Yes. Rolex "100m" menas till ett djup av 100m och inte 10 bars tryck.Ang vattentäthet, vi kanske inte ska snöa in på det i denna tråd, men detta gör det lite mer komplext...
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Yes. Rolex "100m" menas till ett djup av 100m och inte 10 bars tryck.Ang vattentäthet, vi kanske inte ska snöa in på det i denna tråd, men detta gör det lite mer komplext...
Och då även Tudor?Yes. Rolex "100m" menas faktiskt till ett djup av 100m och inte 10 bars tryck.
Det vet jag ej.Och då även Tudor?
Ja, nu diskuterade vi armbandsur, en skeppskronometer är en helt annan konstruktion med helt andra problemområde än ett armandsur (Samma naturligvis för pendelur...)- Nej, kan du? Och jag som pysslar med sjöfart kan ju berätta för dig att en sekunds fel ger i distans drygt 450 meter fel i position. För positionering är exakt tid avgörande och en marinkronometer uppfyller dessa krav med relativt låg svängningsfrekvens.
Ja, nu diskuterade vi armbandsur, en skeppskronometer är en helt annan konstruktion med helt andra problemområde än ett armandsur (Samma naturligvis för pendelur...)
1. En marinkronomer använs bara i en position (tavla uppåt), det är en otrolig skillnad att göra ett urverk som går bra i alla positioner, desutom sitter de oftast (alltid?) i kardanupphängning (HF klockorna är relativt okänsliga för position)
2. En marinkronometer har ett konstant moment. Det har inte* armbandsur, de måste ha bra tidhållning både när fjäder ger högt moment och lågt moment (återigen en paradgren för HF klockorna).
3. HF klockorna började utvecklas i slutet av 60 talet. Då hade kvartsklockorna kommit till sjöfarten. Det lär inte varit någon gigantisk utveckling inom mekaniska marinkronometrar i slutet på 60-talet, början på 70ö-telet. På sjön har man inte riktigt råd att vara teknikromantisk som vi kan vara med våra armbandsur.
Jag hittar inte testet där Favre-Leuba testar identiska A Schild verk men med olika frekvens, tyvärr kanske jag läste det i en bok, då tar det lite längre tid att hitta.
Vi kan ta ett annat vad istället. För 50 år sedan lanserade Longines sitt Ultra Chron verk på 36 000 bph (familjenamn L.430).
Longines lovade att alla Ultra Chron klockor skulle gå -2s till +2s per dag (alltså alla modeller inte bara de häftigare specade Chronomter verken utan även "vanilla" verken).
Finns det någon klocktillverkerkare som vare sig före eller efter det vågat lova sådan precision på alla sina urverk av en familj?
@URsinne får också svara...
*Jo, jag vet att det tillverkats ett mycket litet antal armbandsur med konstant moment, de flesta är konverterade fickur och resten borde nog kvala in under onödiga komplikationer (de brukar dock vinna "denna klockan är gjort av 7234 delar" tävlingen...)
Det är väl en fråga hur man definierar kvalitet. En klocka med högre svängningsfrekvens kommer alltid att gå mer exakt än en klocka med lägre frekvens
Instämmer, BP, PP, AP mfl har väldigt ofta 21600 vph, balanshjul, balansfjäder och annat påverkar mer än enbart vph.Har inte så mycket annat att tillägga än det jag redan sagt. Det finns fler faktorer som påverkar hur en klocka går och med vilken precision än svängningsfrekvensen. Det borde vara självklart. Att säga att "En klocka med högre svängningsfrekvens kommer alltid att gå mer exakt än en klocka med lägre frekvens" är felaktigt och vilseledande. Frekvensen är inte allenarådande för att ett verk "alltid går mer exakt" än andra och kvaliten bör inte beskrivas som automatiskt hög enbart pga en högre frekvens. För att inte tala om att det kan vara helt irrelevant på begagnade eller kanske t.o.m. till nackdel istället för en fördel.
Annars vore det enbart en fråga om vilken klocka som hade högst bph och hur "flytande" sekundvisaren är vilket var vad detta handlade om från början.
Men du får förstås ha vilken uppfattning du vill för mig.
Ja, nu diskuterade vi armbandsur, en skeppskronometer är en helt annan konstruktion med helt andra problemområde än ett armandsur (Samma naturligvis för pendelur...)
1. En marinkronomer använs bara i en position (tavla uppåt), det är en otrolig skillnad att göra ett urverk som går bra i alla positioner, desutom sitter de oftast (alltid?) i kardanupphängning (HF klockorna är relativt okänsliga för position)
2. En marinkronometer har ett konstant moment. Det har inte* armbandsur, de måste ha bra tidhållning både när fjäder ger högt moment och lågt moment (återigen en paradgren för HF klockorna).
3. HF klockorna började utvecklas i slutet av 60 talet. Då hade kvartsklockorna kommit till sjöfarten. Det lär inte varit någon gigantisk utveckling inom mekaniska marinkronometrar i slutet på 60-talet, början på 70ö-telet. På sjön har man inte riktigt råd att vara teknikromantisk som vi kan vara med våra armbandsur.
Jag hittar inte testet där Favre-Leuba testar identiska A Schild verk men med olika frekvens, tyvärr kanske jag läste det i en bok, då tar det lite längre tid att hitta.
Vi kan ta ett annat vad istället. För 50 år sedan lanserade Longines sitt Ultra Chron verk på 36 000 bph (familjenamn L.430).
Longines lovade att alla Ultra Chron klockor skulle gå -2s till +2s per dag (alltså alla modeller inte bara de häftigare specade Chronomter verken utan även "vanilla" verken).
Finns det någon klocktillverkerkare som vare sig före eller efter det vågat lova sådan precision på alla sina urverk av en familj?
@URsinne får också svara...
*Jo, jag vet att det tillverkats ett mycket litet antal armbandsur med konstant moment, de flesta är konverterade fickur och resten borde nog kvala in under onödiga komplikationer (de brukar dock vinna "denna klockan är gjort av 7234 delar" tävlingen...)
Ja, nu diskuterade vi armbandsur, en skeppskronometer är en helt annan konstruktion med helt andra problemområde än ett armandsur (Samma naturligvis för pendelur...)
1. En marinkronomer använs bara i en position (tavla uppåt), det är en otrolig skillnad att göra ett urverk som går bra i alla positioner, desutom sitter de oftast (alltid?) i kardanupphängning (HF klockorna är relativt okänsliga för position)
2. En marinkronometer har ett konstant moment. Det har inte* armbandsur, de måste ha bra tidhållning både när fjäder ger högt moment och lågt moment (återigen en paradgren för HF klockorna).
3. HF klockorna började utvecklas i slutet av 60 talet. Då hade kvartsklockorna kommit till sjöfarten. Det lär inte varit någon gigantisk utveckling inom mekaniska marinkronometrar i slutet på 60-talet, början på 70ö-telet. På sjön har man inte riktigt råd att vara teknikromantisk som vi kan vara med våra armbandsur.
Jag hittar inte testet där Favre-Leuba testar identiska A Schild verk men med olika frekvens, tyvärr kanske jag läste det i en bok, då tar det lite längre tid att hitta.
Vi kan ta ett annat vad istället. För 50 år sedan lanserade Longines sitt Ultra Chron verk på 36 000 bph (familjenamn L.430).
Longines lovade att alla Ultra Chron klockor skulle gå -2s till +2s per dag (alltså alla modeller inte bara de häftigare specade Chronomter verken utan även "vanilla" verken).
Finns det någon klocktillverkerkare som vare sig före eller efter det vågat lova sådan precision på alla sina urverk av en familj?
@URsinne får också svara...
*Jo, jag vet att det tillverkats ett mycket litet antal armbandsur med konstant moment, de flesta är konverterade fickur och resten borde nog kvala in under onödiga komplikationer (de brukar dock vinna "denna klockan är gjort av 7234 delar" tävlingen...)
”Har man en Rolex så är man miljonär, garanterat.”