-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Vad gör du och din klocka just nu?
Trist väderprognos, du får trösta dig med att det är torsdag!Precis hemkommen från jobbet, så nu börjar påskledigheten. Ha en bra sådan allihopa!
Notera att det är grönt i bakgrunden. Om SMHI har rätt lär det däremot vara vitt i morgon ...
Tack för en trevlig berättelse om en annorlunda upplevelse.Kopierat från post i Lifestyle Löpning:
Resa till Nordkorea, inklusive Pyongyang Marathon!
Landade i Peking i onsdags. På torsdagen var det obligatorisk breifing med Koryo tours inför avresan tidigt dagen därpå till Pyongyang med Air Koryo, rankat som världens sämsta flygbolag. Spännande att träffa andra som tycker att det är en bra idé att åka till Nordkorea och springa en Marathon. Visar sig vara helt normala och trevliga människor i alla åldrar från hela världen. Kanske övervikt på européer som bor i Asien, främst Kina och Hong Kong. Kanske är de mer beresta, äventyrslystna och löpningsintresserade. Dock blev jag förvånad över hur många som var direkt otränade och tog väldigt lätt på loppet. Upplevelsen först var signumet för de flesta, inklusive mig.
På fredagen tar vi bussen ut till flygplatsen och får våra visum, att vakta med våra liv. Spännande flygresa med mycket trevliga flygvärdinnor, en intressant "hamburgare" och revolutionär underhållning, allt på gamla beprövade ryska plan. Fyller i tre formulär och på börjar den rigorösa processen att komma in i landet. Jag deklarerar felaktigt två tidningar, de hittar bara en, hmm hade jag bara en? Stor förvirring uppstår och många militärer med stora hattar engagerar sig. Efter 10 min konstaterar de att min enda båttidning inte utgör något hot mot staten och de släpper in mig.
Under fredagen och lördagen ser vi många mäktiga monument och byggnader, dricker god öl och äter mat av alla de slag. Det mesta supergott. Tidiga morgnar och 6,5h tidsskillnad är ingen höjdare för att få igång magen och vila ut inför maran. Det är varmt på rummet så jag har fönstren öppna på natten för att sova, nackdelen är att jag blir väckt vid kl 5 av revolutionär musik som går på full volym över staden! Riktigt bra sällskap så det blir mycket snack och öl på kvällarna och sova lite i bussarna mellan stoppen. Att hinna springa är det inte tal om.
Äntligen söndag och race day! Jag är den enda i min grupp som ska springa full mara. De flesta gick ner till halv mara då de tog ner maxtiden till 4h blankt. Många springer också 10 km. Eller går tom. Dragit på mig en liten förkylning i Peking men inget som stoppade en start. 05.30 ringer klockan men jag är redan väckt av Kims musik... kaos i frukosten, vi hoppar på bussen och beger oss ut. Det är en vacker dag med sol och krispig luft! Kunde tyvärr inte uträtta toabestyren trots tre koppar kaffe. Kliver av bussen och går mot Stadion, rysning i hela kroppen när man på håll hör att den redan är fullsatt med 50.000 Nordkoreaner som ska se oss starta och gå i mål. Förtvivlat börjar jag leta efter en toa. 30 min till start. Bajamaja finns inte. En funktionär leder mig till en låst toa. Vi går vidare och fler hänger på. Till slut är vi 50 st som springer efter funktionären. Vi kommer fram till två låsta! De öppnas och jag är först in. Lättnad. Ner i gången in till Stadion igen och efter ca 10 min marscherar vi in till revolutionär musik och applåder från 50.000 åskådare, mäktigt! Vi ställer upp på innerplan och dignitärer säger viktiga saker. Medan funktionärer försöker få de bångstyriga västerlänningarna att stå på fina led i 8 kolonner, omöjligt.
Vi som ska springa full mara får ta plats på startplatsen, bakom de koreanska proffsen och några västerländska proffs. Ingen möjlighet till uppvärmning men solen värmer fint. Totalt surrealistisk känsla att stå bakom 200 hundra taggade nordkoreanska löpare och ett gäng afrikaner med fullsatta läktare i Pyongyang. Pang och i väg. Vi glider ut ur stadion och ner runt världens största triumfbåge för att fortsätta uppför en trefilig boulevard. Tempot är ca 5:00 och det är svårt hålla igen. Många som inte direkt ser ut som löpare springer förbi. Med tanke på de dåliga förberedelserna har jag satt som mål att ta mig runt, njuta och komma in på stadion innan de stänger grinden vid 4:00. Efter ett par km kommer 10 km löparna ikapp oss bakifrån, de startade 5 min senare. Enormt många små snabba koreaner rinner igenom fältet. Publiken är härlig och vi hajfajvar barnen som skrattar och ler. Alla är glada och skriker balibali! Som betyder något i stil med skynda på!
Vi springer på en vändbana och efter 10 km vändpunkt glesar det ut. Vid halvmara vändpunkten glesar det ut totalt och tyvärr försvinner mycket av publiken med. Vi kommer ut på landsbygden och en fabrik öser ut förorenad luft. Inser också att vi nu har stark vind i ryggen. Tempot fram till vändningen är ca 5:18. Jag vänder och börjar springa tillbaks till stadion. Känner mig rätt komfortabel. Får sällskap av en amerikan från Washington. Vid 25 väggar jag, ingen energi och all ork är helt borta. Fattar ingenting. Saktar ner öppnar första gelen och suger i mig halva. Tempot gått ner till 6 min, katastrof. Dåliga tankar och får dessutom håll. En kille kommer ikapp mig och skriker Come on! eftersom jag nu nästan går. Ökar takten och hänger på honom. Energin vänder åter och på något sätt får jag upp farten igen. Det är 20-22 grader och sol nu och vinden är jobbig. Som tur är är det platt. Men betongen vi springer på börjar kännas i benen. Tunga km fram till nästa vattenstation. Jag har kanske tio löpare inom synhåll på den 2-3 km spikraka vägen. Tar nu gel kontinuerligt och vid 32 km känner jag mig helt plötsligt stark igen. Får sällskap av en svensk "Tellis" som är väldigt positiv. Vi snackar några km vilket gav mig ny energi, tack om du läser detta! Vi ligger i ca 5:50 tempo och det blir tyngre igen. Tellis väggar oväntat totalt och jag blir tvungen att lämna honom. Matar på och vid 36 km har jag 40 min på mig att springa de sista 4 km. 4 min marginal med 6 tempo att komma innanför grindarna! Bestämmer mig för att stanna vid nästa vattenkontroll. Inget vatten! Tar min gel, går 100 m och lunkar vidare. Matar på sista backen upp och sen ner mot triumfbågen, rundar den och tar sikte på Kim Jung Il stadion, kollar på klockan 3h 54 min, lugna puckar. Vid grinden står min grupp och hejar entusiastiskt! Thanks! Funktionärerna står beredda, räknar ner för att stänga stadion. Kommer in på löparbanorna och vi är väl 3-4 st som är på väg i mål. Alla 50.000 sitter kvar och applåderar, obeskrivbart. Spurtar lite och går i mål rejält trött och törstig på 3:59:47.
Efter dusch och lunch dricker vi öl och Soju i massor på en lokal bar och sen är det avslutningsbankett på ett enormt ställe. Alla är glada, utom möjligtvis de som kom fram till grinden efter 4h. I morse haltade 200 bakfulla västerlänningar ut genom säkerhetskontrollen på den i övrigt helt tomma flygplatsen på väg väg västerlandet och internet ;-)
Jag kan varmt rekommendera resan om du vill se och uppleva något väldigt speciellt, något utöver det vanliga som sätter spår för livet. Åk inte om du tycker det är viktigt att göra ett bra lopp. Det är svårt. Dock, om du komfortabelt springer under 38 min på milen har du chans att vinna 10 km herrar för västerlänningar, stå på podiet och få blommor och applåder! Maran vanns av en Nordkorean på 2:29.
Fy faen vad cooltKopierat från post i Lifestyle Löpning:
Resa till Nordkorea, inklusive Pyongyang Marathon!
Landade i Peking i onsdags. På torsdagen var det obligatorisk breifing med Koryo tours inför avresan tidigt dagen därpå till Pyongyang med Air Koryo, rankat som världens sämsta flygbolag. Spännande att träffa andra som tycker att det är en bra idé att åka till Nordkorea och springa en Marathon. Visar sig vara helt normala och trevliga människor i alla åldrar från hela världen. Kanske övervikt på européer som bor i Asien, främst Kina och Hong Kong. Kanske är de mer beresta, äventyrslystna och löpningsintresserade. Dock blev jag förvånad över hur många som var direkt otränade och tog väldigt lätt på loppet. Upplevelsen först var signumet för de flesta, inklusive mig.
På fredagen tar vi bussen ut till flygplatsen och får våra visum, att vakta med våra liv. Spännande flygresa med mycket trevliga flygvärdinnor, en intressant "hamburgare" och revolutionär underhållning, allt på gamla beprövade ryska plan. Fyller i tre formulär och på börjar den rigorösa processen att komma in i landet. Jag deklarerar felaktigt två tidningar, de hittar bara en, hmm hade jag bara en? Stor förvirring uppstår och många militärer med stora hattar engagerar sig. Efter 10 min konstaterar de att min enda båttidning inte utgör något hot mot staten och de släpper in mig.
Under fredagen och lördagen ser vi många mäktiga monument och byggnader, dricker god öl och äter mat av alla de slag. Det mesta supergott. Tidiga morgnar och 6,5h tidsskillnad är ingen höjdare för att få igång magen och vila ut inför maran. Det är varmt på rummet så jag har fönstren öppna på natten för att sova, nackdelen är att jag blir väckt vid kl 5 av revolutionär musik som går på full volym över staden! Riktigt bra sällskap så det blir mycket snack och öl på kvällarna och sova lite i bussarna mellan stoppen. Att hinna springa är det inte tal om.
Äntligen söndag och race day! Jag är den enda i min grupp som ska springa full mara. De flesta gick ner till halv mara då de tog ner maxtiden till 4h blankt. Många springer också 10 km. Eller går tom. Dragit på mig en liten förkylning i Peking men inget som stoppade en start. 05.30 ringer klockan men jag är redan väckt av Kims musik... kaos i frukosten, vi hoppar på bussen och beger oss ut. Det är en vacker dag med sol och krispig luft! Kunde tyvärr inte uträtta toabestyren trots tre koppar kaffe. Kliver av bussen och går mot Stadion, rysning i hela kroppen när man på håll hör att den redan är fullsatt med 50.000 Nordkoreaner som ska se oss starta och gå i mål. Förtvivlat börjar jag leta efter en toa. 30 min till start. Bajamaja finns inte. En funktionär leder mig till en låst toa. Vi går vidare och fler hänger på. Till slut är vi 50 st som springer efter funktionären. Vi kommer fram till två låsta! De öppnas och jag är först in. Lättnad. Ner i gången in till Stadion igen och efter ca 10 min marscherar vi in till revolutionär musik och applåder från 50.000 åskådare, mäktigt! Vi ställer upp på innerplan och dignitärer säger viktiga saker. Medan funktionärer försöker få de bångstyriga västerlänningarna att stå på fina led i 8 kolonner, omöjligt.
Vi som ska springa full mara får ta plats på startplatsen, bakom de koreanska proffsen och några västerländska proffs. Ingen möjlighet till uppvärmning men solen värmer fint. Totalt surrealistisk känsla att stå bakom 200 hundra taggade nordkoreanska löpare och ett gäng afrikaner med fullsatta läktare i Pyongyang. Pang och i väg. Vi glider ut ur stadion och ner runt världens största triumfbåge för att fortsätta uppför en trefilig boulevard. Tempot är ca 5:00 och det är svårt hålla igen. Många som inte direkt ser ut som löpare springer förbi. Med tanke på de dåliga förberedelserna har jag satt som mål att ta mig runt, njuta och komma in på stadion innan de stänger grinden vid 4:00. Efter ett par km kommer 10 km löparna ikapp oss bakifrån, de startade 5 min senare. Enormt många små snabba koreaner rinner igenom fältet. Publiken är härlig och vi hajfajvar barnen som skrattar och ler. Alla är glada och skriker balibali! Som betyder något i stil med skynda på!
Vi springer på en vändbana och efter 10 km vändpunkt glesar det ut. Vid halvmara vändpunkten glesar det ut totalt och tyvärr försvinner mycket av publiken med. Vi kommer ut på landsbygden och en fabrik öser ut förorenad luft. Inser också att vi nu har stark vind i ryggen. Tempot fram till vändningen är ca 5:18. Jag vänder och börjar springa tillbaks till stadion. Känner mig rätt komfortabel. Får sällskap av en amerikan från Washington. Vid 25 väggar jag, ingen energi och all ork är helt borta. Fattar ingenting. Saktar ner öppnar första gelen och suger i mig halva. Tempot gått ner till 6 min, katastrof. Dåliga tankar och får dessutom håll. En kille kommer ikapp mig och skriker Come on! eftersom jag nu nästan går. Ökar takten och hänger på honom. Energin vänder åter och på något sätt får jag upp farten igen. Det är 20-22 grader och sol nu och vinden är jobbig. Som tur är är det platt. Men betongen vi springer på börjar kännas i benen. Tunga km fram till nästa vattenstation. Jag har kanske tio löpare inom synhåll på den 2-3 km spikraka vägen. Tar nu gel kontinuerligt och vid 32 km känner jag mig helt plötsligt stark igen. Får sällskap av en svensk "Tellis" som är väldigt positiv. Vi snackar några km vilket gav mig ny energi, tack om du läser detta! Vi ligger i ca 5:50 tempo och det blir tyngre igen. Tellis väggar oväntat totalt och jag blir tvungen att lämna honom. Matar på och vid 36 km har jag 40 min på mig att springa de sista 4 km. 4 min marginal med 6 tempo att komma innanför grindarna! Bestämmer mig för att stanna vid nästa vattenkontroll. Inget vatten! Tar min gel, går 100 m och lunkar vidare. Matar på sista backen upp och sen ner mot triumfbågen, rundar den och tar sikte på Kim Jung Il stadion, kollar på klockan 3h 54 min, lugna puckar. Vid grinden står min grupp och hejar entusiastiskt! Thanks! Funktionärerna står beredda, räknar ner för att stänga stadion. Kommer in på löparbanorna och vi är väl 3-4 st som är på väg i mål. Alla 50.000 sitter kvar och applåderar, obeskrivbart. Spurtar lite och går i mål rejält trött och törstig på 3:59:47.
Efter dusch och lunch dricker vi öl och Soju i massor på en lokal bar och sen är det avslutningsbankett på ett enormt ställe. Alla är glada, utom möjligtvis de som kom fram till grinden efter 4h. I morse haltade 200 bakfulla västerlänningar ut genom säkerhetskontrollen på den i övrigt helt tomma flygplatsen på väg väg västerlandet och internet ;-)
Jag kan varmt rekommendera resan om du vill se och uppleva något väldigt speciellt, något utöver det vanliga som sätter spår för livet. Åk inte om du tycker det är viktigt att göra ett bra lopp. Det är svårt. Dock, om du komfortabelt springer under 38 min på milen har du chans att vinna 10 km herrar för västerlänningar, stå på podiet och få blommor och applåder! Maran vanns av en Nordkorean på 2:29.
Utsikten verkar ju inta vara något att klaga överVi sitter fast i köer
Eric Jajjamensan P
Jaktledare
D
Deleted member 11690
Guest
Lugn kväll på jobbet med min japanska skönhet
andreaspersson
Basic
Provade en liten Seamaster. "Det är så bra med den mindre modellen för då kan du bära smycken också" sa kvinnan i affären. Hon måste uppfattat min tomma blick och förstått att hon tappat mig totalt för hon förtydligade "ja, som ett armband alltså" och exemplifierade med färg och material. Kunde ju inte hon veta att jag inte är en smyckemänniska, men det förstod hon snabbt och pratade om Omega istället. Bra och trevlig service.
