• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Utbildningar som leder till bra jobb

Alla som säger att pengar inte gör en lycklig är fattiga. Jobba hårt, dra in stålarna, köp det du vill ha.

Jag är ett exempel som motbevisar det du just skrev.
I dagsläget tjänar jag mångdubbelt vad jag gjorde för 4 år sedan... Och jag kan inte påstå att jag är lyckligare.. Redan innan min löneökning så körde jag en ny bil ifrån en Tysk biltillverkare och bodde i en medelstor lägenhet inne i stan... Så vad skiljer sig nu?

Jag har en lite större lägenhet, bilen har lite större motor & jag har råd att lägga mer pengar på klockor och andra hobbys.
Men jag kan inte påstå att det gör mig lyckligare som människa för fem öre (Talar nog för dom flesta med lite högre inkomst nu)

För ett år sedan läste jag en en undersökning där dom hade frågat människor ifrån olika inkomstgrupper om hur lyckliga dom var. Samt om pengar gjorde dom lyckligare.
Upp till en lön på 500.000:- så upplevde människor att dom faktiskt blev lyckligare.. Dom behövde inte bry sig så mycket om spontanhandel på Ica eller att gå in och köpa lite kläder om dom kände för det... Dom kände att dom kan skämma bort sina barn lite och åka på en gemensam utlands semester, samt ha en fin bil.

Men sedan dalade det ut... Jag minns inte om det var 7 (Eller 8) av 10 personer som taxerade sju och åttasiffriga belopp som ansåg att dom var inte lyckligare då än var dom var när dom endast 500.000:-

En orsak till detta kan ju bero på att många höginkomsttagare offrar mycket av sin livskvalité för att komma (Och stanna kvar) där dom är..
Var FJÄRDE (1 av 4) direktörer för stora bolag lider av depression... Detta visar ju väldigt tydligt risken med att försumma familj, vänner och sin fritid bara för karriärens skull..

En annan orsak (Den huvudsakliga faktorn till undersökningens resultat) tror jag beror på att människor söker ekonomisk trygghet.
Aldrig behöva oroa sig för oförutsedda kostnader, räkningar eller att ha pengar kvar på kontot vid månadens slut... Men thats it!

Självklart kan man ha ruskigt roligt med en sportbil och det är väldigt skönt med ett eget hus i Västindien... Men lyckan som medelinkomsttagare känner när dom sätter sig i en sportig Golf är densamma... Jag har själv ägt en sportbil. Och det var roligt i ett par månader.. Sedan valde man ändå bort den emot en bekväm landsvägsbil med hög komfort...


Personligen så tror jag att dom som påstår att rikedom köper lycka är nyrika (Eller så kommer dom inte från medel själva)
Jag trodde själv like de flesta att en hög inkomst skulle göra att man alltid vaknar med ett leende på läpparna och mår bäst!
Men riktigt så är det inte.. Åtminstone inte efter ett tag.

Mitt inlägg var inte direkt riktat emot dig @hedbrg , utan bara ett svar på ditt inlägg.
 
Jag är ett exempel som motbevisar det du just skrev.
I dagsläget tjänar jag mångdubbelt vad jag gjorde för 4 år sedan... Och jag kan inte påstå att jag är lyckligare.. Redan innan min löneökning så körde jag en ny bil ifrån en Tysk biltillverkare och bodde i en medelstor lägenhet inne i stan... Så vad skiljer sig nu?

Jag har en lite större lägenhet, bilen har lite större motor & jag har råd att lägga mer pengar på klockor och andra hobbys.
Men jag kan inte påstå att det gör mig lyckligare som människa för fem öre (Talar nog för dom flesta med lite högre inkomst nu)

För ett år sedan läste jag en en undersökning där dom hade frågat människor ifrån olika inkomstgrupper om hur lyckliga dom var. Samt om pengar gjorde dom lyckligare.
Upp till en lön på 500.000:- så upplevde människor att dom faktiskt blev lyckligare.. Dom behövde inte bry sig så mycket om spontanhandel på Ica eller att gå in och köpa lite kläder om dom kände för det... Dom kände att dom kan skämma bort sina barn lite och åka på en gemensam utlands semester, samt ha en fin bil.

Men sedan dalade det ut... Jag minns inte om det var 7 (Eller 8) av 10 personer som taxerade sju och åttasiffriga belopp som ansåg att dom var inte lyckligare då än var dom var när dom endast 500.000:-

En orsak till detta kan ju bero på att många höginkomsttagare offrar mycket av sin livskvalité för att komma (Och stanna kvar) där dom är..
Var FJÄRDE (1 av 4) direktörer för stora bolag lider av depression... Detta visar ju väldigt tydligt risken med att försumma familj, vänner och sin fritid bara för karriärens skull..

En annan orsak (Den huvudsakliga faktorn till undersökningens resultat) tror jag beror på att människor söker ekonomisk trygghet.
Aldrig behöva oroa sig för oförutsedda kostnader, räkningar eller att ha pengar kvar på kontot vid månadens slut... Men thats it!

Självklart kan man ha ruskigt roligt med en sportbil och det är väldigt skönt med ett eget hus i Västindien... Men lyckan som medelinkomsttagare känner när dom sätter sig i en sportig Golf är densamma... Jag har själv ägt en sportbil. Och det var roligt i ett par månader.. Sedan valde man ändå bort den emot en bekväm landsvägsbil med hög komfort...


Personligen så tror jag att dom som påstår att rikedom köper lycka är nyrika (Eller så kommer dom inte från medel själva)
Jag trodde själv like de flesta att en hög inkomst skulle göra att man alltid vaknar med ett leende på läpparna och mår bäst!
Men riktigt så är det inte.. Åtminstone inte efter ett tag.

Mitt inlägg var inte direkt riktat emot dig @hedbrg , utan bara ett svar på ditt inlägg.
Mm, runt 45k i månaden... det var visst den magiska gränsen. Tillräckligt mycket för att du ska kunna unna dig saker, men inte tillräckligt mycket för att du ska sluta sträva efter saker.
 
Mm, runt 45k i månaden... det var visst den magiska gränsen. Tillräckligt mycket för att du ska kunna unna dig saker, men inte tillräckligt mycket för att du ska sluta sträva efter saker.

Stämmer! Har tyvärr ingen länk till artikeln. Har du kvar den så får du gärna länka :)
Sedan så är ordet "rik" väldigt svårt att sätta fingret på.

Men mitt inlägg är baserat på att en snittinkomst ligger runt 300.000:-
En god inkomst ligger på 5-700.000:-
Och efter det börjar man bli "rik"

Det är åtminstone min definiering.
 
Jag tror att vi behöver något större underlag än en klass för att avgöra om civ-ek är en bra utbildning. Jag åt precis lunch med en vän som saknar utbildning. Han tjänade 50 miljoner förra året. Alla mina vänner som lyckats som entreprenörer (5-6 stycken) saknar akademisk bakgrund. Ska vi med det som grund dra slutsatsen att för att lyckas som entreprenör är det värdelöst med utbildning?

Med det sagt tror jag också att civ-ing är en bra bas att stå på, särskilt om du inte är säker på exakt vad du vill blir när du blir stor.
Men snälla... Nu var ju inte mitt inlägg ett försök till anekdotisk bevisföring utan mer en historia (om civ ing - inte civ ek, det är något annat det. Anekdoter är trevliga men sager inte så mycket, precis som storyn om din kompis som verkar ha lyckats bra.
Men det tror jag nog att du förstod redan innan du skrev inlägget.
 
Men snälla... Nu var ju inte mitt inlägg ett försök till anekdotisk bevisföring utan mer en historia (om civ ing - inte civ ek, det är något annat det. Anekdoter är trevliga men sager inte så mycket, precis som storyn om din kompis som verkar ha lyckats bra.
Men det tror jag nog att du förstod redan innan du skrev inlägget.

Nu var väl iofs det absolut ett försök till anekdotisk bevisföring? Vad var syftet med att rabbla lönespannet annars?
Men i allt annat du skrev håller jag med dig.
 
I dagsläget tjänar jag mångdubbelt vad jag gjorde för 4 år sedan... Och jag kan inte påstå att jag är lyckligare.. Redan innan min löneökning så körde jag en ny bil ifrån en Tysk biltillverkare och bodde i en medelstor lägenhet inne i stan... Så vad skiljer sig nu?

Jag har en lite större lägenhet, bilen har lite större motor & jag har råd att lägga mer pengar på klockor och andra hobbys.
Men jag kan inte påstå att det gör mig lyckligare som människa för fem öre (Talar nog för dom flesta med lite högre inkomst nu)

Jag förstår resonemanget ditt resonemang, men jag förstår inte att alla säger samma sak men ingen väljer att byta ned sig till en mindre lägenhet, skitigare bil och sen skänka 50% av lönen till välgörenhet :). Varför inte göra omvärlden ännu lyckligare? :)
 
Jag förstår resonemanget ditt resonemang, men jag förstår inte att alla säger samma sak men ingen väljer att byta ned sig till en mindre lägenhet, skitigare bil och sen skänka 50% av lönen till välgörenhet :). Varför inte göra omvärlden ännu lyckligare? :)
Det finns ju en annan väg att gå för den välbeställde, bortom konsumtionshetsen och den sociala normen att skruva upp utgifterna i precis samma takt som inkomsterna.
Lek med tanken att du tjänar (netto) dubbelt så mycket som medelsvensson. Då bör det rimligen gå att spara (minst) hälften av lönen. Det innebär att du (utan ens någon avkastning) kan jobba en dag och vara ledig en. Allt annat lika. Det är förstås inte så många anställningsformer som tillåter detta men betänk möjligheten att leva ett, ur konsumtionsperspektiv, "vanligt" liv, men bara behöva tillbringa hälften så lång tid i arbetslivet som den genomsnittlige medmänniskan. Vid 45 års ålder kan du, om du vill, ha en frihetsfond som definitivt gör dig mer lycklig än en fet tysk bil eller en schweizisk klocka...

Men näee, vi gillar att leva i nuet och vem vet, vi kanske dör imorgon...
 
Plus att de kan arbeta när jurister och andra sitter i skolan..

Dock ska man ju räkna in i kalkylen att lärlingslönen knappt ger vatten på bordet..
Som elektriker skall du jobba i 5 år innan du går som "fullbetald"

Men visst, man får se dem åren som en utbildning, fast du slipper CSN-lån och får ett litet bidrag istället ;)
 
Det finns ju en annan väg att gå för den välbeställde, bortom konsumtionshetsen och den sociala normen att skruva upp utgifterna i precis samma takt som inkomsterna.
Lek med tanken att du tjänar (netto) dubbelt så mycket som medelsvensson. Då bör det rimligen gå att spara (minst) hälften av lönen. Det innebär att du (utan ens någon avkastning) kan jobba en dag och vara ledig en. Allt annat lika. Det är förstås inte så många anställningsformer som tillåter detta men betänk möjligheten att leva ett, ur konsumtionsperspektiv, "vanligt" liv, men bara behöva tillbringa hälften så lång tid i arbetslivet som den genomsnittlige medmänniskan. Vid 45 års ålder kan du, om du vill, ha en frihetsfond som definitivt gör dig mer lycklig än en fet tysk bil eller en schweizisk klocka...

Men näee, vi gillar att leva i nuet och vem vet, vi kanske dör imorgon...
Tycker det är väldigt bra tänkt, känns som alla värdesätter efter endast lön och hur mycket man kan spendera, men följer man dina råd så får man ju mer av det viktigaste och mest värdefulla, nämligen tid!
 
