RicVin ville ha klämdagsledigt idag så ni får dras med mig istället.
Både jag och fru laketwig är uppvuxna med hundar. När vi började umgås hade hon en hund och sen har det bara rullat på. Under småbarnsåren hade vi två, vilket senare blev tre under mer än 10 år, för att sen återgå till två igen. Vi har haft sex Springer Spanniel, tre Irländsk Setter och två Gordon Setter, samtliga fågelhundar.
När en har fått lov att sluta pga hög ålder eller sjukdom har vi haft tur och ganska snabbt lyckats hitta en lämplig ny hund. Tills förra året då Gordon Settern Zooki fick lov att sluta i februari vid 12 års ålder. RIP in dog heaven!
Vi hade ju kvar Springer Spannieln Jaffa som då var knappt fyra år:
Vi hade redan kontaktat Jaffas uppfödare om att vi gärna köpte en till från hennes nästa kull. Under förra året försökte hon para fem gånger utan resultat och ingen annan uppfödare av Springer fanns inom rimligt avstånd. Med bara en hund under merparten av förra året var det ett konstant slagsmål om vem av oss som skulle få gå ut med hunden. Fru laketwig vann oftast så jag fick mindre motion, vilket märktes på vikt och midjemått ...
Runt årskiftet gav vi upp tanken på en valp och började leta efter en lite äldre hund. Hittade en Springer hos en uppfödare i Växjö som var 5,5 månader. Tänkt att gå i avel då hon är ett praktexemplar men utvecklade ett litet underbett, vilket satte stopp för det. Istället hamnade Päron hos oss i början på januari:
Nu är ordningen återställd. Jaffa och Päron är bästa kompisar och jag och fru laketwig slipper fajtas om vem som ska gå ut med hunden.
Ha en fortsatt bra fredag och en minst lika bra helg, oavsett om ni har hund eller inte. / laketwig, Jaffa & Päron