I denna recension tänkte jag dela mina tankar kring Tudor Submariner 79090, den näst sista referensen (i den 3e och sista "generationen") av Tudors ikoniska och betydelsefulla Submariner. Tänkte först att jag skulle skriva en lång bakgrundshistoria kring modellen, men då jag inte har tillräckligt med kunskap så hoppar jag det. För er som är intresserade att läsa mer kring Tudor-Subbens historia så finns det mycket bra info här: http://www.fratellowatches.com/tudor-submariner-a-historical-overview/
Kort bakgrund
Rolex Submariner och Tudor Submariner utvecklades jämsides under början av 50-talet. 1953 lanserade moderbolaget Rolex sin Submariner, och Tudor lanserade sin året därpå. Sedan dess har Tudorn i mångt och mycket "följt" utvecklingen av Rolex-Subben och den har därmed delat oerhört många komponenter med Rolex motsvarighet under tidens lopp. Den största skillnaden har varit urverket, där Rolex har använt sina inhouse-verk och där Tudor har brukat ETA-verk (från slutet av 60-talet).
Allmän info om 79090
WR: 200m.
Urverk: ETA 2824-2
Länk: Vikt 9315 Oysterlänk och 380b ändlänkar (har dykförlängning).
Krona: Rolex-märkt (Triplock)
Glas: Högt plexiglas
Tavla, visare och vridring: Målade index på matt tavla. Tritium över alla delarna
Storlek: ca 39mm utan krona
Min 79090
Tänkte att jag först skriver lite om mitt exemplar för att sedan försöka övergå till lite mer objektiva obeservationer.
Det var exakt sju dagar sedan jag fick hem klockan. Just mitt exemplar är från 1989 och har en mysig och oerhört jämn patina över index och visare, precis så mycket som jag vill ha det. Länken har fått en viss "stretch" under årens lopp men skulle tro att det är så mycket man får förvänta sig för en 26 år gammal klocka. Boetten är i mitt tycke väldigt fin, fasningarna över bandhornen finns kvar och de är jämna och tjocka. Det råder ingen tvekan om att den blivit polerad tidigare men det är sannerligen inte mycket.
Boett och boettlock
Eftersom ETA-verket är tunnare än motsvarande Rolex-verk är boettlocket mycket platt. Detta gör att den sitter mycket bekvämt mot handleden och att den inte bygger så mycket på höjden. Gillar verkligen detta. Den glider märkbart lättare in under jackan/skjortan/tröjan än min SubC. Boetten är mycket lik (men inte identisk) boetten på Rolex 14060. Tjockleken över boetten, förutom boettlocket alltså, är så vitt jag kan avgöra identisk.
Länken är klockans största svaghet. Det mest frustrerande är att den ibland bestämmer sig för att spontankäka hår. Skakar man ner klockan längs armen blir den ofta arg, och hämnas genom att använda sin tyngd till att långsamt dra ut hårstråna. Smärtsamt. Men, trots detta, sin lätta vikt och bräckliga uppbyggnad så har den vissa styrkor. Personligen tycker jag rasslet är väldigt charmigt. Man blir ofta påmind att man har en soon-to-be vintageklocka på armen och det är ganska mysigt. En annan styrka är att claspen låser/öppnar fint och betryggande. Utseendemässigt (bortsett från loggor etc) så är utseendet i princip identiskt till det på farsans 14060. Skulle väl tro att det är samma grejer men med olika loggor som sagt. Notera krispigheten på Tudorloggan på claspen. Mums!
Känslan i vridringen är som man kan vänta sig. Den saknar klick och kan snurras åt båda hållen. Konstruktionen är, åtminstone om man bortser från den smartare konstruktionen i dagens Tudor/Rolex-klockor där ringen är snurrbar motsols med klick, ändå ganska fiffig. För att kunna snurra ringen räcker det inte med att man greppar tag och vrider i "X-led", man måste även trycka ned vridringen mot boetten. Detta gör att den håller sig på plats väl och jag har hittills inte märkt att den rört sig en millimeter.
Kronan känns mycket bra. Kronhalsen (heter det väl..?) är tjock och förtroendeingivande. Konstruktionen känns stadig överlag och att både vrida upp den manuellt och skruva in den känns riktigt bra. Nästan som min SubC i jämförelse. Allt går silkeslent.
Urverket, ETAs gamla trotjänare 2824-2, gör jobbet mer än väl. Det är robust, lättservat och exakt. Just mitt exemplar har en liggande amplitud på 300 och den har de senaste 3 dagarna dragit sig -1 sekund på min handled. Ruckas de kan man alltså lätt få dem att gå inom COSC trots avsaknaden av COSC-certifiering. Har tyvärr ingen bild att bjuda på, men det gör inget, det är inget dekorerat A. Lange-verk direkt.
Hmm, vad mer... jo just det - tavlan! Inte mycket att säga här egentligen. Vid klockan 6 och 9 är indexen trekantiga istället för fyrkantiga som de är på en Rolex. Läsbarheten är kanon - dock inte i mörker, där är den obefintlig. Visarna är mycket blanka och reflekterar ljus snyggt då de är något välvda, vilket hjälper läsbarheten och det förbättrar även det visuella intrycket enligt mig. Tavlan är matt.
Sammanfattning
Nu blir det lite paketöppningsvarning men jag absolut ÄLSKAR den här klockan. Jag hade aldrig trott det faktiskt. Jag har i princip alltid dragits till det nya, det förbättrade, det lite mer tekniskt "perfekta". Nu är det helt annorlunda. Har burit min SubC i kanske en timme sedan jag fick den här - den är helt enkelt roligare att bära. Mysig patina, rasslig länk, högt plexi, målade index, allt jag haft lite svårt för tidigare har nu blivit det jag nästan gillar mest. Men för att vara lite objektiv i kärleksruset: Funderar du på att pröva semi-vintage och 79090 står på listan så tycker jag absolut att den ska starkt övervägas. Klockan bärs mycket bekvämt, den går mycket exakt, den är snygg, passar på många band och har en spännande historia! Med dessa ord tackar jag för mig och bjuder på några fler bilder.
Sist men inte minst: ett MK-shot!
Kort bakgrund
Rolex Submariner och Tudor Submariner utvecklades jämsides under början av 50-talet. 1953 lanserade moderbolaget Rolex sin Submariner, och Tudor lanserade sin året därpå. Sedan dess har Tudorn i mångt och mycket "följt" utvecklingen av Rolex-Subben och den har därmed delat oerhört många komponenter med Rolex motsvarighet under tidens lopp. Den största skillnaden har varit urverket, där Rolex har använt sina inhouse-verk och där Tudor har brukat ETA-verk (från slutet av 60-talet).
Allmän info om 79090
WR: 200m.
Urverk: ETA 2824-2
Länk: Vikt 9315 Oysterlänk och 380b ändlänkar (har dykförlängning).
Krona: Rolex-märkt (Triplock)
Glas: Högt plexiglas
Tavla, visare och vridring: Målade index på matt tavla. Tritium över alla delarna
Storlek: ca 39mm utan krona
Min 79090
Tänkte att jag först skriver lite om mitt exemplar för att sedan försöka övergå till lite mer objektiva obeservationer.
Det var exakt sju dagar sedan jag fick hem klockan. Just mitt exemplar är från 1989 och har en mysig och oerhört jämn patina över index och visare, precis så mycket som jag vill ha det. Länken har fått en viss "stretch" under årens lopp men skulle tro att det är så mycket man får förvänta sig för en 26 år gammal klocka. Boetten är i mitt tycke väldigt fin, fasningarna över bandhornen finns kvar och de är jämna och tjocka. Det råder ingen tvekan om att den blivit polerad tidigare men det är sannerligen inte mycket.
Boett och boettlock
Eftersom ETA-verket är tunnare än motsvarande Rolex-verk är boettlocket mycket platt. Detta gör att den sitter mycket bekvämt mot handleden och att den inte bygger så mycket på höjden. Gillar verkligen detta. Den glider märkbart lättare in under jackan/skjortan/tröjan än min SubC. Boetten är mycket lik (men inte identisk) boetten på Rolex 14060. Tjockleken över boetten, förutom boettlocket alltså, är så vitt jag kan avgöra identisk.
Länken är klockans största svaghet. Det mest frustrerande är att den ibland bestämmer sig för att spontankäka hår. Skakar man ner klockan längs armen blir den ofta arg, och hämnas genom att använda sin tyngd till att långsamt dra ut hårstråna. Smärtsamt. Men, trots detta, sin lätta vikt och bräckliga uppbyggnad så har den vissa styrkor. Personligen tycker jag rasslet är väldigt charmigt. Man blir ofta påmind att man har en soon-to-be vintageklocka på armen och det är ganska mysigt. En annan styrka är att claspen låser/öppnar fint och betryggande. Utseendemässigt (bortsett från loggor etc) så är utseendet i princip identiskt till det på farsans 14060. Skulle väl tro att det är samma grejer men med olika loggor som sagt. Notera krispigheten på Tudorloggan på claspen. Mums!
Känslan i vridringen är som man kan vänta sig. Den saknar klick och kan snurras åt båda hållen. Konstruktionen är, åtminstone om man bortser från den smartare konstruktionen i dagens Tudor/Rolex-klockor där ringen är snurrbar motsols med klick, ändå ganska fiffig. För att kunna snurra ringen räcker det inte med att man greppar tag och vrider i "X-led", man måste även trycka ned vridringen mot boetten. Detta gör att den håller sig på plats väl och jag har hittills inte märkt att den rört sig en millimeter.
Kronan känns mycket bra. Kronhalsen (heter det väl..?) är tjock och förtroendeingivande. Konstruktionen känns stadig överlag och att både vrida upp den manuellt och skruva in den känns riktigt bra. Nästan som min SubC i jämförelse. Allt går silkeslent.
Urverket, ETAs gamla trotjänare 2824-2, gör jobbet mer än väl. Det är robust, lättservat och exakt. Just mitt exemplar har en liggande amplitud på 300 och den har de senaste 3 dagarna dragit sig -1 sekund på min handled. Ruckas de kan man alltså lätt få dem att gå inom COSC trots avsaknaden av COSC-certifiering. Har tyvärr ingen bild att bjuda på, men det gör inget, det är inget dekorerat A. Lange-verk direkt.
Hmm, vad mer... jo just det - tavlan! Inte mycket att säga här egentligen. Vid klockan 6 och 9 är indexen trekantiga istället för fyrkantiga som de är på en Rolex. Läsbarheten är kanon - dock inte i mörker, där är den obefintlig. Visarna är mycket blanka och reflekterar ljus snyggt då de är något välvda, vilket hjälper läsbarheten och det förbättrar även det visuella intrycket enligt mig. Tavlan är matt.
Sammanfattning
Nu blir det lite paketöppningsvarning men jag absolut ÄLSKAR den här klockan. Jag hade aldrig trott det faktiskt. Jag har i princip alltid dragits till det nya, det förbättrade, det lite mer tekniskt "perfekta". Nu är det helt annorlunda. Har burit min SubC i kanske en timme sedan jag fick den här - den är helt enkelt roligare att bära. Mysig patina, rasslig länk, högt plexi, målade index, allt jag haft lite svårt för tidigare har nu blivit det jag nästan gillar mest. Men för att vara lite objektiv i kärleksruset: Funderar du på att pröva semi-vintage och 79090 står på listan så tycker jag absolut att den ska starkt övervägas. Klockan bärs mycket bekvämt, den går mycket exakt, den är snygg, passar på många band och har en spännande historia! Med dessa ord tackar jag för mig och bjuder på några fler bilder.
Sist men inte minst: ett MK-shot!
Senast ändrad: