TAG Heuer Kirium i backspegeln
Som många vet är Kirium designad av Jorg Hysek, samme man som designat Vacheron Constantin 222, en klocka med minst sagt superstatus. Men trots det är Kirium precis som S/EL-serien kontroversiell bland många, även hos TAG Heuers fanboys, och på KS finns inte mycket skrivet om Kirium trots att det var en av Heuers storsäljare åren runt 2000. Kirium introducerades 1997 och firar alltså snart 30 år. Modellen blev dock inte särskilt långlivad och efter 2005 såldes endast F1 kronografen ytterligare något år. Jämför här med Heuer 2000-Aquaracer som har mer än 40 år i produktion totalt!
Jag tycker att Kiriums design är väldigt intressant och särpräglad och den rymmer trots sin skenbara enkelhet många väl avvägda element. De flesta ytor på klockan är dubbelkrökta och elliptiska och även det kupade glaset följer boettens och bezelns elliptiska tvärsnitt. Bezelns kanter har också de elliptiska uttag, inte cirkelrunda. Även länken har ett delvis elliptiskt tvärsnitt. Min favoritdetalj på boetten är länkens infästning med det elliptiska uttaget. Men den detaljen tycker jag funkar bäst när klockan har länk. Med gummi tycker jag inte delarna harmonierar. Edit: En fin detalj på Kirium är också ”klacken” på boettens vänstra sida. Den skapar en motvikt och symmetri till kronan och kronskydden. Men inte bara det, klacken är en detalj som kommer från Heuer 2000 och på då vis binder ihop Kirium med 2000-serien.
Kirium kom i många varianter med olika färger på urtavlor och flera varianter av borstning och polerade ytor. Klockans karaktär varierar stort mellan de borstade klockorna med svart tavla och de färgglada varianterna med många polerade ytor. En lustig detalj är för övrigt visarna som under hela modellens livslängd fanns med olika varianter, de klassiska ”mercedesvisarna” och en mera modern variant med långsmala rundade visare. Jag kan själv tycka att de modernare visarna passar bättre till klockans utseende i övrigt.
Hur är då Kirium på armen? Kiriums länk är relativt rigid och länkarna rör sig bara lite. Men trots detta är den förvånansvärt bekväm på. Just för att länken inte är så rörlig sitter klockan stabilt och och de väl rundade kanterna på undersidan ger inget skav. Länkens lås är ett vanligt viklås med en enkel säkerhetsbygel och låset bygger inte mycket på höjden. En nackdel är dock svårigheten att hitta en bra längd på länken även om en halvlänk underlättar inställningen.
Om klockans bezel är snyggt integrerad med boetten så är den desto svårare att hantera. De små utgröpningarna i bezeln ger nästan inget grepp och när bezeln samlat på sig lite smuts och salt undertill blir den nästan omöjlig att vrida, inte minst med fuktiga fingrar. Även klockans glas är en detalj där design gått före funktion. Utan antireflex så blänker glaset alltid på någon del oavsett hur man vrider armen. Och när man ska fota klockan är det nästan omöjligt att få en bild där tavlan syns ordentligt.
Hur ska man då se på Kirium idag när nästan alla märken har modeller med integrerad länk? På ett sätt kan man tycka att Kirium borde ligga helt rätt idag när integrerade länkar åter blivit så etablerat. Men den rådande trenden tycks mest vara inriktad på sjuttiotalets rätt kantiga former, t.ex. Tissot PRX, och den mer rundade stil som Kirium representerar är fortfarande rätt unik bland de stora märkena. TAG Heuer själva kommer nog knappast att plocka upp designen igen och Heuer tycks som många andra helst hämta inspiration i 50-60 år gamla modeller.
Slutligen då prisutvecklingen. En Kirium Quartz kostade tidigt 2000-tal ca 17-19.000:- i dagens penningvärde. Jag köpte min på Kaplans för 2.300:- totalt. Jämför med Omega Seamaster Quartz från samma år som i bra skick kan gå för minst 15.000:- kanske mer. Köpläge för Kirium tycker jag om man kan hitta en i vettigt skick.