Jag förstår resonemanget ditt resonemang, men jag förstår inte att alla säger samma sak men ingen väljer att byta ned sig till en mindre lägenhet, skitigare bil och sen skänka 50% av lönen till välgörenhet :). Varför inte göra omvärlden ännu lyckligare? :)

Det är klart det är skönt och bekvämt att ha mer bilar och bostäder. Jag säger bara att det inte gör personen i fråga mer lycklig i längden.
Man vänjer sig vid allting.. När jag var liten fick jag 20:- i lördagspeng för att köpa lösgodis. Jag blev helt till mig av glädje.
Några år senare fick man en större slant när mina föräldrar ville va snälla (Likt dom flesta föräldrar) och nu rynkar jag man knappt på ögonen när lönen kommer..

När man har pengar att göra mer eller mindre vad man vill (Med måtta givetvis) men jag menar att man kan äga bilen man verkligen älskar..
Man bor i bostaden många bara kan drömma om. Och reser när man känner för det.. Då tappar man respekten för pengar. Och tyvärr blir det så att man varken uppskattar pengarnas eller prylarnas värde som man köper.

För mig har sentimentala prylar fått ett enormt värde istället.
Nu låter jag gammal (Trots att jag inte är 30) men jag blir mer glad när någon av mina föräldrar avslutar ett sms med "Ja/Vi älskar dig" än om jag skulle vinna ett presentkort någonstans....

Jag kan självklart bara tala för mig själv. Men jag är tämligen övertygad om att många känner igen sig i det jag skriver.

Pengar gör dig inte lycklig.
Men pengar kan ge dig andra förutsättningar för att vara lycklig (Till en viss gräns)

Behöver man inte oroa sig för att räkningarna skall betalas i tid. Eller att man skall ha råd med barnens skolutflykt... Ja då blir man givetvis mer lycklig och avslappnad.
I detta fallet så ger helt enkelt pengarna föräldrarna extra tid att njuta av allt som händer runt omkring dom istället för sin ekonomi.
 
Tycker det är väldigt bra tänkt, känns som alla värdesätter efter endast lön och hur mycket man kan spendera, men följer man dina råd så får man ju mer av det viktigaste och mest värdefulla, nämligen tid!

Ja det är en fin tanke.
Dock så är detta sällan fallet.

Vanligtvis så jobbar höginkomsttagare och egna företagare betydligt mer än medelsvensson..
Åtminstone under dom åren det tog för dom att nå den nivån dom har idag.

Det är inte ovanligt med människor som jobbar 60, 70 och t.o.m 80 timmar / VECKA

Personligen har jag inte tagit en längre semester än 1 vecka sammanhängande på jag vet inte hur länge.
Förra året var jag inte ens ledig så länge... Fördelen var istället att jag kunde ta någon dag då och då mitt i veckan för att göra precis vad jag ville.
 
Än vadå?
Vissa yrkesgrupper har det bättre i Götlaborg.
Och räkorna är goda.
Och huspriserna är ännu inte riktigt lika fåniga som i Stockholm.
Än i Stockholm. Det är klart att räktrålarkaptener och kextillverkare har det gott på götet ;) Men jag tänkte på civilingenjörer (de jag känner och deras bild av marknaden). Orkar inte googla upp statistik, du får lita på mig ;)

En logisk följd är ju att hus och annat är billigare.
 
Än i Stockholm. Det är klart att räktrålarkaptener och kextillverkare har det gott på götet ;) Men jag tänkte på civilingenjörer (de jag känner och deras bild av marknaden). Orkar inte googla upp statistik, du får lita på mig ;)

En logisk följd är ju att hus och annat är billigare.

Göteborg är ingen karriärstad som anställd inom den akademiska yrkeskåren nej.
Inte om man jämför med Stockholm iallafall.

