Enkelt!
Ponera att du är en ung vuxen människa som flyttar till storstan för att ägna dig åt allt som dina föräldrar ogillar eller inte förstår.
För hipsterns föräldrageneration innebär detta: osäkra anställningar, tatueringar, skägg, mat som tar mer än en timme att laga, politik som innebär högre bensinskatt, att bli gammal, att inte växa upp, samt allt som påminner om det mossiga gammelsamhälle som föräldrarna själva revolterade emot.
När hipstern väljer klocka är det därför självklart att välja en likadan folkhems-omega som farfar hade, och som för pappa är en opraktisk och obegripligt tråkig gubbklocka.
70-talet, däremot, är något som föräldrarna förstår sig på. Även om de tröttnade på den vänstervridna vardagen av stora glasögon och hemstickade tröjor som de själva levde i (vilket därmed gör dessa attribut perfekta för hipstern), suktar pappa fortfarande efter den småborgerligt dyra klocka han aldrig köpte i sin ungdom. En klossig 70-tals heuer skulle därför mötas av hans gillande snarare än av en förbryllad min. I värsta fall visar det sig att han just har klickat hem en likadan på kaplans.
80-talscasio funkar också bra, eftersom föräldrarna då stressade fram och tillbaka mellan karriären och dagis och därför aldrig hann förstå decenniets estetik eller ta del av dess populärkultur.