Hur stor del av ert klockintresse handlar om verklighetsflykt? Till vardags är det svårt att hinna med alla måsten. Jobb och småbarn kan suga musten ur vem som helst. Eller kanske är det det bara en undanflykt? För att hänga här på klocksnack hinner jag ju med... Argumentet till mig själv är att det är ett sätt att varva ned (i värsta fall handlar det om att fly övrig livsångest men den tanken vågar jag inte ens tänka...).
Igår spelade jag golf för första gången på mycket länge och insåg hur kul det faktiskt är och hur mycket man får tillbaka inte minst socialt. Hemska tanke: En veckas ackumulerad tid som jag spenderar på klocksnack = en golfrunda . Slutsats: Om jag istället för att klocksnacka hade tagit hand om barnen, vikt tvätt, städat och klippt gräsmattan mån-ons, så hade jag kunnat lämnat hem och barn till frun och spela golf varje torsdag.
Handen på hjärtat! Finns det alternativ till klocksnack som i ärlighetens namn hade gett mer livsenergi i långa loppet men att ni inte får tummen ur?
Igår spelade jag golf för första gången på mycket länge och insåg hur kul det faktiskt är och hur mycket man får tillbaka inte minst socialt. Hemska tanke: En veckas ackumulerad tid som jag spenderar på klocksnack = en golfrunda . Slutsats: Om jag istället för att klocksnacka hade tagit hand om barnen, vikt tvätt, städat och klippt gräsmattan mån-ons, så hade jag kunnat lämnat hem och barn till frun och spela golf varje torsdag.
Handen på hjärtat! Finns det alternativ till klocksnack som i ärlighetens namn hade gett mer livsenergi i långa loppet men att ni inte får tummen ur?