Hade förmånen att häromveckan kunna delta i Urmakarskolans "prova på"-dagar vilka genomförs vid ett begränsat antal tillfällen per år. Tanken är att de som är intresserade av utbildningen till urmakare skall ha en möjlighet att under några dagar komma till skolan, som sedan ett par år tillbaka ligger i Motala, för att på plats kunna ta del av hur utbildningen bedrivs och också rent praktiskt få prova på en del moment i utbildningen.
Tillsammans med sju andra förväntansfulla kurskamrater, varav några återfinns här på forumet, fick jag under två dagar lära mig allt om skolans historia, plocka isär och montera ihop ett väggurverk, svarva i mässing, prata blygsamma ingångslöner med urmakarelever, plocka isär och montera ihop ett ETA 6497-verk intill minsta detalj (inkluderande ett byte av lagerjuvel med ett särskilt pressverktyg). Avslutningsvis gångjusterades detta ETA-verk innan det på den andra kursdagens eftermiddag överräcktes ett diplom till deltagarna, med en förhoppning om att någon av oss kanske skulle återkomma till Urmakarskolan som elev framöver.
För min egen del är jag dock högst osäker på om det blir så. Jag trivs väldigt bra med mitt jobb och skulle av olika skäl ha svårt att avsätta tre år i Motala för studier på heltid. Kursen var trots det mycket intressant att genomföra och har gett mig en betydligt bättre inblick i urmakaryrket. Det är med stor respekt för ett fint hantverksyrke jag nu bättre vet vad som krävs för att vara av det ”rätta virket” i denna bransch. Kan därför varmt rekommendera dessa "prova på"-dagar för alla de som är nyfikna på Urmakarskolan och utbildningen till urmakare. Skolan håller högsta internationella klass, har pedagogiska och kunniga lärare vilka undervisar elever med hög motivation. Förresten behöver man alls inte bli urmakare efter avslutad utbildning. Några av skolans elever har genomfört praktik (under sin skoltid) vid, och därefter anställts inom, bl.a. försvarsrelaterad industri där det inom områdena finmekanik och mikroteknik också är en stor fördel att ha hög färdighet i att kunna jobba med mycket små detaljer.
Nedan en bildkavalkad från "Prova på"-dagarna med ett stort tack till lärare och elever vid skolan samt en hälsning till mina sju kurskamrater. Trevligt att träffas!
Väggurverket efter att ha monterats ihop och justerats så att det gick igen. Ett handfast arbete, och helt rätt nivå att börja på, innan man ger sig i kast med mindre detaljer.
Vad har dom för godis i lärarrummet på Urmakarskolan? After Eight förstås, vad annars?
"Jag började med två tomma händer och nu är jag lärare vid Urmakarskolan". Johan, en av skolans tre heltidsanställda urmakarlärare, som alla tog hand om oss på bästa sätt.
Svarvningsövning i mässing. Vi behövde bara göra ena sidan klar. Senast jag svarvade var i träslöjden på högstadiet, då en ljusstake. Lika stolt då som nu.
"And then you carefully remove the gånghake". Urmakarskolans franska lärare Nicholas förklarar ETA-verkets uppbyggnad och funktioner innan vi sätter igång med att montera isär det. En av ”prova på”-eleverna tar sig för pannan. Hur skall det här gå?
Jodå, det gick faktiskt riktigt bra för oss alla. Med lupp, pincett och skruvmejslar monterades urverket stegvis isär med hjälp av lärarens instruktioner.
Verktyg för att pressa ur och i lagerjuveler med i urverket med micrometerprecision. Ett måste för varje seriös urmakare.
Justering av urverkets gång med hjälp av Timegrapher efter att det har monterats ihop igen. Stor glädje när allt tickade på som det skulle.
Överkurs med byte av dag- och datumhjul på ett mindre armbandsurverk.
Ett mycket vackert instrument för att kunna kontrollera och justera balanshjulets frekvens. "För att få en perfekt spiral måste man först åkalla den lilla spiraldjävulen" står det på instruktionslappen i lådan.
Del av urtavlan på min Lemania sett genom ett av skolans mikroskop. Fin patina!
Urmakarskolan verkar dessvärre inte ha haft något avgörande inflytande på utbudet av klockaffärer i Motala
Senast ändrad:
