Allmänt om Orient
Orient är som de flesta vet ägt av SEIKO EPSON sedan några år tillbaka. De har helt separat tillverkning i egen fabrik i Japan men trots det ser Seiko-nördar snabbt vissa gemensamma komponenter som exempelvis spännen, bandstift och boxar. Inte helt oväntat utnyttjar de att båda tillverkarna är i behov av samma saker och om man gräver djupare finns det säkerligen även andra likheter som kanske exempelvis packningar, klickfjädrar till vridringar, mått på vridringsinlägg osv.
Även om det finns likheter så finns det även olikheter vad gäller främst design och produktutbud. Medan Seiko har näst intill oändlig uppsättning av olika modeller och serier är Orients produktutbud mer komprimerat och därmed lättöverskådligt. Ska jag vara helt ärlig så ser jag dock inte så stora skillnader i finish och urverk som jag hade väntat mig mellan Orient och deras premium-del Orient Star.
Orient Star Diver RE-AU0303B00B
Orient Star har inom WIS-kretsar mestadels varit känt som ett alternativ till Seiko. Mest förekommande är diskussioner om Orients heliumresistenta dykarklocka som brukar kallas Orient SAT Diver (SAT= Saturation). Den har någorlunda nyligen tagits ur produktion men är vida känd som en direkt konkurrent till Seikos MM300. Oftast menar ägare av denna modell att Orienten slår Seikon på fingrarna vad gäller finish. Eftersom jag ägt båda kan jag rent krasst konstatera att detta inte inte sant. SAT-Divern är cool men finish vad gäller tavla, visare och boett är inte i nivå med MM300, detsamma gäller urverket (och priset).
Varför berättar jag allt detta om en modell som inte ens tillverkas längre?
Jo, för att den modell som här recenseras här är den enda dykarklockan under serien ”Orient Star” sedan SAT-Divern. Här finns dock stora skillnader i både storlek, finish och funktion.
Specifikationer
Diameter: 43.6mm.
Tjocklek: 14mm.
Lug2lug: 51.1mm.
Bandbredd: 22mm.
Urverk: F6N47 Automatiskt 21600 vph, 50hrs, manuellt uppdrag, gångreservsindikator, datum.
Glas: Safirglas.
Vridring: 120 klick (aluminium)
WR: 200m.
Krona: Skruvad.
Pris: 7300kr på gummi, 7800kr på länk.
AD: orientklockor.se
Boett
Nu är inte detta en jämförelserecension mellan SAT-Diver och denna nya modell men det är ändå värt att både formspråk och storlek har förändrats drastiskt. Denna nya modell är mindre, nättare och framförallt rundare.
Hela boetten förutom den undre vinkeln av mellan boetten och den yttre kanten av bakboetten är borstad. Borstningen är inte helt perfekt, något som de flesta inte kommer märka men som jag som är petig upptäckte direkt. Kanterna är bra men bandhornen är inte perfekt formade utan är lite ojämna i formen.
Boetten som saknar kronskydd ger ett runt men någorlunda blockigt intryck och påminner en hel del om en ”Tonfisk” utan den yttre skyddande boetten. Toolig men väldigt smidig. Härligt med borrade bandhorn som i kombination med de rundade tjocka bandstiften underlättar bandbyte utan skador på boetten.
Band
Beroende på färgval kommer klockan på silikongummi alternativt länk. Det är en klassiskt tokig Seiko-idé att begränsa bandval utifrån färg på tavla. En bra handlare kan dock ofta vara flexibel och kombinera den färg du önskar med det band du vill ha. Silikonbandet har klassiska feta bandstift och ett vanligt Orient/Seiko-spänne. Bandet är bekvämt och lagom långt men samlar damm precis som silikonband brukar göra. Som jag har nämnt tidigare så väljer Japanerna silikon framför naturgummi eftersom värmebeständigheten är bättre.
Urverk
Utverket har 21600 vph och 50 hrs gångreserv. Verket är utvecklat med Seikos 7002-verk som grund, alltså föregångaren till verket 7s26. Givetvis har de bytt ut drivfjädern för att få bättre gångreserv och säkerligen har fler saker förändrats på vägen.
Som vanligt inom denna koncern sätts gångavvikelsen väldigt grovt (till +25/-15 spd). Detta exemplar har hållit konsekvent gångavvikelse på +7 spd och jag kommer nog rycka verket själv ganska snart fr att se hur konsekvent tidhållning det går att få.
På handleden
Den smidiga boetten i kombination med att den undre vinklade delen av boetten sömlöst övergår till fasningen av bakboetten medför att klockan sitter oerhört bekvämt på handleden, framförallt på natoband. Ofta läser man ”bärs mindre än storleken antyder”, men jag skulle nog hävda att klockan helt enkelt har den perfekta storleken för min ~18cm handled. Den är varken för tjock eller för bred och bristen på kronskydd gör att klockan ser smidig ut.
Under glaset
Det platta safirglaset med endast inre AR gör ett bra jobb för att släppa in tillräckligt med ljus, vilket är tur, för det är under lupp denna klocka gör sig allra bäst. Ytan på den matta tavlan är inte speciell på något sätt men ytan för gångreserv, indexen och texten är riktigt riktigt väl utfört.
Indexen är säkert stämplade och därmed en del av tavlan men det är så väl utfört att de ser applicerade ut. Kanterna på index är knivskarpa och lyspastan är perfekt applicerad. Trots att indexen inte är särskilt höga är lysförmågan riktigt bra vilket får mig att undra hur långt ner den sträcker sig under tavlans yta.
När modellen lanserades reagerade jag direkt på visarnas utseende. Minutvisaren är liiiite för kort vilket jag alltid stör mig på men det som sticker ut som en skadad tumme är givetvis de stora motvikterna på minut- och timvisare. Detta är däremot något som vid första anblicken sticker ut som störande på foto men som på handleden enbart medför bättre läsbarhet. En designers genidrag som jag tyvärr tror att Orient kommer få mycket oförtjänt kritik för.
Något som är värt att notera är att allt, trots att det är guldfärgat, faktiskt är matt vilket ger ett väldigt diskret intryck av klockan som helhet.
Vridring och Krona
Vridringen är av klassisk “coin-edge” form men greppet är trots det bra tack vare att fasningarna är distinkta. Vridringen klickar fint och exakt utan spel och jag skulle inte bli förvånad om ringen har den packning som skapar visst motstånd hos alla många andra dykarklockor som kommer från EPSON. Inlägget är tillverkat i aluminium vilket jag inte har något emot, speciellt inte när lyspunkten är så väl utförd.
Kronan är en av de få saker på klockan som lämnar mer att önska. Finishen är det absolut inget fel på. Däremot den är lite vinglig i utdraget läge och kronhalsgängan är fin, lite för fin, vilket gör att jag får vara försiktig när jag skruvar in kronan för att undvika felgängning.
Lyspasta
Lyspastan är riktigt bra trots att indexen inte är så höga. Visste ni förresten att guldaccenter är det första som försvinner under djupets mörker vilket ökar läsbarheten i mörker hos klockor med just denna färgkombination?
Slutsats
Det är alltid kul att recensera en vattendelare vilket jag är ganska säker på att denna modell är. Vissa kommer att hata den medan andra kommer älska den. Främst för gångreservsindikatorn och visarna. Det som gör Orient Star unikt är den japanska designen och även om det för någon är modellens största fördel så är det även enligt vissa dess största nackdel. Jag kan redan se framför mig vad tvivlarna kommer att kommentera, samtidigt är det dessa saker som gör att Orient Stars dykarklockor sticker ut.
Jag visste inte vad jag skulle tycka om denna klocka innan jag satte den på handleden. På foto ser den cool men lite knasig ut. Något förvånande fastnade klockan direkt och har inte lämnat handleden på flera veckor. Jag har näst intill uteslutande burit modellen på nato men den funkar även bra på ett naturgummi, silikon har aldrig varit min grej.
Jag har lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag gillar klockan så mycket. Kanske är det den extremt trevliga finishen på allt under glaset, eller så är det för att den är så löjligt bekväm. Under vinterhalvåret blir det extra tydligt vilka klockor som inte gör sig bra under långärmat.
Något jag verkligen uppskattar med modellen är ”vi gör vår grej”-mentaliteten. Orient har en japansk rebellmentalitet som jag uppskattar, speciellt i år när det känns som att hela klockindustrin undviker risker.
Samtidigt känns det tråkigt att de missat vissa småsaker som exempelvis att minutvisaren inte är en halv millimeter längre eller att kronhalsens gängor är så fina. Finishen på boetten matchar inte heller de perfekt utförda detaljerna. Det är detta som är kruxet med japanska klockor. De har sina brister. De är inte tråkigt opersonligt perfekta, de kommer med både starka sidor och svagheter.
Vissa gillar denna charm, vissa gör det inte.
Tack till Orient som ger 25% rabatt på orientklockor.se med rabattkoden TWG. Håll utkik efter passaround.