För mer historia och varianter på Kirium se https://tagheuerenthusiast.blogspot.com
Som många vet är Kirium designad av Jorg Hysek, samme man som designat Vacheron Constantin 222, en klocka med minst sagt superstatus. Men trots det är Kirium precis som S/EL-serien kontroversiell bland många, även hos TAG Heuers fanboys, och på KS finns inte mycket skrivet om Kirium trots att det var en av Heuers storsäljare åren runt 2000. Kirium introducerades 1997 och firar alltså snart 30 år. Modellen blev dock inte särskilt långlivad och efter 2005 såldes endast F1 kronografen ytterligare något år. Jämför här med Heuer 2000-Aquaracer som har mer än 40 år i produktion totalt!
Jag tycker att Kiriums design är väldigt intressant och särpräglad och den rymmer trots sin skenbara enkelhet många väl avvägda element. De flesta ytor på klockan är dubbelkrökta och elliptiska och även det kupade glaset följer boettens och bezelns elliptiska tvärsnitt. Bezelns kanter har också de elliptiska uttag, inte cirkelrunda. Även länken har ett delvis elliptiskt tvärsnitt. Min favoritdetalj på boetten är länkens infästning med det elliptiska uttaget. Men den detaljen tycker jag funkar bäst när klockan har länk. Med gummi tycker jag inte delarna harmonierar. Edit: En fin detalj på Kirium är också ”klacken” på boettens vänstra sida. Den skapar en motvikt och symmetri till kronan och kronskydden. Men inte bara det, klacken är en detalj som kommer från Heuer 2000 och på då vis binder ihop Kirium med 2000-serien.
Kirium kom i många varianter med olika färger på urtavlor och flera varianter av borstning och polerade ytor. Klockans karaktär varierar stort mellan de borstade klockorna med svart tavla och de färgglada varianterna med många polerade ytor. En lustig detalj är för övrigt visarna som under hela modellens livslängd fanns med olika varianter, de klassiska ”mercedesvisarna” och en mera modern variant med långsmala rundade visare. Jag kan själv tycka att de modernare visarna passar bättre till klockans utseende i övrigt.
Hur är då Kirium på armen? Kiriums länk är relativt rigid och länkarna rör sig bara lite. Men trots detta är den förvånansvärt bekväm på. Just för att länken inte är så rörlig sitter klockan stabilt och och de väl rundade kanterna på undersidan ger inget skav. Länkens lås är ett vanligt viklås med en enkel säkerhetsbygel och låset bygger inte mycket på höjden. En nackdel är dock svårigheten att hitta en bra längd på länken även om en halvlänk underlättar inställningen.
Om klockans bezel är snyggt integrerad med boetten så är den desto svårare att hantera. De små utgröpningarna i bezeln ger nästan inget grepp och när bezeln samlat på sig lite smuts och salt undertill blir den nästan omöjlig att vrida, inte minst med fuktiga fingrar. Även klockans glas är en detalj där design gått före funktion. Utan antireflex så blänker glaset alltid på någon del oavsett hur man vrider armen. Och när man ska fota klockan är det nästan omöjligt att få en bild där tavlan syns ordentligt.
Hur ska man då se på Kirium idag när nästan alla märken har modeller med integrerad länk? På ett sätt kan man tycka att Kirium borde ligga helt rätt idag när integrerade länkar åter blivit så etablerat. Men den rådande trenden tycks mest vara inriktad på sjuttiotalets rätt kantiga former, t.ex. Tissot PRX, och den mer rundade stil som Kirium representerar är fortfarande rätt unik bland de stora märkena. TAG Heuer själva kommer nog knappast att plocka upp designen igen och Heuer tycks som många andra helst hämta inspiration i 50-60 år gamla modeller.
Slutligen då prisutvecklingen. En Kirium Quartz kostade tidigt 2000-tal ca 17-19.000:- i dagens penningvärde. Jag köpte min på Kaplans för 2.300:- totalt. Jämför med Omega Seamaster Quartz från samma år som i bra skick kan gå för minst 15.000:- kanske mer. Köpläge för Kirium tycker jag om man kan hitta en i vettigt skick.
För mer historia och varianter på Kirium se https://tagheuerenthusiast.blogspot.com
Senast ändrad:
