Seiko SLA043 hör till Seikos 62mas-homager som de har börjat att producera de senaste åren. 62mas var Seikos allra första dykarklocka som kom ut 1965. Den liknar till stor del SLA043, och Seiko ser 043 mer som en återutgivning en än homage.
Nedan tänkte jag skriva en personlig recension av klockan. De flesta fakta i recensionen är tagna från alla möjliga håll, så ta inte allt för bokstavligt. Kan gömma sig några stavfel här och där
[Här var tidigare massor av svammel om Seikos grundare men blev lite för OT och långt för denna recension tycker jag]
Avslut på texten:
Kintaro Hattori dog 1934 efter ett års sjukdom, han hade vid denna tidpunkt skapat sig ett klockimperium, som med tiden skulle leva vidare efter Kintaros principer och utvecklas till massivt företag, med ett börsvärde på över 25 miljarder kronor, och över 13000 anställda.
Jag tänkte avsluta med ett citat från Kintaro Hattori, som han själv beskriver sin karriär med, och som beskriver hans förmåga att agera , det lyder:
“företagare skall alltid vara ett steg före sina konkurrenter, men bara ett steg. Om de är för många steg före kommer de att ses som en guru, för långt satta från verkligheten. Företagare skall inte vara en guru.” “ Jag handlade med utländska företag medan andra handlade med kamrater; Jag importerade direkt från företagen medan andra förhandlade med dem; Jag tillverkade på egen hand när andra började att importera; och jag sökte efter något nytt när andra började att producera"
Nytillverkningen av Seikos 62mas började 2017 men SLA017 som var en renare “kopia” med grå urtavla och silvriga visare likt originalet. Den gavs ut i 2000 exemplar och sedan var även den historia.
62mas:
SLA017:
3 år senare, 2020, kom nya nytillverkningar. Spekulerar bara men antagligen eftersom man 3 år tidigare sett att det fanns en stor efterfrågan på 62mas homager, även mitt under en rådande vintagetrend. Denna gång gjorde de ett smart drag. De gav ut en hel olimiterad serie av homager, den kända SPB-serien.
Denna serie är en omarbetad version, med tjockare bezel och mer vinklad och slipad boett. Ett lyckat försök att göra en modern klocka som flirtar med dåtiden. Men därtill gjordes två nyare renare återutgivningar, en av dem SLA043. Denna gång med blå urtavla, en knallblå visare och en redig presentationsask. Färgerna säger de själva ska påpeka 62mas äventyr vid Japans första Antarktis-expedition. Men i själva verket tror jag att det ska vara litet poppigt för att locka köpare. En av dem är jag.
(Andra referns heter SLA037 med hi beat urverk o annan färg)
Snabb fakta om SLA043:
Fabrikör: Seiko watch corporation
Referens: SLA043J1
Typ: Dykarur, 200 meter vattenskydd.
Storlek: 39,9mm, lugg till lugg 47,9mm, höjd 14,1mm
Urverk: 8L35, 28800 bph.
Tillbehör: Presentationsbox med historia, ett extra blått waffle-band samt handlingar
Pris: Riktpris 4500 USD, 55350 SEK i Sverige.
Utgivningsår: 2020, 1700 exemplar tillverkade.
]
Min väg till klockan har varit ganska lång. I alla fall två år har jag velat fram och tillbaka om det är värt att lägga en större summa pengar på en klocka eller inte.
Jag har nästan tryckt på köp av de flesta kända modeller som man kommer att tänka på. Mycket på grund av en viss Youtuber som kallar sig för TGV, där mitt intresse startade för ungefär 3 år sedan. Att det sedan blev denna klocka när jag lyckades hosta upp slantarna med samvetet i behåll är inte en slump. Seiko har varit ett av mina favoritmärken sedan start (om jag skulle behöva välja en klocka skulle det självklart bli Seiko) och när denna fantastiska referens hittade till mig blev jag såld. En ultimat Seikodykare. Perfekt.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att lockas av att köpa dyra saker från annars lägre prisriktade märken, men så fungerar jag iallafall. Vill ha mycket kvalitet och historia utan fläkt och prål på allt jag köper.
