nu som när den rullade ut från fabriken 2003. Och säga vad man vill om detta gamla urverk, men den är pålitlig. Och skulle den braka ihop finns reparationskunskaper kring den överallt.
Men. Detta är inget för puritaner. Den går emot i princip alla Panerai-lagar. Den är för liten, den har stållänk och saknar inhouseverk. Dessutom har den förstoringsglas över datumet. Men på min arm, just nu, är den perfekt. Kommer jag sälja min dweller? Nej. Kommer jag använda den mindre? Ja.
Man ska alltid avsluta med en liknelse, och varför inte? Panerai PAM 50 är humlan som flyger. Det borde inte vara möjligt. Men det är det.