Orient är som de flesta vet ägt av SEIKO EPSON sedan några år tillbaka. De har helt separat tillverkning i egen fabrik i Japan men trots det ser Seiko-nördar snabbt vissa gemensamma komponenter som exempelvis spännen, bandstift och boxar. Inte helt oväntat utnyttjar de att båda tillverkarna är i behov av samma saker och om man gräver djupare finns det säkerligen även andra likheter som kanske exempelvis packningar, klickfjädrar till vridringar, mått på vridringsinlägg osv.
Även om det finns likheter så finns det även olikheter vad gäller främst design och produktutbud. Medan Seiko har näst intill oändlig uppsättning av olika modeller och serier är Orients produktutbud mer komprimerat och därmed lättöverskådligt. Ska jag vara helt ärlig så ser jag dock inte så stora skillnader i finish och urverk som jag hade väntat mig mellan Orient och deras premium-del Orient Star.
Orient Star Diver RE-AU0303B00B
Orient Star har inom WIS-kretsar mestadels varit känt som ett alternativ till Seiko. Mest förekommande är diskussioner om Orients heliumresistenta dykarklocka som brukar kallas Orient SAT Diver (SAT= Saturation). Den har någorlunda nyligen tagits ur produktion men är vida känd som en direkt konkurrent till Seikos MM300. Oftast menar ägare av denna modell att Orienten slår Seikon på fingrarna vad gäller finish. Eftersom jag ägt båda kan jag rent krasst konstatera att detta inte inte sant. SAT-Divern är cool men finish vad gäller tavla, visare och boett är inte i nivå med MM300, detsamma gäller urverket (och priset).
Varför berättar jag allt detta om en modell som inte ens tillverkas längre?
Jo, för att den modell som här recenseras här är den enda dykarklockan under serien ”Orient Star” sedan SAT-Divern. Här finns dock stora skillnader i både storlek, finish och funktion.
Specifikationer
Diameter: 43.6mm.
Tjocklek: 14mm.
Lug2lug: 51.1mm.
Bandbredd: 22mm.
Urverk: F6N47 Automatiskt 21600 vph, 50hrs, manuellt uppdrag, gångreservsindikator, datum.
Glas: Safirglas.
Vridring: 120 klick (aluminium)
WR: 200m.
Krona: Skruvad.
Pris: 7300kr på gummi, 7800kr på länk.
AD: orientklockor.se
Boett
Nu är inte detta en jämförelserecension mellan SAT-Diver och denna nya modell men det är ändå värt att både formspråk och storlek har förändrats drastiskt. Denna nya modell är mindre, nättare och framförallt rundare.
Hela boetten förutom den undre vinkeln av mellan boetten och den yttre kanten av bakboetten är borstad. Borstningen är inte helt perfekt, något som de flesta inte kommer märka men som jag som är petig upptäckte direkt. Kanterna är bra men bandhornen är inte perfekt formade utan är lite ojämna i formen.
Boetten som saknar kronskydd ger ett runt men någorlunda blockigt intryck och påminner en hel del om en ”Tonfisk” utan den yttre skyddande boetten. Toolig men väldigt smidig. Härligt med borrade bandhorn som i kombination med de rundade tjocka bandstiften underlättar bandbyte utan skador på boetten.
Band
Beroende på färgval kommer klockan på silikongummi alternativt länk. Det är en klassiskt tokig Seiko-idé att begränsa bandval utifrån färg på tavla. En bra handlare kan dock ofta vara flexibel och kombinera den färg du önskar med det band du vill ha. Silikonbandet har klassiska feta bandstift och ett vanligt Orient/Seiko-spänne. Bandet är bekvämt och lagom långt men samlar damm precis som silikonband brukar göra. Som jag har nämnt tidigare så väljer Japanerna silikon framför naturgummi eftersom värmebeständigheten är bättre.
Urverk
Utverket har 21600 vph och 50 hrs gångreserv. Verket är utvecklat med Seikos 7002-verk som grund, alltså föregångaren till verket 7s26. Givetvis har de bytt ut drivfjädern för att få bättre gångreserv och säkerligen har fler saker förändrats på vägen.
Som vanligt inom denna koncern sätts gångavvikelsen väldigt grovt (till +25/-15 spd). Detta exemplar har hållit konsekvent gångavvikelse på +7 spd och jag kommer nog rycka verket själv ganska snart fr att se hur konsekvent tidhållning det går att få.
På handleden
Den smidiga boetten i kombination med att den undre vinklade delen av boetten sömlöst övergår till fasningen av bakboetten medför att klockan sitter oerhört bekvämt på handleden, framförallt på natoband. Ofta läser man ”bärs mindre än storleken antyder”, men jag skulle nog hävda att klockan helt enkelt har den perfekta storleken för min ~18cm handled. Den är varken för tjock eller för bred och bristen på kronskydd gör att klockan ser smidig ut.
Under glaset
Det platta safirglaset med endast inre AR gör ett bra jobb för att släppa in tillräckligt med ljus, vilket är tur, för det är under lupp denna klocka gör sig allra bäst. Ytan på den matta tavlan är inte speciell på något sätt men ytan för gångreserv, indexen och texten är riktigt riktigt väl utfört.
Indexen är säkert stämplade och därmed en del av tavlan men det är så väl utfört att de ser applicerade ut. Kanterna på index är knivskarpa och lyspastan är perfekt applicerad. Trots att indexen inte är särskilt höga är lysförmågan riktigt bra vilket får mig att undra hur långt ner den sträcker sig under tavlans yta.
När modellen lanserades reagerade jag direkt på visarnas utseende. Minutvisaren är liiiite för kort vilket jag alltid stör mig på men det som sticker ut som en skadad tumme är givetvis de stora motvikterna på minut- och timvisare. Detta är däremot något som vid första anblicken sticker ut som störande på foto men som på handleden enbart medför bättre läsbarhet. En designers genidrag som jag tyvärr tror att Orient kommer få mycket oförtjänt kritik för.
Något som är värt att notera är att allt, trots att det är guldfärgat, faktiskt är matt vilket ger ett väldigt diskret intryck av klockan som helhet.
Vridring och Krona
Vridringen är av klassisk “coin-edge” form men greppet är trots det bra tack vare att fasningarna är distinkta. Vridringen klickar fint och exakt utan spel och jag skulle inte bli förvånad om ringen har den packning som skapar visst motstånd hos alla många andra dykarklockor som kommer från EPSON. Inlägget är tillverkat i aluminium vilket jag inte har något emot, speciellt inte när lyspunkten är så väl utförd.
Kronan är en av de få saker på klockan som lämnar mer att önska. Finishen är det absolut inget fel på. Däremot den är lite vinglig i utdraget läge och kronhalsgängan är fin, lite för fin, vilket gör att jag får vara försiktig när jag skruvar in kronan för att undvika felgängning.
Lyspasta
Lyspastan är riktigt bra trots att indexen inte är så höga. Visste ni förresten att guldaccenter är det första som försvinner under djupets mörker vilket ökar läsbarheten i mörker hos klockor med just denna färgkombination?
Slutsats
Det är alltid kul att recensera en vattendelare vilket jag är ganska säker på att denna modell är. Vissa kommer att hata den medan andra kommer älska den. Främst för gångreservsindikatorn och visarna. Det som gör Orient Star unikt är den japanska designen och även om det för någon är modellens största fördel så är det även enligt vissa dess största nackdel. Jag kan redan se framför mig vad tvivlarna kommer att kommentera, samtidigt är det dessa saker som gör att Orient Stars dykarklockor sticker ut.
Jag visste inte vad jag skulle tycka om denna klocka innan jag satte den på handleden. På foto ser den cool men lite knasig ut. Något förvånande fastnade klockan direkt och har inte lämnat handleden på flera veckor. Jag har näst intill uteslutande burit modellen på nato men den funkar även bra på ett naturgummi, silikon har aldrig varit min grej.
Jag har lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag gillar klockan så mycket. Kanske är det den extremt trevliga finishen på allt under glaset, eller så är det för att den är så löjligt bekväm. Under vinterhalvåret blir det extra tydligt vilka klockor som inte gör sig bra under långärmat.
Något jag verkligen uppskattar med modellen är ”vi gör vår grej”-mentaliteten. Orient har en japansk rebellmentalitet som jag uppskattar, speciellt i år när det känns som att hela klockindustrin undviker risker.
Samtidigt känns det tråkigt att de missat vissa småsaker som exempelvis att minutvisaren inte är en halv millimeter längre eller att kronhalsens gängor är så fina. Finishen på boetten matchar inte heller de perfekt utförda detaljerna. Det är detta som är kruxet med japanska klockor. De har sina brister. De är inte tråkigt opersonligt perfekta, de kommer med både starka sidor och svagheter.
Vissa gillar denna charm, vissa gör det inte.
Tack till Orient som ger 25% rabatt på orientklockor.se med rabattkoden TWG. Håll utkik efter passaround.