Efter en månads ägande kan jag säga att klockan känns bekant men ändå inte. Jag har tidigare ägt många Seikodykare, och samma robusta känsla finns även i SLA043. Den känn Seiko med sina stora lumemarkeringar och toolstuk, men den känns samtidigt så annorlunda. Djupet i färgerna, armbandets materialkänsla, lystern i index, den knivskarpa lumen, allt är på en ny nivå. När jag tittar ned på armen blir jag nästan chockad av färgerna och lystern som finns där varje gång. Bezelns skarpa utformning, den borstade boettens perfekta linjer, safirglasets kupning… Wow.
Allt är konstigt perfekt. En robust Seikodykare men ser samtidigt ut som en dyr Schweizare.
En av de bidragande orsakerna till lystern är att Seiko använder en ny typ av stål i klockan. Marknadsnamnet är ever brilliant steel. Det är en annan legering än “vanligt” stål som Seiko säger är mycket mer svårarbetat men det ska då vara mycket starkare, håradre och vitare.
Och jag kan faktiskt säga att jag märker en skillnad mot mina andra stålklockor. Den har i vissa ljus en skinande lyster som påminner om vitguld. Borstningen är ypperligt utförd och jag hittar inget att anmärka på. Boetten är borstad, undersidan är polerad. Luggar är polerade på insidan och ytterst på topparna.
Urtavlan består av applicerade polerade index med tjock lume som lyser starkt och länge. Utanför index är vita sekundmarkeringar. Under tolvindex står SEIKO AUTOMATIC i silver. Över 6 står DIVER’S 200 m DIASHOCK 26 JEWELS i silver. Texten är målad med en jämn täckande färg och skarpa linjer. Längst ned på tavlan står JAPAN 8L35 OOJO R 2 i vitt. All färg är skarp och täckande. Datumhjulet är i silver med svarta siffror. siffrorna är skarpa och täckande med perfekt finish. 1: orna har fina tak, 11 har ett fint avstånd och resten av siffrorna har precisa linjer som går utåt perfekt i kanterna. Fönster omsluts av en aplicerad stålram. Visarna är närmast makalöst arbetade. Timvisaren och minutvisaren har perfekta kanter med en PERFEKT(!) borstning. Kanterna sluttar nedåt och är polerade. Sekundvisaren är lackad med en slät och jämn illblå färg. Allt helt utan defekter.
Urtavlan har en mörkblå mycket välarbetad färg. Den är svart i vissa ljus, marinblå i andra ljus, svag sunburst metallic i vissa ljus och nästan grönfläckigt skimmrande ibland.
Chapterringen är polerad utan några defekter, helt slät. Presentationen avslutas med ett starkt kupat safirglas med en mycket fungerande antireflektiv behandling på insidan.
Glaset omsluts av ett bezelinlägg med jämn svart lack med silvriga markering med jämn täckande färg och en infälld lumeplupp. Är faktiskt osäker på material på ringen. På denna front kan man känna sig mer hemma med sin seiko då den är ⅓ sekund olinjerad med 12-markering.
Bezelringens klick känns bekanta från SKX, men med en mycket mer precis, skarp och jämn gång.
klockan har en stor krona märkt SEIKO med infälld gravyr. Även detta gjort med mycket bra finish. Uppdragning känns jämn med “krispiga” klick. Kronan är lätt att skruva ner och upp. Betydligt mer “smooth” än SKX.
Baksidan är som sagt polerad. Här ser vi en lasergraverad delfin, i stort sett likadan baksida som 62mas, men med annan text i spalterna. (tex Diver’s watch istället för Air diver som på 62mas) Baksidan har inte en lika välarbetad finish. Poleringen är mycket fin, men linjerna är inte lika skarpa som framsidan, och här syns kanske att materialet är svårarbetat trots allt.