Vet många som flyttat till Sthlm för att göra karriär.
 
Jag tror att vi behöver något större underlag än en klass för att avgöra om civ-ek är en bra utbildning. Jag åt precis lunch med en vän som saknar utbildning. Han tjänade 50 miljoner förra året. Alla mina vänner som lyckats som entreprenörer (5-6 stycken) saknar akademisk bakgrund. Ska vi med det som grund dra slutsatsen att för att lyckas som entreprenör är det värdelöst med utbildning?

Med det sagt tror jag också att civ-ing är en bra bas att stå på, särskilt om du inte är säker på exakt vad du vill blir när du blir stor.
Mest intressant vad man gör som "entreprenör" för att tjäna 50 msek/år :)
 
Ja det är en fin tanke.
Dock så är detta sällan fallet.

Vanligtvis så jobbar höginkomsttagare och egna företagare betydligt mer än medelsvensson..
Åtminstone under dom åren det tog för dom att nå den nivån dom har idag.

Det är inte ovanligt med människor som jobbar 60, 70 och t.o.m 80 timmar / VECKA

Personligen har jag inte tagit en längre semester än 1 vecka sammanhängande på jag vet inte hur länge.
Förra året var jag inte ens ledig så länge... Fördelen var istället att jag kunde ta någon dag då och då mitt i veckan för att göra precis vad jag ville.
Nu var ju min poäng inte främst hur mycket man jobbar eller kan flexa under sin arbetstid utan snarare en tanke att om man bara låter bli att skala upp sin konsumtion a la Fredde och Mickan i Solsidan så kan man använda sin karriär, med tillhörande lön, för att skapa ett överskott som ger en frihet. Särskilt om man nu råkar jobba för mycket och inte kan ta ut semester. Hoppas du gillar ditt jobb.
 
Jo han bör driva ett ganska ordentligt stort företag alt. Flera mindre men mycket framgångsrika. Högst imponerande att lyckas med sånt!

Yes! Anledningen till att jag uteslöt ett extremt välbetalt jobb (Som anställd för något bolag han inte äger) t.e.x VD i ett stort bolag eller liknande är för att dom antagligen hade krävt en lång meritlista och framförallt utbildning.

Ett företag som tillåter den typen av utdelning till aktieägare är ingenting man bygger upp över en kort period (Om man inte är grundare till Daniel Wellington) eller lyckas träffa en annan ny trend.

Imponerande är ordet :)
 
vad säger panelen om en sådan här utbildning?
vissa säger bra andra säger anus när jag frågat lite på hemmaplan!

http://humanus.se/yrkeshogskola/

Systemutvecklare,
– objektorienterad systemutveckling, 400 YH-poäng

Kurslängd: 2 år
Kursort: Göteborg

tror inte hela länken kommer med.
 
Den viktiga frågan är: Hur skulle arbetet passa dig? Skulle du trivas bra med ett skrivbords jobb? Och har du idag någon erfarenhet eller ett intresse för programmering?

vad säger panelen om en sådan här utbildning?
vissa säger bra andra säger anus när jag frågat lite på hemmaplan!

http://humanus.se/yrkeshogskola/

Systemutvecklare,
– objektorienterad systemutveckling, 400 YH-poäng

Kurslängd: 2 år
Kursort: Göteborg

tror inte hela länken kommer med.
 
Den viktiga frågan är: Hur skulle arbetet passa dig? Skulle du trivas bra med ett skrivbords jobb? Och har du idag någon erfarenhet eller ett intresse för programmering?

har inte tidigare läst just programmering, men börjar läsa grundkursen nu 6juni på distans. har ett allmänt intresse för IT så, ja det skulle nog falla mig i smaken.. frågan är ju då om det är bättre att försöka komma in på tekniskt basår för att sedan gå en riktigt universitetsutbildning även om det skulle ta dubbelt så lång tid (4år)
 
Tillbaka
Topp