Var ska man börja. Ur önskan av att äga en Rolex explorer men samtidigt att vara lite motvals och gå mot strömmen föll valet på BB36. Skadar inte att priset är ungefär hälften och att den finns direkt tillgänglig från en massa återförsäljare heller..
Klockan finns i flera utföranden, min är svart och kom på ett av de gräsligaste läderband jag någonsin sett. Kvalitetsmässigt känns det solitt men estetiskt faller detta åtminstone inte mig i smaken. Med i paketet följer även ett natoband, som hör och häpna nästan är lika fult.
Plockade av dessa illa kvickt...
Då planen ända från början var att bära klockan på diverse natoband sågs inte detta som något problem. Bara att köpa ett gäng således.
Icke! Nästa punkt till klagomuren. Klockan mäter endast 19mm mellan bandhornen. En mm spelar ingen större roll? Jo även om proportionerna, särskilt på stållänken kan jag tänka mig, sannolikt är bättre än de vore med 20 eller 18 mm så krymper den udda storleken mängden alternativ vad gäller naton och armband dramatiskt. De finns dock och för den mindre pedantiske funkar det skapligt att gå upp eller ned en mm på denna klockan.
20 mm (lite skrynkel mellan bandhornen jag bemödat mig dra igenom)
19 mm (som det var tänkt)
18 mm (bandstiftet kikar fram nere till vänster)
Personligen föredrar jag definitivt 18 framför 20 mm i det fallet. Nästan lite coolt Sean Connery slappt stuk på för smala band. Eller ja man kan ju få låtsas.
Klockan saknar för övrigt helt antireflexbehandling och är därför lite av en mardröm att fota. Att utläsa tiden har jag dock aldrig upplevt som ett problem.
Reflektioner av alla de slag, aldrig några problem med läsbarheten dock.
Urtavlan är trevlig och jag gillar normalt sett Tudors snowflakevisare. Känslan är dock att de är lite väl stora för urtavlan i övrigt. Jag får en tungare känsla av dessa estetiskt och skulle önskat att man behållit formerna men skalat ned dem en aning.
Mycket gnäll inledningsvis men trots det är detta den klocka jag burit överlägset mest i sommar. Tycker att den trots mina reservationer är riktigt kul. En ohelig fulsnygg korsning mellan sport och dykarklocka som jag på något sätt finner både robust och ganska elegant på samma gång. Svårplacerad är ordet för mig.
Sommarens Nr 2 och Nr 1 från vänster till höger
Känns gedigen och tillräckligt visuellt spännande för mig själv att beundra den från tillfälle till tillfälle samtidigt som ingen annan någonsin lägger märke till den. Den mycket begränsade uppmärksamhet som trots allt kommit med vissa av mina andra klockor, särskilt evigt igenkännbara Rolex såklart, har de få gånger det inträffat bara gjort mig obekväm så detta är ett plus i min bok. Rent mekaniskt förefaller allt vara som det ska, ETA 2824 som tickar inuti. Har inte mätt precisionen men haft den på i ett par månader i streck utan att uppleva att den hamnat märkbart ur synk.
Badat en väldig massa med den på i sommar.
All in all. Gillar den skarpt. Är ingen ersättare för Explorern, införskaffas en BB36 i den förhoppningen blir man sannolikt besviken. Hade delvis den planen själv men skrev så snart BB36 kommit hem upp mig på listan för en 124270, dock inte till mig själv utan till pappa, formatet är perfekt på dessa båda ur BB36 gjorde mig än mer såld på en formfaktor jag redan älskade. Man kan ha båda och rolexen blir min tillslut så är cool med att vänta (har man inga gamla arvsur i släkten får man så in egna). Fin hedge mot dödsfall dessutom, blir inte bara trist dagen gubben plockar ned skylten. Så skit i substitut, BB36 står trots sina egenheter på egna ben och kommer med stark rekommendation från Polykarpus. Förmodligen en keeper för lång tid framöver.
Men köp den för guds skull på länken om du får chansen.
Specifikationer:
Referens: 79500
Diameter: 36 mm
Bandbredd: 19 mm
Verk: ETA 2824 (Tudor/Selitta T600 för nyare exemplar)
Utplockad: 2021 (Ev av äldre modell då den har det tidigare verket)
Gångreserv: 38 h
Klockan finns i flera utföranden, min är svart och kom på ett av de gräsligaste läderband jag någonsin sett. Kvalitetsmässigt känns det solitt men estetiskt faller detta åtminstone inte mig i smaken. Med i paketet följer även ett natoband, som hör och häpna nästan är lika fult.
