Rivalen
Rolex
I tisdags bestämdes det att NYC-besökets klocksväng skulle ske. Målet vara att kolla på Rootber (ev - lite ängsligt - kanske köpa) och nytt armband till hustruns Cartier.
Vi började på Torneaus´ på Madison Ave i höjd med 52nd. Möter en mycket trevlig kille som när jag säger att jag vill kolla på en Rootber flinar brett och höjer armen. Där sitter en 1675III glossy nipple rootbeer dial från 1983 om jag förstod rätt. Skulle vara en av de sista innan nästa generation tog vid?
Han berättade att under hans 3 år på T var jag den förste som frågat efter en Rb. Han visade sig också vara något av en profil i klockvärlden, bl a som moderator på stort forum. Olika forum diskuterades och jag nämnde de svenska klockforumen och han blev eld och lågor och hälsade till gemensamma klockvänner som han kände väl och hälsningen är vbf via PM.
Detta klockmöte med diskussion om boett kontra tavla och hälsningar cross the Atlantic gjorde ett rejält intryck på unga hustrun och dottern, om dotterdottern förstod är osäkert, men för första gången kände jag att de tyckte detta var skitkul och förstod nu värdet och värmen i att ha detta intresse gemensamt med andra. En riktig höjdare tyckte de båda.
Ingen Rootbeer fanns på någon av Ts butiker och jakten på armbandet gick vidare via T på 56nd och Wempes på 5th och sedan till slut Cartier Building på 5th. Inget napp. Perfekt bemötande överallt.
Cartier building är dock en vacker byggnad med en underbar terrass högst upp och där skulle jag kunna tänka mig att ha en lägenhet och sitta på terassen och suga på en Sam Adams and just Watch time pass by. Bara lite att meka med innan det går i lås...
Till killen på T ställde jag frågan - en perfekt tavla och en fin boett vs perfekt boett och fin tavla. Hans svar var att tavlan är allt bara boetten är fin. Bevels - inte så viktigt. Han berättade att de riktigt unika vintageuren som polerats sönder idag renoveras genom lasersvets-teknik som lägger på nytt rostfritt material så att man sedan kan slipa/forma boetten till ursprungligt utseende och om man har det sinnet, sedan sälja som untouched/unpolished eller vad du vill till enorm värdeökning tack vare lasersvets-tekniken. Lär ske i HK.
Här vill jag höra forumets åsikt om:
- Perfekt tavla vs perfekt boett enligt resonemanget ovan. Vad föredrar ni och varför?
- Pågår lasersvetsfusket och vad har ni hört?
- I vilken prisklass blir det lönsamt att lasersvetsa/bygga upp och nyslipa botter och isf hur påverkar det marknaden?
Skulle bli tacksam för ett litet samtal runt dessa frågor.
Om man hittar en finfin Rootbeer - kan den ha varit utsatt för sådan renovering - lönar det sig på ur i den prisklassen? Finns numera inte bara begreppet re-dial utan även re-case?
Sorry - långt
Vi började på Torneaus´ på Madison Ave i höjd med 52nd. Möter en mycket trevlig kille som när jag säger att jag vill kolla på en Rootber flinar brett och höjer armen. Där sitter en 1675III glossy nipple rootbeer dial från 1983 om jag förstod rätt. Skulle vara en av de sista innan nästa generation tog vid?
Han berättade att under hans 3 år på T var jag den förste som frågat efter en Rb. Han visade sig också vara något av en profil i klockvärlden, bl a som moderator på stort forum. Olika forum diskuterades och jag nämnde de svenska klockforumen och han blev eld och lågor och hälsade till gemensamma klockvänner som han kände väl och hälsningen är vbf via PM.
Detta klockmöte med diskussion om boett kontra tavla och hälsningar cross the Atlantic gjorde ett rejält intryck på unga hustrun och dottern, om dotterdottern förstod är osäkert, men för första gången kände jag att de tyckte detta var skitkul och förstod nu värdet och värmen i att ha detta intresse gemensamt med andra. En riktig höjdare tyckte de båda.
Ingen Rootbeer fanns på någon av Ts butiker och jakten på armbandet gick vidare via T på 56nd och Wempes på 5th och sedan till slut Cartier Building på 5th. Inget napp. Perfekt bemötande överallt.
Cartier building är dock en vacker byggnad med en underbar terrass högst upp och där skulle jag kunna tänka mig att ha en lägenhet och sitta på terassen och suga på en Sam Adams and just Watch time pass by. Bara lite att meka med innan det går i lås...
Till killen på T ställde jag frågan - en perfekt tavla och en fin boett vs perfekt boett och fin tavla. Hans svar var att tavlan är allt bara boetten är fin. Bevels - inte så viktigt. Han berättade att de riktigt unika vintageuren som polerats sönder idag renoveras genom lasersvets-teknik som lägger på nytt rostfritt material så att man sedan kan slipa/forma boetten till ursprungligt utseende och om man har det sinnet, sedan sälja som untouched/unpolished eller vad du vill till enorm värdeökning tack vare lasersvets-tekniken. Lär ske i HK.
Här vill jag höra forumets åsikt om:
- Perfekt tavla vs perfekt boett enligt resonemanget ovan. Vad föredrar ni och varför?
- Pågår lasersvetsfusket och vad har ni hört?
- I vilken prisklass blir det lönsamt att lasersvetsa/bygga upp och nyslipa botter och isf hur påverkar det marknaden?
Skulle bli tacksam för ett litet samtal runt dessa frågor.
Om man hittar en finfin Rootbeer - kan den ha varit utsatt för sådan renovering - lönar det sig på ur i den prisklassen? Finns numera inte bara begreppet re-dial utan även re-case?
Sorry - långt