Efter tillverkning skickas klockan till Grand Seiko-studion för att få sitt urverk, 8L35. Urverket är en ej finjusterad och Seikomärkt variant av Grand Seikos urverk 9S55.
Urverket består endast av direkt utskurna delar (ej pressade) som sätts ihop för hand i studion av en urmakare. Stoppsekund, snabbdatum, 55 timmars gångreserv. Specifikationen för tidshållningen är inte så imponerande med -5 + 15 per dygn. Är oftast mer precis än så. Mitt exemplar + 6 per dygn.
Har använt klockan i princip varje dag i en månad. Den lever upp till alla srora förväntningar jag hade. Storleken är bekväm på 39,9 mm på mina ca 16,8 cm vrister. Man kan tycka på specs att den är tjock, men typ 2 mm av millimetrarna är glas.
Armbanden mjuknar efter ca 2 veckors dagligt användande, och våffelmönstret är tryckt med fint och kvalitativt mönster, mycket bättre än mitt tredje från Uncle Seiko. Tätheten är testad vid ett antal dyk och dopp och den presterar som en riktig toolwatch! En väldigt bra kompanjon på armen som har potential att stanna mycket länge
Är det något jag hade velat se annorlunda? Ja, några saker. Jag hade velat ha min bezel centrerad, jag hade velat ha Seikotexten på kronan linjerad med boetten och jag hade velat ha baksidans gravyr litet tjockare, även om jag vet att den är gjort precis efter originalet. Övre banddelen på det blå bandet är något smalare och lämnar en liten glipa. Men det är små saker som jag kan leva med alla dagar i veckan.
Den största saken jag hade velat se annorlunda är den mycket begränsade utgåvan på 1700 exemplar. De började med SLA017 på 2000 exemplar, ocj jag tycker att de efter den framgången borde ha förstått att modellen ska tillverkas löpande likt Seamaster och Submariner. Formen, urverk och arv har potential att konkurrera med dem. Men de gjorde limiterat igen tyvärr. Annars tror jag att 62mas uterutgivningarna hade blivit ett uppskattat alternativ till Schweizarnas fina folk-finklockor. En förlorad möjlighet med en otroligt häftig sällsynt folkdykare i 1700 exemplar!
Nedan tänkte jag skriva en personlig recension av klockan. De flesta fakta i recensionen är tagna från alla möjliga håll, så ta inte allt för bokstavligt. Kan gömma sig några stavfel här och där
[Här var tidigare massor av svammel om Seikos grundare men blev lite för OT och långt för denna recension tycker jag]
Avslut på texten:
Kintaro Hattori dog 1934 efter ett års sjukdom, han hade vid denna tidpunkt skapat sig ett klockimperium, som med tiden skulle leva vidare efter Kintaros principer och utvecklas till massivt företag, med ett börsvärde på över 25 miljarder kronor, och över 13000 anställda.
Jag tänkte avsluta med ett citat från Kintaro Hattori, som han själv beskriver sin karriär med, och som beskriver hans förmåga att agera , det lyder:
“företagare skall alltid vara ett steg före sina konkurrenter, men bara ett steg. Om de är för många steg före kommer de att ses som en guru, för långt satta från verkligheten. Företagare skall inte vara en guru.” “ Jag handlade med utländska företag medan andra handlade med kamrater; Jag importerade direkt från företagen medan andra förhandlade med dem; Jag tillverkade på egen hand när andra började att importera; och jag sökte efter något nytt när andra började att producera"
Nytillverkningen av Seikos 62mas började 2017 men SLA017 som var en renare “kopia” med grå urtavla och silvriga visare likt originalet. Den gavs ut i 2000 exemplar och sedan var även den historia.
62mas:
SLA017:
3 år senare, 2020, kom nya nytillverkningar. Spekulerar bara men antagligen eftersom man 3 år tidigare sett att det fanns en stor efterfrågan på 62mas homager, även mitt under en rådande vintagetrend. Denna gång gjorde de ett smart drag. De gav ut en hel olimiterad serie av homager, den kända SPB-serien.