Plockade av dessa illa kvickt...
Då planen ända från början var att bära klockan på diverse natoband sågs inte detta som något problem. Bara att köpa ett gäng således.
Icke! Nästa punkt till klagomuren. Klockan mäter endast 19mm mellan bandhornen. En mm spelar ingen större roll? Jo även om proportionerna, särskilt på stållänken kan jag tänka mig, sannolikt är bättre än de vore med 20 eller 18 mm så krymper den udda storleken mängden alternativ vad gäller naton och armband dramatiskt. De finns dock och för den mindre pedantiske funkar det skapligt att gå upp eller ned en mm på denna klockan.
20 mm (lite skrynkel mellan bandhornen jag bemödat mig dra igenom)
19 mm (som det var tänkt)
18 mm (bandstiftet kikar fram nere till vänster)
Personligen föredrar jag definitivt 18 framför 20 mm i det fallet. Nästan lite coolt Sean Connery slappt stuk på för smala band. Eller ja man kan ju få låtsas.
Klockan saknar för övrigt helt antireflexbehandling och är därför lite av en mardröm att fota. Att utläsa tiden har jag dock aldrig upplevt som ett problem.
Reflektioner av alla de slag, aldrig några problem med läsbarheten dock.
Urtavlan är trevlig och jag gillar normalt sett Tudors snowflakevisare. Känslan är dock att de är lite väl stora för urtavlan i övrigt. Jag får en tungare känsla av dessa estetiskt och skulle önskat att man behållit formerna men skalat ned dem en aning.
Mycket gnäll inledningsvis men trots det är detta den klocka jag burit överlägset mest i sommar. Tycker att den trots mina reservationer är riktigt kul. En ohelig fulsnygg korsning mellan sport och dykarklocka som jag på något sätt finner både robust och ganska elegant på samma gång. Svårplacerad är ordet för mig.
Sommarens Nr 2 och Nr 1 från vänster till höger
Känns gedigen och tillräckligt visuellt spännande för mig själv att beundra den från tillfälle till tillfälle samtidigt som ingen annan någonsin lägger märke till den. Den mycket begränsade uppmärksamhet som trots allt kommit med vissa av mina andra klockor, särskilt evigt igenkännbara Rolex såklart, har de få gånger det inträffat bara gjort mig obekväm så detta är ett plus i min bok. Rent mekaniskt förefaller allt vara som det ska, ETA 2824 som tickar inuti. Har inte mätt precisionen men haft den på i ett par månader i streck utan att uppleva att den hamnat märkbart ur synk.
Badat en väldig massa med den på i sommar.
All in all. Gillar den skarpt. Är ingen ersättare för Explorern, införskaffas en BB36 i den förhoppningen blir man sannolikt besviken. Hade delvis den planen själv men skrev så snart BB36 kommit hem upp mig på listan för en 124270, dock inte till mig själv utan till pappa, formatet är perfekt på dessa båda ur BB36 gjorde mig än mer såld på en formfaktor jag redan älskade. Man kan ha båda och rolexen blir min tillslut så är cool med att vänta (har man inga gamla arvsur i släkten får man så in egna). Fin hedge mot dödsfall dessutom, blir inte bara trist dagen gubben plockar ned skylten. Så skit i substitut, BB36 står trots sina egenheter på egna ben och kommer med stark rekommendation från Polykarpus. Förmodligen en keeper för lång tid framöver.
Men köp den för guds skull på länken om du får chansen.
Specifikationer:
Referens: 79500
Diameter: 36 mm
Bandbredd: 19 mm
Verk: ETA 2824 (Tudor/Selitta T600 för nyare exemplar)
Utplockad: 2021 (Ev av äldre modell då den har det tidigare verket)
Gångreserv: 38 h
Senast ändrad:
Tack före recensionen!
Eftersom det verkar ha skett lite under radarn så är det svårt att hitta några officiella brytpunkter. Fanns en teori om att 2849-märkningen (som någon ska ha haft i sin) skulle vara ett slags hybrid mellan ETA och Sellita dessutom. Berätta gärna om du gör några fynd!
