Alright om jag inte är helt ute och cyklar så finns det iaf några som arbetar till sjöss här på KS.
Så jag behöver er input.
Efter många år av runtdrivande i suspekta branscher känner jag att det är dags att skaffa mig ett liv....mer organiserat iaf, en utbildning och en nystart som när en gammal dröm.
Jag har länge velat jobba till sjöss, som yngre man i matros leden och som äldre ö befälskadern.
Men jag har liksom aldrig kommit till skott.
Nu när det verkar vara som allra svårast och ta sig in på marknaden tänkte jag göra ett försök.
Så för 89 gången så har jag även i år sökt till sjökapten på Chalmers och Kalmar och jag kommer nog med god marginal in med mina gamla gymnasiebetyg.
Så är detta bra eller anus?. Är det ren och skär idioti? Eller blir det greppet som slutligen bringar harmoni och balans i mitt liv?
Så vi kan börja med varför jag tror att jag skulle passa som sjökapten.
* Jag har god erfarenhet av topp/mellan ledarskap under pressade/tråkiga/monotona förhållanden.
*Jag fungerar väl i isolerade miljöer under långa tider.
*Jag har lätt för gruppdynamik, lagspel och tillpassning av grupper med socialt och språkligt blandade kompetenser.
*Jag är väl införstådd i att jobba under hierarkisk ordning men levererar alltid i överkant och med en initiativkraft inom det givna ramverket.
*Jag har relativt god insikt (för att vara utanför branchen) av fartygsarbete och tror jag iaf kan föreställa mig till viss del hur det skulle passa mig.
*Jag har lätt för logistik, personalhantering och rutin drift.
*Jag bedömer att jag skulle trivas i miljön
Mina farhågor:
*Att ovanstående egenskaper är orelevanta.
*Att jag är 37 år och således 41 när jag går ut.
*Att arbetsmarknaden är så sjukt ansträngd att det är mycket svårt att landa ett jobb.
*Att jag är helt dum i huvudet som ger mig in i detta nu.
*Att personliga kontakter är helt avgörande vid en anställning.
Jag har förstått att det är en mycket ansträngd arbetssituation för sjöbefäl idag.
Jag rör mig helst utanför Sveriges gränser, långa törnar är inget problem ,inte heller en lägre ersättning.
Jag förstår givetvis att jag kanske aldrig kommer att hinna gå i befattning just som sjökapten men så är ju livet.
Vad tror ni? Är jag på rätt spår?
Mvh
T
Så jag behöver er input.
Efter många år av runtdrivande i suspekta branscher känner jag att det är dags att skaffa mig ett liv....mer organiserat iaf, en utbildning och en nystart som när en gammal dröm.
Jag har länge velat jobba till sjöss, som yngre man i matros leden och som äldre ö befälskadern.
Men jag har liksom aldrig kommit till skott.
Nu när det verkar vara som allra svårast och ta sig in på marknaden tänkte jag göra ett försök.
Så för 89 gången så har jag även i år sökt till sjökapten på Chalmers och Kalmar och jag kommer nog med god marginal in med mina gamla gymnasiebetyg.
Så är detta bra eller anus?. Är det ren och skär idioti? Eller blir det greppet som slutligen bringar harmoni och balans i mitt liv?
Så vi kan börja med varför jag tror att jag skulle passa som sjökapten.
* Jag har god erfarenhet av topp/mellan ledarskap under pressade/tråkiga/monotona förhållanden.
*Jag fungerar väl i isolerade miljöer under långa tider.
*Jag har lätt för gruppdynamik, lagspel och tillpassning av grupper med socialt och språkligt blandade kompetenser.
*Jag är väl införstådd i att jobba under hierarkisk ordning men levererar alltid i överkant och med en initiativkraft inom det givna ramverket.
*Jag har relativt god insikt (för att vara utanför branchen) av fartygsarbete och tror jag iaf kan föreställa mig till viss del hur det skulle passa mig.
*Jag har lätt för logistik, personalhantering och rutin drift.
*Jag bedömer att jag skulle trivas i miljön
Mina farhågor:
*Att ovanstående egenskaper är orelevanta.
*Att jag är 37 år och således 41 när jag går ut.
*Att arbetsmarknaden är så sjukt ansträngd att det är mycket svårt att landa ett jobb.
*Att jag är helt dum i huvudet som ger mig in i detta nu.
*Att personliga kontakter är helt avgörande vid en anställning.
Jag har förstått att det är en mycket ansträngd arbetssituation för sjöbefäl idag.
Jag rör mig helst utanför Sveriges gränser, långa törnar är inget problem ,inte heller en lägre ersättning.
Jag förstår givetvis att jag kanske aldrig kommer att hinna gå i befattning just som sjökapten men så är ju livet.
Vad tror ni? Är jag på rätt spår?
Mvh
T