Denna serie är en omarbetad version, med tjockare bezel och mer vinklad och slipad boett. Ett lyckat försök att göra en modern klocka som flirtar med dåtiden. Men därtill gjordes två nyare renare återutgivningar, en av dem SLA043. Denna gång med blå urtavla, en knallblå visare och en redig presentationsask. Färgerna säger de själva ska påpeka 62mas äventyr vid Japans första Antarktis-expedition. Men i själva verket tror jag att det ska vara litet poppigt för att locka köpare. En av dem är jag.
(Andra referns heter SLA037 med hi beat urverk o annan färg)
Snabb fakta om SLA043:
Fabrikör: Seiko watch corporation
Referens: SLA043J1
Typ: Dykarur, 200 meter vattenskydd.
Storlek: 39,9mm, lugg till lugg 47,9mm, höjd 14,1mm
Urverk: 8L35, 28800 bph.
Tillbehör: Presentationsbox med historia, ett extra blått waffle-band samt handlingar
Pris: Riktpris 4500 USD, 55350 SEK i Sverige.
Utgivningsår: 2020, 1700 exemplar tillverkade.
Min väg till klockan har varit ganska lång. I alla fall två år har jag velat fram och tillbaka om det är värt att lägga en större summa pengar på en klocka eller inte.
Jag har nästan tryckt på köp av de flesta kända modeller som man kommer att tänka på. Mycket på grund av en viss Youtuber som kallar sig för TGV, där mitt intresse startade för ungefär 3 år sedan. Att det sedan blev denna klocka när jag lyckades hosta upp slantarna med samvetet i behåll är inte en slump. Seiko har varit ett av mina favoritmärken sedan start (om jag skulle behöva välja en klocka skulle det självklart bli Seiko) och när denna fantastiska referens hittade till mig blev jag såld. En ultimat Seikodykare. Perfekt.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att lockas av att köpa dyra saker från annars lägre prisriktade märken, men så fungerar jag iallafall. Vill ha mycket kvalitet och historia utan fläkt och prål på allt jag köper.
Efter en månads ägande kan jag säga att klockan känns bekant men ändå inte. Jag har tidigare ägt många Seikodykare, och samma robusta känsla finns även i SLA043. Den känn Seiko med sina stora lumemarkeringar och toolstuk, men den känns samtidigt så annorlunda. Djupet i färgerna, armbandets materialkänsla, lystern i index, den knivskarpa lumen, allt är på en ny nivå. När jag tittar ned på armen blir jag nästan chockad av färgerna och lystern som finns där varje gång. Bezelns skarpa utformning, den borstade boettens perfekta linjer, safirglasets kupning… Wow.
Allt är konstigt perfekt. En robust Seikodykare men ser samtidigt ut som en dyr Schweizare.
En av de bidragande orsakerna till lystern är att Seiko använder en ny typ av stål i klockan. Marknadsnamnet är ever brilliant steel. Det är en annan legering än “vanligt” stål som Seiko säger är mycket mer svårarbetat men det ska då vara mycket starkare, håradre och vitare.
Och jag kan faktiskt säga att jag märker en skillnad mot mina andra stålklockor. Den har i vissa ljus en skinande lyster som påminner om vitguld. Borstningen är ypperligt utförd och jag hittar inget att anmärka på. Boetten är borstad, undersidan är polerad. Luggar är polerade på insidan och ytterst på topparna.
Urtavlan består av applicerade polerade index med tjock lume som lyser starkt och länge. Utanför index är vita sekundmarkeringar. Under tolvindex står SEIKO AUTOMATIC i silver. Över 6 står DIVER’S 200 m DIASHOCK 26 JEWELS i silver. Texten är målad med en jämn täckande färg och skarpa linjer. Längst ned på tavlan står JAPAN 8L35 OOJO R 2 i vitt. All färg är skarp och täckande. Datumhjulet är i silver med svarta siffror. siffrorna är skarpa och täckande med perfekt finish. 1: orna har fina tak, 11 har ett fint avstånd och resten av siffrorna har precisa linjer som går utåt perfekt i kanterna. Fönster omsluts av en aplicerad stålram. Visarna är närmast makalöst arbetade. Timvisaren och minutvisaren har perfekta kanter med en PERFEKT(!) borstning. Kanterna sluttar nedåt och är polerade. Sekundvisaren är lackad med en slät och jämn illblå färg. Allt helt utan defekter.
Urtavlan har en mörkblå mycket välarbetad färg. Den är svart i vissa ljus, marinblå i andra ljus, svag sunburst metallic i vissa ljus och nästan grönfläckigt skimmrande ibland.
Chapterringen är polerad utan några defekter, helt slät. Presentationen avslutas med ett starkt kupat safirglas med en mycket fungerande antireflektiv behandling på insidan.
Glaset omsluts av ett bezelinlägg med jämn svart lack med silvriga markering med jämn täckande färg och en infälld lumeplupp. Är faktiskt osäker på material på ringen. På denna front kan man känna sig mer hemma med sin seiko då den är ⅓ sekund olinjerad med 12-markering.
Bezelringens klick känns bekanta från SKX, men med en mycket mer precis, skarp och jämn gång.
klockan har en stor krona märkt SEIKO med infälld gravyr. Även detta gjort med mycket bra finish. Uppdragning känns jämn med “krispiga” klick. Kronan är lätt att skruva ner och upp. Betydligt mer “smooth” än SKX.
Baksidan är som sagt polerad. Här ser vi en lasergraverad delfin, i stort sett likadan baksida som 62mas, men med annan text i spalterna. (tex Diver’s watch istället för Air diver som på 62mas) Baksidan har inte en lika välarbetad finish. Poleringen är mycket fin, men linjerna är inte lika skarpa som framsidan, och här syns kanske att materialet är svårarbetat trots allt.
Efter tillverkning skickas klockan till Grand Seiko-studion för att få sitt urverk, 8L35. Urverket är en ej finjusterad och Seikomärkt variant av Grand Seikos urverk 9S55.
Urverket består endast av direkt utskurna delar (ej pressade) som sätts ihop för hand i studion av en urmakare. Stoppsekund, snabbdatum, 55 timmars gångreserv. Specifikationen för tidshållningen är inte så imponerande med -5 + 15 per dygn. Är oftast mer precis än så. Mitt exemplar + 6 per dygn.
Har använt klockan i princip varje dag i en månad. Den lever upp till alla srora förväntningar jag hade. Storleken är bekväm på 39,9 mm på mina ca 16,8 cm vrister. Man kan tycka på specs att den är tjock, men typ 2 mm av millimetrarna är glas.
Armbanden mjuknar efter ca 2 veckors dagligt användande, och våffelmönstret är tryckt med fint och kvalitativt mönster, mycket bättre än mitt tredje från Uncle Seiko. Tätheten är testad vid ett antal dyk och dopp och den presterar som en riktig toolwatch! En väldigt bra kompanjon på armen som har potential att stanna mycket länge
Är det något jag hade velat se annorlunda? Ja, några saker. Jag hade velat ha min bezel centrerad, jag hade velat ha Seikotexten på kronan linjerad med boetten och jag hade velat ha baksidans gravyr litet tjockare, även om jag vet att den är gjort precis efter originalet. Övre banddelen på det blå bandet är något smalare och lämnar en liten glipa. Men det är små saker som jag kan leva med alla dagar i veckan.
Den största saken jag hade velat se annorlunda är den mycket begränsade utgåvan på 1700 exemplar. De började med SLA017 på 2000 exemplar, ocj jag tycker att de efter den framgången borde ha förstått att modellen ska tillverkas löpande likt Seamaster och Submariner. Formen, urverk och arv har potential att konkurrera med dem. Men de gjorde limiterat igen tyvärr. Annars tror jag att 62mas uterutgivningarna hade blivit ett uppskattat alternativ till Schweizarnas fina folk-finklockor. En förlorad möjlighet med en otroligt häftig sällsynt folkdykare i 1700 exemplar!
Senast ändrad:
